Röntgenjour

Så fick veckan ändå ett fint avslut. Fyra ynka timmar röntgenjour som var ren glädje. En rar ung grek var jour. Han skrattade hela tiden. Aldrig har jag sett någon doktor så chokad. Telefonen ringde hela tiden och andra doktorer krävde svar på röntgenundersökningar (hade de kollat i Cosmic hade de hittat det där). Undersköterskorna fyllde inkorgen med en strid ström av nya remisser när de inte kom med förfrågningar om olika undersökningar. Kontrast? Inte kontrast? Ultraljud?

Ändå tog han sig tid att förklara det vi såg, att fråga mig personliga frågor, intressera sig för mig som person. Wow! Jag tackade honom grundligt när jag gick. Kanske ska jag bli röntgenläkare? Då kommer jag att lägga skitkirurgernas undersökningar längst ner i högen som ska granskas. Jo, jag erkänner. Jag vill fortfarande hämnas. Det kommer jag inte att göra utan nöjer mig med att det bara är en enda vecka till jag behöver stå ut.

Kommentarer
Postat av: Lilla Mysan

Är inte det tragiskt? Att man väljer framtid utefter hur man blir behandlad på de olika placeringarna, inte utefter vad man EGENTLIGEN tycker är kul/spännande/intressant? Känner igen fenomenet själv. Och jag är övertygad om att de flesta som tänkt sig en karriär som hästveterinär blev avskräckta. Fast det kanske också är meningen? Skithögarna vill regera ensamma?
Skönt iaf att du fick en bra avslutning på veckan, det behövde du sannerligen!

Postat av: Lotta

Skönt med något bra i bagaget inför helgen!

2008-03-08 @ 09:18:08
URL: http://vallterrier.wordpress.com
Postat av: Kandidat Dropp

Tja, jag vet inte. Att vara kirurg och stå i timmar utan att äta eller röra sig, att inte få regelbundenhet i livet det visste jag redan innan att det inte är någon hit för en diabetiker. Det är inget bra liv för mig.

2008-03-09 @ 07:28:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback