Det där med hund ...
Mitt hjärta smälter när jag ser min lilla Best. Och det blir fullständig härdsmälta när jag ser Mr H tillsammans med Besten. Det är min lilla familj och Mr H har tagit byrackan till sitt hjärta. Han som när Besten kom in i huset sa ok, men det är din hund. Nu böjer han sig över henne och säger Tjena, polarn med så mycket kärlek i rösten och kliar lilla taxmagen. Han behöver bara närma sig henne så vänder hon upp lilla taxmagen och lägger sig till rätta. Husse är förste kliare.Han skämmer bort henne. Promenerar henne när jag inte är hemma. Leker med henne. Studerar henne. Det är verkligen svårförklarat men en hund skänker mycket glädje.
John Grogan har skrivit en underbar bok, "Marley och jag - livet och kärleken med världens värsta hund" om just det där med glädjen med och kärleken till en hund. Jag skrattar och gråter om vartannat när jag läser boken. Alla vansinniga historier om vad bjässen Marley hittar på. Berättelserna om all lojalitet som ryms i en hund. Hur de faktiskt vet när man är ledsen, när man är glad, vet när de ska skämmas. Med djur pratar man utan språk. Det är stort. Det är jättevärmande och hjärtevärmande. I boken finns allt med.
Den boken har jag faktiskt läst. Man kan ju ha både en och två synpunkter på hur man "har" hund i USA, men känslan i boken är precis som du beskriver, och jösses vad jag grät på slutet...
Om jag inte misstar mig ska den boken bli film med Jennifer Aniston som hundmatten. Jag, som inte alls tycker om hundar, grät så det skvalade i slutet av boken, den är jättefin och han får verkligen fram den där kärleken.
Hundhållningen i USA är inte som i Sverige, men kärleken till djuren är lika stor. Boken framkallade skratt och gråt om vartannat, mest gråt i slutet....
Filmen kan man nog tänka sig se ...
Det är en helt underbar bok! Jag skrattade och grät om vartannat! Underbara, underbara Marley!
Det var en fin beskrivning du gjorde om hur det är att ha hund! Banden man får till sin fyrbenta vän är ju så otroligt starka. Min Justus är verkligen mitt allt, och förhoppningsvis är det ömsesidigt :-). Boken som du skrev om har jag inte läst, men jag kan tänka mig att den är superbra.
Klappa världens finaste lilla Best från mig och Juvelen! :-)
Ooops, det var inte meningen att göra ett anonymt inlägg ovan - här kommer ett med namn och allt :-).
Vad fint du skriver om hundrelationen. Känner igen det du skriver så väl. Familjens fyrbenta Doris har verkligen blivit en lillasyster och mina föräldrars bebis. Hon opererades akut för två veckor sen och var riktigt dålig. Pappan (som inte ville ha hund i början) jobbar långt borta i veckorna, han släppte allt och flög hem. Jag har nog inte förens då förstått hur mycket hon verkligen byter för oss, galet egentligen. Jag blir nyfiken på boken, ska läsa den vid tillfälle. Tack för tipset. Doris hämtade sig föresten i sista stund, nu är hon pigg igen, så skönt.
Oj, så oroligt att Doris blev sjuk. Skönt att höra att hon hämtat sig.
Visst är det speciellt med en hund, Helena. Lilla Besten är klappad och skickar slickar tillbaka - både till dig och Juvelen.
Åh, jag har den boken liggande men har inte vågat läsa den än, är rädd att jag blir alldeles söndergråten - men jag instämmer i vartenda ord av hur du beskriver relationen och kärleken till en fyrfoting. Åh vad jag längtar tills det kan bli min tur att få en sån sambo.
Det är värt tårarna, Marie. Läs boken!