Kandidatdropp

Mr H fick sig en avhyvling igår. Han förtjänade det inte. Han råkade bara fråga när jag skulle komma hem och om jag ville äta med honom innan han stack till kvällspasset på jobbet. Sur som ättika talade jag om för honom (tror att jag svor lite också) att med den här utbildningen kan man aldrig veta. Att några dagar i förväg få veta när man börjar och slutar är tydligen för mycket begärt. Varför skulle man som student vilja planera sitt liv? Men lever väl för skolan?

Förlåt Mr H! Jag skämdes när jag körde till skolan. Fast jag ska erkänna att jag skämdes lite mindre när kursare AH klämde ur sig precis samma sak när jag mötte henne i korridoren på psykiatrin: Det hade varit kul att veta när man förväntas börja och när man förväntas sluta, åtminstone några dagar innan placeringen börjar. Och senare sa HG att det hade varit fint om de informerat om vilka uppgifter som måste genomföras och vilka krav som ställs för att kursen ska bli godkänd. Vi kanske inte är färdiga doktorer än, men jag tror vi alla börjar känna oss färdiga med skolsvängen. Ett år kvar. Giv oss styrka!