Framtiden, alldeles för långt bort.
Sådana här dagar drömmer jag om ett stort, spatiöst hus. Med plats för många vänner framför brasan. Drömmer om en liten gård där man kan gå och pula. Odla. En gård där Mr H har sitt garage och alla sina bilar. En gård där jag har ett stall med plats för några islänningar och en massa andra, kanske lite mer udda, djur.
En sådan här dag skulle jag inte fundera om någon erbjöd mig ett jobb med god lön. Mycket är skönt med studentlivet. Jag har fått en livskvalitet som inte hade kunnat uppnås på annat sätt. Men nu är det definitivt dags att komma tillbaka till verkligheten. En god lön skulle skynda på "tillbakakommandet".
De där islänningarna drömmer jag fortfarande om, även om jag slutade rida för några år sedan...
Man saknar verkligen det extra livet "med lön" har att erbjuda efter ett tag. Jag har fortfarande inte fattat att jag HAR lön, det blev ju lite klent med det i somras.
Visst är lön bra? ;-)
Lotta, när gård och islänningar finns på plats ska du och Karlsson bli våra första ridgäster.
Lön är bra, men det är sorgligt långt kvar till "bra lön". Än så länge (och ett bra tag till) kommer lejonparten att gå till CSN...20 000 kräver de av mig i höst. Suck.
Jo, jag vet. Tror aldrig jag kommer ikapp den lön jag hade förut. "Doktrandet" är ett ekonomiskt nerköp och jag vet inte om det är värt det längre ....
Jag kan förstå att man tänker så i ännu högre grad om man haft ett "riktigt jobb" förut. Jag har förvisso jobbat sen jag var 16, men det är inget yrke jag kan hålla på med till pension. Hade jag något riktigt att falla tillbaka på skulle nog jag också ha tvekat mer än en gång längs vägen - för SÅ jäkla bra betalt har man inte som doktor, åtminstone inte de första 10 åren.