Jag har gjort slut ...
Förhållandet med Harry avslutades sent igår kväll, åtminstone för den här gången. "Harry Potter och hemligheternas kammare" var det som gällde. Del två i Harry Potterserien. Och tänk! Jag börjar gilla honom lite bättre. Det är väl det som kallas tillvänjning kan jag tro. Kanske är det för att jag börjar se två delar i Harry Portter. Det är en saga. Egentligen inte så fantasifull, utan ganska enkel. Men, det finns också en verklighet i det. Ett socialt budskap. Det fanns i förra delen också, men då såg jag det inte, såg bara sagan.
Nu har jag inte riktigt bestämt mig för om jag gillar budskapet, men det ger ändå en annan dimension till boken. Böcker med budskap leder alltid till mina tankar till barnprogrammen jag såg på 70-talet, fulla med socialistiska budskap. Utan att ta ställning till budskapen, för det gjorde jag inte när jag var en liten palt, avskydde jag svart-vita inslag om fattiga barn i Afrika och all annan socialistpropaganda som visades. Och min åsikt står kvar. När man är barn ska man få vara barn. Det ska vara prinsar och prinsessor. Världen blir man en del av tids nog. Men som vuxen blir jag glad av att hitta flera dimensioner i boken.
Det är Harrys andra år på Hogwarts. Numera går hans bäste vän Rons alla syskon här, också lillasyster Ginny. På skolan börjar det hända otäcka saker och Harry själv misstänker att det är värste fienden Draco Malfoy som ligger bakom. Ändå är det Harry och Hagrid som blir misstänkta av de andra. Hagrid hamnar till och med i fängelse. Under året råkar flera elever riktigt illa ut, bland annat Hermione, och hamnar i något som liknar koma och kan bara räddas genom att mandragoror (blomsterkvastar med små förskräckligt fula och smutsiga bevisar under jorden istället för rötter) får växa till sig och sedan tillredas. Med hjälp av fågel Fenix, sitt rena sinne, Slytherin (Hogwarthatten) och en gnutta tur löser Potter hela mysteriet. Ginny som verkade väldigt misstänkt ett tag blir friad från misstankar och naturligtvis är det han-som-inte-bör-nämnas-vid-namn som ligger bakom alltihop med hjälp av en dagbok han skrev när han var 16.
Nu har jag inte riktigt bestämt mig för om jag gillar budskapet, men det ger ändå en annan dimension till boken. Böcker med budskap leder alltid till mina tankar till barnprogrammen jag såg på 70-talet, fulla med socialistiska budskap. Utan att ta ställning till budskapen, för det gjorde jag inte när jag var en liten palt, avskydde jag svart-vita inslag om fattiga barn i Afrika och all annan socialistpropaganda som visades. Och min åsikt står kvar. När man är barn ska man få vara barn. Det ska vara prinsar och prinsessor. Världen blir man en del av tids nog. Men som vuxen blir jag glad av att hitta flera dimensioner i boken.
Det är Harrys andra år på Hogwarts. Numera går hans bäste vän Rons alla syskon här, också lillasyster Ginny. På skolan börjar det hända otäcka saker och Harry själv misstänker att det är värste fienden Draco Malfoy som ligger bakom. Ändå är det Harry och Hagrid som blir misstänkta av de andra. Hagrid hamnar till och med i fängelse. Under året råkar flera elever riktigt illa ut, bland annat Hermione, och hamnar i något som liknar koma och kan bara räddas genom att mandragoror (blomsterkvastar med små förskräckligt fula och smutsiga bevisar under jorden istället för rötter) får växa till sig och sedan tillredas. Med hjälp av fågel Fenix, sitt rena sinne, Slytherin (Hogwarthatten) och en gnutta tur löser Potter hela mysteriet. Ginny som verkade väldigt misstänkt ett tag blir friad från misstankar och naturligtvis är det han-som-inte-bör-nämnas-vid-namn som ligger bakom alltihop med hjälp av en dagbok han skrev när han var 16.
Kommentarer
Postat av: Marie
Har fortfarande inte närmat mig Harry (jag kan bli så anti när något är superhypat, som Arn ungefär, varken läst eller sett det heller) och det kanske jag ska fortsätta låta bli?
Postat av: KD
Ja, jag kan inte påstå att jag tycker du missat så mycket ...
Postat av: Sara
Hmm, ja visst vore det härligt om barn bara kunde få vara barn men det är så många ungar som får så dålig uppfostran hemma att de kan må riktigt bra av lite "uppfostran" från sagornas värld! Kanske kan det så ett frö i dem så att de förhoppningsvis (men som du märker så hyser jag väldigt lite hopp om detta...) tänker till en el två gånger innan de är taskig mot ngn stackare på skolgården. Sånt händer ju alldeles för ofta tyvärr.
Kram!
/Sara
Trackback
