Guld

Mr H visade sig ha en hel liten guldgruva, i form av Paasilinnaböcker, nere i källaren. Glatt greppade jag tag i en i högen, "Prosten Huuskonens bestialiska betjänt". De senaste Paasilinna jag läst har det ju varit lite sisådär med. Inte direkt galet roliga. Mer galna än roliga. Men, här tycker jag att Paasilinna var i högform igen. Underfundigt. Roliga vändningar i både berättelse och ordval. 

Prosten Huuskonen är väl inte direkt omtyckt av sin församling och definitivt inte av kyrkans högre män. Så när han fyller 50 får han en björnunge i present av församlingen. Presenten är väl att betrakta som någon form av hämnd. Björnungen blev föräldralös när kalaskockan Astrid Sahari och björnmamman stektes av elledningarna. Björnungen döps till Fanken eftersom Prostinnan stönade: -"Fanken, den där björnungen" när  han överräcktes som present till prosten. Så småningom döps han om till Fan, för det passar liksom bättre på en stor björn. Fan själv, typ.

Vi får följa prosten och Fanken under Fankens första tre år. Det är en väldig utveckling som sker. Prosten går från att ha haft en gudstro till att istället tro på utomjordingar. Från att ha bott i en liten håla i Finlands vildmark till att resa runt halva österlandet. Från att ha varit gift, låt vara inte särskilt trogen, till att förbruka den ena älskarinnan efter den andra.

Fanken går från att vara en liten nallebjörn till en bestialisk best. En religiös och väluppfostrad best som gör allt från att servera öl i puben till att be till Mecka, göra korstecken och stryka. Sin personliga hygien är han noga med. Borstar tänderna, duschar och torkar sig i baken när han uträttat sina behov. Till och med när han är sjösjuk torkar han upp efter sig själv. Sicken björn!

En liten passage ur boken:
"Allra ivrigast var Fan ändå när det kom till de religiösa bestyren. Lekande lätt och med hängivenhet gjorde han åtbörderna som var typiska för utövandet av olika religioner. Han kunde kasta sig till marken med nosen mot Mecka och bröla som en sann mullah. Fromt korsade han sig på ortodoxt manér och behärskade suveränt både den romersk-katolska och den lutherska gudstjänstritualen. Han föreföll rentav gudfruktigare än prosten Oskari Huuskonen själv, som ju ändå var både människa och präst."

Visst, en helt osannolik och fånig bok, men som jag har fnissat.
 

Kommentarer
Postat av: Lotta

Nu får du snart sluta tipsa om "måste läsa"-böcker. Jag hinner inte, och har bokhyllan full...

Postat av: KD

Jag förväntar mig moteld :-)

2008-09-28 @ 20:12:56
Postat av: Lotta

För tillfället läser jag BARA Arne Dahl. Har ju mycket att ta igen där, och honom har jag ju redan tipsat om. ;-)

2008-09-29 @ 08:46:39
URL: http://vallterrier.wordpress.com
Postat av: KD

Där ligger du långt före. Jag har inte läst en enda av honom. Än!

2008-09-29 @ 16:25:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback