Plopp!
En kort sekund stannade mitt hjärta, riktningen hon tog var mot vägen. Turligt nog vek hon av, in på en villatomt. Sakta följde jag efter. Mina löften om godis ignorerade hon helt, men hon drog i alla fall inte iväg utan höll sig precis utom räckhåll. Till slut ilsknade jag till och skrek stanna. Och se på sjutton! Lilla Besten tvärstannade, tassen som var i luften vågade hon inte ens fälla ner. Alldeles, alldeles stilla stod hon tills jag kom fram och sedan hälsades jag med svansviftningar och pussar. Phew!
Lilla Besten struntar fullkomligt i husses och mattes regler. Lyder bara (eventuellt) när det vankas godis, men tydligen är all den där träningen ändå inte bortkastad. Det kanske blir hund av den här taxen med? :-)
Men jag vill äta UPP henne, så sagolikt söt!
Skönt att inget ont hände, förstår att du blev rädd.
Tja, hon är ju inte sitt allra sötaste jag direkt på den där MMS-bilden som husse skickat, men i verkligheten .... Ungar brukar skrika av förtjusning: -"Åååå, vilken söt valp". Däri ligger väl hennes söthet. Fast hon är fem är hon lite valpigt trubbig i nos- och huvudformerna. Inte som normala "spetsnosta", "skarpa" taxar.
En tax är en ... tax. Men man kanske, med lämpliga mutor (och kommandon), kan få dem att glömma det för en stund? ;-)
Ha! Ha! Jo, det går .. korta stunder och äckeldoftande mutor.
Men fy farao vad rädd jag hade blivit om det var jag som stod där med tomt koppel och bilar i full karriär i närheten! Justus är visserligen bra på att vara lös, men trafiksäker är han inte och peppar, peppar - en av mina största rädslor inom hunderiet är just trafiken. Vilken himla tur att allt gick bra med Lilla Besten! Ge henne en riktigt stor kram från mig och Justus :-).
Men åh vilken dramatisk inledning! Det kändes som om hjärtat stannade där en stund - blev tvungen att hoppa i texten för att snabbt få se att det gått bra! När jag väl sett att hon klarat sig undan alla farliga bilar kunde jag läsa om inlägget från början. Skönt var ordet!
Jag blev ruskigt rädd ...