Kandidatdropp

Det här måste du se sa handledaren. Jag såg direkt vad det var. Ställde några korta kontrollfrågor och frågade sedan om jag fick säga det. Pityriasis Rosea. Det tog du snabbt sa handledaren. Hade du bara en diagnos som väntade på en patient? Jo, så var det. Hud och infektion tycker jag att jag kan bra. Kanske för att kurserna ligger nära i tiden? I sommar har jag fått se teorin i verkligheten. Tonsilliter har jag sett i massor, trots årstiden, svinkoppor likaså. Har ställt min första skabbdiagnos. Hittade visserligen inga skabbgångar men i övrigt var det hela så typiskt.

Medicin är en process säger de på vårdcentralen och så är det i många fall. Med sex veckor på vårdcentral hann jag se progressen hos vissa, skickade röntgen- och andra remisser och fick svar på dem. Det var skönt när malignitetsmisstanken vid den ensidiga, långvariga nästäppan visade sig vara sinuit och det höga PSA-värdet kan vara annat än prostatacancer. Några luriga fall hade vi som fick remitteras vidare till KSS för att våra undersökningsmöjligheter var begränsade.

Analhematom fick jag se för första gången. Flera gånger, så jag fick också tömma själv. Har bedövat och sytt själv. Astmapatienter med svår astma har jag sett flera stycken. Jo, de har tydliga lungljud. Har gjort en suicidbedömning, anmält barn som far illa till socialen, också för första gången. Snart är blir allt det där rutin.

Många knädistorsioner och fotledsdistorsioner. Just distorsionerna är ju egentligen hopplösa att bedöma utan röntgen. Hur handledarna gjorde var lite olika. En del skickade allt till röntgen, en del litade på att kunna avgöra genom olycksbeskrivning, status och anamnes. När jag kandidatade på akuten på akademiska skickade vi allt vidare till röntgen. Då är det liksom ingen sport ...

Öron kommer hela tiden till vårdcentralen. Tycker vår öronkurs var bra, ändå är vissa öron svåra att bedöma. Suga fick vi inte lära oss, så det tog jag chansen till nu. Det är fortfarande svårt. Så fort jag sticker in sugen ser jag ju inte längre någonting och är det något jag lärt mig på öronkursen är att det att så länge man ser vad man gör kan man hålla på. Alltså fick jag avbryta tidigare än jag ville, men jag lär mig väl den där tekniken också så småningom.

Bukar är ett stort svart hål. Tyckte nog ändå att medicin- och kirurgkurserna var bra (åtminstone kunskapsmässigt) men tycks ha glömt alltför mycket. Det måste repeteras.

Är glad att jag trots allt åkte till Västergötland för mina sex veckor. Det var gott för självförtroendet. Det var massor jag inte kunde. Massor jag tycker jag borde ha kunnat. Tänkte ofta när jag kontrollerade med handledaren att det, det, det borde jag ha frågat patienten om eller ha undersökt. Neurologstatus har jag varit en jäkel på. Det fick jag repetera nu. Likaså ortopedstatus. Har kunnat riktigt bra, nu börjar det bli för länge sedan. Bara att repetera igen. Bukar och smärta har jag alltid tyckt är svårt. Det börjar sakta klarna. Har börjat bygga min egen erfarenhets- och kunskapsbank och stärks i min uppfattning att det här blir bra bara jag får komma ut i verkligheten.

Bara en termin kvar!