Rädd

Det var inte bara teoretisk kunskap vi fick med oss från dagens undervisning. Läkaren som föreläste om luftvägshinder passade på att ge oss några visdomsord på vägen. Ord om vilket skrämmande yrke vi valt. Hur fel det kan gå. Att vi måste våga. Lita på oss själva. Hur ensam man kan känna sig. Hur rädd man kan vara. Många kloka ord blev sagda. Om balans i livet. Om mod. Han öppnade ögonen. Han gav oss styrka. Huden knottrade sig vid hans ord. Det var starka ord. Fina ord han delade med sig av till oss.

Det är bara ett år kvar tills vi är färdiga. Redan i sommar står vi där, som underläkare. Måtte vi ha tillräcklig kunskap att falla tillbaka på. Måtte vi ha tillräckligt mod att göra vad som krävs.

Jag är livrädd. Jag är jättetaggad. Jag är livrädd igen. Måtte bara de första månaderna med patienter gå bra. Måtte de ge mig en grund att stå på. Måtte de ge mig modet att våga när det behövs.

Föreläsningen satte ytterligare snurr på tankar jag har. Vi skulle behöva höra fler erfarna doktorer prata om yrket, inte bara kunskapen vi måste ha med oss. Jag skulle behöva någon i samma sits att diskutera med. Någonstans tror jag ändå att jag räcker till. Men är så rädd att skada en patient. Det kommer att hända, hur försiktig jag än är och hur goda intentioner jag än har. Låt mig orka hantera det när det händer.

Kommentarer
Postat av: Mårr

Du är när som helst välkommen att diskutera med en väldigt oerfaren doktor, det vet du.

2009-01-30 @ 20:51:14
Postat av: KD

Doktor, av vilken rang som helst, känns bra att få prata med. Tack! :-)

2009-01-30 @ 20:59:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback