Kandidatdropp

Ögontentan avklarad. Den kändes human. I början av kursen var det någon (kursansvarig?) som klämde ur sig att vi skulle kunna tillräckligt för att veta när vi ska remittera patienter vidare till ögonspecialist. På den nivån var tentan.

På eftermiddagen blev det praktiskt prov i öronstatus. Ansvarig såg det mer som ett övningstillfälle än ett test och tur var väl det annars tror jag inte någon av oss hade blivit godkänd. Att ingen av oss övat var alltför tydligt. Och tyvärr den tråkiga följden av att vi är en betydligt större klass än normalt. Eftersom nya läkarprogrammet är bara något år efter oss trycker programledningen nu igenom så många som möjligt på gamla läkarprogrammet. De nya kursarna är riktigt trevliga och bra men jag surar ändå över tilltaget. Att vi får betydligt färre övningstillfällen och blir sämre förberedda för att gå ut på AT blir bara alltför tydligt vid sådana här tillfällen. Undervisningskvaliteten blir helt klart lidande när vi är 20-talet fler i kursen än tidigare terminer.



Väl hemkommen hittade jag Besten nerbäddad i min säng. Hon börjar bli skendräktig igen och kan inte få nog med kärlek. När husse sov på förmiddagen fick hon därför ligga bredvid i min säng. När husse gick upp blev hunden kvar. Jo, vi har släppt alla spärrar. Det är fritt fram för den lilla rackaren nästan överallt nu. I natt kom hon och sälade (sticker upp huvudet ovanför sängkanten) sig vid halv två och visade tydligt att hon minsann inte tänkte acceptera ett nej. Jag lyfte upp henne tyst för att Mr H inte skulle säga någonting - han är fortfarande strängare än jag. Vaknade som vanligt efter sådana nätter med kramp i knät och muskelvärk både här och där för att 8 kilo taxfröken har en förmåga att bre ut sig i sängen och jag får balansera på kanten.





Jaha, då är det väl bara att samla ihop lilla hjärnan och försöka plugga till fredagens tenta ... Jag börjar i morgon.