Kandidatdropp

Efter fyra månader med inflammation i höger knä och medial epikondylit i höger arm tröttnade jag och beställde tid hos doktorn. Orsaken till inflammationerna är för mig solklar; mjuka Hågadalsstigar utbytta mot Västergötlands asfalt två timmar per dag i sex veckor samt slafande på luftmadrass. Det gillade helt enkelt inte min gamla kropp. Magen protesterade efter Diklofenak tre gånger dagligen i åtta veckor. Ny medicin behövdes och det fanns ju faktiskt en risk att jag inte ställt rätt diagnos. Det är svårt att undersöka sig själv.

Förra gången vi sågs hävdade doktorn att min hosta inte var symptom på mykoplasma. Att modern fått lunginflammation av sin mykoplasma efter att vi bott hos brodern och hans familj i Australien med Storstumpa och brodern mykoplasmainfekterade var liksom inte bevis nog. Jag tjatade till mig ett prov som visade positivt men innan doktorn fått fram receptet till mig var febern hög och kompisens man fick ringa in recept till mig. Nåväl, det var om apoteket det här inlägget skulle handla. Doktorn och jag var ju överens om diagnoser idag och han skrev ut de mediciner jag ville ha.

På sjukhusapoteket går jag inte längre för när jag tar fram mina recept på insulin och hjälpmedelskort på sprutor, kanyler och mätstickor lägger de alltid mina recept åt sidan och jag får vänta. Har man många saker att hämta ut har man inte rätt till service direkt, man ska skämmas för att man hämtar många mediciner och stå tillbaka till dess att de friska människor som bara har ett recept betjänats. Här ska man ta emot kunder fort, fort, fort. Att jag alltid får vänta extremt länge tills tio personer efter mig i kön fått hjälp är inte intressant för dem. Hittills har jag inte protesterat. Idag hämtade jag mina "knämediciner" på annat apotek. I kassa ett tog de emot recept, lade åt sidan också fick annan personal ta över när de fick tid så att kassa ett kunde ta emot nästa kund. Detta gjorde de oavsett hur många recept man hade.

En tant hade synpunkter på hanteringen och i mitt stilla sinne hade jag redan tänkt hennes tankar. Vad är poängen med att man tar emot recept i en kassa, går till nästa kassa med dem, lägger dem på hög också får kunden vända tillbaka till stolen och vänta igen? Stackars tanten som hade rullator och svårt att resa sig, sätta sig och gå fick ju studsa runt som den värsta guttaperkan mellan disk och väntstol. Kan det verkligen vara effektivt att flera personer hanterar ett och samma recept utan att person ett gör någonting annat än flyttar det till en annan kassa? Har de gjort tidsstudier på det?

Näe, jag säger det, det hade aldrig hänt på pappas tid. Då skulle kunden ha service och det rappt.