Bara några veckor kvar ...
-"Det är bara några veckor kvar", påstår kursare PTB blivit mitt nya mantra. Och så är det väl. Det är det enda jag kan komma på att säga för att trösta mina trötta, sega, urlessa kursare och mig själv. Jodå, jag är i exakt samma tillstånd som de. Barn som min kurshalva läser nu är en bra kurs. Faktiskt en av de bästa. Engagerade lärare, fantastisk amanuens med ett sprudlande gott humör. De förtjänar ärligt talat mer sugna studenter, men jag tror inte vi kan uppbåda mer entusiasm nu. Man hade ju kunnat tro att vi skulle bli superentusiastiska i det här läget, men att ha smakat på friheten i somras var förödande för vår moral. No more kandidat, och mer underläkare är väl ungefär vad vi tänker.
Själv hoppar jag runt i lite olika delgrupper för att få mitt schema att gå ihop och fick förra veckan plötsligt kandidata med folk jag knappt sett förut. Önskat jag fått göra det tidigare. Det visade sig att vi haft liknande tankar om och under utbildningen. Tänk om man fått dela dem med någon tidigare, då hade saker och ting varit lättare... Om inte annat så hade jag känt mig mindre ensam.
Ah, jag pladdrar. Det är väl i brist på någonting att säga. Det är fullt schema här, ändå händer inget speciellt. Har gått och grunnat på utformningen av årets julkort och inbjudningarna till examen. Det har suttit långt in och inte förrän jag i veckan hittade en ny affär, Papper, lossnade det. Idag har jag suttit och fnulat och nu är utformningen av julkorten klar. Nu sitter jag bara och surar för att affärerna inte har öppet så här dags när jag vill köpa material till korten. Ah, inte lönt att tjura, jag går och lägger mig och läser tills Mr H kommer hem. Han jobbar kväll, hela helgen och det gör visst jag med, förutom idag då.