Stressigt
Det är bara stressigt här just nu. De sista detaljerna kring lägenhetsförsäljningen ska klaras av, mycket i skolan, en hel del "administrativt" att ta hand om och till råga på allt "går jag och drar på någonting". Riktigt, riktigt knallsjuk är jag inte, men halsen gör ont och jag väcks av "kiknande hosta", känner mig matt. Igår somnade jag strax efter halv åtta, vaknade till fem minuter, tog mitt insulin och gick och la mig igen. Sov gott till klockan sex. Pigg är jag inte!
Nåja, på den positiva sidan har vi att Mr H är hemma igen, övervåningen på huset numera är någorlunda i ordning, frånsett miljoner högar med papper på mitt kontor. Källaren och dess status väljer jag att blunda för i nuläget. Går helt enkelt inte ner dit om jag inte måste för att tvätta, hämta någonting i matkällaren eller lämna saker i "loppislådorna".
Turligt nog finns Lilla Besten, vore det inte för henne skulle det där med frisk luft vara en utopi. Nu måste vi ju ut ett par timmar om dagen och det är mitt lufthål. Avstressande för själen och gott för kroppen. Förra veckan tog vi en promenad med taxmamman och pojkarna. Lilla Besten ylade av lycka när vi parkerade på vanliga stället. Hon visste precis vad som var på gång, enda problemet var att matte var förskräckligt långsam med att släppa ut Besten ur bilen ... Vi knallade till fårhagen och matte var ovanligt modig och släppte Lilla Besten så hon fick rejsa med pojkarna en kort stund. Det var lycka!
En vacker dag ska jag ha date med taxpojkarna, H:s kamera och utan en liten taxfröken att hålla reda på. Tills vidare får ni hålla till godo med de här bilderna.
Oskar? och Viktor
Oskar? Eller är det Snappe? Näe, han är så ljus - det måste vara Oskar? Eller?
Lilla Besten vill springa mer.
Viktor, minstingen i gänget.
Häromkring är vi inte lika begåvade med promenadstigar som inne i Uppsala, så igår tog Besten och jag bilen några kilometer till skogen. Man ser massor av skog från vägen, men allt ligger långt bort på andra sidan åkrarna. Till slut hittade vi en skog som kändes som svampskog. Gick inte så länge så det blev inte så mycket. 10-talet kantareller av modell gigantisk och knappt en liter trattisar. Det får nog bli en tur där idag med innan kvällsjouren på gyn.
Nåja, på den positiva sidan har vi att Mr H är hemma igen, övervåningen på huset numera är någorlunda i ordning, frånsett miljoner högar med papper på mitt kontor. Källaren och dess status väljer jag att blunda för i nuläget. Går helt enkelt inte ner dit om jag inte måste för att tvätta, hämta någonting i matkällaren eller lämna saker i "loppislådorna".
Turligt nog finns Lilla Besten, vore det inte för henne skulle det där med frisk luft vara en utopi. Nu måste vi ju ut ett par timmar om dagen och det är mitt lufthål. Avstressande för själen och gott för kroppen. Förra veckan tog vi en promenad med taxmamman och pojkarna. Lilla Besten ylade av lycka när vi parkerade på vanliga stället. Hon visste precis vad som var på gång, enda problemet var att matte var förskräckligt långsam med att släppa ut Besten ur bilen ... Vi knallade till fårhagen och matte var ovanligt modig och släppte Lilla Besten så hon fick rejsa med pojkarna en kort stund. Det var lycka!
En vacker dag ska jag ha date med taxpojkarna, H:s kamera och utan en liten taxfröken att hålla reda på. Tills vidare får ni hålla till godo med de här bilderna.
Oskar? och Viktor
Oskar? Eller är det Snappe? Näe, han är så ljus - det måste vara Oskar? Eller?
Lilla Besten vill springa mer.
Viktor, minstingen i gänget.
Häromkring är vi inte lika begåvade med promenadstigar som inne i Uppsala, så igår tog Besten och jag bilen några kilometer till skogen. Man ser massor av skog från vägen, men allt ligger långt bort på andra sidan åkrarna. Till slut hittade vi en skog som kändes som svampskog. Gick inte så länge så det blev inte så mycket. 10-talet kantareller av modell gigantisk och knappt en liter trattisar. Det får nog bli en tur där idag med innan kvällsjouren på gyn.
Kommentarer
Postat av: Annette
Tänk vad mycket nytta en liten hund kan göra.
Jag är alltid på gott humör efter en promenad med hundarna. Att flytta och komma iordning gör man inte på direkten, det kan ta flera åår så ta det lugnt. Söta taxpojkar och mumsiga kantareller.
Postat av: KD
Ja, visst är de härliga, de små liven :-)
Trackback