Iskallt och stenhårt
Knappast en bok som i normala fall skulle ha lockat mig till läsning men nu låg den där, hemtagen av Mr H, ”Iskallt och Stenhårt - Mina tjugo år i Texas fängelser” av Richard Flinga. Mina misstankar var riktiga, speciellt bra var den inte, åtminstone i början. Kanske var det mina förväntningar som var felaktiga? Hade trott att boken skulle vara personlig, full av reflektioner av en man som hamnade snett i livet men faktiskt lyckades ta sig till den rätta vägen. En småbuse i tonåren, som blev kriminell genom att mörda den man som förgrep sig på hans dotter. Jag kan förstå hans motiv, jag kan förstå att han valde att göra som han gjorde. Sedan kan man fråga sig om han kanske ändå hade glidit av vägen så småningom, fast av någon annan anledning om inte övergreppet på hans dotter skett. Knappast lönt att spekulera vidare i det. Det lär vi aldrig få veta ändå.
Första delen av boken var inte speciellt bra. Mer eller mindre en beskrivning av amerikanska fängelsesystemet och för all del även rättssystemet. Historia och nutid. Fakta. Viktig bakgrund? Möjligen, men en bok kan inte bara bestå av bakgrund. Det är först i sista delen jag tycker att det tar sig, det börjar bränna till. Det är när Flinga klämmer ur sig insikter och åsikter. Plötsligt kommer allt det där jag hade hoppats läsa om från första raden. Tänker att jag delar hans åsikter och funderar över vilka vägar livet kan ta. När boken är utläst inser jag att den ändå var rätt ok även om jag velat läsa mer om Flinga som person, mer om hans tankar. Hur var det egentligen med hans föräldrar? Vad formade honom som människa? De bitarna snuddar han bara vid i boken, trots att man inser att han gått på djupet och utforskat de bitarna minutiöst för egen del. Säkert har han någon bra anledning till att inte skriva om det, men det hade varit intressant att läsa ….
Hrm, jag har den i bokhyllan. Det har inte blivit av att läsa.
... hrm, få se om du kommer till skott, min upplevelse gör dig väl kanske inte mer sugen? Skulle vara kul att höra vad du tycker om den.
Du får väl fråga honom, jag tror att han bor i Ekeby i Uppsala. Såg honom häromsistens i backen upp mot Flogsta.
btw - precis hemkommen från du vet var. Snön tilltog vartefter vi närmade oss lilla staden i Bergslagen. Måste dock ha lite nedvarvning innan det blir läggdags, därav Internettandet i denna sena timma...
Oj, bor han så nära. Jag visste att det var i trakterna men hade fått för mig att det var åt Salahållet till. Ser jag honom ska jag fråga.
Skönt att ni tagit er hem lyckligt och väl. Väglaget har vad jag förstår varit skräp. Ambulansen med Lillstumpa tog sig lätt från Mora till akademiska, däremot hade svägerskan problem i följebilen. Många serieolyckor och avåkningar längs vägen. Mora är inte riktigt åt ert håll, men man kan ju gissa att det inte var så mycket bättre vägar åt ert håll.