Kandidatdropp

En av kartongerna från mamma innehöll diabilder (*1). När jag föddes köpte pappa sig en systemkamera, en Pentax. Sedan fotograferade han mycket under några år framöver. Djur, växter och inte minst lillebror och mig. I kväll satte jag mig att titta på några av dem. Kläderna skvallrar om sent 60-tal, tidigt 70-tal. Min barndom. Bland bilderna finns alla våra englandsår, pulkaåkning i källarbacken, mitt 2-års kalas och alla andra födelsedagar, morbrors vorste Docka (som gjorde att jag än idag älskar vorstar). Kusiner, mostrar och morbröder. Picknick i Dalby hage, härliga badturer. Alla ser så unga ut. Och lyckliga. Några tårar trillar ner för kinden just för att allt ser så rart ut. Bilder på pappa, morfar, farfar och faster. Alla borta nu. Då kommer några tårar till. Det är inte smärtsamma tårar utan tårar för fina tider som tog slut. Det har ersatts med annat. Också fint, men de där personerna, de där tillfällena har en speciell plats i hjärtat.

(*1 Tanken är att scanna över bilderna till digitalt format. Förmodligen kan vi låna en scanner. Är det någon som har tips på hur vi bär oss åt rent praktiskt, vad vi ska tänka på?)