Förlåt
Igen
Lev väl!
Målet är här
I tre veckor har jag arbetat. På en allmänpsykiatrisk avdelning på Löwenströmska. Träffar patienter med alla möjliga psykiatriska sjukdomar. Det är fascinerande vilka normala samtal man kan föra med många av dem, trots att de är så sjuka. Det gör mig ont om deras anhöriga. Jag känner att jag gör gott och har väldigt roligt under tiden.
Det är en bit att köra till Löwet, men att köra bil är roligt. Har börjat lyssna på ljudböcker och tycker att det är ganska sköna stunder till och från jobbet. För det mesta är det lagom mycket att göra på avdelningen även om jag arbetat över några kvällar när inte alla tre underläkarna varit på avdelningen. Psykiatri kan jag tänka mig att specialisera mig på framöver men om det verkligen blir det får vi se, andra alternativ finns också. Kanske kommer arbetet att kännas väl lugnt efter ett par månader när rutinerna börjar sitta? Jag tror att jag kommer att lära mig fort, överläkaren delar med sig fint av sin kunskap och sina erfarenheter. Mina underläkarkollegor är också ett fint stöd. Övrig personal likaså.
Bloggen har spelat ut sin roll. Kandidat Dropp är passé. Kanske kommer jag tillbaka på annat ställe i cybervärlden? Det visar sig. Tack alla som varit med. Vissa av er ända sedan Ruffhaxans tid. Jag ser på statistiken att ni är många som läser. Det har glatt mig. Framförallt har alla kommentarer varit roliga att få. Lev väl!
Avslutar det hela med en bild från Petra. En bild som upphovsmannen, Mr H, med sin vanliga underfundighet döpt till "En läkare föds".
Wadi Rum
Petra - this is it!
Folk och rövare i Kamomilla stad ...
Möss och människor ...
Omtag!
Folk och fä i Petra. Jaaa! Väl bekomme!
Den här mannen satt där på bänken i ravinen och såg så självsäker och helig ut. På ett bra sätt. Bilden kan inte förmedla känslan jag fick när jag såg honom, men jag frågade med tecken och nickningar om det var ok att jag fotograferade och han gav mig ett vänligt bifall.
Poliser i dalen.
Så här tror jag att Lilla Besten skulle tycka om att färdas.
Beduinkvinna.
Åsnorna strövade runt lite på egen hand...
... både här och där.
Gissa vem som trampat här!...
... Den här.
Gammalt transportmedel, nytt kommunikationsmedel.
Framför The Treasury
Gossarna var gärna med på bild.
Långt bort i bakgrunden kan man om man tittar noga se kandidatpappan och kandidatmamman. Nu har de bildbevis på att de varit här. Erbarmligt dåligt bildbevis, men ändå.
Petra I
Har precis tittat igenom alla mina bilder därifrån. Vill visa er alla 251. Trots att många är dåliga ser jag det speciella med Petra i varenda en. De vackra stenarna. De fantastiska grottorna. Det gör ont i hjärtat av att behöva begränsa sig. Men några inlägg de närmaste dagarna tänker jag kosta på mig. Petra några dagar framöver alltså. Önskar att Mr H ville visa sina bilder. Tagna av duktig fotograf med proffskamera. Men, ni får hålla till godo med mina.
I början av ravinen som leder till Petra.
Inte ens alla människor kunde ta storheten ur den vackra ravinen och Petra.
Nere i ravinen blev det ett vackert ljusspel och färgskiftningar i berget.
En fisk?
Tre steg framåt ser samma sten ut som en ... elefant.
Mot slutet blev det riktigt smalt.
Genom ravinöppningen skymtar "The Treasury" i Petra.
Kan ni förstå att det här är uthugget direkt ur berget?
Lite mat kan man behöva när man vandrat så länge. Det här är Kandidatpappan och Kandidatmamman på middagsrestaurangen. Ja, inte mina alltså utan annan kandidats pappa och mamma. På väg till Petra stannade vi på en rastplats och där frågade någon plötsligt om vi saknade Lilla Besten. Jo, det kunde jag ju bekräfta men vilka var det som frågade. Jobbarkompisar till Mr H? Hockeykompisar? Rallykompisar? Det visade sig vara en trogen läsare av min blogg som känt igen Mr H (trots att han inte satt i sin Lotus). Helfestligt! En trevlig bekantskap. Erbjudandet om att åka Lotus till sommaren kvarstår. :-)
Trädgården
Trädgården går jag och grunnar på lite då och då. Jag har en känsla av vilken stämning jag vill förmedla med trädgården. Att det är en bit kvar dit kan konstateras. Att stora förändringar behövs står helt klart. Slutmålet däremot är luddigare, för att inte tala om hur vägen dit ska se ut. När det ska ske är skrivet i himlen. Jag tror att vi ska åtgärda grunden först. Och ordna ett riktigt garage åt Mr H. Det får bli en bit i taget under några år. Under tiden pusslar jag ihop bitar av inspiration. Att vissa växter ska finnas har varit klart sedan långt innan vi hade trädgård. En bit till föll på plats i höstas. Scylla rekommenderade gräs av olika slag. Tanken hade inte alls slagit mig förut. Gräs är gräs är gräsmatta har jag tänkt. Nu är den tanken klar. Gräs ska det bli. Av helt annat slag än gräsmatta. Vilka sorter och var. Tja, inte vet jag. Men att de ska finnas där är helt klart.
Igår tog vi en tur till trädgårdsmässan i Kista. Vi hade väl hoppats på mer inspiration där men som mässa betraktat var den liten och ingen inspirationskälla. Däremot kom vi hem med fröer. Olika grönsaker ska odlas. Idag har vi påtat ner fröer som ska förkultiveras och Mr H har visat stort intresse. Ännu har ingenting kommit up (Va? Skulle jag sakna tålamod?) men jag ser fram emot att kunna ge trädgårdsintresserade vänner, framförallt fd jobbarkompisen som bidrog till balkogtrevnaden tidigare år, några chili- och tomatplantor som de inte själva kommit på att odla.
Våra fina små fröer köpte vi av:
Örtagården
Impecta
Rara växter
Ps. Jag såg folk som sålde the, thé, té. Dock ingen som sålde te. Vart är världen på väg?
Kort om Jordanien ...
Maten var fantastiskt god. Mycket röror (á la mezze), mycket kolgrillat kött.
På vissa restauranger kunde man beställa alkoholhaltiga drycker, på andra inte. Och på vissa fick man beställa ibland, beroende på dag och om man satt ute eller inne .... Dubbelmoralen var hög!
Översättningen blev ibland lite tokig. Några lamphjärnor eller lamptungor beställde vi aldrig.
Portionerna var enorma. Att äta upp var det inte tal om.
Kött- och grönsaksmarknaden var väldigt liten, men så är Aqaba en liten stad.
Bergen runtomkring var fantastiskt vackra. Moskéerna och böneutropen hörde vi dygnet runt. Mr H som inte är en lika fantastisk sovare som jag tyckte gott att de kunde hållt snattran på nätterna.
På andra sidan bukten ligger Eilat, så nära, så nära.
Nu är formaliteterna klara...
Herr Calici
Avdelningsarbetet har varit lugnt de första veckorna. Herr Calici har härjat på avdelningen och så många patienter som möjligt har skrivits ut. Tisdag kväll kände jag mig rutten i magen och onsdag morgon hade jag en överläggning med mig själv om jag skulle eller inte skulle gå till jobbet. Inte vann, jag kände mig inte särskilt dålig men magen var skum. Nöjer mig med att konstatera att senare fram på dagen skulle det visa sig vara rätt beslut. Idag mår jag prima, men får inte gå till jobbet förrän jag varit frisk i 48 timmar vilket innebär att nästa gång jag ser avdelningen är på måndag. Blä! Jag har långtråkigt!
Har läst "Allt är upplyst". Uppdaterat bokbloggen med "Mr Jekyll & Mr Hyde" samt "Jag ska skydda dig från allt".
Handduksparad
Jag kan inte undanhålla er underverken.
Blomman ovan ligger till vänster om svanen.
Krille krokodil
Mr H somnade gott trots sällskapet.
Jag vill gärna tro att vi fick den här lilla installationen med svanar och hjärtan på dagen sju år efter att vi bestämde oss för varandra ... i februari 2003 var det i alla fall klippt.
Närbild på svanarna.
Havsmotiv .
Han fick ofta använda fler handdukar än vad som egentligen skulle finnas på rummet så någon handduksbrist led vi inte av.
Den här rackaren gjorde Mr H senare om till en påfågel med lång stjärt, men bildbeviset lämpar sig inte för allmänna forum.
Här någonstans började fantasin ta slut. Plötsligt dekorerade svanarna allt möjligt.
Väldigt tvärtorsk på idéer.
Mina äpplen försvann från fruktkorgen och dök upp i handduksinstallationen. Hrm!
Jerusalem 18/3
I Getsemanes trädgårdar.
Det här fick man inte göra i trädgårdarna ...
Muren mellan Israel och Palestina.
I Betlehem.
På väg in i en av de tre kyrkor de byggt ovanpå platsen där de säger att Jesus föddes. Porten kallas humanporten, eller någonting liknande. Liten för att bara människor ska kunna komma in.
Inne i en av kyrkorna.
Här säger de att Jesus föddes. Vår palestinske guide var förbluffad över att ingen i gruppen var intresserad av att läsa böner eller sjunga psalmer. Ha! Vi hädiska nordbor.
Jerusalems museum. Den underligt formade fontänen är toppen på en tora-rulle. Under finns "Döda havsrullarna". Fantastiskt att få se dem i verkligeheten.
Näe, vi hade inget att checka in.
Gravar, gravar, gravar.
På väg hem stannade vi till vid Döda Havet. Skum känsla att flyta runt där. Där fick jag förresen leka doktor för första gången sedan examen, men det är en annan historia.
Jerusalem 17/3
Det är skönt att första veckan på jobbet varit lugn. Den här helgen har jag slappat. Lunchat med kompis på stan och läst bok till bokcirkeln. Det har varit skönt vill jag lova. Tvättmaskinen går, annars har jag en slapp dag. Känner mig redo att dela med mig lite av vår semester. Att välja bilder har varit svårt. Vi har tagit massor, men det finns inte riktigt utrymme för så många på bloggen, det blir många nog ändå. Den som vill se mer blir nog tvungen att komma hit och få en genomgång på datorn eller min scrap-book (När den nu blir klar? Varken Rom eller Stoneleighbilderna finns där än).
Vi körde genom öken från Aqaba till Jerusalem. Stora delar av tiden hade vi berg på ena sidan och Döda havet på andra.
Nåväl, resan var det. Tvärtemot våra vanliga principer tog vi färdiga utflykter som Apollo bjöd på. Att fösas runt som en skock får var ungefär vad vi hade engagemnang till och det fungerade, men sanningen att säga dröjer det nog innan vi väljer den typen av utflykt igen. Första turen blev en tvådagarstripp till Jerusalem. Där behöver man nog egentligen tre månader men tack vare att det var en arrangerad tur hann vi se mer än vi hade klarat själva på två dagar. Guiden var otroligt kunnig och vi fick oss massor av historia, kultur och religion till livs. Sanningen att säga blev det ibland väl mycket och både Mr H och jag drog oss emellanåt en bit bort från gruppen för att kunna njuta lite mer och bara vara mitt i historien. Mina bibliska kunskaper är pinsamt dåliga insåg jag men många saker fick klockor att ringa i huvudet och jag fick förnyad inspiration till att läsa bibeln. Inte av några som helst religiösa skäl utan för att vår tid fortfarande efter alla dessa år är så präglad av den där pappersluntan.
Längs vägen såg vi stengetter.
Närmare Jerusalem förändrades landskapet. Lite rundare kullar och mer grönt. Den här röran är en boplats för beduiner. Tittar man riktigt noga ser man en kamel.
Sista biten upp till Jerusalem har man skog längs vägen. Nåja, dungar av träd i alla fall.
Utsikt över Jerusalem från Oljeberget.
En av alla judiska begravningsplatser. Gyttret på dem fascinerar mig.
Oljeberget med kyrkan i Getsemanelunden.
Al-Aqsamoskén
Klippdomen.
Klagomuren
I souqen/basaren. Vilket myller av gränder det var. En riktig souq!
På Via Dolorosa gick vi och guiden pekade ut alla platser som förknippas med Jesus.
Idag har man byggt Uppståndelsekyrkan/Den heliga gravens kyrka över det man tror var Golgata, trapporna leder upp dit man tror att Jesus fick bära korset innan han spikades fast. (Finns iofs åtminstone en plats till som aspirerar på att vara Golgata).
Inne i "Den heliga gravens kyrka". Vi hamnade mitt i en procession, mycket högtidligt. Håren krullade sig på armarna. Här såg vi också en kvinna som troligen drabbats av Jerusalemsyndromet (någon form av psykos), hon gick sist i processionen och grät.
Kolla vem jag hittade i solstrimman på köksbordet :-)
Här ser man att hon vet att hon gjort fel och tror att hon ska få utskällning. Men jag kunde inte. Hon är ju så söt. Hon tycker så mycket om solen.
Det är hon som bestämmer här hemma :-)
