Aldrig fucka upp
Mr H läste den och sedan har den stått i bokhyllan; "Aldrig fucka upp" av Jens Lapidus. Den har aldrig riktigt lockat mig men nu när Lapidus är i ropet och jag inte hade någonting annat så tänkte jag: varför inte. Den överraskade positivt. En riktigt bra kriminalroman.
Tre människors liv vävs samman. Den inte helt laglydige polisen Thomas, som ändå vill skipa rättvisa och vara stolt över kåren. Småkriminelle gangstern Mahmud, som vill skärpa till sig men hålls fast i den kriminella världen av tradition och gangsters som inte håller sina löften. En gång snärjd alltid snärjd. Niklas, exelitsoldaten som har en klar och tydlig agenda och vill väl men är så skadad av sin barndom att han tar alldeles fel väg.
Lapidus är advokat och jag tänker att han genom jobbet känner miljöerna han skriver om väl. Har svårt att tro att man kan ha en sådan konsekvent fantasi om man inte varit djupt insyltad i dem. Till och med språket lyckas han förändra på ett trovärdigt sätt. Språket följer med den huvudperson han skriver om.
OOOlidligt spännande är den inte, men den håller mitt intresse fånget ända till sista raden, utan en massa onödig utfyllnad av texten, allt han skriver för handlingen framåt. Bra gjort med tanke på att boken är nästan 500 sidor, bara en sida kort. De sista sidorna hoppar jag av irritation. Ska man inte få veta vem mördaren är? Så kommer det. Helt oväntat.
Jag tror jag ska ta och läsa "Snabba cash" också.
Minnenas parad
En av kartongerna från mamma innehöll diabilder (*1). När jag föddes köpte pappa sig en systemkamera, en Pentax. Sedan fotograferade han mycket under några år framöver. Djur, växter och inte minst lillebror och mig. I kväll satte jag mig att titta på några av dem. Kläderna skvallrar om sent 60-tal, tidigt 70-tal. Min barndom. Bland bilderna finns alla våra englandsår, pulkaåkning i källarbacken, mitt 2-års kalas och alla andra födelsedagar, morbrors vorste Docka (som gjorde att jag än idag älskar vorstar). Kusiner, mostrar och morbröder. Picknick i Dalby hage, härliga badturer. Alla ser så unga ut. Och lyckliga. Några tårar trillar ner för kinden just för att allt ser så rart ut. Bilder på pappa, morfar, farfar och faster. Alla borta nu. Då kommer några tårar till. Det är inte smärtsamma tårar utan tårar för fina tider som tog slut. Det har ersatts med annat. Också fint, men de där personerna, de där tillfällena har en speciell plats i hjärtat.
(*1 Tanken är att scanna över bilderna till digitalt format. Förmodligen kan vi låna en scanner. Är det någon som har tips på hur vi bär oss åt rent praktiskt, vad vi ska tänka på?)
(*1 Tanken är att scanna över bilderna till digitalt format. Förmodligen kan vi låna en scanner. Är det någon som har tips på hur vi bär oss åt rent praktiskt, vad vi ska tänka på?)
Två flugor på smällen
Idag har vi gjort den äldre generationen en välgärning. Två flugor på smällen. Eller tre. Modern ska flytta och tyckte det var dags att jag hämtade mina prylar som hon förvarat sedan jag flyttade hemifrån 1987. Sagt och gjort, vi åkte dit med ett släp och befriade henne från bråten (fluga 1). Tid fanns inte att rensa men jag förmodar att en hel del finner sin väg till tippen eller Brodern. Vi befriade nämligen Modern från broderns saker också (fluga 2). Det är nte samma saker som förmodas gå till tippen eller till Brodern. När vi ändå var i krokarna passade vi på att titta in hos mormor ute på landet (fluga 3). Jag tog några bilder. Ni kan ju jämföra med sommarens bilder.
Kitsch
Glitter är inte min grej. Jag vill ha fånigt enkla saker. Döm om min förvåning när jag inser att jag köpt en sådan här. Möjligen gjorde jag det för att den var så billig att rödlapps-Hulda i mig inte kunde motstå. Mer troligt var det för att Mr H klagar på alla vykort och kort jag sätter på kylskåpet. Jag njuter av att titta på dem om och om igen. WT säger mr H att det är. Nå, nu får han som han vill, korten sitter inte längre i köker utan i hallen. Och bara för att retas hittade jag en lösning som var ännu mer WT, ännu mer kitsch. Jag känner mig lite nöjd. :-)
Ps Så kommer de begärda fotona. Med en del av alla kort jag fick till examen upphängda. Ser faktiskt värre ut på bild än i verkligheten. Men det går inte att komma ifrån, det är kitschigt värre. Men ändå lite mysigt. Mycket Thailandskänsla, ljusen skulle bara vara i olika färger och blinka lite synkroniserat. Jag kanske måste skaffa några klätterväxter till hallen och skapa djungeltema :-)
Ps Så kommer de begärda fotona. Med en del av alla kort jag fick till examen upphängda. Ser faktiskt värre ut på bild än i verkligheten. Men det går inte att komma ifrån, det är kitschigt värre. Men ändå lite mysigt. Mycket Thailandskänsla, ljusen skulle bara vara i olika färger och blinka lite synkroniserat. Jag kanske måste skaffa några klätterväxter till hallen och skapa djungeltema :-)
Gott gottigottgott!
Testade ny fiskrätt så här på lördagkvällen. Mums!
Kallt?
Strax innan morgonpromenaden hittade jag Besten i korgen. Under dynan. Undrar om hon tycker vi har kallt inomhus?
Man bestämmer själv när det gör ont
På bokcirkeln hade jag inga synpunkter på vad vi skulle läsa. Poängen med att delta i cirkeln är delvis att få grepp om vårt lilla samhälle och bygga lite kontakter och delvis att få inspiration till att läsa nya saker. Kände en viss oro när tanterna nämnde vilka författare de vanligen läser. Så föreslog bibliotekarien "Ut och stjäla hästar" av den norske författaren Per Petterson. Lite undrande var jag över valet men när boken kom visade den sig vara riktigt trevlig. Lättläst, rar, småtrevlig historia som visar sig ha mer djup än man tror från början.
Baksidestexten säger väl det mesta och ändå ingenting:
"Sommaren 1948 bor Trond och hans far på en fäbod vid en älv nära gränsen till Sverige. Trond är femton år. Det han upplever de sommarveckorna - död, svek - kommer i grunden att förändra hans liv.
Mer än femtio år senare flyttar han till ett litet hus vid en insjö, tillsammans med sin hund."Hela livet har jag längtat efter att vara ensam på ett ställe som det här. Även när det var som bäst; och det har inte varit sällan. Jag har haft tur." Hans närmaste granne visar sig vara en annan skadskjuten äldre man, någon han kände från förr, och som han är tvungen att förhålla sig till. Sommaren 1948 börjar plåga honom."
Baksidestexten säger väl det mesta och ändå ingenting:
"Sommaren 1948 bor Trond och hans far på en fäbod vid en älv nära gränsen till Sverige. Trond är femton år. Det han upplever de sommarveckorna - död, svek - kommer i grunden att förändra hans liv.
Mer än femtio år senare flyttar han till ett litet hus vid en insjö, tillsammans med sin hund."Hela livet har jag längtat efter att vara ensam på ett ställe som det här. Även när det var som bäst; och det har inte varit sällan. Jag har haft tur." Hans närmaste granne visar sig vara en annan skadskjuten äldre man, någon han kände från förr, och som han är tvungen att förhålla sig till. Sommaren 1948 börjar plåga honom."
MRSA
För nya jobbets skull måste jag genomgå en MRSA-screening. Funderade inte så mycket över det utan åkte dit oförberedd. En halvtimma skulle det ta hade de sagt och någonstans i bakhuvudet hade jag en tanke på tops lite här och var. Istället blev det avklädning inpå bara trosorna och kontroll av hudkostymen. Som hos polisen skojade jag. Sköterskan drog inte på munnen. Nåväl, inga öppna sår. Besiktigad och godkänd på en minut och utan tops.
Hipp, hipp, hurra!
Tusen tack alla ni som varit med och firat min examen och gratulerat IRL och på webben. Ska njuta och smälta det hela lite grann innan delar av det kommer till allmän beskådan.
Under tiden kan jag berätta att lilla farmor fyller 98 år idag. Eftersom hon är lite snurrig efter senaste stroken delar vi upp firandet. Idag firar farbror och faster med henne, igår var det mamma och jag som åkte dit. Och fann en farmor som börjar finna sig till rätta på hemmet. En farmor som var mindre snurrig än de senaste månaderna. Inte är jag säker på att hon var helt med på vilka vi var men att hon kände att vi var bekanta som hon tycker om var uppenbart.
Hon hade glimten i ögat och skojade med oss som förr i tiden, svarade adekvat. När vi berättade att jag tagit min examen sa hon: "Efter alla dessa år. Bravo! Bravo! Bravo!". När mamma talade om att hon sjalen hon stickat var i en färg som skulle stå fint till det vita håret skojade hon och sa: -"Har jag vitt hår?" och sedan fnittrade hon som bara farmor kan. Då böjde jag mig fram och sa att jag skulle berätta en sak för henne och viskade ( i den mån man nu viskar till någon som har hörapparat):-"Du är rynkig också". -"Är jag rynkig också?", svarade hon med spelad förvåning och fnittrade ännu mer.
Under tiden kan jag berätta att lilla farmor fyller 98 år idag. Eftersom hon är lite snurrig efter senaste stroken delar vi upp firandet. Idag firar farbror och faster med henne, igår var det mamma och jag som åkte dit. Och fann en farmor som börjar finna sig till rätta på hemmet. En farmor som var mindre snurrig än de senaste månaderna. Inte är jag säker på att hon var helt med på vilka vi var men att hon kände att vi var bekanta som hon tycker om var uppenbart.
Hon hade glimten i ögat och skojade med oss som förr i tiden, svarade adekvat. När vi berättade att jag tagit min examen sa hon: "Efter alla dessa år. Bravo! Bravo! Bravo!". När mamma talade om att hon sjalen hon stickat var i en färg som skulle stå fint till det vita håret skojade hon och sa: -"Har jag vitt hår?" och sedan fnittrade hon som bara farmor kan. Då böjde jag mig fram och sa att jag skulle berätta en sak för henne och viskade ( i den mån man nu viskar till någon som har hörapparat):-"Du är rynkig också". -"Är jag rynkig också?", svarade hon med spelad förvåning och fnittrade ännu mer.
Nu är kalaset över
De sista två gästerna från kalaset, mamma och mormor, är nu skjutsade till stationen. Tror att soffan och jag ska umgås ett tag...
Fest
I dagarna de två har jag festat och firat. Blivit något alldeles kolossalt uppvaktad av långväga och närväga gäster. Det har varit alldeles fantastiskt. Tack alla!
Färdig
Förhöret var precis som Mårran sa, humant och oblodigt - nästan gemytligt. Ansvarig avslutade med orden: -"Kollegor, ni har valt världens bästa yrke".
Jag borde skratta men kan inte sluta gråta.
Jag borde skratta men kan inte sluta gråta.
Stuff you need for finals.
Ja, det är väl så här det är.
Två
2, två, two, due, dos, kaksi, deux, zwei. Fattar ni? TVÅ ynka dagar kvar i skolan.
Kulturtant
Vintervädret håller i sig. Både igår och idag vaknade vi till ca -18 grader men mitt på dagen har solen skinit och temperaturen krupit upp till uthärdliga -7. Besten och jag har tagit fina promenader i lilla byn. Lite ledighet och en sol gör toppen för själen och kroppen.
Lite kultur har det också blivit. Byns bibliotekarie har startat bokcirkel. Till Mr H:s stora fasa anmälde jag mig. Han är livrädd att jag ska förvandlas till en kulturtant, en Marimekkokossa. Hursomhaverbyxxan skaver, vad han är rädd för bryr jag mig inte om utan sparkade ner till biblioteket när det kvällades. Vi får väl se vad det blir av det här. Jag är definitivt yngst i cirkeln, typ en generation yngre än de andra. Befarar att smaken är väldigt delad i den här kretsen, dvs min skiljer sig från övrigas. Tiden får utvisa. Cirkelns första bok är av Per Petterson. Hette "Ut och stjäla hästar" eller någonting liknande. Jag lär återkomma i ämnet.
Lite kultur har det också blivit. Byns bibliotekarie har startat bokcirkel. Till Mr H:s stora fasa anmälde jag mig. Han är livrädd att jag ska förvandlas till en kulturtant, en Marimekkokossa. Hursomhaverbyxxan skaver, vad han är rädd för bryr jag mig inte om utan sparkade ner till biblioteket när det kvällades. Vi får väl se vad det blir av det här. Jag är definitivt yngst i cirkeln, typ en generation yngre än de andra. Befarar att smaken är väldigt delad i den här kretsen, dvs min skiljer sig från övrigas. Tiden får utvisa. Cirkelns första bok är av Per Petterson. Hette "Ut och stjäla hästar" eller någonting liknande. Jag lär återkomma i ämnet.
Om mjölkens symbolvärde
Jag är väl antagligen den enda i Sverige som inte har grepp om Stefan Sundström. När jag packade upp Mr H:s böcker ur flyttkartongerna hittade jag Sundströms "Om mjölkens symbolvärde - och andra betraktelser". Hade en vag känsla av att han egentligen är musiker men fick googla för att lära mig mer. Hoppas han är en bättre musiker än författare. Boken är tydligen samlade krönikor som han ursprungligen skrev för ECT. Jag förstår den inte. Vad är syftet? Varken tankeväckande, underfundigt, skrämmande, oroande eller skrattväckande.
Språket är uselt. Jag är stavnings- och skriftfascist. Det märks inte när jag skriver bloggen, det går för fort och sällan korrekturläser jag. Andras blogginlägg ställer jag inte heller några krav på. Bloggar är och förblir för mig ett "stundens hjälpmedel". De får vara "fort och fel". Men, en bok! Näe, det är inte acceptabelt med stavfel eller att man använder hon istället för henne eller mig istället för jag, vart istället för varit. Människan må vara stockholmare, men jag klarar inte av att läsa böcker där man skriver som man pratar.
All kritik till trots så finns det ändå någonting gott att finna. Kristina Lugns förord. Jag tror jag ska försöka mig på hennes böcker istället.
Språket är uselt. Jag är stavnings- och skriftfascist. Det märks inte när jag skriver bloggen, det går för fort och sällan korrekturläser jag. Andras blogginlägg ställer jag inte heller några krav på. Bloggar är och förblir för mig ett "stundens hjälpmedel". De får vara "fort och fel". Men, en bok! Näe, det är inte acceptabelt med stavfel eller att man använder hon istället för henne eller mig istället för jag, vart istället för varit. Människan må vara stockholmare, men jag klarar inte av att läsa böcker där man skriver som man pratar.
All kritik till trots så finns det ändå någonting gott att finna. Kristina Lugns förord. Jag tror jag ska försöka mig på hennes böcker istället.
Kartonger
Bara några kartonger till så är röran i källaren besegrad och vi kan anse oss helt och fullt inflyttade.
Kokt
Kokt hjärna. Har suttit i många timmar med kursare K och T och förberett muntliga förhöret. Vi var duktiga. Och hade trevligt. Tänk om man hade haft så här fin plugghjälp hela tiden, vad roligt det hade varit.
Snart är vi där ...
En enda dag med föreläsningar kvar. Försäkringsmedicin nästa torsdag. På fredagen muntligt förhör innan postklin. Måste erkänna att det där muntliga förhöret skrämmer skiten ur mig.
Valde att göra det diagnostiska provet idag. Det slutade ju med att det blev "oobligatoriskt" men jag tror att när de väl får styrsel på själva verktyget så kan det vara ett bra instrument att utvärdera utbildningen så det kändes roligt att få bidra som försökskanin. Många av mina kursare hejade på och tyckte det var bra i början när jag var kritisk men nu när den obligatoriska delen försvann så var det visst inte så viktigt längre. Ansvarig var närvarande när vi skrev och han verkade personligen besviken över det magra deltagandet. Det var omfattande. 300 flervalsfrågor och ska folk tycka att de har någon nytta av det måste nog provet bli kortare (de sista 100 frågorna läste jag knappt för jag var så trött i huvudet och klickade "hejvilt"), också måste de nog ta och fundera över exakt hur detaljerade frågorna ska vara om folk ska tycka att det är någon poäng med det.
Så här när terminen nästan är slut verkar det som om de slänger jobb efter oss. En ny möjlighet dök upp idag igen och jag kan inte låta bli och fundera över hur katten anställningarna på Akademiska går till. Oproffsigt och taffligt är väl de uttryck som ligger närmast till hands för mig att beskriva det hela med. Får väl återkomma till det när jag tänkt färdigt kring jobb och så. Jodå, jag tackade ja till ett jobb för ett tag sedan. Återkommer väl om det när det är så dags.
Valde att göra det diagnostiska provet idag. Det slutade ju med att det blev "oobligatoriskt" men jag tror att när de väl får styrsel på själva verktyget så kan det vara ett bra instrument att utvärdera utbildningen så det kändes roligt att få bidra som försökskanin. Många av mina kursare hejade på och tyckte det var bra i början när jag var kritisk men nu när den obligatoriska delen försvann så var det visst inte så viktigt längre. Ansvarig var närvarande när vi skrev och han verkade personligen besviken över det magra deltagandet. Det var omfattande. 300 flervalsfrågor och ska folk tycka att de har någon nytta av det måste nog provet bli kortare (de sista 100 frågorna läste jag knappt för jag var så trött i huvudet och klickade "hejvilt"), också måste de nog ta och fundera över exakt hur detaljerade frågorna ska vara om folk ska tycka att det är någon poäng med det.
Så här när terminen nästan är slut verkar det som om de slänger jobb efter oss. En ny möjlighet dök upp idag igen och jag kan inte låta bli och fundera över hur katten anställningarna på Akademiska går till. Oproffsigt och taffligt är väl de uttryck som ligger närmast till hands för mig att beskriva det hela med. Får väl återkomma till det när jag tänkt färdigt kring jobb och så. Jodå, jag tackade ja till ett jobb för ett tag sedan. Återkommer väl om det när det är så dags.
Snart är plågan slut
Lång dag idag. Som vanligt, oläsligt schema som ändå inte stämde. Huj, vad jag är glad att jag blott har två föreläsningsdagar kvar nu.
Nå, mot slutet var alla ovanligt trötta i min grupp och vi slapp meningslösa och irrelevanta diskussioner och blev ... häpp ... klara 45 minuter före utsatt tid.
Efter föreläsningarna hade Lillstumpa lämnat ett meddelande på min mobil där hon undrade om inte faster skulle komma och äta tårta med dem. Så blev det. De var inte hemma på min födelsedag så vi firade idag istället. Det var mysigt! Och Lillstumpa skar upp den största tårtbit jag någonsin sett. Födelsedagsbarnet skulle ha rosen och alla blad som hörde till ansåg Lillstumpa. Jag orkade inte ens äta upp bit ...
Väl hemkommen visade det sig att jag fått ett jobberbjudande till. Skönt, hade precis beklagat mig för Mr H angående det hela. Intervjun kändes helt ok, men jag har inte hört någonting från dem, trots att jag mot alla mina principer skickat mail och frågat när jag tyckte det drog ut på tiden. Så jag har funderat på vad jag gjorde fel och varför de inte hör av sig ...
Nå, mot slutet var alla ovanligt trötta i min grupp och vi slapp meningslösa och irrelevanta diskussioner och blev ... häpp ... klara 45 minuter före utsatt tid.
Efter föreläsningarna hade Lillstumpa lämnat ett meddelande på min mobil där hon undrade om inte faster skulle komma och äta tårta med dem. Så blev det. De var inte hemma på min födelsedag så vi firade idag istället. Det var mysigt! Och Lillstumpa skar upp den största tårtbit jag någonsin sett. Födelsedagsbarnet skulle ha rosen och alla blad som hörde till ansåg Lillstumpa. Jag orkade inte ens äta upp bit ...
Väl hemkommen visade det sig att jag fått ett jobberbjudande till. Skönt, hade precis beklagat mig för Mr H angående det hela. Intervjun kändes helt ok, men jag har inte hört någonting från dem, trots att jag mot alla mina principer skickat mail och frågat när jag tyckte det drog ut på tiden. Så jag har funderat på vad jag gjorde fel och varför de inte hör av sig ...