Lista, en vettig sådan för en gångs skull...

Näe, inspirationen vill inte riktigt infinna sig. Böcker har lästs, resan ska det berättas om och jag har börjat jobba. Mycket kan man skriva men lusten är borta. Fördriver tiden med annat tills den infinner sig igen. Som den här listan som Mårran och Scylla listat.

"BBC believes most people will have only read 6 of the 100 books here. How do your reading habits stack up? Look at the list and put an ‘x’ after those you have read."

(Som Scylla och Mårran blir det fetstil !)


1 Pride and Prejudice - Jane Austen - Självklart :-)
2 The Lord of the Rings - JRR Tolkien - Jag har försökt, verkligen försökt - men står inte ut, som längst tror jag   att jag kommit 70 sidor. Gör det mig till ett missfoster?

3 Jane Eyre - Charlotte Bronte - Jupp!
4 Harry Potter series - JK Rowling - Inte hela serien - än. Köper böckerna till Stostumpa och sedan får jag låna dem av henne. Hon läser inte i samma takt som faster, hon är ju bara tio.
5 To Kill a Mockingbird - Harper Lee
6 The Bible - tanken har slagit mig men ännu är den oläst.
7 Wuthering Heights - Emily Bronte
8 Nineteen Eighty Four - George Orwell - men huj så länge sedan,måste har varit på högstadiet. Räknas det då?  Dags att läsa om tror jag
9 His Dark Materials - Philip Pullman
10 Great Expectations - Charles Dickens

11 Little Women - Louisa M Alcott
12 Tess of the D’Urbervilles - Thomas Hardy
13 Catch 22 - Joseph Heller
14 Complete Works of Shakespeare
15 Rebecca - Daphne Du Maurier
16 The Hobbit - JRR Tolkien
17 Birdsong - Sebastian Faulk
18 Catcher in the Rye - JD Salinger
19 The Time Traveler’s Wife - Audrey Niffenegger
20 Middlemarch - George Eliot

21 Gone With The Wind - Margaret Mitchell Jodå, den slukade jag i tonåren (mitt exemplar var i två delar)
22 The Great Gatsby - F Scott Fitzgerald
23 Bleak House - Charles Dickens
24 War and Peace - Leo Tolstoy - antar att det inte räknas att man sett på TV.
25 The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy - Douglas Adams - den står i bokhyllan, men än har jag inte tagit mig samman.
26 Brideshead Revisited - Evelyn Waugh - Som sagt, TV räknas inte?
27 Crime and Punishment - Fyodor Dostoyevsky
28 Grapes of Wrath - John Steinbeck
29 Alice in Wonderland - Lewis Carroll
30 The Wind in the Willows - Kenneth Grahame

31 Anna Karenina - Leo Tolstoy - TV-versionen igen :-)
32 David Copperfield - Charles Dickens
33 Chronicles of Narnia - CS Lewis
O ja, älskade dem i tidiga tonåren. Har alla i bokhyllan.
34 Emma - Jane Austen
35 Persuasion - Jane Austen
36 The Lion, The Witch and The Wardrobe - CS Lewis MMMMM, fast här blir det väl tårta på tårta? Ingår inte den i nummer 33
37 The Kite Runner - Khaled Hossein Fantstisk bok
38 Captain Corelli’s Mandolin - Louis De Bernieres
39 Memoirs of a Geisha - Arthur Golden
40 Winnie the Pooh - AA Milne

41 Animal Farm - George Orwell
42 The Da Vinci Code - Dan Brown
Jag var inte lika imponerad som alla andra, men den var ok.
43 One Hundred Years of Solitude - Gabriel Garcia Marquez Jag tror det, men känner mig faktiskt lite osäker.
44 A Prayer for Owen Meaney - John Irving
45 The Woman in White - Wilkie Collins
46 Anne of Green Gables - LM Montgomery - Nope, TV-serien fick mig att lova att aldrig ta i böckerna
47 Far From The Madding Crowd - Thomas Hardy
48 The Handmaid’s Tale - Margaret Atwood
49 Lord of the Flies - William Golding
50 Atonement - Ian McEwan
51 Life of Pi - Yann Martel
52 Dune - Frank Herbert
53 Cold Comfort Farm - Stella Gibbons
54 Sense and Sensibility - Jane Austen
55 A Suitable Boy - Vikram Seth
56 The Shadow of the Wind - Carlos Ruiz Zafon
57 A Tale Of Two Cities - Charles Dickens
58 Brave New World - Aldous Huxley
59 The Curious Incident of the Dog in the Night - Mark Haddon Titeln avslutas väl med Time? Strunt samma, en underbar bok.
60 Love In The Time Of Cholera - Gabriel Garcia Marquez

61 Of Mice and Men - John Steinbeck
62 Lolita - Vladimir Nabokov
63 The Secret History - Donna Tartt
64 The Lovely Bones - Alice Sebold
65 Count of Monte Cristo - Alexandre Dumas
66 On The Road - Jack Kerouac
67 Jude the Obscure - Thomas Hardy
68 Bridget Jones’s Diary - Helen Fielding
69 Midnight’s Children - Salman Rushdie
70 Moby Dick - Herman Melville

71 Oliver Twist - Charles Dickens
72 Dracula - Bram Stoker
73 The Secret Garden - Frances Hodgson Burnett
74 Notes From A Small Island - Bill Bryson
75 Ulysses - James Joyce
76 The Inferno – Dante
77 Swallows and Amazons - Arthur Ransome
78 Germinal - Emile Zola
79 Vanity Fair - William Makepeace Thackeray

80 Possession - AS Byatt
81 A Christmas Carol - Charles Dickens
82 Cloud Atlas - David Mitchell
83 The Color Purple - Alice Walker
84 The Remains of the Day - Kazuo Ishiguro
85 Madame Bovary - Gustave Flaubert Mycket länge sedan.
86 A Fine Balance - Rohinton Mistry
87 Charlotte’s Web - EB White
88 The Five People You Meet In Heaven - Mitch Albom
89 Adventures of Sherlock Holmes - Sir Arthur Conan Doyle Inte allt.
90 The Faraway Tree Collection - Enid Blyton
91 Heart of Darkness - Joseph Conrad
92 The Little Prince - Antoine De Saint-Exupery
93 The Wasp Factory - Iain Banks
94 Watership Down - Richard Adams
95 A Confederacy of Dunces - John Kennedy Toole
96 A Town Like Alice - Nevil Shute Den köpte jag när jag var i Australien. Perfekt att läsa den där.
97 The Three Musketeers - Alexandre Dumas
98 Hamlet - William Shakespeare
99 Charlie and the Chocolate Factory - Roald Dahl Räknas det att jag sett stumporna dansa till musik från filmen. Näe, trodde väl inte det.
100 Les Miserables - Victor Hugo

Ojoj, det finns en massa titlar där som jag skäms över att inte ha läst. Nå, nästa gång jag inte vet vad jag ska läsa kan jag ju kika i den här listan.

Hemma

Efter två underbart härliga semesterveckor är vi hemma igen. Aldrig har väl en semester varit så välbehövlig. Vi har haft det toppen. Varmt och skönt. Lata dagar varvade med lite mer intensiva dagar med sight-seeing. Och vilka sighter! Återkommer med rapporter om det hela när vardagen infunnit sig.

Hur härligt det än är att vara borta är det alltid minst lika härligt att komma hem. Vi uppskattar småsaker som att få sova i sin egen säng, kasta toalettpapper i toaletten och duscha varmt, riktigt varmt, ja hett till och med.
Vi stökar på bäst vi kan här för att komma iordning inför veckan. Tvättmaskinen går (jag älskar fortfarande att ha egen tvättstuga). Snö skottas, vidunderliga mängder snö, och då har ändå brodern gjort en insats och skottat 90 % av garagetaket medan vi varit borta så Mr H:s älskade Lotus inte skulle råka illa ut. Och snart får vi åka och hämta Lilla Besten. Uj vad vi saknar henne.



Dagens viktigaste uppdrag var en tur till Akademiska sjukhuset. Brodern med familj tog till Moratrakten för att åka utför, det tog en ände med förskräckelse. Lillstumpa blev påkörd bakifrån i backen. Det blev sjukstugan, vidare till Mora lasarett och operation där och sedan ambulans till Akademiska. Lårbensbrott (spiralfraktur). Gips är inte att tänka på för tillfället, hon har för ont. Lillskruttan var ganska sänkt av sitt smärtstillande när vi var där, men log ändå åt norgehistorierna i boken vi hade med oss, så hon repar sig nog snart. Troligen får hon stå ut med rullstol några veckor innan hon kan börja lägga tyngd på benet.


Examensresa - Jordanien


Hotellet vi bodde på. Nyrenoverat? Öh, under renovering snarare ...


Nog måste man ta sig en liten examensresa när man pluggat färdigt? Beslutet om vart min skulle gå har dragits i långbänk. Till slut, med lite hejarop från not-so-spinster och hennes cykelnödige sambo, blev det beslutat om Aqaba i Jordanien. Petra har jag drömt om att se sedan jag var tonåring. Planeringen blev crap, projektarbetet tog all min tid, men det blev klart i grevens tid och efter en sista stressig eftermiddag och kväll kunde vi gå till sängs, blott alltför sent, och börja koppla av.


Inne i Aqaba kan turisterna rida kamel.

Vaknade med ryggskott. Mitt livs allra första. Skulle ha snyggat till huset lite innan vi drog men eftersom det tog en evig tid att komma ur sängen hanns inte det med. Efter 10-12 försök, några panodil och lite ryggmassage kom jag så ur sängen. Det roade Mr H kungligt att se mig försöka. Där fick jag för alla gånger jag skrattat rått åt hans Quasimodolika uppenbarelse innan steloperationen.


Helt organiserat är inte det här landet, men föroreningarna har de koll på.

Resan var händelselös och efter fem timmar landade vi i ett 28 gradigt Aqaba där kvällsmörkret redan sänkt sig och torra, varma ökenvindarna svepte över oss. Härligt! Små flygplatser är en välsignelse, passkontroll och tull gick fort och också väskorna kom fortare än vi förväntade oss i ett land med manana eller snarare inshallah i blodet.


Det är bara de dyraste hotellen som ligger vid stranden. Det här är vår utsikt åt ett håll. Hänger man ut åt andra hållet genom fönstret ser man faktiskt havet.


Aqaba har länge varit ett turistmål, både för den inhemska befolkningen och för länderna runtomkring. Många saudier kommer hit eftersom landet inte är lika strikt religiöst som Saudi. Här kan man ju gu’bevars ta sig ett glas. Utländska turister har nog inte stannat så länge här utan mer passerat igenom på väg till Petra och andra sevärdheter. Charterturism har inte funnits särskilt länge, 1-2 år, men nu har man börjat bygga i massor. Vi får väl se hur pass väl det slår ut. Kustremsan är ju kort – bara 26 km och längs en stor del av den går vägen. Det är de dyrare hotellen som ligger vid havet, mellanklass och lägre prisklasser ligger inne i staden och inte alla har pool på taket som vårt hotell.


...åt andra hållet.

Än så länge har inte den typiske greklandsresenären med målet högsta promillehalt hittat hit, utan det verkar mest vara relativt resvana människor med en nyfikenhet på sevärdheter och annan kultur här, även om det dök upp resenovischer från Mr H:s hemtrakter. De gick motsols runt frukostbordet och stoppade upp trafiken, brottades med brödrosten, undrade om det vita lättflytande i kannan kunde vara mjölk (vid det laget var vi nära att svara kamelsperma, men sansade oss). Jag fann dem riktigt underhållande åtminstone tills vi insåg att de var den sorten som lägger handdukar på solstolarna redan kvällen innan och inte heller släpper stolarna under de tre timmar de sover siesta. Jag förundras ibland över folk och undrar om de blir så där "om sig och kring sig" när flyget lyfter från Arlanda eller om de är likadana hemma. Mr H gömde hemtrakternas text på ryggsäcken, rädd att människorna skulle upptäcka den och inse att han var från samma trakter, han var inte sugen på att prata.






Iskallt och stenhårt

Knappast en bok som i normala fall skulle ha lockat mig till läsning men nu låg den där, hemtagen av Mr H, ”Iskallt och Stenhårt - Mina tjugo år i Texas fängelser” av Richard Flinga. Mina misstankar var riktiga, speciellt bra var den inte, åtminstone i början. Kanske var det mina förväntningar som var felaktiga? Hade trott att boken skulle vara personlig, full av reflektioner av en man som hamnade snett i livet men faktiskt lyckades ta sig till den rätta vägen. En småbuse i tonåren, som blev kriminell genom att mörda den man som förgrep sig på hans dotter. Jag kan förstå hans motiv, jag kan förstå att han valde att göra som han gjorde. Sedan kan man fråga sig om han kanske ändå hade glidit av vägen så småningom, fast av någon annan anledning om inte övergreppet på hans dotter skett. Knappast lönt att spekulera vidare i det. Det lär vi aldrig få veta ändå.


Första delen av boken var inte speciellt bra. Mer eller mindre en beskrivning av amerikanska fängelsesystemet och för all del även rättssystemet. Historia och nutid. Fakta. Viktig bakgrund? Möjligen, men en bok kan inte bara bestå av bakgrund. Det är först i sista delen jag tycker att det tar sig, det börjar bränna till. Det är när Flinga klämmer ur sig insikter och åsikter. Plötsligt kommer allt det där jag hade hoppats läsa om från första raden. Tänker att jag delar hans åsikter och funderar över vilka vägar livet kan ta. När boken är utläst inser jag att den ändå var rätt ok även om jag velat läsa mer om Flinga som person, mer om hans tankar. Hur var det egentligen med hans föräldrar? Vad formade honom som människa? De bitarna snuddar han bara vid i boken, trots att man inser att han gått på djupet och utforskat de bitarna minutiöst för egen del. Säkert har han någon bra anledning till att inte skriva om det, men det hade varit intressant att läsa ….


Besten gör sig till

En kväll drog vi till Not-so-Spinster och hennes cykelnödige sambo. Vi fick trevligt sällskap och god mat. Lilla Besten visade en sällsynt iver för att gå uppför trappor. Stackars Izzy hölls fången i ett rum på övervåningen och Besten skulle prompt hälsa. Det blev många vändor upp för att hämta ner henne. Hon visade en fantastisk målmedvetenhet. Det var upp som gällde .... när hon inte käkade upp Izzys kattmat i köket eller gjorde sig till för Not-so-Spinster. Lilla Besten som brukar vara tveksamt inställd till nykomlingar fattade tycke direkt för tvåbeningarna. Det var fantastiskt att se hur hon smälte.


ProSofttjejerna

1996 flyttade jag till Stockholm. Hamnade på ett kanonjobb. Vi var många i samma fas i livet och trivdes fint ihop. Vi brukade hävda att chefen gjort fina rekryteringar. Några av tjejerna (ok, vi kanske inte kan kalla oss tjejer längre - kvinnorna/tanterna) har jag fortfarande kontakt med. En söndag under min lediga period kom de och lunchade och promenerade med mig och Besten. Det var så trivsamt att ha dem här.


Kicki och Carina

Carina och Homeira


Alla utom H, som tagit bilden.


Carina och Kicki


Besten var också väldigt glad över gästerna. Carina speciellt fattade hon tycke för. Det märks väl vem som har hundvana.

Botgörarna - Olov Svedelid

Det tog tid innan jag kopplade ihop Berenett och Hassel som gick på TV med den här romanen. Såg inget samband alls. Boken ger mig helt andra associationer. Språket är hårdkokt på 50-talsvis fast det utspelar sig 30-40 år senare. Det är underfundigt! Självklart och ändå en överraskning. De språkliga formuleringarna får mig att fnissa. Det är elegant i sin enkelhet och plebejiska ton. Precis vad jag orkat med att läsa när jag suttit på träningscykeln. Min simultankapacitet då räcker inte till för mer. Som polisroman är den helt ok. Jag lär väl inte läsa om den, men någon obehaglig upplevelse var det inte. Baksidestexten lyder som följer:
"En forskare fösvinner från läkemedelsföretaget Angila i Stockholm. Han har stulit datamaterial med all information om ett nytt epokgörande läkemedel. Man vet att det finns ett samband mellan forskaren och en välkänd figur i undre världen. Han måste spåras upp innan forskaren försvinner ur landet. Men vem är köparen? Vem ligger bakom jätteaffären? Angilas forskningschef återkommer till sin arbetsplats när han hämtat sig efter chocken. Väl är försvinner han. Spårlöst. Efter ett par brutala mord blir det allt tydligare att även Roland Hassels liv är i fara, men vad är det han vet som är så farligt?"

Påhälsning

Mycket av tiden sedan examen har gått till projektarbetet, ja en del av tiden sedan jul faktiskt. Har känt en viss press. Sista dagarna var huvudet tomt av pressen. Helt blockerat. Turligt nog har jag inte bara projektarbetat, utan fått lite omväxling ibland. En dag, t ex kom brodern och stumporna på oplanerad visit.


Brodern slängde upp sin dator och började jobba.


Stumporna sattes framför en film i källaren.




Storstumpa passade på att mysa med Lilla Besten. De där två älskar verkligen varandra.

Äntligen!

Det är länge, väldigt länge sedan jag jobbade så hårt med någonting, men nu är det klart. Några små ändringar till och sedan har handledaren lovat att godkänna projektarbetet. Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

Bluffcirklar

Det har varit bokcirkel i veckan igen. Det rådde delade meningar om boken "Ut och stjäla hästar". Fyra absolut för, en absolut emot och en lite halvljummen. Vad det beror på att utfallet blev så har jag mina teorier om, men ska väl inte slänga ur mig mina teorier efter att vi bara mötts två gånger. Fast jag känner mig messerschmittigt säker på min sak. Vissa kallar det fördomar, jag säger empiri. Till nästa gång ska vi läsa Joyce Carol Oates. Att jag under alla mina bokslukarår ännu inte läst någonting av henne får mig att rodna så smått.

På bokcirkeln blev jag så där vansinnigt principfast som jag kan bli. Plötsligt skulle det skrivas på en lista för ett av alla våra studieförbund. Alla skrev på, utom jag. Sa ingenting, men bibliotekarien räknade namnen och frågade vem som saknades. Då var det ju bara att ge sig till känna och ställa sitt lilla "Varför?" Det är ju bibliotekarien som håller i cirkeln, vi är på biblioteket. Vilken roll har studieförbundet? Tanterna skrattade lite och började prata om bluffcirklar man hade förr i tiden. Och tyst i mitt huvud undrade jag vad det här var? Bluffcirkel? Kanske inte - vi finns ju och pratar om böcker men något studieförbund har jag inte sett till och ska jag tro bibliotekarien kommer jag inte heller göra det. Frågan bordlades medan vi pratade bok och sedan kom den med förnyad kraft.

Mitt ställningstagande tydliggjordes med orden: "Förmodligen får studieförbundet bidrag för det här. Då vill jag veta vilken arbetsinsats de har i den här cirkeln. Innan jag vet det skriver jag inte på. Om de inte jobbar för oss ska de inte ha av MINA skattepengar. Då ser jag hellre att biblioteket eller åldringsvården får de pengarna."

Bibliotekarien som verkar vara en alltigenom snäll och vänlig själ svarade att hans och deras chefer ville att de skulle samarbeta. -"Visa att de jobbar så ska jag skriva på", svarade jag och viftade bort hans argument om att det nog inte kunde komma någonting ont av att skriva på. Jag är inte rädd för att skriva på listor, anonymitet har jag aldrig behövt när jag luftar mina åsikter. Däremot sätter jag inte mitt namn under någonting som jag inte tycker mig ha förstått vad det går ut på. Det lärde min far mig redan när jag gick i blöja och så förblir det. Precis som han lärde mig att inte köpa saker som jag kan leva utan på avbetalning (utom stora saker som hus då - men det är ju ändå ett visst mått av säkerhet i den affären). De två klokaste råd jag fått i mitt liv, men så dyker jag heller inte upp som deltagare i Lyxfällan.

Åter till bokcirkeln: Sista halvtimman hade ännu en tänkande människa dykt upp och när biblotekarien försynt undrade hur han skulle tackla studieförbundet sa jag bara; -"De kan få ringa till mig så ska jag förklara" och den andra människan fyllde i med ett: "...och sedan till mig". Plötsligt ville de andra inte heller och bibliotekarien avslutade med ett skräckslaget: -"Då säger jag att cirkeln inte vill".

Vill och vill, jag vill veta vem som tjänar vad på det hela. Inte går jag medvetet in i någonting som känns som en bluff för att komma över så mycket bidrag som möjligt utan arbete.

Trädgård


Jag tar hand om snön på marken och Mr H den på taket.



Å, vad jag längtade efter att få en trädgård innan vi bodde i hus. April-september hade jag föreställt mig soliga och molniga dagar påtandes i trädgården och oktober-mars dvala framför brasan. Jag hade helt glömt bort det där vita som kommer från himlen. Har precis ägnat en god stund åt att skotta. Gratis och allsidig motion, förvisso, därmed inte önskad. Nobelpriset till den som uppfinner apparaten som gör att det bara snöar i slalombackar och på gräsmattan - inte på vår uppfart eller våra tak eller häckar.

Så här såg våra äppelträd ut innan vi befriade dem från deras vita ok. Grannen hade då redan tagit tag i våra gemensamma buskar i bakgrunden.









Vem är det som knaprar på vårt hus?

Mystiska dunkningar hördes. M H kom uppsmygande från källaren och lyssnade. Var det någon som försökte ta sig in? Hade det varit mörkt hade vi nog blivit lite skrajsna. Vi smög runt och försökte lokalisera ljudet. Till slut gick Mr H ut. Bort flög kajorna och kvar på skorstenskanten låg talgbollen som kajflocken tjuvat hos någon granne.

Projektarbete

Man kan undra vad jag gör här hemma i flera veckor innan jobbet sätter igång. Latar mig? Näe, knappast. Jag pysslar och stökar undan sådant där som man måste göra allt emellanåt och som kan vara skönt att ha gjort när jag än en gång kan räkna mig till de arbetandes skara (som jag har längtat). Som att fixa här hemma, gå till tandhygienisten och ha en diskussion för att jag anser det vara överflödigt med röntgen varje år, åka till doktorn, scrappa, sköta det sociala livet, ta mig en tur hit och en dit. Dagarna fylls lätt. Men mest fylls de med projektarbete. Ett sådant, motsvarande fem gamla högskolepoäng, ska göras på läkarprogrammet och som många av kursarna har jag sparat mitt. Nu sitter jag med det och det ger mig ont i magen. Aldrig har jag varit så oinspirerad.

Egentligen är ämnet ganska så intressant. Handledaren är bra, i alla fall till största delen. Men, när hon kommer med kommentarer som att byta plats på x- och y-axeln i diagram, ett byte som inte fyller någon funktion och bara gör det hela mer svårläst då känner jag att jag vill ge upp. Noll och ingen inspiration kommer av sådant. Och projektarbetet måste vara klart för att mitt anställningskontrakt ska gälla. Känner mig ganska pressad just nu.

Mycket av motviljan bottnar i att vi inte fått någon som helst information om vilka krav som ställs på oss. Kraven är enligt handledaren höga - men vilka det är har man inte behagat berätta. Denna kandidat hävdar med envishet att projektarbetet är någonting man infört för att en person i lärarkåren ska ha jobb. Elakt? Jo. Sant? Kanske inte, troligen inte, men ingen rök utan eld. På företagsekonomin drillades vi i att skriva uppsatser. Vi drillades i innehåll, formalia, opponering, försvar. De kunskaperna gäller inte här, handledaren vill ha någonting helt annat. Jag kan köpa att det är så. Däremot kan jag inte köpa att vi inte fått kraven innan vi började, att vi inte lär oss ett enhetligt sätt.

Det är det sista som ska göras på läkarprogrammet och jag känner mer än någonsin att jag är färdig med det här. Måtte jag orka bita ihop och göra det sista som ska göras.

Intresseklubben antecknar

Jag nös och sträckte Pectoralis.

Examen

Så kom dagen vi väntat på i fem och ett halvt år. Examenshögtiden. Klockan ett i universitetets aula, en vacker och imponerande sal, perfekt för högtidliga tillfällen. Ansvariga kursare hade lagt upp programmet fint och vi hade övat på att marschera in och ut och upp och ner från scenen. Det var nog bra.

Jag var mitt i alltihop så kanske är min uppfattning lite vriden men från mitt perspektiv var det så högtidligt och fint att trava in bakom fanbärarna och spelmanslaget att jag var tvungen att sänka huvudet när glädjetårarna kom. Så följde cirka en och en halv timma med musik av duktiga kursare, tal av professorer och inte minst dimplomutdelningen. Och tänk jag, som avskyr att stå i centrum, bara njöt av att gå fram och ta emot mitt diplom. Njöt så till den milda grad att tanken som korsade mitt huvud var "Äh, man kanske ska bli teaterapa istället".



Efter examen kom min stora fest. Mamma var fantastiskt generös och bjöd på buffé och sin tid hemma hos oss i vårt hus. Medan hon for runt i huset och servade alla, med bistånd från moster Ä och mormor bara njöt jag. Det var så otroligt roligt att så många kom för att fira dagen tillsammans med mig. Vänner, arbetskamrater och kursare kom. Många hade åkt långt för att vara med. Tyvärr hinner man inte ägna alla den tid man skulle vilja men ni ska veta att jag var väldigt glad för att ni kom även om vi inte hann prata så länge. Jag blev uppvaktad med massor av blommor och presenter, genomtänkta fina presenter som jag uppskattar väldigt mycket. Där fick jag som hade låtit hälsa att jag ingenting behövde.

Gästerna kom och gick, avlöste varandra och hela eftermiddagen och kvällen var ett enda stort glädjerus för mig. Mamma höll fint tal, chefen på extrajobbet likaså.

En fantastisk kväll även om jag höll på att bli av med mormor och mamma på kuppen eftersom mina vänner var på väg att adoptera dem. En nästan 90-åring som tog hand om all disk och en 67-åring som organiserade eftermiddagen och kvällen så det stod härliga till. (I vår släkt sliter vi ut en generation i taget, de äldre först). När sista gästen gick framåt halv två, tror jag klockan var, var jag fortfarande klarvaken och pigg.

Mamma och mormor var kvar i nästan tre dygn till och så länge varade kicken och glädjeruset. Så här tre veckor senare är den mesta tokglädjen borta, men njuter av att det är över gör jag fortfarande. Nu ser jag med spänd förväntan fram emot att börja arbeta när semestern är slut.

Det slår mig ...

... med jämna mellanrum att nu är jag doktor. Jag är färdig. Det har varit en lång resa hit. Redan direkt efter gymnasiet medan jag läste till systemvetare funderade jag på om jag skulle byta inriktning. Det tog några år, närmare bestämt tolv som spenderades inom IT-branschen innan jag var redo att sadla om.

Emellanåt har det varit jobbigt. Egentligen inte så mycket utbildningen i sig utan mer att trixa ihop utbildningen med livet. Men nu är jag här. Vi festade och jag njöt. Njöt enormt. Hög på adrenalin och glädje.

Det började egentligen redan dagen före examen med Postklin på Stockholms nation. God mat och hög stämning. Roliga tal. Mr H och jag tog ändå en tidig kväll, för mig var den stora festen efter examenshögtiden (och den återkommer jag till i morgon).


Ja, BH-bandet syns - jag bjuder på det.

Trapphelvetet

Liten Best är inte direkt kompis med trappan ner till källaren. Hon går hellre upp än ner men oftast vill hon inte gå i den alls. Trillar det ner godis så kan hon överraska både oss och sig själv genom att faktiskt studsa ner. Två våningar är jobbigt att ha i huset när man är tax. Risken är ju stor att flocken sprider ut sig. Inte sällan händer det att matte sitter uppe och husse nere. Sällan tvärtom, om inte matte är nere i tvättstugan. Nå med en trappa som man inte vill gå i blir det alldeles förskräckligt svårt att hålla ihop flocken. Lösningen är då att ställa sig och tokskälla vid trappan så att husse fattar att han måste komma upp. Så här kan Liten Best se ut när hon gör det.


Ylar lite ...


Laddar om ...

Tar sats nerifrån magen ...


Lugn helg

Helgen har varit lugn. Mr H har inte jobbat så efter min "vakennatt" på jobbet natten till lördag har vi gjort i princip ingenting. Jo, det vanliga då. Promenerat Besten, sovit, ja ni vet.

I julklapp fick vi önskade "fågelbord" av modern. Det är roligt att kika ut på gästerna då och då. Jag älskar ju naturen och dess invånare men också Mr H roas av att se vilka som gästar oss. Han har blivit värsta fågelskådaren och ropar när han ser något nytt: "Kom och titta! Vad är det för sort?"

Vi har haft påhälsning av fasaner, entitor (eller var det talltitor?), steglitsar, gråsparvar och pilfinkar och förstås talgoxar och blåmesar och några sorter till. De är alla välkomna, fast när kajorna kommer knackar vi på rutan och skrämmer bort dem. När det kommer en ny fågelsort försöker vi (läs: mr H) ta en bild. Tyvärr är det ju en glasruta emellan så alla bilder blir inte så bra.















Ps Igår såg vi flickan som lekte med elden. Bra, tror jag. Ni vet, jag har ju läst boken först. Behöver jag säga mer?

Utbildning

Alltså! Man kan ju undra varför journalisten i mitt liv valde att lägga två år på en utbildning i Kalix när han hade kunnat kollat in det här: http://www.youtube.com/watch?v=YtGSXMuWMR4 

Man ska aldrig säga aldrig

Skulle ju inte jobba något mer på extrapasset. Nu sitter jag här ändå. Nåja, lite extra kosing är väl inte fel.

Tidigare inlägg Nyare inlägg