Lusse lelle ...
Det blev en helg i sus och dus. Några böcker i barnmedicin har jag inte öppnat. Planen var ju att göra just det, nu börjar det bli kort om inläsningstid. Nåja, har fått undan en massa stressorer i form av inbjudningskort till examen och julkort. Är det någon som förväntar sig en inbjudan men inte ser röken av en sådan den här veckan ... hör av er. Jag är mer än stressad just nu och tankarna är inte direkt i ordning. Håhåjaja, med inbjudningarna ur vägen kanske ron att sätta sig med böckerna infinner sig?
Luciahelg, ja det märkte också vi av. Igår, luciatåg med Storstumpas skolkör. Det var rart så det förslog. Alla skolåldrar fanns med. De stora barnen duktiga, duktiga. De mindre alldeles fasligt söta. På plats stod de, men inte still. 45 minuter i stillhet är mer än man kan begära av småttingarna och det var mycket rörelse på alla andra kroppsdelar än just fötterna :-)
Storstumpa
Storstumpa och kompis
Lillstumpa var publik
Idag, Mr H:s födelsedag och Stor- och Lillstumpa passade på att ha ett alldeles eget Luciatåg till för oss.
Så mycket allvar blir det inte när Lillstumpa är med.
Också födelsedagsbarnet med sin present. Elgitarr, vad kan passa en mogen man bättre? Hrm!
Luciahelg, ja det märkte också vi av. Igår, luciatåg med Storstumpas skolkör. Det var rart så det förslog. Alla skolåldrar fanns med. De stora barnen duktiga, duktiga. De mindre alldeles fasligt söta. På plats stod de, men inte still. 45 minuter i stillhet är mer än man kan begära av småttingarna och det var mycket rörelse på alla andra kroppsdelar än just fötterna :-)
Storstumpa
Storstumpa och kompis
Lillstumpa var publik
Idag, Mr H:s födelsedag och Stor- och Lillstumpa passade på att ha ett alldeles eget Luciatåg till för oss.
Så mycket allvar blir det inte när Lillstumpa är med.
Också födelsedagsbarnet med sin present. Elgitarr, vad kan passa en mogen man bättre? Hrm!
De förnekar sig aldrig - programkommittén
NU har de kommit på att vi ska göra ett diagnostiskt prov för hela utbildningen under sista kursen. På trettondagsafton!!!! Läkarprogrammets administration är sig lik in i det sista. De förnekar sig aldrig. Fattar ni hur skönt det ska bli att få arbeta igen? Att få slippa den här lekskolan!!! Administrationen kan fara ända in i pipsvängen!!!
Sista gången
Jag tror baske mig att jag gjort den här utbildningens sista praktiska prov och godkänd blev jag. Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!
Jag borde ha vetat bättre
Jag borde ha vetat bättre än att be Mr H hämta mig inne i centrum i rusningstrafik. Jag vet ju vad de defensiva uppsalabilisterna, vägarbeten och bristen på trafikplanering gör med hans humör. Fast den här gången var han lite stillsammare än vanligt i sina kommentarer, han svor inte ens. När jag satt mig i bilen sa han bara lugnt och stillsamt: Det är inte värdigt för rationella och mogna människor att köra i den här staden. Stadsplanerarnas högsta syfte är att vi inte ska köra bil i staden. Också alla dessa trafikanter som gör allt annat än kör. De SMS:ar, sitter och pratar. De kan ju inte ens trafikreglerna. Det kommer en fotgängare som har rött när de kör runt hörnet. Då tänker de: Nämen, vänta! Jag stannar. ".
Tillgodoräknande
Vår sista kurs, allmänmedicin, innehåller tre dagars praktik på vårdcentral. Det får jag tillgodoräkna mig. Tre lediga dagar till i anslutning till jullovet. Tjoho!!!
Nu undrar jag bara när kursen börjar, vilka tider det är, hur det avslutas. Kursen börjar om en månad. Läkarprogrammet är sig likt in i det sista.
Splittrat
I morse splittrades vår lilla familj och körde iväg i tre olika riktningar. Mr H till jobbet. Denna kandidat till sjukhuset för att göra sista barnjouren på den här kursen och Lilla Besten tillsammans med mattes lillebror till skogen för att leta rådjur.
Mr H är kvar på jobbet. Säkert härligt att jobba ute en regnig och mörk dag som denna ;-) . Han är nog grinig när han kommer hem ...
Kandidaten har undersökt barn från nyfödda till tonåringar. För ovanlighetens skull fanns det alltså patienter när Kandidaten jourade. Och det kändes bra. I kontakten med både barn och föräldrar känns det bra, jag känner mig säker. Trivs med sköterskor, uskor och läkare. Däremot känner jag mig inte helt säker på diagnoserna - även om jag prickat rätt idag. Och jag kan inte hjälpa att jag efter varje patient undrar om jag glömt att kontrollera någonting eller missat någonting. Ändå är jag tvärsäker på att jag när den värsta nybörjarkänslan är över och jag har lite erfarenhet kommer att göra det här bra. Med tiden får vi se ...
Lilla Besten ligger åter igen utslagen i korgen. Hon förväntas väl röra på sig igen någon gång på tisdag förmiddag. Det tar på krafterna att ränna i skogen efter rådjur. Första drevet drog iväg långt bort och hon var iväg 2,5 timma. Världsrekord för henne som efter 40 minuter brukar komma tillbaka och kontrollera att brorsan inte lämnat sitt pass. Andra drevet slutade med en skjuten bock. Bra skott, men bocken drog vidare. Det var bara att söka med Besten (där skulle de ringt matte som är van att spåra med henne och läsa henne). Bocken hade gått rakt fram över en kulle, dit ville inte Besten. Hon vek åt vänster. Blev lyft tillbaka till utgångspunkten och vek åt vänster igen. Nu fick hon gå lite längre och stannade plötsligt och nosade på en pinne. Brodern som spårade med henne surnade till. Nosa på pinnar när man ska spåra. Vet hut, typ! Tills de tittade närmare på pinnen och insåg att det var ett rådjurshorn, ingen pinne. Medföljande tonåring utan gevär fick sin första trofé och är nu duktigt lycklig. Nu var många på väg att ge upp. Dock inte brodern som gav Besten en ny chans, och se på ... efter totalt 1,5 h spårande (inklusive irrvägarna) hittade de den fallna bocken. Inte många meter bort, men utan hund hade de inte hittat honom.
Mr H är kvar på jobbet. Säkert härligt att jobba ute en regnig och mörk dag som denna ;-) . Han är nog grinig när han kommer hem ...
Kandidaten har undersökt barn från nyfödda till tonåringar. För ovanlighetens skull fanns det alltså patienter när Kandidaten jourade. Och det kändes bra. I kontakten med både barn och föräldrar känns det bra, jag känner mig säker. Trivs med sköterskor, uskor och läkare. Däremot känner jag mig inte helt säker på diagnoserna - även om jag prickat rätt idag. Och jag kan inte hjälpa att jag efter varje patient undrar om jag glömt att kontrollera någonting eller missat någonting. Ändå är jag tvärsäker på att jag när den värsta nybörjarkänslan är över och jag har lite erfarenhet kommer att göra det här bra. Med tiden får vi se ...
Lilla Besten ligger åter igen utslagen i korgen. Hon förväntas väl röra på sig igen någon gång på tisdag förmiddag. Det tar på krafterna att ränna i skogen efter rådjur. Första drevet drog iväg långt bort och hon var iväg 2,5 timma. Världsrekord för henne som efter 40 minuter brukar komma tillbaka och kontrollera att brorsan inte lämnat sitt pass. Andra drevet slutade med en skjuten bock. Bra skott, men bocken drog vidare. Det var bara att söka med Besten (där skulle de ringt matte som är van att spåra med henne och läsa henne). Bocken hade gått rakt fram över en kulle, dit ville inte Besten. Hon vek åt vänster. Blev lyft tillbaka till utgångspunkten och vek åt vänster igen. Nu fick hon gå lite längre och stannade plötsligt och nosade på en pinne. Brodern som spårade med henne surnade till. Nosa på pinnar när man ska spåra. Vet hut, typ! Tills de tittade närmare på pinnen och insåg att det var ett rådjurshorn, ingen pinne. Medföljande tonåring utan gevär fick sin första trofé och är nu duktigt lycklig. Nu var många på väg att ge upp. Dock inte brodern som gav Besten en ny chans, och se på ... efter totalt 1,5 h spårande (inklusive irrvägarna) hittade de den fallna bocken. Inte många meter bort, men utan hund hade de inte hittat honom.
Pyssel
Lugn och skön dag. Började som alla helgdagar med en långpromenad med Besten. Sedan gjorde jag någonting jag inte brukar, i alla fall inte mer än en gång om året, jag bakade lussebullar.
På eftermiddagen kom Storstumpa, Lillstumpa, kursare K och hennes gulliga barn samt sonens flickvän och vi julpysslade lite grann. Det var mysigt.
På eftermiddagen kom Storstumpa, Lillstumpa, kursare K och hennes gulliga barn samt sonens flickvän och vi julpysslade lite grann. Det var mysigt.
Avslut
Avslut på extrakursen igår. Trevligt avslut. Det har varit en skön grupp. Bra diskussioner. Själva kursen har inte hållit samma höga standard som grundkursen, men när det är första gången man kör en kurs får det nog vara lov att vara skakigt. Det har ändå varit bra. Bra föreläsare.
Det enda jag tycker har varit riktigt dåligt är att man teoretiserat för mycket från kursledningens sida kring orsakerna till våldet. Man har låtit litteratur komma till tals som inte bygger på fakta. Periodvis har det känts som rena påhitten. Det är väl ok att teoretisera, bara man är tydlig med att det faktiskt inte är fakta man presenterar.
Just den biten fyller mig med lite skräck för kvinnovänstern/dyngfeministerna, eller vad man nu ska kalla dem. Om orsaken är brist på statistiskt kunnande eller att man helt enkelt inte söker efter andra svar än dem som man redan bestämt sig för ska jag låta vara osagt. Min övertygelse är i alla fall att ingen, oavsett kön, ras, ålder etc etc förtjänar att misshandlas psykiskt eller fysiskt och om man då bedriver en kamp mot misshandel som baseras på annat än fakta tror jag att man gör de misshandlade en otjänst, det slår tillbaka.
Apropå genus var det en intressant debattartikel i unt för någon dag sedan.
Precis likadan är min övertygelse i invandrarfrågan. Vi har ett problem med invandringen och invandrarna i Sverige och genom att sopa det under mattan gör vi inte någon en tjänst. Dra fram problemet i dagsljuset, prata om det. Först då kan vi hitta en lösning, en lösning som är bra för dem som bor i landet och för dem som kommer hit. För emot invandring och invandrare är jag inte. Just nu tycker jag bara att vi inte hjälper dem som kommer hit och att det faktiskt många gånger inte är rätt personer som kommer hit. Äsch, jag är ingen politiker men en som många gånger skriver intressant om problematiken kring invandringen är: http://meritwager.wordpress.com/. Dagens artikel har jag ännu inte läst, ska göra det nu.
Det enda jag tycker har varit riktigt dåligt är att man teoretiserat för mycket från kursledningens sida kring orsakerna till våldet. Man har låtit litteratur komma till tals som inte bygger på fakta. Periodvis har det känts som rena påhitten. Det är väl ok att teoretisera, bara man är tydlig med att det faktiskt inte är fakta man presenterar.
Just den biten fyller mig med lite skräck för kvinnovänstern/dyngfeministerna, eller vad man nu ska kalla dem. Om orsaken är brist på statistiskt kunnande eller att man helt enkelt inte söker efter andra svar än dem som man redan bestämt sig för ska jag låta vara osagt. Min övertygelse är i alla fall att ingen, oavsett kön, ras, ålder etc etc förtjänar att misshandlas psykiskt eller fysiskt och om man då bedriver en kamp mot misshandel som baseras på annat än fakta tror jag att man gör de misshandlade en otjänst, det slår tillbaka.
Apropå genus var det en intressant debattartikel i unt för någon dag sedan.
Precis likadan är min övertygelse i invandrarfrågan. Vi har ett problem med invandringen och invandrarna i Sverige och genom att sopa det under mattan gör vi inte någon en tjänst. Dra fram problemet i dagsljuset, prata om det. Först då kan vi hitta en lösning, en lösning som är bra för dem som bor i landet och för dem som kommer hit. För emot invandring och invandrare är jag inte. Just nu tycker jag bara att vi inte hjälper dem som kommer hit och att det faktiskt många gånger inte är rätt personer som kommer hit. Äsch, jag är ingen politiker men en som många gånger skriver intressant om problematiken kring invandringen är: http://meritwager.wordpress.com/. Dagens artikel har jag ännu inte läst, ska göra det nu.
?%*#
Jag är glad när de här veckorna är över. Seminarium i morgon. Ska förberedas i grupper och presenteras. I grupp. Plötsligt är allt arbete mitt. Innan diskussionen är över drar folk. Det är inte ok. Surt säger jag att jag gör det och går sedan, jag också. Nu har jag gjort OH och förberett men ok är det inte.
Näst sista praktiska provet?
Jag tror att jag gjort mitt näst sista praktiska prov på den här utbildningen. Får numera "godkänna" nyfödda barn.
HLR
Lärde oss HLR på barn idag. Det var kul. Vi hade nog roligare än man skulle. Förhoppningsvis kan vi ändå rädda barn med andningsstopp. Allt förevigades med mobilen, därav den usla kvaliteten.
Alla undrade vad N pysslade med.
M klär i bebis.
Vyssan lull ....
K kollar lungorna
PTB:S skitunge hostar upp främmande kropp.
Några av barnen head-bangade på slutet ...
...och slogs
Alla undrade vad N pysslade med.
M klär i bebis.
Vyssan lull ....
K kollar lungorna
PTB:S skitunge hostar upp främmande kropp.
Några av barnen head-bangade på slutet ...
...och slogs
Äntligen
Äntligen! Mr H har fått fast jobb. Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!
Valnötshjärnan slår tillbaka ...
Det är nog dags att sluta säga att Lilla Besten, den hårigaste medlemmen av vår familj, är en valnötshjärna. Att tugga ben är jobbigt när man saknar tumgreppet. Matte och husse brukar få hjälpa till att hålla. När inte vi fanns till hands för att hålla löste Besten det själv och körde ner benet mellan sittdynorna i soffan. Första gången vi hittade det där tänkte vi: SLUMPEN. Men icke, hon upprepade tricket. Inte är hon dum inte, men passar det henne kan hon nog spela korkad och linda oss runt baktassen.
Svisch
Helgen har gått rasande fort. Något adventsfika blir det inte för vår del. Mr H sitter redan på jobbet och jag är på väg att gå jour på barnakuten. Nåja adventsstjärnor, ljusstakar och gardiner är i alla fall uppe. Ser ut som om jag måste göra en shoppingraid i veckan. Stackars mig! ;-) En stake har gått hädan under året i flyttlådan och några fönster som skulle klä fint i adventsstjärnor gapar tomma. Har inte vågat plocka fram allt pynt än. Är rädd att Mr H storknar som det är av alla tomtegardiner när han kommer hem från jobbet. Och förresten är risken stor att jag själv hinner tröttna innan julafton. Nä, alla tomtar, nissar och änglar får nog ligga kvar i lådan till efter Mr H:s födelsedag.
Igår gjorde jag vad som, om allt går vägen, var mitt näst sista pass på extrajobbet. Det har varit ett fantastiskt jobb att ha vid sidan om. Jag har till stor del kunnat styra själv när jag ska jobba, hur mycket och har allt lärt mig en hel del. Men det är dags att gå vidare. Är så less på klientelet där att jag inte orkar vara ett proffs gentemot dem så mycket längre. Att be några av dem "kamma sig och skaffa ett jobb" ligger nära till hands. Iofs är det nog vad vissa behöver höra, men det ska sägas på rätt sätt.
Igår gjorde jag vad som, om allt går vägen, var mitt näst sista pass på extrajobbet. Det har varit ett fantastiskt jobb att ha vid sidan om. Jag har till stor del kunnat styra själv när jag ska jobba, hur mycket och har allt lärt mig en hel del. Men det är dags att gå vidare. Är så less på klientelet där att jag inte orkar vara ett proffs gentemot dem så mycket längre. Att be några av dem "kamma sig och skaffa ett jobb" ligger nära till hands. Iofs är det nog vad vissa behöver höra, men det ska sägas på rätt sätt.
Bara några veckor kvar ...
-"Det är bara några veckor kvar", påstår kursare PTB blivit mitt nya mantra. Och så är det väl. Det är det enda jag kan komma på att säga för att trösta mina trötta, sega, urlessa kursare och mig själv. Jodå, jag är i exakt samma tillstånd som de. Barn som min kurshalva läser nu är en bra kurs. Faktiskt en av de bästa. Engagerade lärare, fantastisk amanuens med ett sprudlande gott humör. De förtjänar ärligt talat mer sugna studenter, men jag tror inte vi kan uppbåda mer entusiasm nu. Man hade ju kunnat tro att vi skulle bli superentusiastiska i det här läget, men att ha smakat på friheten i somras var förödande för vår moral. No more kandidat, och mer underläkare är väl ungefär vad vi tänker.
Själv hoppar jag runt i lite olika delgrupper för att få mitt schema att gå ihop och fick förra veckan plötsligt kandidata med folk jag knappt sett förut. Önskat jag fått göra det tidigare. Det visade sig att vi haft liknande tankar om och under utbildningen. Tänk om man fått dela dem med någon tidigare, då hade saker och ting varit lättare... Om inte annat så hade jag känt mig mindre ensam.
Ah, jag pladdrar. Det är väl i brist på någonting att säga. Det är fullt schema här, ändå händer inget speciellt. Har gått och grunnat på utformningen av årets julkort och inbjudningarna till examen. Det har suttit långt in och inte förrän jag i veckan hittade en ny affär, Papper, lossnade det. Idag har jag suttit och fnulat och nu är utformningen av julkorten klar. Nu sitter jag bara och surar för att affärerna inte har öppet så här dags när jag vill köpa material till korten. Ah, inte lönt att tjura, jag går och lägger mig och läser tills Mr H kommer hem. Han jobbar kväll, hela helgen och det gör visst jag med, förutom idag då.
Dagens i-landsproblem
Visst måste man ta sig en liten resa när examen är kirrad? Till något varmt ställe. Med sol. Med god mat. Med massor att se. Med härliga stränder. Med Mr H. Frågan är bara vart man ska resa. Att lista ut resmålet är dagens i-landsproblem. Drömresan vore Chile och Galapagos, det är inte görligt så länge jag har en liten taxfröken här hemma. Två veckor är max, längre tid vill jag inte lämna henne. Har redan gjort mina drömresor (förutom C & G). Frågan är nu vad som lockar mest. Kom själv på:
* Safari - någon gång ska man ju se "the big five.
* Öluffa i västindien. Har varit där ett par gånger men ännu inte sett St Lucia bla.
* Isla Margarita - lär vara en dröm
* Vietnam
* Kryssning i västindien. Enda förslaget som strukits direkt av Mr H som påstår att han skulle dö av tristess på en båt.
* Jordanien - att se Petra är en gammal dröm jag närt sedan urminnes tider. Det förslaget ströks på spakvällen igår. De som varit där säger att januari är fel årstid.
Alla jag möter hoppar jag på med frågor om vad som är just deras drömresa, vad som är deras favoritresmål. Då har följande förslag dykt upp:
* Mexiko
* Indien
* Brasilien
* Kina
Nu vill jag veta vad som är er drömresa!
* Safari - någon gång ska man ju se "the big five.
* Öluffa i västindien. Har varit där ett par gånger men ännu inte sett St Lucia bla.
* Isla Margarita - lär vara en dröm
* Vietnam
* Kryssning i västindien. Enda förslaget som strukits direkt av Mr H som påstår att han skulle dö av tristess på en båt.
* Jordanien - att se Petra är en gammal dröm jag närt sedan urminnes tider. Det förslaget ströks på spakvällen igår. De som varit där säger att januari är fel årstid.
Alla jag möter hoppar jag på med frågor om vad som är just deras drömresa, vad som är deras favoritresmål. Då har följande förslag dykt upp:
* Mexiko
* Indien
* Brasilien
* Kina
Nu vill jag veta vad som är er drömresa!
Spakväll
Miserabelt novembermörker. Oinspirerat i skolan.
Då kommer Prästens spakväll som ett ljus i mörkret.
Det ska bli skönt att pladdra och bara umgås med trevliga människor.
Då kommer Prästens spakväll som ett ljus i mörkret.
Det ska bli skönt att pladdra och bara umgås med trevliga människor.
Motivation = 0
Kan man köpa motivation någonstans? Aldrig har det varit så motigt att gå till skolan. Har en stark känsla av att de sista åtta veckorna kommer att kännas lika långa som de första fem åren. Det krävdes många ord från Luther på axeln innan jag kom iväg i morse. Och det är inte det att kursen är dålig. För det är den inte, även om kursledningen tycks leva i någon drömvärld att studenter har 48 h om dygnet och gärna tillbringar alla dessa på någon akutmottagning. Hrmpf!!!
Nå, när jag väl kom till skolan blev jag på bättre humör. Det är inte bara jag! De första fyra personerna jag mötte hann klämma ur sig liknande tankar innan jag ens hann säga hej. I omklädningrummet ven fraser som: "Jag kräks på det här", "Fan vad seeeegt", "Jag vill inte", "Snart, snart räknas man som människa igen" osv. Vi är inte färdiglärda men vi är definitivt färdiga med skolan.
Nå, när jag väl kom till skolan blev jag på bättre humör. Det är inte bara jag! De första fyra personerna jag mötte hann klämma ur sig liknande tankar innan jag ens hann säga hej. I omklädningrummet ven fraser som: "Jag kräks på det här", "Fan vad seeeegt", "Jag vill inte", "Snart, snart räknas man som människa igen" osv. Vi är inte färdiglärda men vi är definitivt färdiga med skolan.
Lugn helg
Det har varit en alldeles särdeles lugn men arbetsam helg. Efter två dagar intensivt arbete med hemtentan på extrakursen, Mäns våld mot kvinnor - fördjupningskurs, är den nu inskickad med fyra dagar till godo. Återstår att se om jag borde använt de fyra dagarna till hemtentan eller om jag blir godkänd ändå. Tyvärr var frågorna ställda så att man inte själv fick analysera utan bara rapa upp genusmänniskornas syn på världen. Dessa teorier som presenterats som fakta men varit lika långt från vetenskap och beprövad erfarenhet som sossar är från moderater. Det var motigt att skriva tentan. Inspirationen var fjärran, men nu har jag fått ihop mina sidor, dock utan att vara stolt över dem.
Lilla Besten ligger utmattad i sin korg. Hon har varit på week-end resa till Västergötland med mattes lillebror. Jakthelg för tre grabbar och lilla fröken tax. Hon har haft det bra. Sovit gott i broderns säng (han klagade av någon anledning på sömnbrist när han lämnade tillbaka henne) och jagat rådjur. Har som vanligt drivit som den kung hon är. Hon var visst väldans stolt när de sköt ett rådjur för henne och hon äntligen fick bita tag i benet. Matte som känner sin hund och vet att ordet loss inte ingår i hennes vokabulär frågade brodern hur de fick loss henne från rådjuret. Då såg lillebror besvärad ut men konstaterade att förr eller senare blev hon ju tvungen att byta bettgrepp och då fick han passa på att dra bort henne.
Lilla Besten ligger utmattad i sin korg. Hon har varit på week-end resa till Västergötland med mattes lillebror. Jakthelg för tre grabbar och lilla fröken tax. Hon har haft det bra. Sovit gott i broderns säng (han klagade av någon anledning på sömnbrist när han lämnade tillbaka henne) och jagat rådjur. Har som vanligt drivit som den kung hon är. Hon var visst väldans stolt när de sköt ett rådjur för henne och hon äntligen fick bita tag i benet. Matte som känner sin hund och vet att ordet loss inte ingår i hennes vokabulär frågade brodern hur de fick loss henne från rådjuret. Då såg lillebror besvärad ut men konstaterade att förr eller senare blev hon ju tvungen att byta bettgrepp och då fick han passa på att dra bort henne.
Rosa
Storstumpa, 9 år, hörde att farmor köpt sig en ny lägenhet. Med rosa köksluckor. Mycket allvarligt och tyst för sig själv mumlade hon: "Det måste hon göra om". Tydligen är hennes prinsessfas definitivt över. Jag vet en tid när hon hade jublat över rosa köksluckor.