Klart
Det var ju det där med kabelbolag
Men herrejösses, har inte något av bolagen koll på sina datorsystem och sin kundservice? Hallå! Här finns en nästan färdig läkare som är en jävel på processer, rutiner och verksamhetsutveckling. Kan jag få göra AT hos er? Nio månader på CanalDigital och lika många på ComHem. Någon del av företagen ska jag väl ändå lyckas bota?
Apoteket
Förra gången vi sågs hävdade doktorn att min hosta inte var symptom på mykoplasma. Att modern fått lunginflammation av sin mykoplasma efter att vi bott hos brodern och hans familj i Australien med Storstumpa och brodern mykoplasmainfekterade var liksom inte bevis nog. Jag tjatade till mig ett prov som visade positivt men innan doktorn fått fram receptet till mig var febern hög och kompisens man fick ringa in recept till mig. Nåväl, det var om apoteket det här inlägget skulle handla. Doktorn och jag var ju överens om diagnoser idag och han skrev ut de mediciner jag ville ha.
På sjukhusapoteket går jag inte längre för när jag tar fram mina recept på insulin och hjälpmedelskort på sprutor, kanyler och mätstickor lägger de alltid mina recept åt sidan och jag får vänta. Har man många saker att hämta ut har man inte rätt till service direkt, man ska skämmas för att man hämtar många mediciner och stå tillbaka till dess att de friska människor som bara har ett recept betjänats. Här ska man ta emot kunder fort, fort, fort. Att jag alltid får vänta extremt länge tills tio personer efter mig i kön fått hjälp är inte intressant för dem. Hittills har jag inte protesterat. Idag hämtade jag mina "knämediciner" på annat apotek. I kassa ett tog de emot recept, lade åt sidan också fick annan personal ta över när de fick tid så att kassa ett kunde ta emot nästa kund. Detta gjorde de oavsett hur många recept man hade.
En tant hade synpunkter på hanteringen och i mitt stilla sinne hade jag redan tänkt hennes tankar. Vad är poängen med att man tar emot recept i en kassa, går till nästa kassa med dem, lägger dem på hög också får kunden vända tillbaka till stolen och vänta igen? Stackars tanten som hade rullator och svårt att resa sig, sätta sig och gå fick ju studsa runt som den värsta guttaperkan mellan disk och väntstol. Kan det verkligen vara effektivt att flera personer hanterar ett och samma recept utan att person ett gör någonting annat än flyttar det till en annan kassa? Har de gjort tidsstudier på det?
Näe, jag säger det, det hade aldrig hänt på pappas tid. Då skulle kunden ha service och det rappt.
Canal Digital II
Denna måndag kom en faktura från Canal Digital. Den var på makalösa 3000 kronor. Månadsavgiften förväntade vi oss, men det var lite andra kostnader också. Påminnelseavgift för den där fakturan de lovade att riva sist Mr H var i kontakt med dem. Avgift för den där boxen som skickades till Luleå, istället för till den nya adress strax utanför Uppsala Mr H uppgett vid beställningen. Dessutom en administrativ kostnad för omfaktureringen.
Hrm! Tror ni att samtalen till kundtjänst är ett sådant där betalnummer? De kanske skickar ut felaktiga fakturor med flit och när man ringer och klagar tjänar de pengar genom att säga: "Jag vet inte. Vänta! Jag ska kolla med en chef" och så kopplas man bort en stund (läs: längre än tålamodet räcker) alltmedan pengarna tickar in till dem.l
Det börjar bli läge att byta leverantör. De borde kamma sig!!!
Social
Sista natten i Uppsala för den här gången kidnappade vi modern från brodern och hans familj. Det var en bra kidnappning offret hade nämligen med sig en sagolikt god älggryta som vi kalasade på.
Efter en natt bytte vi sedan modern mot kompisar från Stockholm som kom på middag. Det höll på att inte bli någonting av det för deras GPSkarta var gammal och nya E4:an fanns inte med. Turligt nog hann de vända innan Gävle i alla fall och så småningom dök de upp. Bjöd på den gamla vanliga fisken, den gamla vanliga getostsalladen till förrätt men nytt äppelrecept till efterrätt. Vi pratade och skrattade och njöt av att mysa vid öppna spisen.
Egentligen borde jag väl tagit gårdagen och dagen idag till att skriva på projektarbetet, läsa barnmedicin, göra min hemtenta på extrakursen eller åtminstone söka jobb. Av det blev det inget. Dagen bjöd på lunch och kackel hos fd grannen och så har jag försjunkit i bok nummer tre om Maria Wern. Nummer ett och två är avklarade.
Ah, tids nog blir jag tvungen att plugga och söka jobb. Bäst att skjuta upp det så länge jag bara kan. :-)
Begär
Nyhetstorka
Avslutade dagen med sedvanliga kvällskursen. Våld mot missbrukande kvinnor var dagens underrubrik. Bra föreläsning! Konkret och mindre flummigt än de första föreläsningarna.
En del säger fördomar, vi säger empiri
Att det är socioekonomi bakom hur man väljer sitt barns namn står helt klart för oss. (På extrajobbet bekräftas mina fördomar om och om igen, där kryllar det av ungar där s byts mot z i namnet och ett extra h trycks in lite var som. Barnen heter just Cassandra och Kevin).
Förr hade dessa barn ett förnamn som slutade på -y. De beryktade Conny, Johnny och Sonny. Döm om min förvåning när föreläsaren på BUP tog upp samma sak. Flera av mina yngre kursare hade inte en aning om vad hon pratade om men med sina ord befäste hon det vi alltid vetat. "Det här är iofs inte vetenskapligt belagt men barnen med de neuropsykiatriska diagnoserna hette förr ofta någonting på -y, idag är det är ofta familjer med många barn där alla barnen heter någonting på samma bokstav, eller så är det Kevin dessa barn heter".
Inte kan man döma en människa efter namnet, men någonting ligger det nog ändå i det hela.
Canal Digital
Mr H har tjatat om enorm platt-TV och fler kabelkanaler länge. Lyckades hålla undan hans begär med orden: När vi flyttar till hus .... Ja, nu bor vi här och hann inte göra det många dagar förrän både TV och tonvis av kanaler var på plats.
TV:n kom först. Sedan kanalerna. Canal Digital hade ju inte skickat boxen till vår nya adress som Mr H uppgett utan hans gamla i Luleå, den han hade innan han flyttade till mig. Hur de fick tag på den adressen undrar vi fortfarande eftersom han inte bott där på cirkus fyra år och aldrig varit kund hos Canal Digital. De måste köpt ett adressregister av något konkat bolag.
Hursom, boxen efterlystes och så småningom dök den upp. I släptåg kom räkningen för den. Inte helt oväntat. Mer oväntat var väl att vi fick räkning också för boxen som gick till Luleå, den vi aldrig sett. Mr H ringde och påpekade det hela för kundtjänst som lovade att det räckte med att vi betalade en räkning. Den andra skulle rivas. När Mr H lagt på luren var hans exakta ord: -"Det kommer aldrig att fungera".
Mycket riktigt, på eftermiddagen fungerade inte TV:n. Morr!!! (Näe, inte Mårr!) Morr!!! Jag ringde kundtjänst. Pratade med en alldeles förtjusande ung man som talade om för mig att vi var avstängda pga obetald räkning. Nähähädu, sa jag på ovanligt gott humör, vi har gjort exakt vad vi ska, men det har inte ni. Drog historian och när jag var klar sa han att jomen det stämde ju, det har blivit fel på Canal Digitals sida. Han lovade att ordna upp det hela, jag skulle bara vänta i luren. Vilket var precis vad jag gjorde. Väntade! Väntade! Till slut bröt jag samtalet och ringde upp igen. Fick nu prata med en ung snuppeluppa. Inte alls lika förtjusande som gossebarnet men med hennes hjälp kom kortet i alla fall igång.
Mr H kom precis instörtande genom dörren. Tur för Canal Digital att kortet fungerade till hans heliga hockeymatch. Tur för oss att vi inte kopplat Canal Digital till autogiro från gemensamma kontot. Känns som om det hade kunnat bli en dyr historia.
Pladder in absurdum
Jag fick en hel del av proffsets tankar till livs också. Det behövde jag. Insåg att vad jag behöver är kollegor. Arbetskamrater. Människor som man kan dela saker med utan att vara privat. Människor med samma tankar och på många sätt i samma tid i livet. Nästa gång jag träffar doktorn får jag nog be om ursäkt för att jag tog tiden till prat, vilket inte alls var meningen, men oj vad jag behövde det. Tänk att jag inte insett det själv!
Läsvärt
Och för den som vill se en film: "No Country for Old Men". Otäck! Men bra.
Hustypen
Näe, jag är verkligen ingen lägenhetsmänniska. Det gick bra så länge jag var själv i trean men så flyttade Lilla Besten och Mr H in och plötsligt kändes det trångt. Trångt så till den milda grad att jag beskar mitt eget liv. Hus och mer yta gör att jag lever upp igen. Är social på ett annat sätt än jag tyckt mig kunna vara tidigare.
Stumporna sov över hos faster och Mr H från fredag till lördag. Mysigt! De hittade fasters gamla prydnadsdockor och vanliga dockor och dockkläder nere i källaren och pysslade på och lekte fantasilekar.
Idag har både farbror (ja, han hade ett ärende) och Mr H:s kollega med fru våldgästat. Att bli våldgästad är trevligt! Man våldgästar inte folk i lägenhet. Det var tråkigt!
Och nu över till något helt annat. Farfars skrivbord som farmor och farfar alltid haft hemma hos sig står numera i mitt kontor. Packade in saker i det idag och ruttnade på att hyllorna verkade konstigt korta, skrivbordet är ju så djupt. Började undersöka och på baksidan hittar jag ett nyckelhål. Där innanför gömmer sig lådor för förvaring. Tja, det säger ju allt om mitt sinne för detaljer. Jag såg här skrivbordet varje gång farmor och farfar besöktes och hade inte en susning om de där lådorna.
Barnkursen börjar på allvar i morgon men än behöver jag inte fundera på några barndiagnoser. Det mitt huvud sysslar med att fundera kring just nu är varför träden har så många löv och varför de tappar alla löven på just vår gräsmatta. Jo, livet är ju faktiskt som bäst efter en tenta.
Sopigt
Igår var det, som varje torsdag, dags för kvällskurs. Hedersvåld handlade det om. Fantastiskt bra föreläsning. Det var det förra veckan också. Då handlade det om våld i samkönade relationer. Eller skulle göra. Så mycket våld blev det inte, men det var riktigt bra ändå. Förutom statistikbiten.
Att presentera siffror från en undersökning för någon som i början av 90-talet drillades av Pierre (jupp, alla systemvetare från Lund har koll) och läste boken "Något om säkerhet och osäkerhet i undersökningar" från pärm till pärm ska man inte göra när man har en svarsfrekvens som understiger 50 procent. Knappast statistiskt säkerställt!!!!
Känner man sig ändå nödgad att tvinga andra att ta del av resultatet så bör man åtminstone vara tydlig med vad man vet och inte vet. Nåja, det ligger i linje med mycket annat på den kursen. Administrativt fungerar den väl. Det är en bra kurs. Tankarna är intressanta men mycket abstrakta. Det man lär ut är teorier, som om de vore fakta. Väldigt långt från vetenskap och beprövad erfarenhet må jag säga.
Från det ena till det andra. Våra sopor. Det är visst inte bara vi som noterat att de är få. I onsdags rullade vi ut soptunnan till gatan för att få den tömd under dagen. Det sket sig, big time. Efter ganska mycket oro kring huruvida vi missat någon räkning upptäckte vi att anledningen var att sopgubbarna tyckte att vi inte producerade så mycket sopor och på eget bevåg bestämt att vi inte behövde mer än månadstömning. Den idén har Mr H tagit ur dem nu.
Nöffnöfflight
BUP
Har boostat mitt immunförsvar mot nöffnöffsjukan med hjälp av en liten spruta idag. De flesta kursarna har redan hunnit med det där och många blev tokdåliga tolv timmar efter sprutan och under ett dygn. Återstår att se hur jag mår om några timmar.
Man får vad man betalar för
Det där med hudvård har jag aldrig brytt mig speciellt mycket om. Huden är som den är. Inte perfekt, inte skitdålig. I ungdomsåren med en massa småfinnar i plytet joxade jag med Stioxyl men numera är det tvål och vatten som gäller, kanske lite ansiktskräm när det känns torrt. Stärkt av hudföreläsarens svar i våras på att hud inte ska tramsas med har jag hållt fast vid tvålen och vattnet.
En dag blev jag bjuden på Mary Kay party. Det snackades en massa skit om hud som gick stick i stäv med det som lärdes ut på hudkursen. Ingenting handlade jag den gången. Det gick några månader så kom ett tillfälle när jag kände mig förpliktigad att inhandla Mary Kayprodukter (lite påhejat av det faktum att jag vid flytten slängde allt jag ägde och hade inom den kategorin eftersom grejorna var i runda slängar fem år gamla). När produkterna - de ack så dyra - var inköpta var det bara att använda dem och hör och häpna nog mår min hy bättre.
Naglarna delar sig. Det har de alltid gjort. Det beror på att jag inte får i mig mjölk har jag alltid tänkt och låtit det vara med det. Så tipsade Mårran om produkten Trind för ledsna naglar. Inte trodde jag på det, men testade i alla fall. Hör och häpna, mina naglar slutade dela sig och blir längre än de någonsin varit.
Både Mary Kay och Trind är svindyra, men det är nog som de säger: Man får vad man betalar för.
Puh!
Trädgården har fått sitt: Hallon planterade (gick bärsärk efter plantor i snälla kursare T:s koloni, vi får väl se om de hinner rota sig innan kylan kommer). Rosenpion planterad (tack, Skyllis). Många korgar löv räfsades och nu kan jag inte räfsa mer för kompostbehållarna är fulla. :-) Var ute en sväng i tisdags också och band upp klätterrosorna, grävde upp landet. Planterade dessutom löklasagne som moster Äwa vänligt nog bidragit med till nya huset. Nu är det nog färdigförberett inför vintern. Eller?
Vi har blivit vederbörligen "trick-och-treatade". Flera gånger om. Vi hade varken godis eller utklädnad att skrämma ungarna med. Men det verkade som om pengar dög lika bra (eller så hittar vi ägg på fönstren i morgon). Till påsk får vi väl se till att ladda ordentligt med godis. Blev tagna på sängen idag. Verkligen! Hade glömt att sådant görs i villakvarter - eller glömt, i min barndoms villasamhälle fanns inget sådant, vi hade Allhelgona, inte Halloween.
Lilla Besten har haft rendez-vous med brodern i skogen idag. Nu ligger hon utslagen i soffan luktandes mossa och skog och kräver att vi kliar taxmagen. Reste sig bara för att gå till tomma matskålen och protestera mot öknen där. Hon drev fint men skyttarna var lite kassare (Obs! Riktigt otäcka bilder) , turligt nog var de inte i skogen där brodern vanligen jagar eftersom stora, stygga vargen härjar där.
Det sägs att jag har en sambo
Vi går omlott i huset. Dagarna/kvällarna när vi varit här båda två är lätt räknade. Vi kommunicerar via telefon/mail/facebook/SMS. Den enda som tjänar på det hela är Lilla Besten (*1), hon behöver sällan vara ensam någon längre tid. Jag är less på det här. Och ser egentligen ingen lösning förrän den dagen AT är förbi och fast tjänst är landad. Med de köer det är på AT här i trakten ligger lösningen långt bort. Orkar jag vänta? Osäkerheten med jobb, ekonomi har jag redan genomlidit en gång - förra gången jag pluggade. Då var allt ett enda stort äventyr. Det sista ställe jag ville vara på var hemma. Hela världen fanns ju att utforska och en rejäl lön var man inte i så stort behov av - van som man var att leva på luft och då och då generösa bidrag från modern.
Men nu är världen utforskad - åtminstone de delar jag ville se. En stadig lön är mer än välkommen, att leva på moderns generositet och en nypa luft känns numera som en riktigt dålig idé. Behovet av att tillbriga tid med Mr H och längtan efter en stadig inkomst och bristen på AT-tjänster gör att jag allvarligt överväger att hoppa tillbaka till mitt gamla jobb. Inte just det senaste företaget, även om monsterchefen från helvetet är utkastad med huvudet före, men liknande. Har sett ett jobb som verksamhetsutvecklare. Det står Kandidat Dropp på annonsen, jobbet är som skräddarsytt för mig. Jag vet att jag kan. Jag vet att jag kan det bra. Men får jag det blir det aldrig någon legitimerad läkare av mig. Ska jag ens söka? Jo, jag är som åsnan nu. Mellan hötapparna.
(*1) I morgonens mail från Mr H stod: - Jag har fått nattsömnen störd av tryckande hund. Lilla Besten tog alltså chansen när matte inte var där och skuttade upp och lade sig kloss intill husse i natt.
Den där klockan
Alltså, det här med den ändrade tiden. Det är INTE roligt! Man vaknar ju okristligt tidigt numera. Nåja, mycket fick jag gjort innan det blev dags att bege sig till jobbet. Drog ut i trädgården i regnställ. Rafsade ihop fem korgar med löv - det syns inte. Grävde hela landet - min glutealmuskulatur ger sig nu till känna och man kan ju undra hur det känns i morgon. Drog upp det sista av mangolden som vi inte hann förtära innan frosten kom. En hel pallkrage full. Ytterst retligt att den ligger i komposten istället för förvälld i vår frys. Gav mig på ölandstoken och trimmade till den lite - som det var nu gick det inte längre att gå förbi på gången oantastad. Troligen är det väl helt fel säsong för att ansa den men dess dagar är ju ändå räknade så om den stryker med nu eller när vi bygger ut garaget gör väl detsamma.
Förresten kan jag meddela världen att gyn- och obstetriktentan är godkänd. Bara att bära ner den pappersbunten i källaren. Kanske kommer den upp om några år? Kursen var ju kul och inte är det omöjligt att jag sysslar mer med sådana grejor.
Kanske blir det ett inlägg lite senare kväll Sitter på jobbet. Här är aplugnt. Har faktiskt svårt att fördriva tiden.
Mellan hägg och syren
Tiden efter tentan och innan nästa kurs är den bästa i en students liv. Inga måsten! Total avkoppling. Jag roar mig med att jobba lite grann, socialisera i massor och fortsätta inflyttningen genom att plocka upp någon kartong då och då. Brodern kom förbi en sväng igår och hämtade svinen som vi passat medan de njutit av solen i Turkiet.
Det tog min fantastiska jakthund några dagar att komma på att marsvinen Pigge-Lena och Hanna-Holly befann sig i vårt gästrum. Men när hon väl kom på det patrullerade hon av källaren med jämna mellanrum för att se om matte hade glömt att stänga dörren. Det hade matte till Bestens stora förtjusning gjort en gång och matte rusade ner till tokskällande hund och livrädda marsvin. Trodde hon. Besten tokskällde men marsvinen trodde nog att det var musik till deras ära och tuggade lugnt på salladsbladen. Salladsbladen, ja. Fattar inte hur broderns familj har råd att hålla de små svinen med mat.De äter groteska mängder grönsaker ... och bajsar ut fjorton gånger så mycket. Ett dygn efter att de utrymt källaren luktar det fortfarande marsvin och hö där nere.
Lilla Besten har njutit av helgen. Medan husse gjort högskoleprov och haft 13-timmars mördardagar på jobbet har vi haft lunchbesök två dagar i rad. Lunchbesök där vi bjöd på fisk och vinet från kussen, Rocca di Montemassi (det tycker jag ni ska köpa, fantastiskt gott).
Igår njöt Lilla Besten av att krypa upp i Gabis knä och mysa och idag har vi gått långt med taxmamman och taxpojkarna. Efteråt lunchade vi här och taxarna busade loss. En stund var det fullt kaos i huset. Taxar överallt. De njöt av att jaga varandra runt, runt, runt. Lilla Besten var lycklig över att ha kompisarna på visit, enda gångerna hon surnade till var när matte ägnade pojkarna mer uppmärksamhet än hon fick. Men det går liksom inte att låta bli, Snappe ville få leksaken kastad, Oscar - min favorit - ville upp i knät, Viktor var också sugen på sällskap och lille Mille är ju så nyfiken.