DC-konvertering
Allra sista dagen på klinik för den här terminen och jag har DC-konverterat en patient. Eller, ähum! Inte riktigt. Patienten har kvar sitt förmaksflimmer, men jag vågade i alla fall försöka köra ström genom hjärtat på patienten. Också har jag haft kandidatmottagning. Träffat en patient som kom på återbesök för sin hjärtsvikt och hörde både den tredje hjärttonen och det diskreta blåsljudet över carotis. Alldeles själv. Sitter här med ett stort flin på läpparna och tycker att det var ett fint avslut på första kliniska terminen.
Det har varit intensivt. Lärorikt. Tankeväckande. Svåra etiska dilemman. Tragiska människoöden. Fina människor. Roliga patienter. Bra handledare. Patienter som låter lilla kandidaten ta del av deras liv och behandling, mitt i det svåra. Stundvis har jag känt mig som den mest okunniga lilla människan i världen. Stundvis har jag fått sådana egobooster att jag hotat spricka. Det var skönt att få avsluta terminen med just den här braiga känslan och inte någon av de andra som drabbat mig under terminen.
Klassiskt? Omodernt?
Sommarkläderna är framdragna ur källarförrådet, tvättade och strukna. Att denna kandidat är hopplöst ointresserad av kläder torde väl ha framgått vid det här laget. Pyjamasen man bär på sjukhuset uppfattas i mitt huvud nästan som en skänk från ovan. Men, frågan är om kandidaten inte borde göra någonting åt sin sommargarderob? Den kan inte längre ens med bästa vilja kallas klassisk, bara föråldrad och omodern. Det insåg kandidaten när hon stod och strök. Några få plagg inhandlades förra året och det var visst någon blus från Singapore (3 år sedan) också, men i övrigt är det ett tag sedan kläderna införskaffades. Fler kläder än kandidaten vill kännas vid är från Lundatiden. Dvs inköpta före 1996. Plånboken må kvida men det är helt klart dags att göra någoting åt sommargarderoben! Fast kandidaten kan ju slita på kläderna den här sommaren och slänga i höst för att köpa nytt nästa vår. Vänta! Var det inte det kandidaten sa förra våren när hon tvättade och strök sommargarderoben efter vinterförvaringen?
Tisdag
-"Asystoli"
-"Starta HLR" . "Ge adrenalin 1 mg"
-"Jag analyserar"
-"Ventrikelflimmer"
-"Undan från sängen!!!!!!", "Jag defibrillerar!!!!!"
-"Starta HLR"
-"Sinusrytm", "Han har puls"
Phew, vi räddade den här patienten också. Fjärde i dag.
Lyckligtvis var det ingen riktig patient utan en docka. Kurs i A-HLR, avancerad HLR med läkemedel och defibrillator, på KTC. Vi fick öva på olika scenarion, med hjärtrytmer som förändrades under tiden vi arbetade med att rädda patienten. Jag som hatar rollspel förvånades över hur roligt det var. Kul förmiddag! Och lärorik! Fast det är konstigt att någonting som i teorin känns så enkelt ändå kan vara väldigt komplicerat. Mer övning skulle inte skada. Och jag hoppas, hoppas, hoppas att få se ett hjärtstopp på riktigt som kandidat. Inte för att jag önskar det på någon patient utan mer för att den dag jag är med om det som läkare och är den som står där och ger order riskerar att åka på en rejäl känslostorm. Den känslostormen vill jag ha avklarad innan det är allvar.
På eftermiddagen smet jag. Hämtade Lillstumpa på dagis. Visade henne stora lekparken som finns alldeles i närheten. Oj, vad hon sprang. Oj vad lycklig hon var. Det var en riktig lekpark det! Nästan i klass med de australiensiska.
-"Starta HLR" . "Ge adrenalin 1 mg"
-"Jag analyserar"
-"Ventrikelflimmer"
-"Undan från sängen!!!!!!", "Jag defibrillerar!!!!!"
-"Starta HLR"
-"Sinusrytm", "Han har puls"
Phew, vi räddade den här patienten också. Fjärde i dag.
Lyckligtvis var det ingen riktig patient utan en docka. Kurs i A-HLR, avancerad HLR med läkemedel och defibrillator, på KTC. Vi fick öva på olika scenarion, med hjärtrytmer som förändrades under tiden vi arbetade med att rädda patienten. Jag som hatar rollspel förvånades över hur roligt det var. Kul förmiddag! Och lärorik! Fast det är konstigt att någonting som i teorin känns så enkelt ändå kan vara väldigt komplicerat. Mer övning skulle inte skada. Och jag hoppas, hoppas, hoppas att få se ett hjärtstopp på riktigt som kandidat. Inte för att jag önskar det på någon patient utan mer för att den dag jag är med om det som läkare och är den som står där och ger order riskerar att åka på en rejäl känslostorm. Den känslostormen vill jag ha avklarad innan det är allvar.
På eftermiddagen smet jag. Hämtade Lillstumpa på dagis. Visade henne stora lekparken som finns alldeles i närheten. Oj, vad hon sprang. Oj vad lycklig hon var. Det var en riktig lekpark det! Nästan i klass med de australiensiska.
Rain, rain go away - come on mother´s washing day
Lilla Besten stack ut huvudet genom ytterdörren och tvärvände. Min lilla taxfröken har minsann inget som helst intresse av att bli blöt om små tassarna. Men som den envåldshärskare jag är krävde jag min morgonpromenad och bar henne ut i skogen. Där satte jag ner henne. Dofterna var visst oemotståndliga. Kanske hade ett rådjur trippat förbi under natten? Kanske hade grannens svart katt slagit sina lovar där som en panter? Iväg for hon som ett spjut med nosen i backen. När vi gått halvvägs, efter ungefär en halvtimma, kom regnet. Drypande steg vi in i lägenheten en halvtimma senare. Så var den dagen förstörd......
Humöret som infann sig var definitivt inte det rätta för ett arytmiseminarium där jag trodde jag var väl förberedd. Trodde!!! Seminariet visade sig handla om detaljer om förmaksflimmer - inte hjärtarytmier rent generellt, vilket var det jag hade läst på. Aaaargh! Det var dessutom rörigt och aldrig förstår jag vad gossen som håller i seminarierna vill...... Det är väl jag som är trött i huvudet. Vi skyller på att det är i slutet av terminen. Bara den här veckan kvar - sedan efterlängtat sommarlov.
Humöret som infann sig var definitivt inte det rätta för ett arytmiseminarium där jag trodde jag var väl förberedd. Trodde!!! Seminariet visade sig handla om detaljer om förmaksflimmer - inte hjärtarytmier rent generellt, vilket var det jag hade läst på. Aaaargh! Det var dessutom rörigt och aldrig förstår jag vad gossen som håller i seminarierna vill...... Det är väl jag som är trött i huvudet. Vi skyller på att det är i slutet av terminen. Bara den här veckan kvar - sedan efterlängtat sommarlov.
Vilodag
Vilodagen har utnyttjats till sista droppen. Ljuva, ljuva droppar. Sängläge länge, långpromenad med Lilla Besten, sängläge igen, biltur till storstaden som visade upp sig från sin mest ostressade sida.
I brist på annat:
I brist på annat:
Scrappa på
Scrappandet har fortsatt med ett kort avbrott för lunch tillsammans med Mr H som gjorde ett "guest appearance" i hemmet mellan Finlandskryssande och speed-way.
Lilla Besten är loj och inte lätt att locka med på promenader. Orsaken kan man bara gissa sig till. Trött efter förra veckan? Skendräktig? Dräktig? Det lär väl visa sig med tiden.
Lilla Besten är loj och inte lätt att locka med på promenader. Orsaken kan man bara gissa sig till. Trött efter förra veckan? Skendräktig? Dräktig? Det lär väl visa sig med tiden.
Scrap
Ingen alkoholinfo kom farande. Synd, för denna kandidat är extremt lat och ids inte sätta sig med böckerna och nätet och leta upp svaret. Vad har hänt med vetgirigheten? Det fanns en tid när denna kandidat hellre stupat än gett upp i sin strävan efter kunskap.
Fredagen har varit en alldeles vanlig kandidatfredag. Teori i Robergsalen ( jag blir lika förvånad varje gång mina knän och mina ända hämtar sig efter en hel förmiddag i Robergsalens allt annat än ergonomiska och sittvänliga bänkar) och därefter PBI.
Kvällen har ägnats åt scrapping. Något motvilligt eftersom mitt förråd av papper och gizmos börjat sina och även om jag har lådorna fulla hittar jag ju aldrig någonting i rätt nyans. Och mängder av papper i olika färger och mönster krävs för att stimulera min mycket, mycket okonstnärliga själ till att uppbåda det enklaste uppslag. Två uppslag har det, trots det, blivit med bilder från Mount Coot-tha och Lamingtons nationalpark.
När sommarlovet kommer ska jag parkera mig några dagar på Papprika och köra igång med någon av de andra resornas fotohögar som ligger och samlar damm i väntan på att senaste Australienresan ska bli färdigscrappad.
Lägger till ännu en bild på Lilla Besten. Mest för att reta modern som klagar på att det blir för tungt för modemet med mycket bilder. Men, hallå! Det här är 2007. Kan det vara läge för bredband? (Ska kandidaten säga! Hon som för tre år sedan envist hävdade att dator och bredband behövdes inte hemma. Hon fick nog av det på jobbet)
Mellandag
Dagen idag kan väl i bästa fall beskrivas som en "mellandag". Peppad av bara tusan anlände denna kandidat till avdelningen på det stora sjukhuset tio i åtta. Här skulle DC-konverteras (dvs ge patienter elstötar så att deras hjärtförmak slutade flimmra och istället slog normalt). Kursare efter kursare dök upp, däremot inga patienter, läkare eller assistenter. Vis av erfarenheten från patologikursen och liknande fenomen hoppade kandidat Dropp på avdelningssekreteraren och undrade stilla hur det låg till med dagens DC-konvertering. " DC-konverting?", sa sekreteraren med frågande röst och fortsatte, " Det blir det ingen idag. Assistenten är ledig. Det är planerat sedan länge". Eftersom det inte var hennes fel så lät kandidaten bli att ge henne ett blått öga och luttrad som denna kandidat är orkade hon inte ens bli förbannad. Fast surt konstaterade hon tyst för sig själv att hade vi fått reda på det i går så hade denna kandidat tagit sovmorgon och stannat hemma hos Mr H och Lilla Besten resten av dagen. Det hade ju varit kul att se Mr H i vaket tillstånd innan söndag. Suck!
Nåja, jag fick i alla fall en himla trevlig långlunch med kursare AMK. Tack för den! Det är skönt att sitta och babbla :-)
**************************************
Nu har jag gått några veckor och klurat på det där med alkoholkonsumtion. Nästan alla patienter man frågar verkar sätta i sig motsvarande tre flaskor i veckan. Vad är normalt respektive inte? Borde sätta mig och slå i böckerna. Vi har ju faktiskt läst det i skolan - men, det har fallit ur minnet. Är det någon som har lite statistik i huvudet?
Frågade faktiskt överläkaren på kardiologen häromdagen, apropå en av patienterna jag träffat på, vad som är normal alkoholkonsumtion. Alla som dricker mindre än du dricker normalt sa han lite putslustigt. Jamen, det går knappast protesterade jag. I det här hushållet är vi nästintill torrlagda. Förra gången jag pluggade spottade jag inte i glaset och Mr H har definitivt festat loss i sina dagar, men nu är vi alldeles för bekväma för att dricka alkohol. Unnar oss inte ens ett litet glas vin till maten. Vi festar på TAB X.a och Coca-Cola. Så kul är vi! Det är viktigare för oss att kunna hoppa in i bilen och ta en biltur när vi känner för det. Viktigare att vakna pigga och utvilade än att dela en flaska vin.
Tillsammans med överläkaren och underläkaren resonerade vi oss fram till en teori som vi alla trodde på. Någon som kan tala om ifall vi har rätt eller fel?
Teorin:
2 standardglas (dvs ett glas rött vin eller en starköl) om dagen ger inga alkoholskador (fast kanske ett beroende?). Det skulle motsvara 14 glas i veckan = 2 flaskor vin. Men, om man väljer att ta hela veckans konsumtion på en dag så riskerar det att ge skador. Med det här tänket så är det väldigt många av de patienter som jag träffar som borde dra ner på alkoholkonsumtionen. Dessutom lärde jag mig på ett av jourpassen på akuten att förutom de "kända" alkoholskadorna så är alkohol inte bra för blodtrycket. Det höjer det. Så har man högt blodtryck ska man vara försiktig med alkoholen. Nå, snälla! Någon som kan upplysa mig om vad som gäller?
Mitt rara lilla kräk:
Nåja, jag fick i alla fall en himla trevlig långlunch med kursare AMK. Tack för den! Det är skönt att sitta och babbla :-)
**************************************
Nu har jag gått några veckor och klurat på det där med alkoholkonsumtion. Nästan alla patienter man frågar verkar sätta i sig motsvarande tre flaskor i veckan. Vad är normalt respektive inte? Borde sätta mig och slå i böckerna. Vi har ju faktiskt läst det i skolan - men, det har fallit ur minnet. Är det någon som har lite statistik i huvudet?
Frågade faktiskt överläkaren på kardiologen häromdagen, apropå en av patienterna jag träffat på, vad som är normal alkoholkonsumtion. Alla som dricker mindre än du dricker normalt sa han lite putslustigt. Jamen, det går knappast protesterade jag. I det här hushållet är vi nästintill torrlagda. Förra gången jag pluggade spottade jag inte i glaset och Mr H har definitivt festat loss i sina dagar, men nu är vi alldeles för bekväma för att dricka alkohol. Unnar oss inte ens ett litet glas vin till maten. Vi festar på TAB X.a och Coca-Cola. Så kul är vi! Det är viktigare för oss att kunna hoppa in i bilen och ta en biltur när vi känner för det. Viktigare att vakna pigga och utvilade än att dela en flaska vin.
Tillsammans med överläkaren och underläkaren resonerade vi oss fram till en teori som vi alla trodde på. Någon som kan tala om ifall vi har rätt eller fel?
Teorin:
2 standardglas (dvs ett glas rött vin eller en starköl) om dagen ger inga alkoholskador (fast kanske ett beroende?). Det skulle motsvara 14 glas i veckan = 2 flaskor vin. Men, om man väljer att ta hela veckans konsumtion på en dag så riskerar det att ge skador. Med det här tänket så är det väldigt många av de patienter som jag träffar som borde dra ner på alkoholkonsumtionen. Dessutom lärde jag mig på ett av jourpassen på akuten att förutom de "kända" alkoholskadorna så är alkohol inte bra för blodtrycket. Det höjer det. Så har man högt blodtryck ska man vara försiktig med alkoholen. Nå, snälla! Någon som kan upplysa mig om vad som gäller?
Mitt rara lilla kräk:
Hög
Så blev jag plötsligt gräsänka den här veckan. Mr H jobbade flera nätter på raken och när jag gick till stora sjukhuset så kom han hem. Vår kommunikation de senaste dagarna har hållt sig till hej och puss. I går drog han norröver med de andra pojkarna på AMS och testkörde bilar. Beräknad hemkomst är i natt "sent och tretti" eller möjligen "sent och förti". I morgon försvinner han ur min åsyn igen och förlustar sig i Helsingfors med pojkarna på jobbet några dygn för att direkt när han kommer hem dra på speed-waytävling. Söndag morgon är beräknad tid för vårt nästa rendez-vous med djupare dialog än hej och puss. Lilla Besten har sneglat lystet på husses tomma plats i sängen de senaste nätterna. Vi får väl se om platsen blir fortsatt tom i veckan ....
Det stora sjukhuset har visat sig från sin allra vackraste sida idag. Åter igen kom jag hem (ovanligt tidigt, förresten, redan vid halvtresnåret) alldeles bubblig i kroppen. Ischemiseminarium i vår lilla grupp om sex kandidater. Alldeles otroligt lärorikt. Vi har lärt oss massor. HIA-rond (HjärtIntensivAvdelning) med kandidater och överläkare. Överläkaren drog ett intressant fall för oss kandidater. Det visade sig att patienten (X) var den patient jag träffade på akuten i går och sedan följde till coronarangio och PCI samt CT-skalle. Vi fick träffa X en kort stund. Trodde inte X skulle känna igen mig eftersom X var så omtöcknad igår, men det gjorde X och sa så fina ord till mig om den stöttning X fått av mig i går att jag blev alldeles tårögd. Kursare IS kommenterade det när vi gick ut och sa någonting i stil med. Vad fint att få höra det. Varpå jag svarade: Jag blev alldeles tårögd (inte förvånande med tanke på mitt tidigare inlägg. Dessutom blev jag generad). Jag med, sa IS då.
Lilla Besten gillar mattes axel:
Det stora sjukhuset har visat sig från sin allra vackraste sida idag. Åter igen kom jag hem (ovanligt tidigt, förresten, redan vid halvtresnåret) alldeles bubblig i kroppen. Ischemiseminarium i vår lilla grupp om sex kandidater. Alldeles otroligt lärorikt. Vi har lärt oss massor. HIA-rond (HjärtIntensivAvdelning) med kandidater och överläkare. Överläkaren drog ett intressant fall för oss kandidater. Det visade sig att patienten (X) var den patient jag träffade på akuten i går och sedan följde till coronarangio och PCI samt CT-skalle. Vi fick träffa X en kort stund. Trodde inte X skulle känna igen mig eftersom X var så omtöcknad igår, men det gjorde X och sa så fina ord till mig om den stöttning X fått av mig i går att jag blev alldeles tårögd. Kursare IS kommenterade det när vi gick ut och sa någonting i stil med. Vad fint att få höra det. Varpå jag svarade: Jag blev alldeles tårögd (inte förvånande med tanke på mitt tidigare inlägg. Dessutom blev jag generad). Jag med, sa IS då.
Lilla Besten gillar mattes axel:
Mindre jobb
När jag bestämde mig för att byta yrke var en av anledningarna att jag jobbade för mycket. Folk har skrattat mig rätt upp i ansiktet när jag sagt att jag ska bli läkare för att jobba mindre. Än så länge har jag lyckats hålla den mål-sättningen under studierna. Även om kliniken gör att man är i skolan på heltid, så är det ändå färre timmar per vecka än vad jag jobbat de senaste åren. Idag har jag gått med kardiologjouren. Dvs den kardiolog som tar emot remisser från andra kliniker och kallas till akuten när ambulansen kommer in med någon som medicinakuten bedömer som hjärtrelaterat.
Kardiolog känns inte som ett blivande yrke för mig. Det har varit jätte-, jätteintressant. Otroligt lärorikt och roligt. Men, vi pinnade från ett ställe till ett annat och sökaren pep konstant. En stund avvek jag från kardiologjouren och följde en patient ,som hade en kraftig ST-höjning (= infarkt), till PCI och sedan CT-skalle. PCI:n har jag aldrig sett göras förut men satt där och fascinerades av vad man kan göra med tekniken. Medan jag satt och såg på öppnade man höger kranskärl och jag såg hur färgen bokstavligt talat steg i ansiktet på patienten och kallsvetten försvann. På mindre än 40 minuter hade de öppnat kärlet (ballongsprängning) och satt ett stent. Trots det. Så där stressigt ska jag inte ha det på jobbet. Det får bli en annan specialitet. Förresten tänker jag aldrig mer ens jobba heltid om jag kan undvika det.
Kardiolog känns inte som ett blivande yrke för mig. Det har varit jätte-, jätteintressant. Otroligt lärorikt och roligt. Men, vi pinnade från ett ställe till ett annat och sökaren pep konstant. En stund avvek jag från kardiologjouren och följde en patient ,som hade en kraftig ST-höjning (= infarkt), till PCI och sedan CT-skalle. PCI:n har jag aldrig sett göras förut men satt där och fascinerades av vad man kan göra med tekniken. Medan jag satt och såg på öppnade man höger kranskärl och jag såg hur färgen bokstavligt talat steg i ansiktet på patienten och kallsvetten försvann. På mindre än 40 minuter hade de öppnat kärlet (ballongsprängning) och satt ett stent. Trots det. Så där stressigt ska jag inte ha det på jobbet. Det får bli en annan specialitet. Förresten tänker jag aldrig mer ens jobba heltid om jag kan undvika det.
Tårar
Jag är rädd för att gråta inför patienterna. Mina tårar är obarmhärtiga i sin ankomst. De kommer oavsett sinnesstämning vid glädje, ilska, sorgsenhet, oro. Oavsett sinnesstämning - helt enkelt. Det började 1989.
Det räcker med att se en film /ett reportage om någonting som förändrar sinnesstämningen så kommer tårarna. Inte för att jag egentligen är ledsen utan för att jag på något sätt känner personens smärta. Men smärtan sitter inte i. Slutar jag se på filmen så stillar sig tårarna.
Jag har varit rädd för att patienterna ska starta mina tårar. Idag utsattes tårkanalerna för ett första test med en patient. För första gången träffade jag en patient som jag på flera sätt kunde relatera till själv - i sjukdomshistoria, i livet. Patienten var ledsen och orolig. Hennes tårar flödade. Men mina tårkanaler klarade det. De stod emot. Jag grät inte och det är jag stolt över. Visst blev tårkanalerna retade, men de lät inte tårarna rinna över. Det är bra. Patienten är då definitivt inte betjänt av att mina tårar flödar över, även om de kommer stilla och diskret så platsar de bättre i tårkanalen än rinnande nerför kinderna. Den här patienten gick bra, då behöver jag inte vara orolig för nästa. Tårkanalerna är under bättre kontroll än förväntat. Det känns bra. Jag tror jag är ett bättre stöd för patienten om tårarna inte rinner.
Det räcker med att se en film /ett reportage om någonting som förändrar sinnesstämningen så kommer tårarna. Inte för att jag egentligen är ledsen utan för att jag på något sätt känner personens smärta. Men smärtan sitter inte i. Slutar jag se på filmen så stillar sig tårarna.
Jag har varit rädd för att patienterna ska starta mina tårar. Idag utsattes tårkanalerna för ett första test med en patient. För första gången träffade jag en patient som jag på flera sätt kunde relatera till själv - i sjukdomshistoria, i livet. Patienten var ledsen och orolig. Hennes tårar flödade. Men mina tårkanaler klarade det. De stod emot. Jag grät inte och det är jag stolt över. Visst blev tårkanalerna retade, men de lät inte tårarna rinna över. Det är bra. Patienten är då definitivt inte betjänt av att mina tårar flödar över, även om de kommer stilla och diskret så platsar de bättre i tårkanalen än rinnande nerför kinderna. Den här patienten gick bra, då behöver jag inte vara orolig för nästa. Tårkanalerna är under bättre kontroll än förväntat. Det känns bra. Jag tror jag är ett bättre stöd för patienten om tårarna inte rinner.
Fiskelycka
Så har också de två sista dagarna på inläsningsveckan gått i ett rasande tempo. Böckerna ligger på skrivbordet och samlar damm och undrar varför man kallar det inläsningsvecka när de ändå inte nyttjas. Jag hade faktiskt tänkt förbereda mig inför veckorna på kardiologen.... Tyvärr är det väl inte tanken som räknas.
Sköt läsandet framför mig hela veckan och till slut fanns det bara lördag och söndag kvar att läsa på. I går lördag undrade Mr H om jag skulle med på rallytävling ute i skogen. Jo, min svaga karaktär puttade Luther åt sidan och packade in Lilla Besten och mig bredvid Mr H i bilen och så bar det av .... Flera timmar var vi ute i skogen. Mr H plåtade bilar och Lilla Besten och jag satt på en sten och kontemplerade över livet. Emellanåt tyckte Lilla Besten att det var trist att sitta där (valnötshjärnan rymmer ju inte alltför många spännande tankar) och då gick vi en sväng djupare in i skogen.
På kvällen förgyllde Lilla Besten broderns och hans familjs tillvaro medan Mr H och jag festade i Stockholm. Jag drog nitlotten och fick köra hem. Men till min stora glädje är Mr H ganska så seg idag, dessutom ska han jobba natt.......
Idag har vi mest bara existerat. Lilla Besten och jag följde med brodern och hans familj ner till Skarholmen så att barnen och deras kompis fick meta lite från bryggan. Broderna har två stora intressen: jakt och fiske. Fisket har präglat hela hans uppväxt, så de som känner brodern inser nog hur lycklig han blev härom veckan när Storstumpa, efter år med rosa, prinsessor och glitter, kom hem från en kompis och meddelade att hon ville fiska.
...och jo då, det kom upp några stackars abborrar och någon liten mört .... allihop släpptes tillbaka ner i vattnet ... utom en rackare som till barnens förtjusning själv tog skuttet ur hinken....
Sköt läsandet framför mig hela veckan och till slut fanns det bara lördag och söndag kvar att läsa på. I går lördag undrade Mr H om jag skulle med på rallytävling ute i skogen. Jo, min svaga karaktär puttade Luther åt sidan och packade in Lilla Besten och mig bredvid Mr H i bilen och så bar det av .... Flera timmar var vi ute i skogen. Mr H plåtade bilar och Lilla Besten och jag satt på en sten och kontemplerade över livet. Emellanåt tyckte Lilla Besten att det var trist att sitta där (valnötshjärnan rymmer ju inte alltför många spännande tankar) och då gick vi en sväng djupare in i skogen.
På kvällen förgyllde Lilla Besten broderns och hans familjs tillvaro medan Mr H och jag festade i Stockholm. Jag drog nitlotten och fick köra hem. Men till min stora glädje är Mr H ganska så seg idag, dessutom ska han jobba natt.......
Idag har vi mest bara existerat. Lilla Besten och jag följde med brodern och hans familj ner till Skarholmen så att barnen och deras kompis fick meta lite från bryggan. Broderna har två stora intressen: jakt och fiske. Fisket har präglat hela hans uppväxt, så de som känner brodern inser nog hur lycklig han blev härom veckan när Storstumpa, efter år med rosa, prinsessor och glitter, kom hem från en kompis och meddelade att hon ville fiska.
...och jo då, det kom upp några stackars abborrar och någon liten mört .... allihop släpptes tillbaka ner i vattnet ... utom en rackare som till barnens förtjusning själv tog skuttet ur hinken....
Mer hundprat
Jag vet inte jag. Den där matten jag har. Tycker nog bättre om henne när hon inte är hemma hela dagarna. Då har hon inte någon chans att trötta ut mig. Som hon har släpat runt på mig de senaste dagarna. Ut å ränna i flera timmar i skogen. Nog för att jag tycker om skogen, men det får ju vara lite måtta på det hela. Får man inte springa lös i hasorna på rådjur eller åtminstone pipa efter en liten hare eller skälla på en ekorre då kan vi lika gärna gå runt kvarteret. Där finns ju alltid katter att skälla på. Idag var det dags igen. Promenad med Veterinären och Ella. Veterinären är ok, även om hon ibland vill klämma lite underligt på mig. Ella är väl också ok. Hon låter mig i alla fall vara i fred. Är inte så bufflig som andra stora fyrbeningar. Fast lite surt är det att jag får gå kopplad på promenaderna .....
.... medan Ella kan springa lös, hur hon vill ....
... fast ibland går hon med sin matte. När hon tittar så där fint brukar hon få lite bröd.
Hon kan en massa konster också. Måste nog be henne lära mig lite. Än kan jag bara sitt, ligg, tass, snurra, andra hållet och stanna. Men det verkar som att ju fler konster man kan desto mer godis får man.... Hoppas bara att jag inte får hennes godis. Torrt gammalt bröd. Jag fick smaka idag. Tvi vale! Det ratade jag. Llite synd är det om Ella som har problem med njurarna och inte får smaka på mina köttbullar.
Är det någon som tycker att Ella ser blöt ut på bilden här nere så har ni alldeles rätt. Hon, den lyxliraren, kunde ju lämna sin matte och springa ner i en dypöl. Oj vad det såg kul ut. Jag hade gärna joinat.
Fast det straffade sig förstås. När vi kom hem till Veterinären fick Ella duscha. Det slapp jag. Hi! Hi!
Tvåbeningarna festade på asgod pastasallad. Själv lekte jag lemupp, och fick lite köttbulle av matte.
Så kom det riktiga djurgodiset fram. Både Ella och jag spanade in veterinärens förberedelser noga.
Ella började rulla leksaken ......
Då ville jag också prova. Fast Ella var smart hon. Hon skällde och utlöste mitt antiskällhalsband så jag fick en citrondusch. Fy katten! Jag blev tvungen att dra.
Först gömde jag mig under sängen, men insåg jag att soffan gav mig en bättre överblick över de båda tvåbeningarna och Ella och leksaken. Jag låg minsann beredd ifall Ella skulle missa någon bit på golvet.....
Innan vi gick hem lekte Ella varulv. Jag vet inte vem hon tror att hon skrämde. Inte mig i alla fall. Jag är ju tax.
Nu har jag äntligen fått en stunds respit. Matte har låtit mig ligga alldeles själv i korgen medan hon sprungit upp och ner i tvättstugan. Under middagen satte jag mig tätt intill matte i kökssoffan. Matte och Mr H kalasade på en marinerad älgstek med ugnsrostade grönsaker till. Det luktade himmelskt! Matte är lite trilsk. Hon ignorerade helt min Biaffrabarnsblick och krafsandet på hennes lår. Husse däremot är bäst. Han råkade minsann tappa lite kött i min matskål. Honom kollar jag alltid noga in när det är matdags. Han smälter för min blick........
Nu signalerar matte att det är dags för en kvällspromenad. Hoppas att det blir en riktigt kort en. Jag vill inte gärna vara ifrån korgen någon längre stund.
// Lilla Besten, taxfröken - alldeles snart 4 år
.... medan Ella kan springa lös, hur hon vill ....
... fast ibland går hon med sin matte. När hon tittar så där fint brukar hon få lite bröd.
Hon kan en massa konster också. Måste nog be henne lära mig lite. Än kan jag bara sitt, ligg, tass, snurra, andra hållet och stanna. Men det verkar som att ju fler konster man kan desto mer godis får man.... Hoppas bara att jag inte får hennes godis. Torrt gammalt bröd. Jag fick smaka idag. Tvi vale! Det ratade jag. Llite synd är det om Ella som har problem med njurarna och inte får smaka på mina köttbullar.
Är det någon som tycker att Ella ser blöt ut på bilden här nere så har ni alldeles rätt. Hon, den lyxliraren, kunde ju lämna sin matte och springa ner i en dypöl. Oj vad det såg kul ut. Jag hade gärna joinat.
Fast det straffade sig förstås. När vi kom hem till Veterinären fick Ella duscha. Det slapp jag. Hi! Hi!
Tvåbeningarna festade på asgod pastasallad. Själv lekte jag lemupp, och fick lite köttbulle av matte.
Så kom det riktiga djurgodiset fram. Både Ella och jag spanade in veterinärens förberedelser noga.
Ella började rulla leksaken ......
Då ville jag också prova. Fast Ella var smart hon. Hon skällde och utlöste mitt antiskällhalsband så jag fick en citrondusch. Fy katten! Jag blev tvungen att dra.
Först gömde jag mig under sängen, men insåg jag att soffan gav mig en bättre överblick över de båda tvåbeningarna och Ella och leksaken. Jag låg minsann beredd ifall Ella skulle missa någon bit på golvet.....
Innan vi gick hem lekte Ella varulv. Jag vet inte vem hon tror att hon skrämde. Inte mig i alla fall. Jag är ju tax.
Nu har jag äntligen fått en stunds respit. Matte har låtit mig ligga alldeles själv i korgen medan hon sprungit upp och ner i tvättstugan. Under middagen satte jag mig tätt intill matte i kökssoffan. Matte och Mr H kalasade på en marinerad älgstek med ugnsrostade grönsaker till. Det luktade himmelskt! Matte är lite trilsk. Hon ignorerade helt min Biaffrabarnsblick och krafsandet på hennes lår. Husse däremot är bäst. Han råkade minsann tappa lite kött i min matskål. Honom kollar jag alltid noga in när det är matdags. Han smälter för min blick........
Nu signalerar matte att det är dags för en kvällspromenad. Hoppas att det blir en riktigt kort en. Jag vill inte gärna vara ifrån korgen någon längre stund.
// Lilla Besten, taxfröken - alldeles snart 4 år
Viltspår
Lilla Besten låg utslagen i korgen när jag åkte till sista akutjouren under internmedicinska året. Hon var slut efter totalt mer än fyra och en halv timmes promenad idag. Dagen började tre timmar i skogen tillsammans med de tre herrarna tax och deras husse och matte. Lilla Besten och jag fick lära oss att följa respektive lägga spår. Jag var mäkta besviken när jag såg Lilla Besten i spåret. Hade förväntat mig en hund som drog iväg, ivrigt bjäbbande med svansen som en propeller. Istället travade hon lugnt och sansat. Jag undrar om hon verkligen visste vad hon gjorde? Herrarna tax matte påstår att hon gör det, men jag undrar jag.
Väl hemkommen från akuten blev jag varmt välkomnad av Lilla Besten, men ganska snart gick hon och lade sig i korgen. Uppenbarligen prioriterar hon sin skönhetssömn före att hälsa på matte mitt i natten. Så här sitter en ensam matte med hunden i korgen och Mr H i sängen. Tycks mig som om det bästa jag kan göra är att stänga av datorn och gå och krypa ner hos Mr H.
Väl hemkommen från akuten blev jag varmt välkomnad av Lilla Besten, men ganska snart gick hon och lade sig i korgen. Uppenbarligen prioriterar hon sin skönhetssömn före att hälsa på matte mitt i natten. Så här sitter en ensam matte med hunden i korgen och Mr H i sängen. Tycks mig som om det bästa jag kan göra är att stänga av datorn och gå och krypa ner hos Mr H.
Fem av sex jourer på akuten gjorda
Inte vet jag hur det gick till, men jag satte faktiskt diagnoserna på patienterna jag fick på akuten idag. Det är svårt på akuten. När ska man skicka hem patienter? När ska man det inte? Bröstsmärta är nästan svårast. Trots att det finns en logik i EKG så tycker jag fortfarande att de är apsvåra att tolka. Tycker aldrig att de ser ut som i skolboken. Medicin är ingen exakt vetenskap. Det blir tydligare och tydligare för varje dag som går. Ofta jobbar man på indicier. Tar prover. Utesluter. Funderar på statistiken: Vad är mest sannolikt? Under de premisserna är det inte så konstigt om patienter ibland blir felbehandlade. Men att jag som aldrig sett en herpes zoster satte diagnosen, men inte min handledare - det känns oroväckande. Måtte jag ha tillräcklig erfarenhet den dag jag själv måste ta ansvar för patienterna så att jag kan fatta rätt beslut om den fortsatta vården.
Vad vet du om din granne?
Var på apoteket. Det var min granne som tog receptet och expedierade mig. Vi hejar i trappan. Så många ord som vi utbytte över disken har vi aldrig bytt förut. Hon är söt och rar. Ändå känns det konstigt. Hon vet mer om mig än min egen mor. När jag blir doktor och ser grannar/bekanta i väntrummet ska jag om möjligt be någon annan ta dem.
Dagens "må-gott-faktor" var att jag hämtade stumporna på dagis och fritids. Storstumpa var inte klar när Lillstumpa och jag kom så vi fick ta en promenad medan vi väntade. Det var så roligt att gå där med Lillstumpa. Ett litet energiknippe är hon. Hon kan bara inte gå lugnt. Skuttade hela tiden.
-"Oj, vilken energi du har, Lillstumpa", sa jag.
"Ja", svarade hon snusförnuftigt, "det är för att jag är barn".
Dagens "må-gott-faktor" var att jag hämtade stumporna på dagis och fritids. Storstumpa var inte klar när Lillstumpa och jag kom så vi fick ta en promenad medan vi väntade. Det var så roligt att gå där med Lillstumpa. Ett litet energiknippe är hon. Hon kan bara inte gå lugnt. Skuttade hela tiden.
-"Oj, vilken energi du har, Lillstumpa", sa jag.
"Ja", svarade hon snusförnuftigt, "det är för att jag är barn".
Inläsningsvecka
Den här veckan är en bra vecka att bli sjuk på om man känner för det. Vi kandidater på internmedicinska året har nämligen inläsningsvecka så vi tillbringar inte veckan på någon av det stora sjukhusets avdelningar. Akuten däremot gör vi jourpass på också den här veckan, så den bör man nog hålla sig borta från.
En sådan här vecka när kliniken inte kräver sitt från åtta till fem får man ägna sig åt att komma ikapp med det som "lagts på hög". Vad de andra i kursen har på hög vet jag inte, själv har jag idag avverkat inte mindre än två läkarbesök. De kroniska sjukdomarna måste få lite kontrollbesiktning med jämna mellanrum. Doktor Nina godkände mig och jag kan köra några mil till. Det ska bli insulinbyte, men jag har fått respit till hösten.
Ikväll var sista tillfället på världens bästa hundskola. Tävlingslydnad har vi tagit oss igenom, Lilla Besten och jag, tillsammans med några andra fyr- och tvåbeningar. Vi har definitivt varit ute på djupt vatten, Lilla Besten och jag. Vi är nog de enda i gruppen som inte tänker oss att tävla framöver. Det där med att träna mellan gångerna är vi dåliga på och vi nöjer oss med halvdant genomförande på övningarna. Men, vi har i alla fall kul. Lilla Besten är uppspelt som bara den och skäller hela tiden och stör de andra för att hon tycker det är så kul. Emellanåt förvånar Lilla Besten och jag på övningarna och lyckas få till det. Det kan vi nog tacka falukorven för. Bättre motivation finns inte för Lilla Besten.
En sådan här vecka när kliniken inte kräver sitt från åtta till fem får man ägna sig åt att komma ikapp med det som "lagts på hög". Vad de andra i kursen har på hög vet jag inte, själv har jag idag avverkat inte mindre än två läkarbesök. De kroniska sjukdomarna måste få lite kontrollbesiktning med jämna mellanrum. Doktor Nina godkände mig och jag kan köra några mil till. Det ska bli insulinbyte, men jag har fått respit till hösten.
Ikväll var sista tillfället på världens bästa hundskola. Tävlingslydnad har vi tagit oss igenom, Lilla Besten och jag, tillsammans med några andra fyr- och tvåbeningar. Vi har definitivt varit ute på djupt vatten, Lilla Besten och jag. Vi är nog de enda i gruppen som inte tänker oss att tävla framöver. Det där med att träna mellan gångerna är vi dåliga på och vi nöjer oss med halvdant genomförande på övningarna. Men, vi har i alla fall kul. Lilla Besten är uppspelt som bara den och skäller hela tiden och stör de andra för att hon tycker det är så kul. Emellanåt förvånar Lilla Besten och jag på övningarna och lyckas få till det. Det kan vi nog tacka falukorven för. Bättre motivation finns inte för Lilla Besten.
Självförtroendeboost
Självförtroendet brukar knappast vara på topp på kliniken. Det känns som om vi kan så lite, har så mycket kvar att lära. Ofta tänker jag "Varför tänkte jag inte på det?" eller "Jaha, hur hänger det här ihop?", "Hur kunde jag glömma att fråga om det?". Känner vanligen en viss oro inför den dag jag står där själv med eget ansvar. Hinner man verkligen lära sig allt man behöver kunna? Men idag är självförtroendet bautastort. Just nu är det så stort att späs det på lite till hotar mina fötter att lätta från marken. Precis hemma efter ännu en akutjour. Som vanligt var det bröstsmärtor, yrsel och intoxikationer för nästan hela slanten.
Fick min första egna patient direkt när jag kom in genom dörren. Dyspné. Jag gick in och tog anamnes och status och bestämde mig för att här skulle det bli en lungröntgen och inskrivning. Troligen pleuravätska, så det får väl bli ett drän när röntgen sagt sitt. Drog patienten för min doktor och det var klockrent.
Så pysslade vi lite med ditten och datten tillsammans, handledaren och jag, innan jag tog nästa patient själv. Det var mycket, mycket svårare. Kände ändå att jag tog en bra anamnes och en bra status. EKG:t såg lite klurigt ut. Drog patienten för doktorn. Allt kändes bra ända tills jag skulle komma fram till en preliminär bedömning. Jag hade ingen. Fick säga att jag inte visste. Hade visserligen några diff.diagnoser, men ingen kändes egentligen rimlig. Doktorn följde med mig och träffade patienten. Det hjälpte föga. Doktorn hade inte heller någon susning om vad felet var. Vi tillkallade kardiologjouren som också fick göra en bedömning. Hur det gick vet jag inte, men troligen läggs patienten in bara utifall att.......
Fick min första egna patient direkt när jag kom in genom dörren. Dyspné. Jag gick in och tog anamnes och status och bestämde mig för att här skulle det bli en lungröntgen och inskrivning. Troligen pleuravätska, så det får väl bli ett drän när röntgen sagt sitt. Drog patienten för min doktor och det var klockrent.
Så pysslade vi lite med ditten och datten tillsammans, handledaren och jag, innan jag tog nästa patient själv. Det var mycket, mycket svårare. Kände ändå att jag tog en bra anamnes och en bra status. EKG:t såg lite klurigt ut. Drog patienten för doktorn. Allt kändes bra ända tills jag skulle komma fram till en preliminär bedömning. Jag hade ingen. Fick säga att jag inte visste. Hade visserligen några diff.diagnoser, men ingen kändes egentligen rimlig. Doktorn följde med mig och träffade patienten. Det hjälpte föga. Doktorn hade inte heller någon susning om vad felet var. Vi tillkallade kardiologjouren som också fick göra en bedömning. Hur det gick vet jag inte, men troligen läggs patienten in bara utifall att.......
Söndag, vilodag
Också den här dagen började med en taxpromenad. Fast bara två timmar. Det är roligt att se fyra små taxrumpor vagga framför en när man är ute och går. Det är en fin start på dagen. Man blir glad. Lilla Besten uppförde sig väl och skällde inte ut en endaste av de bjässar till hundar vi mötte. Den saken skötte de tre pojkarna om istället. Rejält! Men Lilla Besten kände sig nog trygg i det manliga sällskapet och trippade beskedligt fram som en pimpinett liten hovdam med näsan (eller i Lilla Bestens fall svansen) i vädret. Det var bara lilla stråhatten med blommor som fattades.
-"Hallå där uppe. Harú nå'n falukorv till mig, eller?"
Oscar har fångat pipleksaken.
Aaaahhhhhh!
Vad gör han där bakom? Lilla Besten undrar över Bailey´s.
Med ålderns rätt får man sniffa och strosa omkring lite. Springa efter leksaker? Störtlöjligt!
-"Bäst jag håller koll på ungdomarna. Jag är ju i alla fall alfahanen."
Att få med alla fyra på en bild och nosarna riktade mot fotografen lät sig inte göras. Nåja, här är tre med. Det är Oscar som saknas.
Lilla Besten med Snappe i hasorna.
-"Hallå där uppe. Harú nå'n falukorv till mig, eller?"
Oscar har fångat pipleksaken.
Aaaahhhhhh!
Vad gör han där bakom? Lilla Besten undrar över Bailey´s.
Med ålderns rätt får man sniffa och strosa omkring lite. Springa efter leksaker? Störtlöjligt!
-"Bäst jag håller koll på ungdomarna. Jag är ju i alla fall alfahanen."
Att få med alla fyra på en bild och nosarna riktade mot fotografen lät sig inte göras. Nåja, här är tre med. Det är Oscar som saknas.
Lilla Besten med Snappe i hasorna.
Födelsedag
Någon hundpromenad med bästa hundkompisen blev det inte. En sjukhusvistelse, inte min, ställde till det. (Krya på dig! Hoppas du är frisk och hemma nu. Jag försökte ringa i går). Men av en slump ringde taxmatten, hon med de tre taxarna. Så istället för att gå runt Ultuna tog Besten och jag bilen bort till Stenhagen och knallade runt där 2,5 timmar tillsammans med Annkie, Bailey´s, Snappe och Oscar. Snappe är fortfarande djupt förälskad i Lilla Besten och trots att hon inte längre löper hade han gärna gett henne lite kärlek. Lite väl sent påtänkt tycker mattarna som konstaterat att det är för sent för valpar nu.
Modern är på besök i Uppsala för att uppfylla sina farmoderliga plikter och leka nanny. Eftersom hon snart fyller 65 passade vi på att fira henne med lite presenter och en tur till Skarholmen. 
Alla var med (utom Mr H som jobbade ett 13-timmarspass. Igen!) .....
......brodern med fru.....
......det blivande födelsedagsbarnet och jag......
...lillstumpa, som lassade in pannkakor....
....Storstumpa som gjorde likaledes ...
......Antonia, koalan..........
.... och kattprinsessan Alicia.
Antonia och Alicia är med nästan överallt. De verkar vara moderna barns svar på Tamagotchi. De är "build-a-bear". Den hugade kan hitta hur mycket länkar som helst om den skapelsen på nätet. Tydligen ska man ta hand om sina "Build-a-bear som ett barn och råkar någon (läs stumpornas fader) lyfta Antonia eller Alicia i örat kan man vara säker på att Storstumpa säger: "Men, lyfter man sitt barnbarn så där?!?!". I bilen tillbaka från restaurangen var Storstumpa förgrymmad för stumpornas fader hade lyft Antonia i armen, den hon har brutit och har bandage på. På dagarna är Antonia och Alicica på dagis hos farmor Björn i lillstumpas säng. 
Efter pannkakorna högg Lillstumpa in på pappas skaldjur.
Fotograf: Lillstumpa. Skärpan är ju i alla fall bra.
Här slogs tjejerna om fasters kamera.
Linslus
Mor och dotter
Födelsedagsbarnet öppnar paket med bistånd från Lillstumpa.
Så fick vi bänka oss. Tjejerna skulle ha dansuppvisning. Vi fick välja varsin låt från svenska melodifestivalen 2007 som de dansade och sjöng till.
Snart, snart
Så har ännu en vecka passerat. I raketfart. En bra vecka även om jag är trött. Nu går jag bara på vilja. Bara en veckas lov och två veckors kardiologplacering kvar sedan är den här terminen slut. Puh!
På kvällspromenaden fick Lilla Besten syn på en fågel som hon glatt sprang efter ( sa jag att min hund jagar allt?). Vid det breda diket kom hon av sig. Tvärstannade. Fick syn på fågeln igen och bestämde sig för att hoppa. Utan sats kunde det bara sluta på ett sätt. Lilla Besten landade mitt i den gröna sörja som en gång var kourin. Det var bara att stoppa den lilla stinkbomben i badet när vi kom hem. Bad är ingen höjdare tycker Lilla Besten, däremot är det ganska skönt att bli invirad i handduken efteråt.
På kvällspromenaden fick Lilla Besten syn på en fågel som hon glatt sprang efter ( sa jag att min hund jagar allt?). Vid det breda diket kom hon av sig. Tvärstannade. Fick syn på fågeln igen och bestämde sig för att hoppa. Utan sats kunde det bara sluta på ett sätt. Lilla Besten landade mitt i den gröna sörja som en gång var kourin. Det var bara att stoppa den lilla stinkbomben i badet när vi kom hem. Bad är ingen höjdare tycker Lilla Besten, däremot är det ganska skönt att bli invirad i handduken efteråt.
Kungsängsliljan
Lungan
Jodå, lungplaceringen är bra. Hela dagarna schemalagda med aktiviteter. Idag har jag varit med på pricktest, hyposensibilisering och bronkoskopi. (Ingenjör'n, du kan ju hoppa vidare till nästa stycke. Läs inte följande rader) Och måste jag någonsin bronkoskoperas så är det bara att söva mig annars får det vara. Fy sjutton vilken obehaglig undersökning. Patienten som fick bronkoskopin gjord var tålig som attan. Så stilla och lugnt kan jag garantera att jag inte skulle ha legat på britsen. Och än en gång förvånas jag och känner tacksamhet över alla patienter som mitt i sin oro, ångest och svåra undersökningar inte bara tillåter att vi kandidater tittar på utan faktiskt vill att vi ska göra det och låter oss prova både det ena och det andra ibland.
Kvällen tillbringades, hör och häpna, på modevisning. Det var en jobbarkompis som lurade med mig till Vivi & Viktoria här i stan. De visade underkläder och badkläder, och hjälpte oss sedan att prova ut rätta storlekarna. Det var en helfestlig kväll.Vivi och Victoria var jätteduktiga och supermysiga. Som vi har skrattat..... och shoppat. Det blev en dyr kväll, å andra sidan köpte jag bara nytt sådant som måste bytas ut i lådorna här hemma plus ett par skor plus ett halsband plus.....
Kvällen tillbringades, hör och häpna, på modevisning. Det var en jobbarkompis som lurade med mig till Vivi & Viktoria här i stan. De visade underkläder och badkläder, och hjälpte oss sedan att prova ut rätta storlekarna. Det var en helfestlig kväll.Vivi och Victoria var jätteduktiga och supermysiga. Som vi har skrattat..... och shoppat. Det blev en dyr kväll, å andra sidan köpte jag bara nytt sådant som måste bytas ut i lådorna här hemma plus ett par skor plus ett halsband plus.....
Lilla Besten är lycklig
Lilla Besten är lycklig och hennes matte ännu lyckligare. Husse/Sambo Mr H är hemma. Lilla Besten är livrädd att han ska försvinna några dagar igen. Så till den milda grad att när jag erbjöd henne en promenad sprang hon till Mr H och ställde sig bredvid honom. Jag fick gå till henne och sätta på selen. Så började vi gå mot ytterdörren. Lilla Besten avvek halvvägs och följde efter Mr H. I vanliga fall brukar hon vägra gå ut med Mr H så länge jag är hemma. Han får bara med henne ut om inte jag är i lägenheten.
Går vi ut samtidigt alla tre kan varken Mr H eller jag avvika. Lilla Besten ser nogsamt till att flocken hålls samman. Hon tvärstannar på det ställe våra vägar skiljs åt och sitter där tills den andra är tillbaka eller tills hon får följa i personens spår.
Jaja, idag lyfte jag ut henne och tog bilen bort till Brodern. Vi gick elljusspåret ett varv alla tre och sedan sprang Brodern och Lilla Besten ett varv. Det var en mycket trött och törstig hund och svettig Broder som kom tillbaka. Lilla Besten lapade i sig en hel hundskål vatten på nolltid och nu sitter jag och undrar om hon kommer behöva gå ut i natt.
Går vi ut samtidigt alla tre kan varken Mr H eller jag avvika. Lilla Besten ser nogsamt till att flocken hålls samman. Hon tvärstannar på det ställe våra vägar skiljs åt och sitter där tills den andra är tillbaka eller tills hon får följa i personens spår.
Jaja, idag lyfte jag ut henne och tog bilen bort till Brodern. Vi gick elljusspåret ett varv alla tre och sedan sprang Brodern och Lilla Besten ett varv. Det var en mycket trött och törstig hund och svettig Broder som kom tillbaka. Lilla Besten lapade i sig en hel hundskål vatten på nolltid och nu sitter jag och undrar om hon kommer behöva gå ut i natt.
Grundlurad
Idag blev jag grundlurad av en patient. Vi skulle öva på lungstatus. Vad hörde du frågade läkaren som var med. Lite rassel och kanske förlängt inspiratorium svarade jag lite osäkert och andningen verkar tung, fast normalt antal per minut. Då skrattade patienten nöjt. "Har man som jag haft en livslång kronisk sjukdom", sa hon, "så lär man sig som barn att andas på rätt sätt så att läkarna inte hör någonting. För hör de någonting så lägger de in en. Och det vill man inte."
Den ena foten efter den andra
Med Mr H borta får Lilla Besten mer av min tid än vanligt. Idag har vi varit ute på två promenader á 1,5 h. Så skönt att få strosa i det ljuva vädret. Huvudet töms på jobbiga tankar och det enda man behöver tänka på är att sätta den ena foten framför den andra. Första promenaden följde solens strålar. Där det var sol, dit gick vi. Hamnade i Botan och uppe vid slottet. Kom hem och kände direkt att jag ville ut igen. Stoppade i mig salladen och brödet som blev över från igår och tog Lilla Besten på en promenad i "våra vanliga kvarter: Hågadalen".
Nu blommar slånbärsbuskarna alldeles, alldeles underbart. Hela dalen är full av vita buskar.
På väg ut i dalen fick vi sällskap av grannen och Orvar.
Och sanningen att säga så gick vi inte den första halvtimmen av promenad nummer två utan satt i gröngräset och kacklade lite med grannen och Orvar.
Grannen till vänster och Orvar till höger.
Vid stall Surmulen går man mellan slånbärsbuskar och hästhagar.
Nästan dagligen går jag förbi stallet. Där brukar jag stanna och prata lite med stalltjejerna och arrendatorn, och Isa blandar mellan att skälla ut stallkatterna eller nosa på dem.
Utsikt mot Kung Björns hög.
Här syns Kung Björns hög tydligt. Högst upp, där stigen kröker över backen har man en fin utsikt.
Hagarna är fulla av betande hästar.
En av alla broar över Håga å.
Den här tiden på året flyter ån så lugnt och stilla.
Det här är den vy jag brukar ha när jag är ute och går. En liten taxrumpa med viftande svans. Den gör mig glad.
Den här "slätten" har vi gått över många, många gånger lilla Besten och jag.
Långt där borta i fjärran skymtar min balkong. Det var utsikten från balkongen som gjorde att jag föll för lägenheten.
Va é de, matte? Va ropar du för?
Vassen växer fort nu.
Ofta följer vi traktorspåren längs åkanten.
Det är långan väg att vandra ...
Med lite fantasi ser man huset jag bor i.
Det säkraste vårtecknet av dem alla. De lurviga kreaturen är utsläppta från vinterhagen några hundra meter bort.
Mamma Mu
Den här lilla gynnaren fanns inte förra året. Kanske är han 2-3 månader nu. Plötsligt en dag stod han i vinterhagen. idag ville han inte vara med på bild. Ska ta bilder en annan dag så ni ser hur söt han är.
Visst är hon söt? Kan det vara Kajsa det här?
Det är alldeles ljuvliga kreatur. Lilla Bestens första möte med dem för ca 1,5 år var väl sådär.
Jag kan inte komma ifrån det. Slånbärsbuskarna är så vackra, så vackra.
Nästan hemma nu.
Nu blommar slånbärsbuskarna alldeles, alldeles underbart. Hela dalen är full av vita buskar.
På väg ut i dalen fick vi sällskap av grannen och Orvar.
Och sanningen att säga så gick vi inte den första halvtimmen av promenad nummer två utan satt i gröngräset och kacklade lite med grannen och Orvar.
Grannen till vänster och Orvar till höger.
Vid stall Surmulen går man mellan slånbärsbuskar och hästhagar.
Nästan dagligen går jag förbi stallet. Där brukar jag stanna och prata lite med stalltjejerna och arrendatorn, och Isa blandar mellan att skälla ut stallkatterna eller nosa på dem.
Utsikt mot Kung Björns hög.
Här syns Kung Björns hög tydligt. Högst upp, där stigen kröker över backen har man en fin utsikt.
Hagarna är fulla av betande hästar.
En av alla broar över Håga å.
Den här tiden på året flyter ån så lugnt och stilla.
Det här är den vy jag brukar ha när jag är ute och går. En liten taxrumpa med viftande svans. Den gör mig glad.
Den här "slätten" har vi gått över många, många gånger lilla Besten och jag.
Långt där borta i fjärran skymtar min balkong. Det var utsikten från balkongen som gjorde att jag föll för lägenheten.
Va é de, matte? Va ropar du för?
Vassen växer fort nu.
Ofta följer vi traktorspåren längs åkanten.
Det är långan väg att vandra ...
Med lite fantasi ser man huset jag bor i.
Det säkraste vårtecknet av dem alla. De lurviga kreaturen är utsläppta från vinterhagen några hundra meter bort.
Mamma Mu
Den här lilla gynnaren fanns inte förra året. Kanske är han 2-3 månader nu. Plötsligt en dag stod han i vinterhagen. idag ville han inte vara med på bild. Ska ta bilder en annan dag så ni ser hur söt han är.
Visst är hon söt? Kan det vara Kajsa det här?
Det är alldeles ljuvliga kreatur. Lilla Bestens första möte med dem för ca 1,5 år var väl sådär.
Jag kan inte komma ifrån det. Slånbärsbuskarna är så vackra, så vackra.
Nästan hemma nu.
Lunga, suck!
Det tar emot väldigt nu. Jag vill bara att sommarlovet ska vara här. Ser inte alls fram emot de fyra sista veckorna på klnik innan vi släpps ut på grönbete. Ändå är en hel vecka ledig (inläsning) och övriga tre veckor delar jag mellan lungan och kardiologen, som sägs vara bra placeringar. Ändå skriker hela mitt inre i protest: VILL INTE.
Det är mycket som stulit energi det sista året. Inte mycket som gett energi. Jag behöver sommarlov och det fort. Sommaren blir ett kapitel för sig. Hade först tänkt jobba minimalt. Nu blir det heltid ungefär åtta veckor. Alla på kvinnoboendet. Betydligt mindre fysiskt och psykiskt slitigt än att vara usk:a. Vet inte om det är bra eller dåligt att jobba så mycket. Plånboken jublar och dessutom blev de så glada på kvinnoboendet när jag ville jobba mer än det var sagt från början. Får försöka glädjag mig åt det.
Det är mycket som stulit energi det sista året. Inte mycket som gett energi. Jag behöver sommarlov och det fort. Sommaren blir ett kapitel för sig. Hade först tänkt jobba minimalt. Nu blir det heltid ungefär åtta veckor. Alla på kvinnoboendet. Betydligt mindre fysiskt och psykiskt slitigt än att vara usk:a. Vet inte om det är bra eller dåligt att jobba så mycket. Plånboken jublar och dessutom blev de så glada på kvinnoboendet när jag ville jobba mer än det var sagt från början. Får försöka glädjag mig åt det.
Lördag: Katten är i England
Mr H drog till England i dag. Tillsammans med 20-talet andra bilfånar, som krånglar till världen för sig själva och bygger bilen istället för köpa en färdig fabriksproducerad. Jo, självklart är han på ännu en bilrelaterad sak. Är det kanske Englands största "Kit Car Show", The National Kit Car Motor Show, Stoneleigh? Jag lyssnade inte så noga....
Som bekant: När katten är borta dansar råttorna på bordet. Här har ätits räkor, druckits vin och tjattrats med andra tjejer. Himla trevligt, om jag får säga det själv. Inser, som jag ofta gör nu för tiden, att det blir alldeles för lite socialiserande för min del. Pratbehovet blir inte tillräckligt uppfyllt. Det blev det igår. Undrar om gästerna har såriga öron? Sista gästen, veterinären, drog kvart över ett och då hade vi suttit själva några timmar och kacklat. Tiden går verkligen fort när man har roligt. Vi kollade klockan 22.00 och sedan satt vi ju bara en liten stund. Plötsligt var klockan 01.15. Det är så roligt att ha hittat någon som man verkligen kan diskutera medicin med. Det finns så många gemensamma nämnare mellan veterinär- och humanmedicin. Sedan kacklar vi en hel del annat också.... Och det är bara så kul.
Som bekant: När katten är borta dansar råttorna på bordet. Här har ätits räkor, druckits vin och tjattrats med andra tjejer. Himla trevligt, om jag får säga det själv. Inser, som jag ofta gör nu för tiden, att det blir alldeles för lite socialiserande för min del. Pratbehovet blir inte tillräckligt uppfyllt. Det blev det igår. Undrar om gästerna har såriga öron? Sista gästen, veterinären, drog kvart över ett och då hade vi suttit själva några timmar och kacklat. Tiden går verkligen fort när man har roligt. Vi kollade klockan 22.00 och sedan satt vi ju bara en liten stund. Plötsligt var klockan 01.15. Det är så roligt att ha hittat någon som man verkligen kan diskutera medicin med. Det finns så många gemensamma nämnare mellan veterinär- och humanmedicin. Sedan kacklar vi en hel del annat också.... Och det är bara så kul.
Kastrering
Fredagkvällen var en tålamodsprövande tillställning. Denna faster var barnvakt åt stumporna. De rara, fina stumporna. Som skötte sig så fint, så fint. Vi tittade på Bollibompa, pysslade. Gjorde drakar av toapappersrullar och hängde upp dem i trappan så att alla som kommer på besök ser dem. Allt gick som smort. Lillstumpa kom, som hon alltid gör, in i andra andningen när det var dags att lägga sig. Men den här gången lyckades jag dämpa det värsta pajaserikonsterna och snabbt kom de i säng - något försenade dock. 21.22 var sagan färdigläst och vi släckte lampan. 21.24 snusade de båda raringarna för fullt.
Det som prövade tålamodet var min lilla Best. Hon höglöper fortfarande och hormonerna kör gatlopp i kroppen hennes. Hon skällde oavbrutet i fyra timmar medan jag ägnade mig åt stumporna. När stumporna somnat satte jag mig på en benhård köksstol (det är bara i köket hon får gå runt och skvätta sitt blod) i tre timmar med Besten i knät. Då höll hon tyst. Varje gång jag satte ner henne skällde hon igen. Kan man kastrera en tik?
Tror förresten att disputationsfesten var för sonen till dagens föreläsare om röntgen. Han höll en bra föreläsning. Kanske egentligen inte alls nödvändig för mina år som doktor, men den kittlade definitivt mitt intresse. Lite kuriosa, lite intellektuell "feeling". Kul som omväxling till alla faktaspäckade föreläsningar - som för all del också brukar vara bra. Det är bara perspektivet som är ett annat....
Det som prövade tålamodet var min lilla Best. Hon höglöper fortfarande och hormonerna kör gatlopp i kroppen hennes. Hon skällde oavbrutet i fyra timmar medan jag ägnade mig åt stumporna. När stumporna somnat satte jag mig på en benhård köksstol (det är bara i köket hon får gå runt och skvätta sitt blod) i tre timmar med Besten i knät. Då höll hon tyst. Varje gång jag satte ner henne skällde hon igen. Kan man kastrera en tik?
Tror förresten att disputationsfesten var för sonen till dagens föreläsare om röntgen. Han höll en bra föreläsning. Kanske egentligen inte alls nödvändig för mina år som doktor, men den kittlade definitivt mitt intresse. Lite kuriosa, lite intellektuell "feeling". Kul som omväxling till alla faktaspäckade föreläsningar - som för all del också brukar vara bra. Det är bara perspektivet som är ett annat....
Alla ombord har samma avgångstid. Surprise!
Mr H är aldrig ett svar kort. Nu vet jag var han har det ifrån.
Hans mer än 80-åriga mamma skulle flyga och var på väg att borda planet. Då kom ett par bakifrån och ville komma förbi, de hade bråttom på planet, skulle prompt före. Mr H:s mamma släppte välvilligt förbi dem med orden: Varsågoda, fast vi skall väl åka ungefär samtidigt ändå.
* Fniss *
Hans mer än 80-åriga mamma skulle flyga och var på väg att borda planet. Då kom ett par bakifrån och ville komma förbi, de hade bråttom på planet, skulle prompt före. Mr H:s mamma släppte välvilligt förbi dem med orden: Varsågoda, fast vi skall väl åka ungefär samtidigt ändå.
* Fniss *
Jag stod ut ...
Jag reste mig inte upp och gick idag heller. Är mäkta imponerad över min självbehärskning ;-) Vi kopplade EKG, gjorde spirometri för ungefär 4000:e gången på den här utbildningen. Fick också göra ultraljud på hjärta. Med mitt eget ultraljud i minnet, ni vet, då den tokiga lungdoktorn bestämt sig för att jag hade hjärtpaj var det väl en extra bragd att hålla sig kvar hela undervisningsdagen.
Två dagar ska jag väl stå ut?
Tackar min lyckliga stjärna att min klin.fysplacering (klinisk fysiologi) är just den här veckan. Tack vare måndagens och tisdagens ledighet behöver jag bara stå ut två dagar istället för fyra. Det är så erbarmligt tråkigt att klockorna stannar. Det var ytterst motvilligt jag gick upp i morse och hela dagen har jag kämpat emot lusten att bara resa mig upp från stolen, köra ner böckerna i väskan och gå hem. Sitta i grupp och en och en redovisa ett EKG. Stön! Visserligen behöver jag öva på EKG, men inte så här.
Ståndaktigt satt jag kvar. Frågan är om jag lyckas kväva mina impulser att gå hem i morgon. Vi ska koppla EKG, göra spirometri. För vilken gång i ordningen på den här utbildningen? Bara en dag kvar. En! Det ska jag väl orka?
Ståndaktigt satt jag kvar. Frågan är om jag lyckas kväva mina impulser att gå hem i morgon. Vi ska koppla EKG, göra spirometri. För vilken gång i ordningen på den här utbildningen? Bara en dag kvar. En! Det ska jag väl orka?
Skokloster
Skokloster besöktes av italienska bilar, motorcyklar och vespor idag. Naturligtvis också av oss. 
Visade sig mest vara nya bruksbilar = ointressant. Det blev därför ett kort besök.
Vägen hem blev inte den närmaste, vi passade på att titta in till lilla farmor.
Lilla Besten var med. Hon är olidligt enerverande just nu. Vänder baken åt alla. Människa som hund.
Farmor kommer hon nog i håg och lekte lemur ... eller möjligen lemupp.... för att göra sig till. Den har ju hänt förr att den där gamla farmor hittat lite leverpastej åt Besten.
I bilen är Lilla Besten dock som vanligt. Ligger lugnt och fint i mitt knä med huvudet tungt på husses hand över växelspaken. Precis som i soffan hemma. Får man röra vid husse och matte samtidigt är livet tiptop.
Det är en bra knasig hund vi har! F´låt jag har.