Nu är det nära....
Mr H har packat datorn, videokameran, kameran, deo, tandborste, kalsonger och strumpor. Själv har jag fyllt en resväska med kläder. Hittar vi någon slags internetuppkoppling så kan ni läsa om det här.
Ny rapport från sjuklägret
Lilla Besten från den mentala och fysiska påfrestningen att ha drivit rådjur i två dagar.
Jag, från den lilla atypiska pneumoni som varit mitt sällskap i några månader. Ärligt talat känner jag mig inte bättre och luftens syremättnad är fortfarande för låg, men... Och det är stort MEN. Sockret är äntligen under kontroll. Sockret som under dessa månader helt levt sitt eget liv, på en betydligt högre nivå än vad som är lämpligt. Ibland har jag inte vetat om det är infektionen eller det höga sockret som fått mig så trött. Kroniskt trötthetssyndrom? Bah, prova Diabetes Mellitus så ska ni få se på trött. För den delen går det nog bra med nästan vilken kronisk sjukdom som helst. Det sliter. Så är det bara. Men nu ser det lite ljusare ut. Lite Ery-max och Pulmicort och jag kan börja gå tillbaka till mina vanliga. betydligt lägre, insulindoser och kanske kommer orken med det. Ery-Max, Kandidatens bästa vän.
Party, party
Terminens sista kurs och tenta är avklarat. Etik, det gick nog vägen. Terminen håller egentligen på till 13 januari, men eftersom kandidaten läst en "valbar" kurs i förväg kan hon unna sig lite ledighet. Bara att samla kraft till termin 8, kirurgi och ortopedi :-)
Medicin
Önskelista
...på det tredje....
Etik
Har plöjt ännu en bok i helgen. Faktiskt en nyttig en. Kursboken i etik, "Inledning till etiken". Måste erkänna att det är en bok jag aldrig i hela livet skulle valt att läsa själv. Floskler om hur man kan se på saker, och sedan vänder man rätt upp och ner på det och ser flosklerna från motsatt håll. Rappakalja om du frågar mig. Fast visst, boken i sig är tunn och lättläst. På så sätt en idealisk kursbok. :-) Och vill man ha en inledning till etiska principer/teorier så är den inte så dum. Att jag sedan hellre diskuterar etiska dilemman/fall och inte teorier det får väl stå för mig det.
Förutom etik har själen fått sig lite kultur och kroppen god mat, så helgen kan jag inte klaga på. Storstumpa hade "konstutställning" från sin konstkurs på eftermiddagen. Fick se knådade lerfigurer och målade tavlor. På det blev det god mat på Il Forno med kvinnoboendets vikarier från i somras. Förnämlig avslutning på helgen. 
Och så är Lilla Besten hemma igen. Slagen hjältinna. Fysiskt och psykiskt utmattad och frågan är om hon fått sig en kyss. Rör sig inte som hon ska. Avvaktar veterinärbesök till morgondagen. Kanske repar hon sig innan dess?
Av barn och fyllehundar ...
Storstumpa: - Faaaaaster, när ska du bli frisk?
Faster: Jag vet inte, jag måste nog gå till doktorn.
S: Du har ju varit sjuk jättelänge, säkert tre veckor.
F: Jo, jag ska gå till doktorn och få medicin.
S: med förmanande röst: Jaa, det måste du göra.
I skydd av mörkret
Börjar äta mig ner mot botten av Mr H:s postop-påse med böcker. Dagen har ägnats åt Stephen Booths "I skydd av mörkret". Till skillnad från övriga böcker jag läst senaste tiden inte en pocket, utan en riktig, inbunden bok. Vad det är skönt att hålla i en riktig bok och krypa ner under täcket. Boken var helt ok med en kanske inte helt oväntad vändning på slutet. Men ändå inte den gamla upplösningen med "...så levde de lyckliga i alla sina dagar". En gammal enstöring till dam dödas i vad som närmast kan liknas vid en "drive-by", en kvinna och hennes två barn dör i en anlagd husbrand, en gammal alkis hittas död i sin husvagn. Tre mordutredningar som inte verkar ha ett dugg gemensamt vävs ihop på 449 sidor. Helt ok bok. Varken jättebra eller olidligt spännande och fångande, men å andra sidan kriminalromaner är ju inte direkt någonting som berör djupet av en själ. Det ska bara vara förströelse och det får man minsann av "I skydd av mörkret".
Största möjliga tyyyyyystnad.
Mr H stängde precis ytterdörren och gav sig av mot Hufvudstaden för att göra pojksaker med arbetskamraterna. De skulle visst skjuta på varandra och dricka öl.
Tant Brun försvann hem till sitt redan i går morse. Utan matte hade hon svårt attt slå sig till ro. Hon tassade runt, runt, runt hela natten och till slut var hon så nervös att magen behövde tömmas. Klockan fyra på morgonen var Kandidaten och Tant Brun ute och gick. När vi kom in hade Besten kommit in i höglöp. Hormonerna vände fullständigt upp och ner på Bestens hjärna och i det läget bryr hon sig inte om om det är en tik eller hane som ger henne kärlek. Alltså dög Tant Brun fint och Besten inviterade till lek. Den leken satte Kandidaten snabbt stopp för. Klockan fem på morgonen tror hon nämligen att inte ens de mest toleranta grannarna uppskattar hundskall. Tant Brun blev därför hemskjutsad några timmar senare.
Inte heller Lilla Besten är hemma. Hon lämnade hemmet i går kväll och förväntas komma hem i morgon eftermiddag fullständigt utschasad. Hon och Brodern (Kandidatens alltså) har tagit sig en jakthelg.
Vårdcentralen
Gick glad i hågen till skolan och tänkte att nu är det fixat. Jo, tjena! Hemkommen igen fann hon ett mail från vårdcentralen i sin inbox "Hej, det går bra att kontakta oss per telefon då om besvären kvarstår. Bäst är att ringa på morgonen då tillgången på jourtider är störst." Då rann ilskan till och Kandidaten borde ha lärt sig att inte säga någonting mitt i ilskan men hon kan bara inte låta bli ibland. Vårdcentralen fick ett svarsmail:
"Anledningen till att jag skickade ett mail var att jag försökte ringa er i morse men kom inte fram. Jag har annat att göra än att sitta i telefonkö varför jag tog fasta på ert förslag på telefonsvararen att jag skulle skicka ett mail. Om ni inte vill att folk ska göra det föreslår jag att ni inte säger det på telefonsvararen samt att ni tar bort den funktionen från nätet ... Således: ett extra administrativt steg både för er och för mig."
Erbarmligt barnsligt av Kandidaten men administrativ idioti har hon aldrig kunnat smälta. Och nu vet ni vad Kandidaten gör på måndag morgon. Just det: sitter i telefonkö till vårdcentralen och antagligen har hon väl precis bränt alla sina broar att någonsin få en tid där.
Tacka vet Kandidaten hennes två privata läkare i Stockholm. Vårdcentralsläkarna är inte sämre, men administrationen är betydligt mindre krånglig till de privata. Där är det bara att lyfta luren så får Kandidaten hjälp. Till och med de gånger Kandidaten strulat till det, missat i sin planering och egentligen inte förtjänar någon hjälp i brådrasket säger de: "Vi fixar det, vi klämmer in dig".
Mannen i sjön
Besök
Tenta
Dagens tentaform var lite speciell. Vi får en hel bunt papper som ligger upp och ner, uppe till vänster på bordet. Man tar översta pappret, vänder upp det och besvarar frågorna. Lägger ner det på golvet till höger om sig. Tar nästa papper. Man får aldrig plocka upp ett papper från golvet. Bara ett rättvänt papper får finnas framme i taget. Allteftersom man vänder blad får man ny information och ofta svaret på förra frågan plus nya frågor.
Första frågan idag var ett EKG. EKg:n och jag är inte kompisar. Det var en ventrikeltakykardi, den poängen satte jag och fortsatte lite bättre till mods. Kunde betydligt mer än jag trodde. Det gick inte fullt så dåligt som befarat, kan nog nästan vara i närheten av gränsen till godkänd. Vågar inte hoppas på rätt sida om gränsen, för det slarvade jag för mycket. och frågan är om jag var tillräckligt specifik när frågorna besvarades. Vågar inte titta på facit, tids nog får jag veta. Men, är i alla fall glad att jag gick dit och kände på hur man tar sig igenom den här typen av tenta.
Flipper
I söndags låg hon kloss intill mig hela dagen (det är tydligen vad jag behöver för att plugga ordentligt - en hund över benen som bokstavligen hindrar mig från att lyfta från sätet och gå och göra annat mer tilltalande än att läsa). Frampå kvällen lämnade hon mig en kort stund bara för att trippa iväg och hämta sitt märgben. Det där gamla äckliga benet ville jag definitivt inte ha i knät, men hon satt nedanför mina fötter med nosen genom märgbenet och väntade tills jag föll till föga, tog benet från henne och lade det vid min sida (Besten finner det svårt att hoppa upp i soffor/fåtöljer med stora, tunga ben i munnen). Då tog hon ett skutt upp och lade sig tvärsöver boken och tuggade på benet. Suck!
Inte heller den här gången finner kandidaten det värt att betala 120 kronor för ett tikskydd som strimlas på extremt kort tid av en Best som anser att kläder det är för tvåbeningar. Att Lillstumpas Snobbentrosor är lika illa som tikskydd fick jag också klart för mig förra gången. Det är bara att torka golvet extra ofta de här dagarna.
Idag har jag vilat mig i form till tentan.
Änglarösten
Slut på ljuget. Tredje boken jag på kort tid läst av samme författare. Handlar om en barnstjärna in spe och hans liv sedan han så snöpligt missat sina femton minuter i rampljuset. De femton minuter fadern trängtade så efter. Inte lika bra bok som "Kvinna i grönt", men jag tycker ändå om den. Mordet och uppklarandet blir aldrig det centrala i Arnaldurs böcker. Det är oftast berättelsen om personen som mördats som blir det som bär berättelsen framåt. Själva polisarbetet är bara en liten del av berättelserna jämfört med andra kriminalromaner. Om jag tycker ni ska läsa den? Behöver jag knappast svara på. Det vet ni ju redan :-)
Ett halvår har gått....
...sedan jag var hos doktorn. Idag var det kontroll igen. Godkänd! De där kontrollerna är en stressfaktor. Det känns lite som "gubben i lådan", man vet aldrig vad som dyker upp. Inte doktorns fel. Han är bra. Det är kontrollerna i sig som är jobbiga, påminner om den jobbiga tid som varit. Nu dröjer det tack och lov ett halvår till nästa gång.
Malaysia nästa
Hilfe! Snälla!
Vad kan man göra för kul, bra, spännande i Malaysia? Vad får man inte missa? Vad ska man undvika? Med bara två veckor på sig kan man ju inte ödsla med tiden. Semestern måste effektiviseras :-)
Och när ni ändå kommer med tips Släng in några om Singapore också. Där har jag redan varit, men bara tre dygn, så det finns nog massor mer att se.
Kvinna i grönt
Den här personen tyckte inte som jag.
De flesta här gjorde det.
Tja
Alltså det händer inte så mycket här. Jag har omväxlande dåligt samvete för att jag inte läser och omväxlande så tänker jag att jag har ju bestämt mig för att ta tentan i vår, så vad ältar jag för?
Lurade med Mr H på en husvisning. Det är ett drömhus- fast det är radhus och en bra bit utanför staden. Men, oavsett vad jag tycker om att bo i lägenhet så har vi ett toppenläge här och kan vi bara få ordning på köket så kan jag nog stå ut två år till. Det är ju bara två år till AT:n. (Det är med skräckblandad förtjusning jag konstaterar det - mest skräck).
Lurade med Mr H att ta influensavaccin. Förvånansvärt att det gick med tanke på att hans första spruta var förra året och att han då fick en liten influensa light på Englandssemestern som reaktion på vaccinet. Får se hur det blir i år. Tror det är kandidatens tur. De tryckte i mig en pneumokockvaccination när de ändå höll på (diabetiker skjuter de glatt fulla med både det ena och det andra) . Faktum är att mina armar känns lätt möra. Hrm, kom precis på att det måste ha varit en kursare till den berömda Mårr som gav mig sprutorna.
Trött hjärna
Det underliga är att det gick alldeles utmärkt att läsa Arnaldur Indridasons bok Glasbruket utan att somna. Så har äntligen också kandidaten läst en bok av denne författare. Ingen dum story, kändes som ett nytt grepp för att vara en typisk kriminalroman. Eller så är det bara jag som tycker att allt med minsta koppling till medicin är spännande. Kanske var jag ändå lite för trött för att läsa eller så behöver mina glasögon bytas ut för huvudpersonens namn fick jag hela tiden till Elände (Erlendur). De andra isländska namnen gick det inte bättre med, de flöt ihop, så många gånger var jag tvungen att fundera på vem som var vem i storyn. Speciellt hakade jag upp mig på Marion Briem. Förstod inte ens om det var en man eller kvinna. Lättnaden var stor när en av karaktärerna i boken undrade detsamma. Genast förlät jag min hjärna och tänkte att den nog ändå inte är så trött.....
Ja, man får tacka Mr H:s brorsdotter för Mr H:s post-op kasse med böcker, utan den hade jag varit tvungen att spendera hela eftermiddagen med internmedicinen.
Paus
God man
Paus
Ibland får kandidaten till det :-)
Saltgruva
Lägenheten har förvandlats till en saltgruva. Det stånkas och stönas. Det är mycket möda och ännu mer besvär. Idag och kommande dagar är det minst sagt läge att bruka allvar av studierna och dyka ner i internmedicinen. Det är så mycket att läsa att denna kandidat blir alldeles överväldigad och står som åsnan mellan hötapparna. Var ska kandidaten börja läsa? Denna morgon är det föreläsningskompendier som känns viktigast. I eftermiddag kan det bli någonting helt annat.
Lilla Besten har inte riktigt förstått innebörden av saltgruva. I hennes huvud betyder SALT "Ska Aktivera Lilla Taxen". Trots lång promenad i morse och en sväng med falukorvsletande blev det ett fasligt "lemuppande" med ackompanjerande kuckeliku på förmiddagen. Först fick husse sig några kuckeliku medan matte stod i duschen och sedan var det mattes tur. Till slut blev matte kandidaten så less på kuckelikuandet och busandet att hon tog fram klotången och hötte med den. Lilla lemuppen förvandlades genast tillbaka till en liten taxfröken som såg bäst i att lägga sig en stund under sängen (i sovrummet där hon inte får vara) och matte fick äntligen lite studiero.
Just nu ligger Lilla Besten uppkrupen på armstödet på soffan och njuter till fullo av solens strålar genom fönstret.
Noll mode
Undanmanöver
Saker man kan göra på en söndag
Tondöv
Kursare, och alla andra hugade, kolla in länkarna jag hittade hos Sivskatan.
Anaesthetists Hymn
Careless Surgeon
och min personliga favorit (bara för att den låter så underbart hysterisk)
Är det förresten någon som kommer ihåg vad grabbarna hette som sjöng låtarna vi fick höra på FFB? Kommer bara ihåg att de var från Åland. Måste, måste leta upp texterna (tvångstankar är vanliga i tentatider - fast oftast rör de städning).
Öh? Vad hände?
Frågan är nu bara hur vi ska få henne att ligga i korgen i natt.
Rapport från sjuklägret
...också några lekstunder med Besten. Hon är inte längre nöjd med att husse och matte är hemma 24 h om dygnet, nu ska vi sysselsätta henne alla dessa timmar också. Ligger vi för långa stunder i taget sätter hon sig på sovrumströskeln och så börjas det. Moff låter det långt ner i strupen, efter ett litet uppehåll kommer ett moff till lite högre upp i strupen och med kortare och kortare intervall kommer moffandet och snart har hon gått över till ett skogstokigt voffande, så skogstokigt att hela lilla taxkroppen hoppar. Det är bara att hoppa ur sängen och jaga henne några varv runt lägenheten, låta henne leka målvakt och sedan lägga sig på soffan med fröken på magen.
Botaniserandet bland Mr H:s post-op kasse med böcker har fortsatt. I dag kom turen till Mari Jungstedts "Den döende dandyn". Underligt. Känner för den precis som för Åsa Larssons "Svart Stig". Börjar nog känna mig bekväm med författarinnan. Tycker att det här är hennes bästa bok någonsin. Gotland har jag ingen relation till. Inte konstvärlden heller. Ändå känns handlingen väldigt hemtam. Kanske är det det som är poängen med boken. Det är inte så konstlat. Det är en trolig historia. Både "Svart stig" och "Den döende dandyn" kan rekommenderas för den som är sugen på att läsa svenska deckare.
Har samlat vuxenpoäng idag. För första gången i mitt liv har jag lagat lammstek. Marinerade med vitlök, timjan, vitlök, salt, peppar och chilipulver och stekte i ugnen tillsammans med potatisgratäng och ungnsrostade grönsaker. Det var fantastiskt gott. Turligt nog räcker det till söndagslunch åt oss båda också. :-)
Fredag - första inläsningsdagen
Radhus?
Radhus har aldrig lockat. Näe, ska det va´ så ska det va´riktigt hus med stoooor trädgård. Nu har jag hittat ett bostadsrättsradhus till vettigt pris utanför staden. Och plötsligt känns ett radhus helt ok. Nu gäller det bara att sälja in idén hos Mr H.
Bara ....
Bara morgondagens fallseminiarium i hematologi kvar innan vi är lediga. Eller, hrm, lediga och lediga... Jag menar ju: Bara morgondagens fallseminiarium i hematologi kvar innan inläsningsperioden börjar. Det innebär ju egentligen mer jobb än någonsin, men jag får i alla fall styra över min tid själv.
Återstår att se hur mycket läsning det blir. Har blivit erbjuden ett extrajobb under den här tiden. Faller det ut som det är tänkt tar jag det och satsar på omtentan (och det gör jag utan dåligt samvete, tror ändå inte att den tid jag har till förfogande räcker. Jo, jag vet, Mårr. Har sagt det förr. Famous last words, typ. Ska ändå satsa så hårt jag orkar för att få eländet gjort. I promise.)
Vi är nöjda
Mr H kom hem i går em. Lilla Besten och jag känner oss nöjda med det. Hur nöjd han känner sig är mer tveksamt eftersom han ligger i sängen med frossa. I går kväll tog vi oss en tur till Mammas Mezze och firade att praktiska provet är godkänt. Tog mig till och med en starköl. Det var skönt att sitta med Mr H i lugn och ro och pladdra om allt och inget. Vi kan verkligen trigga varandra till knasiga samtalsämnen. Resten av kvällen började med en raid till kassen med böcker Mr H lånat av sin brorsdotter efter operationen. Fastnade för Åsa Larssons "Svart Stig". Nog den av hennes böcker jag tyckt bäst om. Varför vet jag inte. För den delen är jag inte säker på det heller - eftersom det är ett tag sedan jag läste de andra. Kanske är det bara det att jag börjar komma in i hennes sätt att skriva, i rollfigurerna? Eller har jag glömt hur bra de andra var?
Praktiskt prov
Dunderbra har jag ju inte sovit i natt. Vaknade redan klockan tre. Tentor stressar mig inte - däremot praktiska prov.
Jag tänkte att du ska få göra ditt prov på akuten sa examinatorn (E) när han hämtade mig hos kurssekreteraren. Oj då! Då blir det på riktigt sa jag. Jo, men vi tar en patient som det inte är bråttom med , sa E.
Patienten var trevlig. Vi pratade och skojade lite sedan påbörjade jag anamnesen (det där korsförhöret som doktorn gör när du ska bekänna färg om sjukdomar, rökning, alkohol och allt mellan himmel och jord). Plötsligt rullar patienten upp ögonvitorna och synkopérar (= patienten tuppade av). Pulslös en halv minut. Vi sänkte huvudändan på britsen, gav syrgas och patienten kvicknade till. Det blev akutrummet nästa. Uppkoppling av defibrillator, och all sköns annan skrot.
Knappast en situation jag var förberedd på. Visserligen kallas det praktiskt prov, men fullt så praktiskt var det inte tänkt att vara. Provet går ut på att vi i lugn och ro ska kunna undersöka en ganska så frisk patient och fråga den om hur den mår, varför den söker, vilka sjukdomar den har + lite annat smått och gott. Tyckte därför att det var lämpligt att säga till E att nu gör inte jag mer. Han tog över. Van akutläkare. På akutrummet tuppade patienten av ett par gånger till. Patienten fick adrenalin för att skynda på hjärtat lite och primperan mot illamåendet. Ganska snabbt blev det uppenbart att det var ett fall för kardiologjouren och hjärtintensiven. Kardiologjouren tillkallades och när hon kom vandrade E och jag vidare till nästa patient och mitt prov började om.
Det var bara att samla ihop sig och börja om från början. Status och anamnes. Det gick väl någorlunda. Inget solklart fall så vi lade in patienten och jag fick diktera inläggningen. Starten på praktiska provet kunde ju ha varit något bättre. Undrar just hur många som får två patienter? Eller ska vi säga 1,5? Kardiologjouren tog ju över.
Jag fick i alla fall godkänt på provet med orden: Du fick fin kontakt med patienten. Bra jobbat! Inte lika fina omdömen som förra gången - men då var jag inte heller lika skärrad.
När vi var färdiga sprang vi på doktor Urban, ni vet han i Sjukhuset på TV, och E slängde ur sig ett: "Ha, ha, Urban hur många patienter synkopérade på ditt praktiska prov" Har en stark känsla av att jag kommer vara veckans skämt på akuten. Kandidaten vars patient synkoperade på praktiska provet.
Hur det gick för min första patient? Jag vet inte, men av vad jag förstod var prognosen ganska så god.
Också till moster (någon annan lär inte vara intresserad). Det här kollar de på praktiska provet:
1. Frågor under anamnes
* Använder öppna frågor, frågornas relevans, följsamhet mot patienten, emotionellt gensvar
2. Systematik, struktur
* Avväger tillgänglig tid adekvat, rekapitulerar sjukhistorian korrekt, förstår patientens svar korrekt
3. Anamnes, får fram tillräckligt med relevant information
4. Statustagning
* Förklarar åtgärder för patienten, omtanke betr. fysiskt obehag och genans, behandlar patienten med respekt
5. Status: Teknik, systematik
* God systematik i statusgenomförande, god teknik vid statusgenomförande, naturlighet i fysiska kontakter
6. Diskussion av problemställning och kompletterande undersökning, diagnos och behandling
Var är husse?
Att Lilla Besten störs av husses frånvaro är alldeles uppenbart. Husse har försvunnit, men matte tänker hon minsann inte släppa ur sitt synfält. Det gör mig fullständigt skogstokig. Var jag än går i lägenheten hör jag hennes klickande tassar bakom mig. Lägger jag mig på sängen och pluggar sitter hon snart, hon som inte ens får vara i sovrummet, nedanför sängen och morrar långt ner i strupen. Ignorerar jag henne åker morret högre och högre upp i halsen tills det kommer ett skall. Ignorerar henne gör man inte ostraffat.
Sätter jag mig vid datorn står hon vid min sida och viftar på svansen och stirrar på mig så det känns som om hennes ögon poppat ur huvudet och lagt sig som brännjärn på min kropp. Det hjälper inte att vi tar långa promenader för att trötta ut henne, att jag jagar henne runt lägenheten, gömmer korv, låter henne köra Tornado. Hon ska ha fullständig uppmärksamhet hela tiden. Till slut föll jag till föga och lyfte upp henne hos mig i sängen, jag var bara tvungen för att få en lugn stund att plugga. Hon lade sig tätt, tätt intill. Hennes mage mot min mage. Min hand om hennes lilla tass. Då, först då lade hon sig till rätta och jag kunde plugga ifred.
Man Cold
Alltså det här med vårdcentralstjatet. Ni har ju inte fattat någonting. Ring ambulansen. Jag har fått en "Man Cold".
Omplaceringshund
Varför ska hon prompt in med mig på toaletten? Lämnar jag henne utanför skrapar hon med tassen på dörren tills jag öppnar, sedan står hon och tittar på mig. Har svårt att begripa det. Både synen och lukten borde skrämma bort henne. Men icke.
Varför ylar hon när hon hör glassbilens glada truddelutt?
Tvi!
IIIIIIIIIh!
Sniff! Snörvel!
Den här utbildningen har ju en viss tendens att frammana hypokondri hos kandidaterna. Ändå har jag än så länge klarat mig väl. Trots farhågan att jag skulle få prostatacancer (SIC!) under patologin har jag klarat mig från både det och andra hypokondriska formsvackor. Antagligen för att jag faktiskt har ett par tre verkliga sjukdomar att fightas med. Orken räcker liksom inte till för inbillade också.
Men nu börjar t.o.m kursare som jag nästan aldrig pratar med komma fram på rasterna bekymrade över min hosta och min långvariga sjuka (antar att mitt sniffande och hostande stör på föreläsningarna). Som om det inte skulle vara nog insåg jag på lungseminariet förra veckan att standardundersökningar inte genomförts på denna kandidat. Och moster (Röda Korssyster med ungefär 1000 års erfarenhet från vården) skickar välmenande råd på mailen om nasopharynxodling. Nu börjar hypokondrin ta sitt grepp om mig. Hjärnan går igång av sig själv. Det finns många diff.diagnoser på kandidatens tillstånd och jag tror att jag övervägt dem allihop.
Suck, jag ska bara ta mig igenom nästa vecka med föreläsningar också så ska jag ringa vårdcentralen igen och blotta min strupe.....