GOTT NYTT 2010
Så börjar de dyka upp här och var. Sammanfattningarna över det gångna året och decenniet. Och jag känner att jag vågar inte fundera på att göra ett försök, åtminstone inte om jag ska behålla min själsliga hälsa. Nöjer mig just nu med att det finns en någorlunda klar färdplan fram till slutet av augusti 2010. Examen 16:e januari, därefter en lång och efterlängtad ledighet så underläkarvikariat inom psykiatrin from mars tom augusti. Var jag jobbar sedan har jag noll susning om, men har man väl haft ett jobb som doktor - förhoppningsvis utan att klanta sig alldeles - så ska man väl kunna hitta ytterligare ett vikariat innan AT.
Arbetsvillkoren inom landstinget är väl inte särdeles lyckade och den påstådda läkarbristen gäller nog mest ST, inte nyutbildade doktorer, i alla fall inte den som vill vara i Uppsala och Stockholm om jag får tro mina kursare och deras svårigheter att hitta jobb. Nåja, det tänker jag inte orda mer om just här och nu. Passar på att önska alla ett riktigt GOTT NYTT 2010 och susar iväg till dagens underhållning: Sista passet på extrajobbet. Man ska aldrig säga aldrig, men just nu finns inga fler pass inplanerade och ärligt talat hoppas jag att det förblir så. Var sak har sin tid.
Arbetsvillkoren inom landstinget är väl inte särdeles lyckade och den påstådda läkarbristen gäller nog mest ST, inte nyutbildade doktorer, i alla fall inte den som vill vara i Uppsala och Stockholm om jag får tro mina kursare och deras svårigheter att hitta jobb. Nåja, det tänker jag inte orda mer om just här och nu. Passar på att önska alla ett riktigt GOTT NYTT 2010 och susar iväg till dagens underhållning: Sista passet på extrajobbet. Man ska aldrig säga aldrig, men just nu finns inga fler pass inplanerade och ärligt talat hoppas jag att det förblir så. Var sak har sin tid.
Sparkad
I vår lilla by här ute på landet sandar man inte, inte heller saltar man. Man kan nästan tro att det är en riktig norrlänning som sköter vägunderhållet, en som kan det där med vintervägar. Det innebär att vi slipper den värsta modden och den kompakta isen som saltivrarna skapar inne i stan. Och de små granntanterna kan sparka sig ner till affären. Det ser så mysigt ut där de susar fram på sina sparkar. Och jag som trodde att sparkar var utdöda. Jag har väl bara tillbringat för mycket tid i stan, kan tänka.
Ps. Numera är undersköterskefrisyren dumpad och jag har fått vad Mr H kallar feministlugg. Ganska gulligt om jag får säga det själv. Och jo, det fanns visst en bra frisör till i Uppsala. Svägerskan hittade henne med och efter ett förvirrat år med panikklippningar här och där är jag åter nöjd.
Ps. Numera är undersköterskefrisyren dumpad och jag har fått vad Mr H kallar feministlugg. Ganska gulligt om jag får säga det själv. Och jo, det fanns visst en bra frisör till i Uppsala. Svägerskan hittade henne med och efter ett förvirrat år med panikklippningar här och där är jag åter nöjd.
Sopigare
Det krävdes en veckas extra tid innan tömning och en julhelg med gäster för att vi skulle (nästan) lyckas fylla soptunnan. Och plötligt står det lysande, som sumpgas, klart varför soptunnan aldrig fylls. Turerna till hushållskomposten på baksidan och återvinningskärlen vid affären har blivit dagliga. Nog fanns det sopsortering i gamla lägenheten också, men nitiska blev vi aldrig. För att slippa lukt och onödigt jobb fuskade vi ibland. De där tre trapporna upp och psykiskt sjuk grannkärring gjorde att vi inte gärna klättrade upp och ner till och från lägenheten i onödan. I hus blir livet så oändligt mycket lättare och inte ens Bestens och mina turer till affären för att slänga kartonger känns jobbiga.
Jag leker busy bee här, men har läst lite i alla fall: Anna Jansson igen *2.
Jag leker busy bee här, men har läst lite i alla fall: Anna Jansson igen *2.
Vardag igen
Vardagen är tillbaka. Gör mitt näst sista (?) pass på kvinnoboendet. Mr H är hemma och håller ställningen. Det har varit sköna juldagar. Avslappnat och socialt. Juldagen tillbringades på Uppsala stadsteater. Modern bjöd alla flickorna utom Lilla Besten och Hanna-Holly (Lillstumpas marsvin) och Piggelena (Storstumpas marsvin) på Uppsala stadsteater och Peter Pan. Helt ok föreställning. Inget av barnen i vårt sällskap blev skräckslagen även om tjejen på raden ganska snabbt skrek att hon inte ville se mer och leddes ut av sin mor för att förbli frånvarande resten av föreställningen. Peter Pan var en riktigt luring och Tingelings närvaro hade de löst fiffigt. Det slog mig att jag nog aldrig läst Peter Pan och faktiskt inte har mer än en fragmenterad susning om vad det hela handlar om. Ijänkligen. Men poserat vid statyn i Hyde Park och sett glad ut har jag i alla fall gjort vid någon av alla englandsresor, det har jag fotobevis på. :-)
Igår träffades pappas sida av släkten hemma hos brodern. Alla utom halsflusskillen, 97-åriga farmor och kusinen som konstigt nog föredrar att tillbringa julen i Nevadas öken. Vi fick god paella och sagolik choklasmousse och fick uppdatera oss på vad som hänt sedan sist. Släkten fräser runt lite och det ser ut som om vi måste försöka klämma in en berlinresa och en rigaresa under året. Det kan jag stå ut med!
Ps Hemma från jobbet igen. Vi tillbringade kvällen med att se "Nanny Diaries". Olidligt dålig. Faktiskt så var "Quantum of Solace" som Mr H och jag såg på TV häromkvällen betydligt bättre. Den kommenterade jag ändå på FB så här: "Precis sett "Quantum Of Solace". Mr Bond tycks ha transformerats från underfundig, torr engelsk gentleman till amerikansk slagskämpe med en kamera som snurrar så man blir sjösjuk. Röstar för ny FB-grupp: Tillbaka till eleganta, roliga Bond!"
Igår träffades pappas sida av släkten hemma hos brodern. Alla utom halsflusskillen, 97-åriga farmor och kusinen som konstigt nog föredrar att tillbringa julen i Nevadas öken. Vi fick god paella och sagolik choklasmousse och fick uppdatera oss på vad som hänt sedan sist. Släkten fräser runt lite och det ser ut som om vi måste försöka klämma in en berlinresa och en rigaresa under året. Det kan jag stå ut med!
Ps Hemma från jobbet igen. Vi tillbringade kvällen med att se "Nanny Diaries". Olidligt dålig. Faktiskt så var "Quantum of Solace" som Mr H och jag såg på TV häromkvällen betydligt bättre. Den kommenterade jag ändå på FB så här: "Precis sett "Quantum Of Solace". Mr Bond tycks ha transformerats från underfundig, torr engelsk gentleman till amerikansk slagskämpe med en kamera som snurrar så man blir sjösjuk. Röstar för ny FB-grupp: Tillbaka till eleganta, roliga Bond!"
Första julen
Första julen i huset. Broder med familj och moder var här. Till jullunch också faster, farbror och kusin. Det har varit så mysigt. Att tenta den 22:a bjöd ju inte på särskilt mycket förberedelsetid men med moderns hjälp hann allt komma på plats. Den 23:e hann vi till och med åka till lulesläkten i Stockholm och äta "blöta".
Vi trivs så bra i huset och definitivt inte mindre så här i juletid. Jag älskar att smyga upp på morgonen och tända julstjärnor, ljusstakar och julgran och att göra detsamma i skymningen för att få lite mysbelysning i huset. Det har varit härligt att gå ut och tända marschaller på uppfarten och ljusen i stora lyktan på trappan.
Vi har umgåtts på alla möjliga sätt; promenerat långt med Besten, spelat spel, myst framför brasan, ätit julmat. Mr H fick tack och lov vara ledig på julafton men är sedan igår igång och jobbar. När jag vaknade i morse vid fem hade han redan åkt iväg till jobbet. Han gör långpass, å andra sidan är det bra betalt. Enda mörka molnet på himlen har varit den eländiga förkylningen Mr H och jag dragits med, den har gjort oss helt slut.
Det blev till slut lite av varje i matväg (vi äter fortfarande på resterna: sallader, siller, lax, lutfisk - ja, allt som hör ett julbord till). Lilla Besten fick inte smaka julbordet men tog för sig ändå när hon smet ut i uterummet där vi förvarat maten. Turligt nog var det bara potatisen som inte var "hundsäker". Inte visste jag att hon gillar potatis! Skulle tro att hon åt på ren trots. När hon nu inte fick av det goda julbordet så skulle hon ändå ha sin andel ... oavsett vad hon fick tag på. Otur för henne att hon varken fick julvörten, brysselkålen, rödbetssalladen eller godiset. Fast lite skinka fick hon faktiskt också. Hon har en kompis i modern som såg till att också Besten fick prova den nygjorda skinkan. Den var förresten ett kapitel för sig. Kandidaten hade bråttom i affären och kom hem med en perfekt formad skinka, men helt fel ändå. Den var bara rimmad, inte kokt. Det blev för modern att tillaga skinkan i ugn några timmar och sedan griljera. Och tänk att något helt fel kan bli så rätt. Efter den inledande paniken när man konstaterat att Kandidaten gjort fel var det bara att bita i sura äpplet och köra igång tillagningen. Tid fanns ju. Om det var "rimningen" eller det faktum att det var Vendelskinka som gjorde det hela ska vi låta vara osagt men det blev den godaste skinka och det godaste doppe vi ätit i mannaminne.
God fortsättning på er!
Vi trivs så bra i huset och definitivt inte mindre så här i juletid. Jag älskar att smyga upp på morgonen och tända julstjärnor, ljusstakar och julgran och att göra detsamma i skymningen för att få lite mysbelysning i huset. Det har varit härligt att gå ut och tända marschaller på uppfarten och ljusen i stora lyktan på trappan.
Vi har umgåtts på alla möjliga sätt; promenerat långt med Besten, spelat spel, myst framför brasan, ätit julmat. Mr H fick tack och lov vara ledig på julafton men är sedan igår igång och jobbar. När jag vaknade i morse vid fem hade han redan åkt iväg till jobbet. Han gör långpass, å andra sidan är det bra betalt. Enda mörka molnet på himlen har varit den eländiga förkylningen Mr H och jag dragits med, den har gjort oss helt slut.
Det blev till slut lite av varje i matväg (vi äter fortfarande på resterna: sallader, siller, lax, lutfisk - ja, allt som hör ett julbord till). Lilla Besten fick inte smaka julbordet men tog för sig ändå när hon smet ut i uterummet där vi förvarat maten. Turligt nog var det bara potatisen som inte var "hundsäker". Inte visste jag att hon gillar potatis! Skulle tro att hon åt på ren trots. När hon nu inte fick av det goda julbordet så skulle hon ändå ha sin andel ... oavsett vad hon fick tag på. Otur för henne att hon varken fick julvörten, brysselkålen, rödbetssalladen eller godiset. Fast lite skinka fick hon faktiskt också. Hon har en kompis i modern som såg till att också Besten fick prova den nygjorda skinkan. Den var förresten ett kapitel för sig. Kandidaten hade bråttom i affären och kom hem med en perfekt formad skinka, men helt fel ändå. Den var bara rimmad, inte kokt. Det blev för modern att tillaga skinkan i ugn några timmar och sedan griljera. Och tänk att något helt fel kan bli så rätt. Efter den inledande paniken när man konstaterat att Kandidaten gjort fel var det bara att bita i sura äpplet och köra igång tillagningen. Tid fanns ju. Om det var "rimningen" eller det faktum att det var Vendelskinka som gjorde det hela ska vi låta vara osagt men det blev den godaste skinka och det godaste doppe vi ätit i mannaminne.
God fortsättning på er!
Förkylt varé här
Alla kom helskinnade hem från Lilla Bestens tur med brodern. Också rådjuren. Skuttandet i snön hade avsedd effekt, Lilla Besten har parkerat sig i korgen. På nåder fick jag med henne ut på en morgonpromenad, men så fort hon gjort sitt vände hon nosen mot hemmet och alla övertalningsförsök till att vara ute i åtminstone tio minuter var förgäves.
Själv har jag antagit zombieform. Igår intog virusarna min kropp och jag insåg att natten skulle bli jobbig. Mycket riktigt, mycket till sömn blev det inte. Till slut lyckades jag i alla fall slumra till i soffan i någon halvliggande ställning (heja recliner). Vaknade med jämna mellanrum av att skinnsoffan klibbat fast i huden. Skulle tro att den gångna natten definitivt hör till det som kallas störd nattsömn.
Definitivt dålig uppladdning till sista inläsningsdagen. Koncentrationsförmågan är inte direkt på topp. Att sätta sig med böckerna i morse fungerade inte. Kom istället på snilleblixten att dra till stormarknaden och handla inför julen. Halv nio var jag där och njöt av bristen på folk och röra. Allt blev inte handlat, men i alla fall en ansenlig del. Julen tillbringas hos oss i år, så det blir till att fylla på kylskåp och matkällare. Frågan är bara vad vi ska ha. Julmat har aldrig varit något stort kapitel hos oss. Skinka, Jansson, köttbullar, prinskorv, ägghalvor och sill är vad som brukar serveras. Till mig blir det alltid dessutom rödkål. Ingen annan i familjen har förstått hur gott det är så det får jag äta själv. Vörtbröd ska jag baka. Dessutom vill jag ha lite grönt istället för potatis så det blir en mangosallad och en bönsallad. Vad måste man ha mer? Har du något hett jultips du tycker jag ska prova?
Plugg
Jodå, jag pluggar ganska så fokuserat till tisdagens barntenta. Kan säga att jag ligger duktigt efter, brukar ju alltid gå på fredagsföreläsningarna vilket jag inte haft ork till den här kursen. Och faktum är att föreläsningarna fyller en funktion. Så här borta har jag aldrig känt mig när någon inläsningsperiod startat. Lägg till att vi bara har tre inläsningsdagar den här gången så kan man förstå att jag är lite pressad just nu. Nå, det kommer ju omtentor. Jag gör ett försök på tisdag i alla fall.
Igår blev det en paus i läsandet på eftermiddagen. Stumporna hade julshow på skridskolan. Bäst jag ändrar mig: Stumporna hade julshow på konståkningen - det är viktigt det där. En fin show. Stumporna har blivit väldigt mycket bättre sedan förra året. Mest tror jag Lillstumpa har lärt sig. Hon hade stora problem förra året med att förbli stående men nu jagade hon runt på isen med en himla fart. De börjar bli så stora nu tjejerna att inte längre allt är gullig - det är mer duktigt. Enooormt gulliga var dock de riktigt, riktigt små knattarna som bara stod på skridskorna med armarna rätt ut. Små michelingubbar helt utan extremitetskontroll.
Har läst ut Louise Limericks Dying for cake. Sådant får man läsa på nätterna när man inte kan sova. Lousie har blivit ganska så stor i Australien, riktigt hur det är i andra engelskspråkiga länder har jag inte koll på. Trillar ni över någon av hennes böcker kan ni ju prova att läsa henne. Dying for cake var helt ok, men är hittills den enda jag läst så någon vidare koll har jag inte.
Väntar nu på att brodern ska hämta Lilla Besten för en liten jakttur så jag kan få läsro. Det lilla pälsmonstret tror ju att matte är hemma enkom för hennes skull. Lägger jag mig på mage i sängen och läser så sitter hon snart där framför mig, ovanpå mina papper. Sitter jag på kontoret, vid mitt skrivbord, är hon snart vid min sida och stirrar förväntansfullt på mig med laserögon som bränner hål i mina revben. Sätter jag mig vid köksbordet är hon snart uppe på soffan och petar på mitt lår med lilla pälstassen och hoppas på att någonting gott ska komma hennes väg. Håll tummarna för en bra jakt så hon blir alldeles, alldeles slutkörd och tittar upp från korgkanten någon gång på tisdag efter tentan. Just nu GÖR HON MIG GALEN.
Igår blev det en paus i läsandet på eftermiddagen. Stumporna hade julshow på skridskolan. Bäst jag ändrar mig: Stumporna hade julshow på konståkningen - det är viktigt det där. En fin show. Stumporna har blivit väldigt mycket bättre sedan förra året. Mest tror jag Lillstumpa har lärt sig. Hon hade stora problem förra året med att förbli stående men nu jagade hon runt på isen med en himla fart. De börjar bli så stora nu tjejerna att inte längre allt är gullig - det är mer duktigt. Enooormt gulliga var dock de riktigt, riktigt små knattarna som bara stod på skridskorna med armarna rätt ut. Små michelingubbar helt utan extremitetskontroll.
Har läst ut Louise Limericks Dying for cake. Sådant får man läsa på nätterna när man inte kan sova. Lousie har blivit ganska så stor i Australien, riktigt hur det är i andra engelskspråkiga länder har jag inte koll på. Trillar ni över någon av hennes böcker kan ni ju prova att läsa henne. Dying for cake var helt ok, men är hittills den enda jag läst så någon vidare koll har jag inte.
Väntar nu på att brodern ska hämta Lilla Besten för en liten jakttur så jag kan få läsro. Det lilla pälsmonstret tror ju att matte är hemma enkom för hennes skull. Lägger jag mig på mage i sängen och läser så sitter hon snart där framför mig, ovanpå mina papper. Sitter jag på kontoret, vid mitt skrivbord, är hon snart vid min sida och stirrar förväntansfullt på mig med laserögon som bränner hål i mina revben. Sätter jag mig vid köksbordet är hon snart uppe på soffan och petar på mitt lår med lilla pälstassen och hoppas på att någonting gott ska komma hennes väg. Håll tummarna för en bra jakt så hon blir alldeles, alldeles slutkörd och tittar upp från korgkanten någon gång på tisdag efter tentan. Just nu GÖR HON MIG GALEN.
Det var det där med det diagnostiska provet
Plötsligt, några få veckor innan sista kursen började kom ju det där mailet som sa att det skulle bli ett diagnostiskt prov på fyra timmar i en datasal på allt vi gått igenom under HELA utbildningen. Man skulle visst inte mätas på individnivå utan som grupp, fast var och en fick personlig inloggning och lösen. Obligatoriskt att göra det var det också för att få ut examen även om betygen inte kan påverkas (döh! vi kan ju bara få underkänt eller godkänt på den här utbildningen).
Jag blev pruttirriterad men inte förvånad. Programkommittén och administrationen har om och om igen visat sig vara inkompetenta och oproffsiga. Tänkte skriva ihop ett litet mejl till dem om att:
a) Man kan inte sätta in ett diagnostiskt prov med så kort varsel
b) Definitivt inte på så stor mängd kunskapsmaterial
c) Även om de säger att de inte mäter oss individuellt så finns resultatet där och de KAN kontrollera var och en. Finessen och ofinessen med datorer säger den gamla systemvetaren i mig.
d) Man sätter dessutom inte in provet på trettondagsafton, FÖRE det datum vi fått information om att kursen ska börja.
e) Att kräva att man gör det diagnostiska provet är inte ok om man inte vetat det i god tid.
Nå, de punkterna räckte för att skapa irritation hos mig även om jag säkert kan komma på fler om jag anstränger mig. Nå, något mejl fick jag aldrig iväg men jag gissar att någon annan kommit före för igår fick vi nya besked mejlledes. I en ovanligt ödmjuk ton talade man om att:
a) Diagnostiska provet inte är obligatoriskt
b) man vädjar till oss att ställa upp och skriva det för att man på sikt ska kunna förbättra läkarprogrammet.
Och vet ni, det köper jag. Till fullo! Visst ska jag göra det diagnostiska provet. Kommer till och med tycka att det blir roligt. För går det till på rätt sätt tycker jag det är ett alldeles utmärkt sätt att förbättra läkarprogrammet.
Kandidat is no more
Jag är hemma, min sista dag som Kandidat på klinisk praktik är över. Det känns som jag ska lätta från golvet. Som Lillstumpa kryddar jag allt jag säger och allt jag gör med sång och några danssteg. :-)
Bara så ni vet ...
... jag har en halv dag kvar på klinik som kandidat. Efter 5,5 års studier. Känns bra! Champagne ikväll kanske?
Vinter ...
Jag tycker vårt hus klär i vinterskrud :-)
Har bokat in fler jobbpass på extrajobbet. Tanken var ju att det bara skulle bli ett pass till men så har jag kommit på att ledigt från examen till 1:a mars vore en strålande idé. Lika bra att jobba ihop lite extra nu då ....
Har bokat in fler jobbpass på extrajobbet. Tanken var ju att det bara skulle bli ett pass till men så har jag kommit på att ledigt från examen till 1:a mars vore en strålande idé. Lika bra att jobba ihop lite extra nu då ....
Klamydia
Mina hibiskusar är ledsna. Det har kommit något vitt ludd på dem. Klamydia, hävdade Juristen och Prästen glatt och väldigt bestämt när de var här och glöggade förra torsdagen. Möjligen, tänkte jag, fast som nästan doktor tror jag mer på mul- och klövsjuka. Skulle hibiskusar få humansjukdomar och vem skulle i så fall haft sex med dem?
Fast när Juristen och Prästen sedan ömsom kallade hibiskusarna för azaleor och i nästa andetag för prästkragar så insåg jag att deras kompetensområden mer handlar om paragrafer och psalmer. Någon som har något bättre tips än klamydia? Och ifall ni undrar så kom förslagen innan glöggen ...
Fast när Juristen och Prästen sedan ömsom kallade hibiskusarna för azaleor och i nästa andetag för prästkragar så insåg jag att deras kompetensområden mer handlar om paragrafer och psalmer. Någon som har något bättre tips än klamydia? Och ifall ni undrar så kom förslagen innan glöggen ...
You´d better shape up..
Jag vet inte jag. "You´d better shape up", sjöng de i den gamla greaselåten och det är väl vad läkarprogrammet försöker göra i sista stund. Fyra kliniska dagar kvar på den här kursen, fyra sista på hela programmet för mig som tillgodoräknar mig dagarna på vårdcentral. Nu kommer de på att de ska sitta med och ge oss feed-back på kliniska undersökningarna. Lite sent påtänkt måste jag säga, trots att jag fick fin feed-back.
Lusse lelle ...
Det blev en helg i sus och dus. Några böcker i barnmedicin har jag inte öppnat. Planen var ju att göra just det, nu börjar det bli kort om inläsningstid. Nåja, har fått undan en massa stressorer i form av inbjudningskort till examen och julkort. Är det någon som förväntar sig en inbjudan men inte ser röken av en sådan den här veckan ... hör av er. Jag är mer än stressad just nu och tankarna är inte direkt i ordning. Håhåjaja, med inbjudningarna ur vägen kanske ron att sätta sig med böckerna infinner sig?
Luciahelg, ja det märkte också vi av. Igår, luciatåg med Storstumpas skolkör. Det var rart så det förslog. Alla skolåldrar fanns med. De stora barnen duktiga, duktiga. De mindre alldeles fasligt söta. På plats stod de, men inte still. 45 minuter i stillhet är mer än man kan begära av småttingarna och det var mycket rörelse på alla andra kroppsdelar än just fötterna :-)
Storstumpa
Storstumpa och kompis
Lillstumpa var publik
Idag, Mr H:s födelsedag och Stor- och Lillstumpa passade på att ha ett alldeles eget Luciatåg till för oss.
Så mycket allvar blir det inte när Lillstumpa är med.
Också födelsedagsbarnet med sin present. Elgitarr, vad kan passa en mogen man bättre? Hrm!
Luciahelg, ja det märkte också vi av. Igår, luciatåg med Storstumpas skolkör. Det var rart så det förslog. Alla skolåldrar fanns med. De stora barnen duktiga, duktiga. De mindre alldeles fasligt söta. På plats stod de, men inte still. 45 minuter i stillhet är mer än man kan begära av småttingarna och det var mycket rörelse på alla andra kroppsdelar än just fötterna :-)
Storstumpa
Storstumpa och kompis
Lillstumpa var publik
Idag, Mr H:s födelsedag och Stor- och Lillstumpa passade på att ha ett alldeles eget Luciatåg till för oss.
Så mycket allvar blir det inte när Lillstumpa är med.
Också födelsedagsbarnet med sin present. Elgitarr, vad kan passa en mogen man bättre? Hrm!
De förnekar sig aldrig - programkommittén
NU har de kommit på att vi ska göra ett diagnostiskt prov för hela utbildningen under sista kursen. På trettondagsafton!!!! Läkarprogrammets administration är sig lik in i det sista. De förnekar sig aldrig. Fattar ni hur skönt det ska bli att få arbeta igen? Att få slippa den här lekskolan!!! Administrationen kan fara ända in i pipsvängen!!!
Sista gången
Jag tror baske mig att jag gjort den här utbildningens sista praktiska prov och godkänd blev jag. Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!
Jag borde ha vetat bättre
Jag borde ha vetat bättre än att be Mr H hämta mig inne i centrum i rusningstrafik. Jag vet ju vad de defensiva uppsalabilisterna, vägarbeten och bristen på trafikplanering gör med hans humör. Fast den här gången var han lite stillsammare än vanligt i sina kommentarer, han svor inte ens. När jag satt mig i bilen sa han bara lugnt och stillsamt: Det är inte värdigt för rationella och mogna människor att köra i den här staden. Stadsplanerarnas högsta syfte är att vi inte ska köra bil i staden. Också alla dessa trafikanter som gör allt annat än kör. De SMS:ar, sitter och pratar. De kan ju inte ens trafikreglerna. Det kommer en fotgängare som har rött när de kör runt hörnet. Då tänker de: Nämen, vänta! Jag stannar. ".
Tillgodoräknande
Vår sista kurs, allmänmedicin, innehåller tre dagars praktik på vårdcentral. Det får jag tillgodoräkna mig. Tre lediga dagar till i anslutning till jullovet. Tjoho!!!
Nu undrar jag bara när kursen börjar, vilka tider det är, hur det avslutas. Kursen börjar om en månad. Läkarprogrammet är sig likt in i det sista.
Splittrat
I morse splittrades vår lilla familj och körde iväg i tre olika riktningar. Mr H till jobbet. Denna kandidat till sjukhuset för att göra sista barnjouren på den här kursen och Lilla Besten tillsammans med mattes lillebror till skogen för att leta rådjur.
Mr H är kvar på jobbet. Säkert härligt att jobba ute en regnig och mörk dag som denna ;-) . Han är nog grinig när han kommer hem ...
Kandidaten har undersökt barn från nyfödda till tonåringar. För ovanlighetens skull fanns det alltså patienter när Kandidaten jourade. Och det kändes bra. I kontakten med både barn och föräldrar känns det bra, jag känner mig säker. Trivs med sköterskor, uskor och läkare. Däremot känner jag mig inte helt säker på diagnoserna - även om jag prickat rätt idag. Och jag kan inte hjälpa att jag efter varje patient undrar om jag glömt att kontrollera någonting eller missat någonting. Ändå är jag tvärsäker på att jag när den värsta nybörjarkänslan är över och jag har lite erfarenhet kommer att göra det här bra. Med tiden får vi se ...
Lilla Besten ligger åter igen utslagen i korgen. Hon förväntas väl röra på sig igen någon gång på tisdag förmiddag. Det tar på krafterna att ränna i skogen efter rådjur. Första drevet drog iväg långt bort och hon var iväg 2,5 timma. Världsrekord för henne som efter 40 minuter brukar komma tillbaka och kontrollera att brorsan inte lämnat sitt pass. Andra drevet slutade med en skjuten bock. Bra skott, men bocken drog vidare. Det var bara att söka med Besten (där skulle de ringt matte som är van att spåra med henne och läsa henne). Bocken hade gått rakt fram över en kulle, dit ville inte Besten. Hon vek åt vänster. Blev lyft tillbaka till utgångspunkten och vek åt vänster igen. Nu fick hon gå lite längre och stannade plötsligt och nosade på en pinne. Brodern som spårade med henne surnade till. Nosa på pinnar när man ska spåra. Vet hut, typ! Tills de tittade närmare på pinnen och insåg att det var ett rådjurshorn, ingen pinne. Medföljande tonåring utan gevär fick sin första trofé och är nu duktigt lycklig. Nu var många på väg att ge upp. Dock inte brodern som gav Besten en ny chans, och se på ... efter totalt 1,5 h spårande (inklusive irrvägarna) hittade de den fallna bocken. Inte många meter bort, men utan hund hade de inte hittat honom.
Mr H är kvar på jobbet. Säkert härligt att jobba ute en regnig och mörk dag som denna ;-) . Han är nog grinig när han kommer hem ...
Kandidaten har undersökt barn från nyfödda till tonåringar. För ovanlighetens skull fanns det alltså patienter när Kandidaten jourade. Och det kändes bra. I kontakten med både barn och föräldrar känns det bra, jag känner mig säker. Trivs med sköterskor, uskor och läkare. Däremot känner jag mig inte helt säker på diagnoserna - även om jag prickat rätt idag. Och jag kan inte hjälpa att jag efter varje patient undrar om jag glömt att kontrollera någonting eller missat någonting. Ändå är jag tvärsäker på att jag när den värsta nybörjarkänslan är över och jag har lite erfarenhet kommer att göra det här bra. Med tiden får vi se ...
Lilla Besten ligger åter igen utslagen i korgen. Hon förväntas väl röra på sig igen någon gång på tisdag förmiddag. Det tar på krafterna att ränna i skogen efter rådjur. Första drevet drog iväg långt bort och hon var iväg 2,5 timma. Världsrekord för henne som efter 40 minuter brukar komma tillbaka och kontrollera att brorsan inte lämnat sitt pass. Andra drevet slutade med en skjuten bock. Bra skott, men bocken drog vidare. Det var bara att söka med Besten (där skulle de ringt matte som är van att spåra med henne och läsa henne). Bocken hade gått rakt fram över en kulle, dit ville inte Besten. Hon vek åt vänster. Blev lyft tillbaka till utgångspunkten och vek åt vänster igen. Nu fick hon gå lite längre och stannade plötsligt och nosade på en pinne. Brodern som spårade med henne surnade till. Nosa på pinnar när man ska spåra. Vet hut, typ! Tills de tittade närmare på pinnen och insåg att det var ett rådjurshorn, ingen pinne. Medföljande tonåring utan gevär fick sin första trofé och är nu duktigt lycklig. Nu var många på väg att ge upp. Dock inte brodern som gav Besten en ny chans, och se på ... efter totalt 1,5 h spårande (inklusive irrvägarna) hittade de den fallna bocken. Inte många meter bort, men utan hund hade de inte hittat honom.
Pyssel
Lugn och skön dag. Började som alla helgdagar med en långpromenad med Besten. Sedan gjorde jag någonting jag inte brukar, i alla fall inte mer än en gång om året, jag bakade lussebullar.
På eftermiddagen kom Storstumpa, Lillstumpa, kursare K och hennes gulliga barn samt sonens flickvän och vi julpysslade lite grann. Det var mysigt.
På eftermiddagen kom Storstumpa, Lillstumpa, kursare K och hennes gulliga barn samt sonens flickvän och vi julpysslade lite grann. Det var mysigt.
Avslut
Avslut på extrakursen igår. Trevligt avslut. Det har varit en skön grupp. Bra diskussioner. Själva kursen har inte hållit samma höga standard som grundkursen, men när det är första gången man kör en kurs får det nog vara lov att vara skakigt. Det har ändå varit bra. Bra föreläsare.
Det enda jag tycker har varit riktigt dåligt är att man teoretiserat för mycket från kursledningens sida kring orsakerna till våldet. Man har låtit litteratur komma till tals som inte bygger på fakta. Periodvis har det känts som rena påhitten. Det är väl ok att teoretisera, bara man är tydlig med att det faktiskt inte är fakta man presenterar.
Just den biten fyller mig med lite skräck för kvinnovänstern/dyngfeministerna, eller vad man nu ska kalla dem. Om orsaken är brist på statistiskt kunnande eller att man helt enkelt inte söker efter andra svar än dem som man redan bestämt sig för ska jag låta vara osagt. Min övertygelse är i alla fall att ingen, oavsett kön, ras, ålder etc etc förtjänar att misshandlas psykiskt eller fysiskt och om man då bedriver en kamp mot misshandel som baseras på annat än fakta tror jag att man gör de misshandlade en otjänst, det slår tillbaka.
Apropå genus var det en intressant debattartikel i unt för någon dag sedan.
Precis likadan är min övertygelse i invandrarfrågan. Vi har ett problem med invandringen och invandrarna i Sverige och genom att sopa det under mattan gör vi inte någon en tjänst. Dra fram problemet i dagsljuset, prata om det. Först då kan vi hitta en lösning, en lösning som är bra för dem som bor i landet och för dem som kommer hit. För emot invandring och invandrare är jag inte. Just nu tycker jag bara att vi inte hjälper dem som kommer hit och att det faktiskt många gånger inte är rätt personer som kommer hit. Äsch, jag är ingen politiker men en som många gånger skriver intressant om problematiken kring invandringen är: http://meritwager.wordpress.com/. Dagens artikel har jag ännu inte läst, ska göra det nu.
Det enda jag tycker har varit riktigt dåligt är att man teoretiserat för mycket från kursledningens sida kring orsakerna till våldet. Man har låtit litteratur komma till tals som inte bygger på fakta. Periodvis har det känts som rena påhitten. Det är väl ok att teoretisera, bara man är tydlig med att det faktiskt inte är fakta man presenterar.
Just den biten fyller mig med lite skräck för kvinnovänstern/dyngfeministerna, eller vad man nu ska kalla dem. Om orsaken är brist på statistiskt kunnande eller att man helt enkelt inte söker efter andra svar än dem som man redan bestämt sig för ska jag låta vara osagt. Min övertygelse är i alla fall att ingen, oavsett kön, ras, ålder etc etc förtjänar att misshandlas psykiskt eller fysiskt och om man då bedriver en kamp mot misshandel som baseras på annat än fakta tror jag att man gör de misshandlade en otjänst, det slår tillbaka.
Apropå genus var det en intressant debattartikel i unt för någon dag sedan.
Precis likadan är min övertygelse i invandrarfrågan. Vi har ett problem med invandringen och invandrarna i Sverige och genom att sopa det under mattan gör vi inte någon en tjänst. Dra fram problemet i dagsljuset, prata om det. Först då kan vi hitta en lösning, en lösning som är bra för dem som bor i landet och för dem som kommer hit. För emot invandring och invandrare är jag inte. Just nu tycker jag bara att vi inte hjälper dem som kommer hit och att det faktiskt många gånger inte är rätt personer som kommer hit. Äsch, jag är ingen politiker men en som många gånger skriver intressant om problematiken kring invandringen är: http://meritwager.wordpress.com/. Dagens artikel har jag ännu inte läst, ska göra det nu.
?%*#
Jag är glad när de här veckorna är över. Seminarium i morgon. Ska förberedas i grupper och presenteras. I grupp. Plötsligt är allt arbete mitt. Innan diskussionen är över drar folk. Det är inte ok. Surt säger jag att jag gör det och går sedan, jag också. Nu har jag gjort OH och förberett men ok är det inte.
Näst sista praktiska provet?
Jag tror att jag gjort mitt näst sista praktiska prov på den här utbildningen. Får numera "godkänna" nyfödda barn.
HLR
Lärde oss HLR på barn idag. Det var kul. Vi hade nog roligare än man skulle. Förhoppningsvis kan vi ändå rädda barn med andningsstopp. Allt förevigades med mobilen, därav den usla kvaliteten.
Alla undrade vad N pysslade med.
M klär i bebis.
Vyssan lull ....
K kollar lungorna
PTB:S skitunge hostar upp främmande kropp.
Några av barnen head-bangade på slutet ...
...och slogs
Alla undrade vad N pysslade med.
M klär i bebis.
Vyssan lull ....
K kollar lungorna
PTB:S skitunge hostar upp främmande kropp.
Några av barnen head-bangade på slutet ...
...och slogs
Äntligen
Äntligen! Mr H har fått fast jobb. Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!