Hej moster B!
Idag har vi tagit det väldigt lugnt. Njutit av att det är betydligt varmare än hemma. Ungefär en sisådär 20 grader gissar vi. Ingen blåst. En hel del sol. Tack och lov inget regn, på den punkten hade SMHI fel, fel, fel.
Har gått en massa men också suttit och tittat på folk och trafik. Stan är full av folk, många turister. Just nu undrar vi om det inte är någon form av lov i Italien och Frankrike för det kryllar av skolklasser i alla åldrar. Förutom italienare är det massor av fransmän, en hel del engelsmän och amerikaner här. Dessutom många zigenare, men endast ett fåtal araber.
Började dagen med ännu en busstur för att få lite koll på geografin. Men sedan blev det apostlahästarna i många timmar. Konstigt nog inga blåsor än - trots nya skor. Här kommer en snabbversion av vad vi sett och gjort idag.
Strax innan vi gick in i kyrkan Santa Maria in Aracoeli. En fantastiskt vacker kyrka,
bara framme vid altaret fanns 30 !!!! kristallkronor.
Romulus och Remus
Forum Romanum - där kan man gå hur länge som helst. Man känner luftdraget från historiens vingslag. Det är så imponerande. Kom bara ihåg att ta med dricka och mat. Av någon underlig anledning säljs det inte inne på området.
Inne i Palatinomuséet fanns en hel del statyer, bara några få var tyvärr original. Den här lilla barnakroppen var fascinerande framförallt på grund av detaljrikedomen i nästa bild.
Någon har ursrpungligen hållt det lilla barnet i famn, med en hand under lilla rumpan.
Till lunch köpte vi pizza i lösvikt. Bättre än svenska pizzor till både smak och storlek.
Fontana di Trevi, som alla andra turistmål fullt med folk.
Som Helena påpekade i förra inlägget. Gelateriorna är härliga ställen. Italiensk glass är ju gudamat, och kostar sin vikt i guld. Vis från gårdagen bestämde jag mig för en bägare i tron att det skulle bli en lagom liten glass med tre små kulor. Problemet med att inte kunna språket är att man ibland får någonting helt annat än man tror sig ha beställt. I det här fallet en enorm glass med massor av "garnering". Kan säga att ikväll blev det ingen middag för oss - glassen var mer än nog.
Spanska trappan, också den knökfull med folk.
Har gått en massa men också suttit och tittat på folk och trafik. Stan är full av folk, många turister. Just nu undrar vi om det inte är någon form av lov i Italien och Frankrike för det kryllar av skolklasser i alla åldrar. Förutom italienare är det massor av fransmän, en hel del engelsmän och amerikaner här. Dessutom många zigenare, men endast ett fåtal araber.
Började dagen med ännu en busstur för att få lite koll på geografin. Men sedan blev det apostlahästarna i många timmar. Konstigt nog inga blåsor än - trots nya skor. Här kommer en snabbversion av vad vi sett och gjort idag.
Strax innan vi gick in i kyrkan Santa Maria in Aracoeli. En fantastiskt vacker kyrka,
bara framme vid altaret fanns 30 !!!! kristallkronor.
Romulus och Remus
Forum Romanum - där kan man gå hur länge som helst. Man känner luftdraget från historiens vingslag. Det är så imponerande. Kom bara ihåg att ta med dricka och mat. Av någon underlig anledning säljs det inte inne på området.
Inne i Palatinomuséet fanns en hel del statyer, bara några få var tyvärr original. Den här lilla barnakroppen var fascinerande framförallt på grund av detaljrikedomen i nästa bild.
Någon har ursrpungligen hållt det lilla barnet i famn, med en hand under lilla rumpan.
Till lunch köpte vi pizza i lösvikt. Bättre än svenska pizzor till både smak och storlek.
Fontana di Trevi, som alla andra turistmål fullt med folk.
Som Helena påpekade i förra inlägget. Gelateriorna är härliga ställen. Italiensk glass är ju gudamat, och kostar sin vikt i guld. Vis från gårdagen bestämde jag mig för en bägare i tron att det skulle bli en lagom liten glass med tre små kulor. Problemet med att inte kunna språket är att man ibland får någonting helt annat än man tror sig ha beställt. I det här fallet en enorm glass med massor av "garnering". Kan säga att ikväll blev det ingen middag för oss - glassen var mer än nog.
Spanska trappan, också den knökfull med folk.
Hej mamma
Igår anlände vi till Rom. Resan gick bra. Medresenärerna var mycket underhållande - fast det vet de nog inte om. Precis som moster, när hon var i Italien, dricker vi rödvin och grappa, fast till skillnad från henne går vi på sevärdheter med. Tog en busstur idag för att se Rom. "Cabbad" buss så lite röda har vi nog blivit i niorna. Solen skiner och det är ljummet ute. Vi har varit på Colosseum. Vilket fantastiskt ställe! Undrar hur projektledaren för det bygget fick ihop projektet utan Excel och tollgates? Det är sevärdheter precis överallt. Staden ryker av historia och rökare.
Mr H är nöjd med hotellet. Själv hade jag hellre bott på vandrarhem. Jag lider när man inte får bära väskorna själv och man måste ge dricks. (Känns inte som min värld)
Idag ska vi hyra vespa och beblanda oss med italienarna i trafiken. Det blir roligt att göra som italienarna och tuta, strunta i rödljus och köra på parkerade bilar för att sätta igång billarm. Har vi tur får vi en polisbil efter oss, de låter som tonårspojkar i målbrottet när sirenen är igång. Bli inte orolig. Trafiken är ganska lugn, idag har vi bara sett tre olyckor.
Kram från
dottern din :-)
Ps. Bilder kommer när Mr H klistrat ihop kamerakortet igen. Kortläsaren läste lite häftigt.
Äh förresten, här kommer några bilder från Mr H:s kamera.
Mr H är nöjd med hotellet. Själv hade jag hellre bott på vandrarhem. Jag lider när man inte får bära väskorna själv och man måste ge dricks. (Känns inte som min värld)
Idag ska vi hyra vespa och beblanda oss med italienarna i trafiken. Det blir roligt att göra som italienarna och tuta, strunta i rödljus och köra på parkerade bilar för att sätta igång billarm. Har vi tur får vi en polisbil efter oss, de låter som tonårspojkar i målbrottet när sirenen är igång. Bli inte orolig. Trafiken är ganska lugn, idag har vi bara sett tre olyckor.
Kram från
dottern din :-)
Ps. Bilder kommer när Mr H klistrat ihop kamerakortet igen. Kortläsaren läste lite häftigt.
Äh förresten, här kommer några bilder från Mr H:s kamera.
Träningsläger krävs
Fest igår. Stort kalas. Mysig miljö och glada festdeltagare. Det artade sig till en alldeles kalashärlig fest, då åkte vi hem. Mr H jobbar idag, som vanligt började han okristligt tidigt. Genom att lämna festen en sisådär en femtedel in tillförsäkrade vi honom om hela tre och en halv timmas sömn. Själv har jag toksovit - ändå till klockan åtta (hjälpt av sommartidens införande) och är bakis och skakis. Tydligen klarar jag inte att festa längre. Det är orättvist. Inte en droppe starkt drack jag eftersom bilen skulle följa med oss hem från hufvudstaden. Är det åldern? Är jag otränad?
Det får nog bli alkholbaserat träningsläger i Rom. (Bli inte upprörd, mamma. Jag skämtar, du vet att vi båda är urkassa på att dricka alkohol)
Det får nog bli alkholbaserat träningsläger i Rom. (Bli inte upprörd, mamma. Jag skämtar, du vet att vi båda är urkassa på att dricka alkohol)
Lundensiska
När du är upprörd, sa Mr H och log brett, pratar du lundensiska.
Vilket påhopp! Knappast läge att vara arg längre när man får höra sånt, eller hur!!!!
Vilket påhopp! Knappast läge att vara arg längre när man får höra sånt, eller hur!!!!
Kan jag?
Det är inte utan att jag funderar på om min kunskap räcker till på sommarjobbet. Jag har lärt mig så mycket men glömt oerhörda mängder. Kan jag tillräckligt? Och framförallt inser jag var och när jag har luckor så att jag kan dubbelkolla? Frågan väcktes till liv förra terminen när jag skulle luncha med kursaren. Insulinsprutan var kvar hemma. Det blir ingen lunch för mig, konstaterade jag. Den snälla kursaren erbjöd mig då en del av hennes lunch, ta yoghurten sa hon - den är snäll. Vi har tragglat diabetes fram och tillbaka i skolan, så mycket att jag tycker att folk suckar hörbart när det blir tal om diabetes. Och hon hade inte förstått att mjölkprodukter med sylt skjuter iväg sockret som värsta NASA-raketen.
Det fick mig att fundera. Vad är är det jag inte förstått? Just diabetes har jag bättre koll på än de flesta (även om jag behöver läsa på insulinsorterna lite - jag kan ju bara just de sorter jag har), men i övrigt? Var finns mina luckor? Inte känns det som om jag har en bra grund att stå på - rena rama gungflyn är det.
Försöker förlita mig på att jag faktiskt tar mina tentor, då måste jag ju ändå tillförskansat mig någon form av teoretisk kunskap. Praktiskt däremot har jag mycket liten erfarenhet. När man går på stora sjukhuset hela tiden får man sällan komma till och prova på saker. Jag har för katten inte ens gett en patient en spruta. Den kliniska praktiken har många gånger känts helt bortkastad - helt beroende på var man går iofs. På vissa placeringar har man uppgraderats från svans till tänkande människa. Måste intala mig att den där säkerheten och vanan kommer snart - några veckor på riktigt och sedan kanske den värsta osäkerheten är borta. Eller?
Det fick mig att fundera. Vad är är det jag inte förstått? Just diabetes har jag bättre koll på än de flesta (även om jag behöver läsa på insulinsorterna lite - jag kan ju bara just de sorter jag har), men i övrigt? Var finns mina luckor? Inte känns det som om jag har en bra grund att stå på - rena rama gungflyn är det.
Försöker förlita mig på att jag faktiskt tar mina tentor, då måste jag ju ändå tillförskansat mig någon form av teoretisk kunskap. Praktiskt däremot har jag mycket liten erfarenhet. När man går på stora sjukhuset hela tiden får man sällan komma till och prova på saker. Jag har för katten inte ens gett en patient en spruta. Den kliniska praktiken har många gånger känts helt bortkastad - helt beroende på var man går iofs. På vissa placeringar har man uppgraderats från svans till tänkande människa. Måste intala mig att den där säkerheten och vanan kommer snart - några veckor på riktigt och sedan kanske den värsta osäkerheten är borta. Eller?
Hjälp
Jag har presentångest. Till en 40-åring som jag inte känner särskilt väl behövs en present. Till saken hör att ge prylar till 40-åringen känns inte som en bra idé. Personen är stadd vid kassa och köper själv det som behövs i prylväg, förmodligen blir det bara fel färg, form och funktion om jag som inte riktigt har koll på personens smak försöker införskaffa någonting.
Känner att jag vill ge personen någonting speciellt. Var inne på någon form av upplevelse, i Uppsala eller Stockholmstrakten. Möjligen med Mr H och mig som sällskap. Fast det kanske är mer straff än en gåva? Eller kanske kan man tänka sig någon bra att ha pryl, som är fräck och som man inte köper själv. Aaaargh! Jag är så dålig på presenter. Varje gång någon fyller år eller ska firas av annan anledning får jag ångest och känner mig totalt misslyckad. Alltså, min hjärna är fullkomligt okreativ, den är inte gjord för att hitta på presenter åt människor.
Någon som har något, gärna barnvänligt, tips????
Känner att jag vill ge personen någonting speciellt. Var inne på någon form av upplevelse, i Uppsala eller Stockholmstrakten. Möjligen med Mr H och mig som sällskap. Fast det kanske är mer straff än en gåva? Eller kanske kan man tänka sig någon bra att ha pryl, som är fräck och som man inte köper själv. Aaaargh! Jag är så dålig på presenter. Varje gång någon fyller år eller ska firas av annan anledning får jag ångest och känner mig totalt misslyckad. Alltså, min hjärna är fullkomligt okreativ, den är inte gjord för att hitta på presenter åt människor.
Någon som har något, gärna barnvänligt, tips????
Spam
Min sambo fyller min maillåda med dumheter han hittar på nätet. I morse kom följande mail: "Skit i extrajobbet, jag vet ett bättre extraknäck: Om man har stora bröst kan man få extraknäck som kuvös till små moderlösa surikater. "Det finns ingen bättre ställe", säger Jonas Wahlström på Skansenakvariet."
Han är så lustig ... tycker han.
Han är så lustig ... tycker han.
Mäns våld mot kvinnor
Jag har gjort de valbara kurser som krävs på läkarprogrammet, ändå anmälde jag mig till "Mäns våld mot kvinnor" 7,5 hp. Tänkte att det vore intressant att få lite mer teori att ha i bakhuvudet på extrajobbet. Hade hört att kursen ska vara bra, gick ändå dit med viss bävan. Kände en oro för att det hela skulle vara ett hopkok av ultrarabiata feminister, men efter första föreläsningen är jag sugen på mer.
En kvinna från UD, som jobbat med den här typen av frågor i många år, föreläste om "Mäns våld mot kvinnor i globalt perspektiv". Hon såg ut som en rar mormor, lät som en rar mormor och gav inte ett första intryck av en stark kvinna i karriären. Hon var klädsamt blygsam. Det visade sig att hon hade många, många års erfarenhet och presenterade sina samlade erfarenheter intressant och tydligt. Som L, en av mina kursare från läkarprogrammet, som också går kursen uttryckte det: "Jag antecknade och antecknade och ville sätta utropstecken efter allt".
Det var ingen ultrafeminist där utan en människa som kunde statistiken på sina fem fingrar, som inte förringade problemen men ändå tydligt klargjorde hur det ser ut i världen för kvinnor. Det var en mörk bild hon utmålade och vi ska vara glada att vi kommit så långt med jämställdhet och förebyggande arbete mot våld som vi faktiskt gjort i det här landet. Att vara kvinna i många andra länder är en betydligt tuffare lott.
Ps Inte blev det sämre av att hon sågade "Slagen dam" längs fotknölarna - på sin fina diplomati uttryckte hon det som att "tröskeln för vad som är våld i den är väldigt låg". Första gången jag hört någon i ledande ställning faktiskt uttala sig om hur statistiken används i den boken. Kanske den enda av dem jag hört uttala sig om det som faktiskt har någon som helst känsla för statistik och analyser och inte bara apar med utan själv analyserar fakta.
En kvinna från UD, som jobbat med den här typen av frågor i många år, föreläste om "Mäns våld mot kvinnor i globalt perspektiv". Hon såg ut som en rar mormor, lät som en rar mormor och gav inte ett första intryck av en stark kvinna i karriären. Hon var klädsamt blygsam. Det visade sig att hon hade många, många års erfarenhet och presenterade sina samlade erfarenheter intressant och tydligt. Som L, en av mina kursare från läkarprogrammet, som också går kursen uttryckte det: "Jag antecknade och antecknade och ville sätta utropstecken efter allt".
Det var ingen ultrafeminist där utan en människa som kunde statistiken på sina fem fingrar, som inte förringade problemen men ändå tydligt klargjorde hur det ser ut i världen för kvinnor. Det var en mörk bild hon utmålade och vi ska vara glada att vi kommit så långt med jämställdhet och förebyggande arbete mot våld som vi faktiskt gjort i det här landet. Att vara kvinna i många andra länder är en betydligt tuffare lott.
Ps Inte blev det sämre av att hon sågade "Slagen dam" längs fotknölarna - på sin fina diplomati uttryckte hon det som att "tröskeln för vad som är våld i den är väldigt låg". Första gången jag hört någon i ledande ställning faktiskt uttala sig om hur statistiken används i den boken. Kanske den enda av dem jag hört uttala sig om det som faktiskt har någon som helst känsla för statistik och analyser och inte bara apar med utan själv analyserar fakta.
Ingenting särskilt
Det hostas och febras något mindre här nu. Skönt!
I övrigt är det inte direkt lata dagar. Som en duracellkanin ilar jag hit och dit för att komma ikapp mig själv, livet och nittiofjorton andra saker. Ändå får jag ingenting gjort, i alla fall ingenting bestående jag har nytta av.
Ögondoktorn på årliga kontrollen idag. (Han kunde inte låta bli att kommentera att det var två år sedan jag var där - och jag som trodde han inget skulle märka om jag stack huvudet i sanden). Nåväl godkänd blev jag och tog mig hem meddelst allmänna kommunikationer utan solglasögon. Dumt! Tanten bredvid mig på tåget hoppade till av skräck när jag vände mig och tittade på henne och tonårstjejerna utanför stationen kommenterade mina ögon. Nästa år ska jag nita fast en skylt i pannan: "Inte knarkare, stora pupiller pga besök hos ögondoktorn".
Till Stockholm och ögondoktorn blev jag skjutsad av Mr H som jag passade på att luncha med på Haga Deli, ett av hufvudstadens alla smultronställen. Lika bra till lunch som till kvällen. Och betydligt mer uppdaterat än deras hemsida ger sken av.
I övrigt är det inte direkt lata dagar. Som en duracellkanin ilar jag hit och dit för att komma ikapp mig själv, livet och nittiofjorton andra saker. Ändå får jag ingenting gjort, i alla fall ingenting bestående jag har nytta av.
Ögondoktorn på årliga kontrollen idag. (Han kunde inte låta bli att kommentera att det var två år sedan jag var där - och jag som trodde han inget skulle märka om jag stack huvudet i sanden). Nåväl godkänd blev jag och tog mig hem meddelst allmänna kommunikationer utan solglasögon. Dumt! Tanten bredvid mig på tåget hoppade till av skräck när jag vände mig och tittade på henne och tonårstjejerna utanför stationen kommenterade mina ögon. Nästa år ska jag nita fast en skylt i pannan: "Inte knarkare, stora pupiller pga besök hos ögondoktorn".
Till Stockholm och ögondoktorn blev jag skjutsad av Mr H som jag passade på att luncha med på Haga Deli, ett av hufvudstadens alla smultronställen. Lika bra till lunch som till kvällen. Och betydligt mer uppdaterat än deras hemsida ger sken av.
All vår väntan bliver lång ...
När Besten förstår att hela flocken ska ut och röra på sig tillsammans blir hon ivrig. Om Mr H följer med betyder det ju att det är någonting extraordinärt och spännande på gång, inte bara en av våra gamla vanliga promenader. Är han steget efter parkerar hon sig utanför lägenhetsdörren tills han kommer. Vanligen bär jag då ner henne och ställer henne utanför ytterdörren. Där sätter hon sig och väntar tills han dyker upp. Att få henne att flytta på sig innan han kommer är helt omöjligt. När han öppnar ytterdörren far hon iväg som ett skott, tjutande av lycka, som om hon var hack-i-häl på kvarterets katt.
Paula
En av mina favoritförfattare är Isabel Allende. I alla hennes böcker finns lite av hennes familjs historia, lite av Chiles historia, spännande personporträtt, udda figurer. Så också i den här, men det här är nog den som mest håller sig till sanningen. Hon skriver den åt sin dotter, Paula, när Paula faller i koma på grund av porfyrin. Hon skriver medan Paula är sjuk. Om Paula, hennes sjukdom, om sitt eget liv, om släktens historia. Det blir mycket nutidshistoria eftersom hon var släkt med Salvador Allende och kommer ihåg när han kom till makten och hur han störtades. Jag undrar om inte delar av min fascination för Chile kommer sig just av att jag läst Isabel Allendes böcker. Drömresan vore att få se Chile, från söder till norr med en avstickare till Galapagos.
Det är en oerhört stark bok, gripande. Varje gång jag läser den får den mig i tårar, och jag har säkert läst den en fyra till fem gånger vid det här laget. Varje gång jag läser den hittar jag nya detaljer som jag fäster mig vid. Har du inte läst boken har du missat någonting.
Det är en oerhört stark bok, gripande. Varje gång jag läser den får den mig i tårar, och jag har säkert läst den en fyra till fem gånger vid det här laget. Varje gång jag läser den hittar jag nya detaljer som jag fäster mig vid. Har du inte läst boken har du missat någonting.
Tillägg till matpyramiden
Jahapp, då är matpyramiden kompletterad med doxyferm, mollipect och cocillana-etyfin. Doktorn var inte lika övertygad som jag om att det hela är bakteriellt, eller snarare mykoplasmainducerat men han hade å andra sidan inga starka bevis för virus heller. Om det är rätt eller fel behandling lär ju visa sig över de närmsta dagarna ... Vore skönt om åtminstone febern försvann.
Gick till apoteket för att hämta medicinen, sträckte fram körkortet och sa att: -"Jag ska hämta ett e-recept". Ja, jag hör det svarade apotekaren. Frisk låter jag ju i alla fall inte.
Så här i sjuklingstider är Lilla Besten det dåliga samvetet. Promenaderna blir korta, alltför korta och det blir tunt med aktiveringen. Att hon tycker det är trist märks. Hon följer mig runt i lägenheten och sätter jag mig någonstans gör hon det också. En meter ifrån och sedan tittar hon på mig förväntansfullt. Jodå, det sticker direkt i samvetet kan jag tala om. För att om inte döda, så i alla fall döva samvetet tog vi bilen bort till brodern där Storstumpa, Besten och jag tog en kort sväng runt kvarteret för att hon skulle få uträtta sina behov. Sedan byggde vi hinder i trädgården och Storstumpa och Besten sprang runt, runt, runt och hoppade. Det var en skön syn. De älskar varandra och att springa. Båda två strålade av lycka. Därefter tränade vi kom. Storstumpa och jag ställde oss i var sin ände av trädgården (Jag på soliga fina altanen och Storstumpa ute i snön bakom skuggiga granhäcken. Hrm!) och skickade Besten fram och tillbaka genom att turas om att ropa kom. Hon kom i en väldig fart, den leken var lika kul den!
Gick till apoteket för att hämta medicinen, sträckte fram körkortet och sa att: -"Jag ska hämta ett e-recept". Ja, jag hör det svarade apotekaren. Frisk låter jag ju i alla fall inte.
Så här i sjuklingstider är Lilla Besten det dåliga samvetet. Promenaderna blir korta, alltför korta och det blir tunt med aktiveringen. Att hon tycker det är trist märks. Hon följer mig runt i lägenheten och sätter jag mig någonstans gör hon det också. En meter ifrån och sedan tittar hon på mig förväntansfullt. Jodå, det sticker direkt i samvetet kan jag tala om. För att om inte döda, så i alla fall döva samvetet tog vi bilen bort till brodern där Storstumpa, Besten och jag tog en kort sväng runt kvarteret för att hon skulle få uträtta sina behov. Sedan byggde vi hinder i trädgården och Storstumpa och Besten sprang runt, runt, runt och hoppade. Det var en skön syn. De älskar varandra och att springa. Båda två strålade av lycka. Därefter tränade vi kom. Storstumpa och jag ställde oss i var sin ände av trädgården (Jag på soliga fina altanen och Storstumpa ute i snön bakom skuggiga granhäcken. Hrm!) och skickade Besten fram och tillbaka genom att turas om att ropa kom. Hon kom i en väldig fart, den leken var lika kul den!
Matpyramiden
Matpyramiden dessa dagar har en bas av glass och soppa. Mellersta lagret består av Coldrex, Afrin och Strepsil och i toppen tronar Lepheton. Sannolikt borde jag istället ta lite slemlösande men i skrivande stund känns andnöden i luftrören så jobbig att flaskan Lepheton som jag hittade under skåprensningen var som en gudasänd gåva. En liten slurk och pipandet i bröstet försvann och jag kan åter igen andas, åtminstone genom munnen.
Det självömkas i stora mått här men jag inser att det finns de som har det betydligt värre. Om en vecka är det här över. Irriterande att vara sjuk när man tagit sig ledigt, å andra sidan behöver jag inte ha något dåligt samvete över projekt med tidplaner som försenas pga mig, inget tentaplugg som måste genomföras. Om man nu måste så är det faktiskt rätt läge att umgås med virusar och eventuella mykoplasmisar.
Det självömkas i stora mått här men jag inser att det finns de som har det betydligt värre. Om en vecka är det här över. Irriterande att vara sjuk när man tagit sig ledigt, å andra sidan behöver jag inte ha något dåligt samvete över projekt med tidplaner som försenas pga mig, inget tentaplugg som måste genomföras. Om man nu måste så är det faktiskt rätt läge att umgås med virusar och eventuella mykoplasmisar.
Tips till Lilla Besten
Tips till Lilla Besten: Om man inte vill att matte ska upptäcka att man står på soffbordet och tuggar i sig resterna av sconesen och vispgrädden bör man låta bli att slicka besticken. De slamrar mot tallriken.
Scones och ärtor
Kursare T kom hit och vi bytte böcker inför nästa terminshalva. Fikade, på te och Mrs Fagans scones och inte minst Tinas scones. Helt nytt för mig att laga scones i stekpanna, men fort gick det och gott var det. Inte bara tillagningen var ny utan också smaksättningen.
Här hemma har Lilla Bästen hittat en ny kudde att placera sin prinsesslekamen på och känna efter ärtor.
Här hemma har Lilla Bästen hittat en ny kudde att placera sin prinsesslekamen på och känna efter ärtor.
Nyklippt
Jag snörvlar och snorar, fryser och svettas om vartannat. Det går bra så länge jag har Cold & Flu och Afrin i kroppen, men så fort verkan av dem går över är det kört. Släpade mig in till Stockholm för att utnyttja den superfina födelsedagspresenten jag fick av Ingenjör´n. Nu är det slut med undersköterskefrisyrer och kombinationen haremsdam/amerikansk hemmafrufönat hår. Jag blev klippt av en riktigt frisör. Nu är jag fin. Och att det dessutom var väldigt trevlig att sitta där med sin kompis och världens coolaste frisör gjorde ju inte det hela sämre. Det blev en bra dag trots förkylning. Tack Ingenjör'n!
Alla familjer är psykotiska
Fria fantasier och absurditeter är inte min grej, det har jag alltid hävdat. Näe, faktabaserat och trovärdigt ska det vara, men fullt så enkelt är det inte. Även om Kallentoft inte riktigt fick nåd för ögat får ju många andra deckarförfattare det. Och deckare är ju ändå fria fantasier, det får man i alla fall hoppas. Och vad gäller absurditeter så får ju de flesta Paasillinna godkänt av mig. Och de är ju många gånger absurda i kvadrat. Svårt att säga vad det är som gör att vissa böcker tilltalar Kandidaten. Många gånger tror jag inte alls att det har med historierna att göra utan sättet att använda språket, hur man kombinerar orden.
Mellan febertopparna läser jag. Senaste boken var riktigt absurd. Douglas Couplands "Alla familjer är psykotiska". Handlar om familjen Drummond där enda dottern visserligen vandrat spikrakt mot framgång som astronaut, trots att hon bara har en arm och hand för att mamman åt neurosedyn under graviditeten, men i övrigt är det misär och dysfunktionellt i familjen av stora mått. Sönerna är småkriminella, pappan likaså, han är dessutom otrogen för det mesta. Mamman försöker hålla skenet uppe men lyckas väl inte så bra. Boken är fylld av absurditeter och galenskap och jag älskar varenda sida. Kanske för att de ändå har en väldig gemenskap och tar hand om varandra?
Baksidestexten ger en fin liten sammanfattning: "Alla familjer är psykotiska men familjen Drummond är de okrönta mästarna. De har HIV, skjuter varandra, säljer sina barn och fraktar smuggelgods tvärs över Amerika. Detta är en roman som skruvat upp allt på högsta volym. Den är vansinnig, rolig och bulldozrar sig skoningslöst fram med biljakter, rymdsex och både afrikanska och engelska prinsessor."
Mellan febertopparna läser jag. Senaste boken var riktigt absurd. Douglas Couplands "Alla familjer är psykotiska". Handlar om familjen Drummond där enda dottern visserligen vandrat spikrakt mot framgång som astronaut, trots att hon bara har en arm och hand för att mamman åt neurosedyn under graviditeten, men i övrigt är det misär och dysfunktionellt i familjen av stora mått. Sönerna är småkriminella, pappan likaså, han är dessutom otrogen för det mesta. Mamman försöker hålla skenet uppe men lyckas väl inte så bra. Boken är fylld av absurditeter och galenskap och jag älskar varenda sida. Kanske för att de ändå har en väldig gemenskap och tar hand om varandra?
Baksidestexten ger en fin liten sammanfattning: "Alla familjer är psykotiska men familjen Drummond är de okrönta mästarna. De har HIV, skjuter varandra, säljer sina barn och fraktar smuggelgods tvärs över Amerika. Detta är en roman som skruvat upp allt på högsta volym. Den är vansinnig, rolig och bulldozrar sig skoningslöst fram med biljakter, rymdsex och både afrikanska och engelska prinsessor."
Typiskt!!!!
Är det inte typiskt? Jag skulle vara ledig. Promenera Besten. Träna. Försöka röja här hemma. Läsa skönlitteratur. Läsa studierelaterad litteratur - men bara sådan jag kan läsa för skojs skull. En vecka höll det. Nu sitter jag här med feber. Hoppas bara att det inte är Mr H:s mykoplasma som studsat över till mig.
Stackars mig!!!!
Stackars mig!!!!
Midvinterblod
Ok, jag kunde inte hålla mig. Dagen var rätt oinspirerande så det slank ner en bok på rea. Fast jag vet inte vad det är med mig just nu. Hittar visst bara bottennapp bokledes. Ah, det var väl att ta i, men boken blev så haussad när den kom att jag hade förväntat mig mer. För all del, det var inte direkt plågsamt att läsa den. Och lite roligt att få en beskrivning av gamla hemtrakter var det ju. Och en kriminalassistent, eller vad titeln nu kan ha varit på huvudpersonen, som dricker lite för mycket och är rädd för människor med längre utbildning (läkare) borde man väl tycka känns mänsklig.
Fast, så var det det där med själen. Den döda. Som sveper över östgötaslätten och ser allt och hör allt och förklarar. Visst inser jag att nästan alla böcker jag läser är fantasi. Men det här var på något sätt på tok för mycket. Ska väl ge Mons Kallentoft ytterligare en chans någon gång. Men jag tycker faktiskt att Midvinterblod bara var ett ptja. Här är en till som tycker det.
Vem vill ha boken?
Fast, så var det det där med själen. Den döda. Som sveper över östgötaslätten och ser allt och hör allt och förklarar. Visst inser jag att nästan alla böcker jag läser är fantasi. Men det här var på något sätt på tok för mycket. Ska väl ge Mons Kallentoft ytterligare en chans någon gång. Men jag tycker faktiskt att Midvinterblod bara var ett ptja. Här är en till som tycker det.
Vem vill ha boken?
Ugnsstekt röding
Det har varit lat lördag här idag. Latheten kraftigt förstärkt av missmod. Frampå eftermiddagen ryckte vi upp oss och samlade vuxenpoäng. Stekte hel röding i ugn. Dé ni. Åt den fylld med champinjoner och till det ugnsstekta grönsaker och klassisk kall romsås. Fisken blev fantastiskt bra. Vi mmm:ade och aaaah:ade under måltiden och var väldigt överens efteråt om att det var både bättre och billigare än McDonald's ... och där samlade vi på oss några vuxenpoäng till.
Single white e-mail
Det fanns en tid när jag slukade chicklit. Älskade språket i dem. Huvudpersonerna vågade alltid säga sin mening och det på det mest bitande sätt. Tvärtemot hur fega jag brukade uttrycka mig på den tiden. "Single White E-mail" av Jessica Adams måste jag ha köpt när min värsta chicklitperiod var över, för jag kommer ihåg att inte ens första gången jag läste den var den något vidare. Ingen förändring i det tyckandet vid andra genomläsningen ... eller är det tredje? Kanske är den helt enkelt ingen vidare bra bok?
Victoria "Total Bloody Relationship Disaster" Shepworth är en oteknisk slarvmaja av stora mått. Hon dricker (minst sagt ) friskt, sabbar sina relationer, blir av med jobbet (nästan lite border-line kanske?), föräldrarna som dignar av skuldbörda för att de skilde sig när hon var liten köper hennes kärlek också i vuxen ålder, hon klämmer ur sig pinsamma saker som fel personer råkar höra, skriver dumma privata saker på datorn som råkar skickas till hennes kund, ringer spåtanter för att få vägledning i livet. Hennes bästa vänner ställer upp för henne i ur och skur vad hon än gör, inte så konstigt för de är lika förvirrade de. Mitt i alltihop ska Victoria hitta en man. En snygg sådan. Det är förpackningen som räknas. Killen i lägenheten ovanför är ju bara en nörd. Men så, tadaaaa (trumvirvel av sällan skådat slag), inser hon att det är insidan som räknas och hakar tag i nörden ovanför, skärper sig på jobbfronten och blir (anar man) framgångsrik frilansare.
Bah! Tillåt mig kräkas en smula. Å andra sidan,, vad kan man förvänta sig av en författare som också jobbar som astrolog och spådam åt australiensiska damtidningar? Någon som vill prova boken ändå?
Victoria "Total Bloody Relationship Disaster" Shepworth är en oteknisk slarvmaja av stora mått. Hon dricker (minst sagt ) friskt, sabbar sina relationer, blir av med jobbet (nästan lite border-line kanske?), föräldrarna som dignar av skuldbörda för att de skilde sig när hon var liten köper hennes kärlek också i vuxen ålder, hon klämmer ur sig pinsamma saker som fel personer råkar höra, skriver dumma privata saker på datorn som råkar skickas till hennes kund, ringer spåtanter för att få vägledning i livet. Hennes bästa vänner ställer upp för henne i ur och skur vad hon än gör, inte så konstigt för de är lika förvirrade de. Mitt i alltihop ska Victoria hitta en man. En snygg sådan. Det är förpackningen som räknas. Killen i lägenheten ovanför är ju bara en nörd. Men så, tadaaaa (trumvirvel av sällan skådat slag), inser hon att det är insidan som räknas och hakar tag i nörden ovanför, skärper sig på jobbfronten och blir (anar man) framgångsrik frilansare.
Bah! Tillåt mig kräkas en smula. Å andra sidan,, vad kan man förvänta sig av en författare som också jobbar som astrolog och spådam åt australiensiska damtidningar? Någon som vill prova boken ändå?
Idag gick vi inte vilse
Det blev en rejäl promenad med Bästen, taxmamman och pojkarna idag med. Tre timmar var vi ute. Jobbigt att gå i nysnön, men man får tänka att det är bra motion.Trevligt förutom den galna skidåkaren som skrek åt oss. Tydligen är alla utom skidåkare bannlysta från skogen och stigarna så fort snön fallit. Mannen var fullkomligt galen och skrek åt oss. Testostoronstinn man med medelålderskris som skrek att det alltid är kvinnor som inte förstår. Och ärligt talat, jag förstår inte. Stigarna är breda nog för att både skidåkare och gående ska kunna samsas. Jaja, när han skidade iväg kunde vi njuta av den vackra naturen igen. Och äta pick-nick. Smarriga tunnbrödsbullar á la Tina på pickipicki.
Efter tre timmars pulsande är både Bästen och jag ganska så slut. Eftermiddagen har därför tillbringats i lugn och ro. För Bästens del i ryggläge.
Efter tre timmars pulsande är både Bästen och jag ganska så slut. Eftermiddagen har därför tillbringats i lugn och ro. För Bästens del i ryggläge.
Taxar - en masse
Hämtat brorsbarnen på dagis idag igen. Tog med dem till taxmamman och taxpappan för att de skulle få träffa det senaste tillskottet i taxfamiljen, Viktor. Det var succé. Lite oväntat var det Lillstumpa och äldsta hunden som njöt mest. De jagade varandra runt i lägenheten, över sängar, soffor och fåtöljer i jakten på pipleksaken vi hade med oss till gossarna. Roligt att se eftersom Lillstumpa och Lilla Bestens förhållningssätt till varandra präglas av att de så långt som möjligt ignorerar varandra. Det hela bottnar nog i en viss rädsla från Lillstumpas sida (hon var lite för liten för att förstå ett problembarn som Besten när Besten kom till familjen). Dessutom är ju inte Besten någon lektant direkt. Barnens första kommentar när jag lämnade av dem hemma var: -"Mamma, mamma vi måste köpa hund".
Två mot en - Mille och Viktor mot gamla Oskar.
Snappe, när han var stilla en stund
... annars rantade han mest efter Lillstumpa för att få tag på pipleksaken.
Till slut tyckte husse det var dags att han lugnade sig och lyfte upp honom.
Oskar tog det ganska lugnt. Först kröp han upp i mitt knä och gosade sedan lade han sig på köksmattan.
Lycka för tjejerna är att bära en valp. Storstumpa klarar det själv ...
... medan Lillstumpa fick assistans av taxmamman.
Den nya pipleksaken lockade smågrabbarna med.
Fullt ös.
Oskar hittade en egen pipleksak
Två mot en - Mille och Viktor mot gamla Oskar.
Snappe, när han var stilla en stund
... annars rantade han mest efter Lillstumpa för att få tag på pipleksaken.
Till slut tyckte husse det var dags att han lugnade sig och lyfte upp honom.
Oskar tog det ganska lugnt. Först kröp han upp i mitt knä och gosade sedan lade han sig på köksmattan.
Lycka för tjejerna är att bära en valp. Storstumpa klarar det själv ...
... medan Lillstumpa fick assistans av taxmamman.
Den nya pipleksaken lockade smågrabbarna med.
Fullt ös.
Oskar hittade en egen pipleksak
Telefon
Storstumpa har alltid gillat att prata i telefon. Redan när hon var tre och de bodde i Australien pratade jag länge, länge med henne. Hon vaknade riktigt tidigt och brodern brukade då för att få lite lugn och ro på morgonen sätta henne i telefon med faster. Här var det ju inte riktigt lika tidigt. Glömmer inte den gången när barnet plötsligt säger: -"Men pappa vad gör du på golvet?" Brodern hade somnat under hennes stol medan hon pratade i telefon.
När de flyttade hem till Sverige lärde hon sig snabbt mitt telefonnummer och hon ringer ofta när hon har långtråkigt. Häromsistens ringde hon och undrade om Lilla Besten ville följa med dem på fisketur. När vi hade kommit överens om att det ville hon nog räckte hon luren till brodern för att vi skulle komma arrangera om detaljerna. Det visade sig att han tyckte det skulle bli besvärligt hålla reda på skridskor och krokar och ungar och hund. Varför ringde du?, undrade jag. Men det hade han ju inte gjort. Note to self: Kontrollera alltid att mamma och pappa är informerade när du sluter avtal med ungar.
Lillstumpa har aldrig velat prata i telefon. Jag passade dem igår och skrev upp mitt nummer åt henne. Nu ringde hon på morgonen. Alldeles själv. För att tala om vad jag måste ha med mig när jag hämtar dem på dagis i eftermiddag igen: Pyssel, pyjamas, present, foton, album, fina saker att sätta i albumet. Hrm, vad jag skulle ha pyjamasen till förklarade hon aldrig (möjligen kan det vara för att ibland när jag passat dem sena kvällar har vi haft pyjamasparty med pysselkväll). Hela tiden Lillstumpa tjattrade hördes svägerskan, med ganska barsk röst, i bakgrunden. "Nej! Du har så mycket pyssel! Nej! Faster kan inte köpa saker åt dig hela tiden. Nej!"
När de flyttade hem till Sverige lärde hon sig snabbt mitt telefonnummer och hon ringer ofta när hon har långtråkigt. Häromsistens ringde hon och undrade om Lilla Besten ville följa med dem på fisketur. När vi hade kommit överens om att det ville hon nog räckte hon luren till brodern för att vi skulle komma arrangera om detaljerna. Det visade sig att han tyckte det skulle bli besvärligt hålla reda på skridskor och krokar och ungar och hund. Varför ringde du?, undrade jag. Men det hade han ju inte gjort. Note to self: Kontrollera alltid att mamma och pappa är informerade när du sluter avtal med ungar.
Lillstumpa har aldrig velat prata i telefon. Jag passade dem igår och skrev upp mitt nummer åt henne. Nu ringde hon på morgonen. Alldeles själv. För att tala om vad jag måste ha med mig när jag hämtar dem på dagis i eftermiddag igen: Pyssel, pyjamas, present, foton, album, fina saker att sätta i albumet. Hrm, vad jag skulle ha pyjamasen till förklarade hon aldrig (möjligen kan det vara för att ibland när jag passat dem sena kvällar har vi haft pyjamasparty med pysselkväll). Hela tiden Lillstumpa tjattrade hördes svägerskan, med ganska barsk röst, i bakgrunden. "Nej! Du har så mycket pyssel! Nej! Faster kan inte köpa saker åt dig hela tiden. Nej!"
Meddelande till Mr H
Kyss din sambo! Hon är godkänd på ögonkursen !!!!!
Trevligaste mailet
Trevligaste mailet jag fått på länge. Ja, inte bara jag utan en hel bunt kursare också. Grattis till oss!
"Vi har rättat tentan i helgen och Du klarade den med godkänt betyg! Grattis säger vi och samtidigt glädjer det oss att Du nu kan en hel del om otorhinolaryngologi! Du är välkommen att titta på Din rättade tenta när X är tillbaka den 17 mars.
Hj hälsningar
X och Y"
Fast varför känns det då som om jag inte kan någonting? En vacker dag avslöjas den stora bluffen - jag.
Så gick ännu en dag till ingen större nytta
Dagen bjöd på trötta taxtassar och trötta matteben. Det blev endast korta promenader. Lika gott det, idag hade det inte varit läge att gå vilse. Då hade jag missat det inplanerade jobbpasset och mina kollegor hade nog blivit sura. Det var fullt ös på jobbet. Sällan man har så mycket göra.
Vilse i skogen
Det börjar bli tradition nu att Lilla Besten ylar av glädje när vi parkerar borta hos taxmamman och taxpappan. Hon vet ju att det är en rejäl promenad på gång. Mycket riktigt ylade hon i morse när vi parkerade på vanliga stället. Vi var lite tidiga och gick inte till vanliga mötesstället utan drog hem till taxmamman och hennes pojkar (mänsklig och hundar). Fyra grabbar visade sig vara för mycket för Besten. Hon gömde sig bakom mattes ben och skällde där tryggt ut småglina som var efter henne ...
På väg ut i skogen pratade vi om den gången när vi gick vilse och bestämde oss för att idag hålla oss till stigarna. Det hjälpte inte! Efter ungefär två timmar kunde vi konstatera att vi inte hade en susning om var vi var, någon av oss. Så småningom hittade vi en större skogsstig, ja faktiskt körbar väg och bestämde oss för att följa den. Någonstans måste den ju leda tänkte vi. Efter två och en halv timma hittade vi en motorsågskörande kille som fällde träd mitt i ingenting. Tack och lov visste han var han var ... och därmed var vi var och kunde guida oss hemåt. Tur var det, för vi var på väg åt fel håll ....
Fyra timmar och en kvart efter att vi påbörjade promenaden kunde Besten och jag sätta oss i bilen och åka hemåt. Vid det laget var Besten ganska nöjd med det hela och protesterade inte när resten av flocken gick hem till sig utan lät sig villigt lyftas in i bilen.
Trots den ofrivilliga spänningen var det en härlig promenad. Runt nollgradigt och häpnadsväckande nog ingen blåst. Mycket häpnadsväckande indeed för i den här staden blåser det ju för jämnan. Nåja, utan vind kan man leva med att solen inte heller stack fram sitt anlete. Vi njöt av skogen och bristen på andra människor (jo, bitvis var vi riktigt ute i ödemarken).
Så här ser det alltid ut framför mig när vi går. Lilla Besten leder truppen.
Fast hennes svans brukar sticka rätt upp i vädret.
Och så här ser det ut bakom. Taxmamman med sina pojkar. En hänger på bröstet.
Det gick ingen större nöd på oss i skogen. När vi åter igen visste ungefär var
vi var stannade vi och fikade. Taxmamman hade mumsigt fika med.
Lilla Besten talar om att hon finns. Fika? Trams! Nu är det dags för matte
att ägna sig åt viktiga saker - henne.
Hundarna väntar på smulor från rike mannens bord (fast det gick ingen nöd
på dem heller taxmamman hade laddat med taxfika också).
Lille Viktor
Äntligen i civiliserade trakter. Vi vet var vi är. Här har vi gått många gånger.
På väg ut i skogen pratade vi om den gången när vi gick vilse och bestämde oss för att idag hålla oss till stigarna. Det hjälpte inte! Efter ungefär två timmar kunde vi konstatera att vi inte hade en susning om var vi var, någon av oss. Så småningom hittade vi en större skogsstig, ja faktiskt körbar väg och bestämde oss för att följa den. Någonstans måste den ju leda tänkte vi. Efter två och en halv timma hittade vi en motorsågskörande kille som fällde träd mitt i ingenting. Tack och lov visste han var han var ... och därmed var vi var och kunde guida oss hemåt. Tur var det, för vi var på väg åt fel håll ....
Fyra timmar och en kvart efter att vi påbörjade promenaden kunde Besten och jag sätta oss i bilen och åka hemåt. Vid det laget var Besten ganska nöjd med det hela och protesterade inte när resten av flocken gick hem till sig utan lät sig villigt lyftas in i bilen.
Trots den ofrivilliga spänningen var det en härlig promenad. Runt nollgradigt och häpnadsväckande nog ingen blåst. Mycket häpnadsväckande indeed för i den här staden blåser det ju för jämnan. Nåja, utan vind kan man leva med att solen inte heller stack fram sitt anlete. Vi njöt av skogen och bristen på andra människor (jo, bitvis var vi riktigt ute i ödemarken).
Så här ser det alltid ut framför mig när vi går. Lilla Besten leder truppen.
Fast hennes svans brukar sticka rätt upp i vädret.
Och så här ser det ut bakom. Taxmamman med sina pojkar. En hänger på bröstet.
Det gick ingen större nöd på oss i skogen. När vi åter igen visste ungefär var
vi var stannade vi och fikade. Taxmamman hade mumsigt fika med.
Lilla Besten talar om att hon finns. Fika? Trams! Nu är det dags för matte
att ägna sig åt viktiga saker - henne.
Hundarna väntar på smulor från rike mannens bord (fast det gick ingen nöd
på dem heller taxmamman hade laddat med taxfika också).
Lille Viktor
Äntligen i civiliserade trakter. Vi vet var vi är. Här har vi gått många gånger.
Boken om Blanche och Marie
Med ståndaktigheten hos en tennsoldat har jag låtit bli att handla på årets bokrea. Visst, jag har gått igenom raderna med böcker både på Akademibokhandeln, Åhléns och ICA Maxi, lyft och fingrat. I sista stund har jag besinnat mig. Lagt tillbaka böckerna och gått ut. Bokhyllorna hemma är fulla med böcker. De flesta lästa och därtill mer än en gång. Några olästa. Bättre att koncentrera sig på de olästa än att fylla på med nya i hyllorna. På så sätt kom turen till "Boken om Blanche och Marie" av Per Olov Enquist igår när jag var slut i huvudet och inte tänkte göra någonting vettigt efter örontentan. Per Olov Enquist, en av svensk samtids största författare. Hyllad av kritiker. Mottagare av massor av priser. Tänkte att någonting måste man ju läsa av honom.
Det var någon föreläsare som pratade om den här. Troligen en preklinisk föreläsare. Gissar att han föreläste om MS och genom det kom in på neurologen Jean Martin Charcots gärningar och chefande på Salpetrière på 1800-talet. För jag vet att det var i samband med Charcot som boken kom på tal.
Den handlar om Charcot, hans patient Blanche Wittman. Men också om PO själv - hans barndom framförallt. Också Marie Curie - hennes liv, hennes stordåd, hennes crime de passion (näe, jag har inte läst franska - svänger mig med några få fraser - men kan inte stava till dem). Allt i en salig blandning. Sanning och fiktion. Vad som är vad går inte att säga. Utgående från Blanches tre frågeböcer, den gula, den röda och den svarta.
Och jag greppar det inte. För mig är det bara en helt obegriplig virvelvind av ord. Förvirrande och obegripligt. Är alla hans böcker likadana får nog Enquist vara för min del framöver. Däremot skulle jag kunna tänka mig att läsa mer om Marie Curie eller Charcot. Fast då helst skrivet av någon annan författare.
Någon som vill ha boken och ge den en chans, trots mina ord? Skicka ett mail så kommer den på posten.
Det var någon föreläsare som pratade om den här. Troligen en preklinisk föreläsare. Gissar att han föreläste om MS och genom det kom in på neurologen Jean Martin Charcots gärningar och chefande på Salpetrière på 1800-talet. För jag vet att det var i samband med Charcot som boken kom på tal.
Den handlar om Charcot, hans patient Blanche Wittman. Men också om PO själv - hans barndom framförallt. Också Marie Curie - hennes liv, hennes stordåd, hennes crime de passion (näe, jag har inte läst franska - svänger mig med några få fraser - men kan inte stava till dem). Allt i en salig blandning. Sanning och fiktion. Vad som är vad går inte att säga. Utgående från Blanches tre frågeböcer, den gula, den röda och den svarta.
Och jag greppar det inte. För mig är det bara en helt obegriplig virvelvind av ord. Förvirrande och obegripligt. Är alla hans böcker likadana får nog Enquist vara för min del framöver. Däremot skulle jag kunna tänka mig att läsa mer om Marie Curie eller Charcot. Fast då helst skrivet av någon annan författare.
Någon som vill ha boken och ge den en chans, trots mina ord? Skicka ett mail så kommer den på posten.
Avancemang
Lilla Besten fortsätter flytta fram sina positioner. 4:35 i morse, exakt fyra minuter efter att Mr H lämnat vår säng och medan han fortfarande befann sig i lägenheten, hoppade hon upp i sängen. Tack och lov har hon insett att tungattack på öga och öra inte uppskattas så tidigt, om någonsin, på morgonen. Hon travar bara tvärs över Mr H:s sida av sängen och blir en kanelbulle längs min nacke och mina skuldror.
Om jag någon gång ligger så till att hon inte får plats sätter hon sig bara och tittar uppmuntrande på mig tills jag vaknar och flyttar på mig. Jodå, jag vaknar. Den blicken kan väcka döda. Man skulle lätt kunna inbilla sig att hon äter koncentrerad glosoppa och blängsylta med tittjuice till middag.
Om jag någon gång ligger så till att hon inte får plats sätter hon sig bara och tittar uppmuntrande på mig tills jag vaknar och flyttar på mig. Jodå, jag vaknar. Den blicken kan väcka döda. Man skulle lätt kunna inbilla sig att hon äter koncentrerad glosoppa och blängsylta med tittjuice till middag.
Jo'rå så att eh
Jaha, i morgon är det dags. Hur det går står skrivet i stjärnorna, men efter att ha förgyllt dagen med en sisådär 7-8 gamla tentor känner jag mig mer hoppfull än jag gjort de senaste dagarna. Vi ses på andra sidan tentan! I mitt liv i frihet :-)
Paus
Näsan i böckerna. Motigt, men jag försöker i alla fall.
Suck! Stön! Stånk! och ett litet Puh!
Herrejiiisezzz vilken hög med kompendier från öronkursen att beta av innan fredag. Ärligt talat har jag ingen som helst susning om hur det här ska gå till. Det hade nog känts bättre om jag inte hade varit borta tre dagar under föreläsningsveckan. Suck!!!
Idag har jag verkligen försökt, men det är som om jag inte känner igen någonting (å det kan jag ju inte göra eftersom jag inte var där) och kompendierna är sega att ta sig igenom. Har ändå läst så mycket jag orkat och däremellan promenerat Bästen, tillbringat 1,5 timma på gymet, kört Bästen till kloklippartanten - till Bästens stora förtvivlan.
Inte blir det lättare av att Bästen tagit över grannungarnas roll som störande moment. Hon ska ha min uppmärksamhet precis hela tiden. Helst ligga mitt framför mig, på kompendierna. Bryr jag mit inte om henne gurglar det i halsen på henne och gör jag inget då transformeras hon till en lemupp och kuckelikuar av hjärtans lust. Hormonerna fullkomligen kaskadsprutar ur öronen på den skendräktiga lilla tokan. I morgon får jag nog sätta mig på biblioteket.
Nu ska jag fundera över ny lästaktik inför kvällen. Försöka göra gamla tentor? Oj, vad jag önskar att jag hade svaren - det skulle spara en bra massa tid. Det känns helt omöjligt att få in allt innan fredag och jag orkar verkligen inte läsa under vår lediga period. Det är ju den semester jag får i år. På något sätt måste jag fixa tentan på fredag. Vet bara inte hur. Idéer?
Idag har jag verkligen försökt, men det är som om jag inte känner igen någonting (å det kan jag ju inte göra eftersom jag inte var där) och kompendierna är sega att ta sig igenom. Har ändå läst så mycket jag orkat och däremellan promenerat Bästen, tillbringat 1,5 timma på gymet, kört Bästen till kloklippartanten - till Bästens stora förtvivlan.
Inte blir det lättare av att Bästen tagit över grannungarnas roll som störande moment. Hon ska ha min uppmärksamhet precis hela tiden. Helst ligga mitt framför mig, på kompendierna. Bryr jag mit inte om henne gurglar det i halsen på henne och gör jag inget då transformeras hon till en lemupp och kuckelikuar av hjärtans lust. Hormonerna fullkomligen kaskadsprutar ur öronen på den skendräktiga lilla tokan. I morgon får jag nog sätta mig på biblioteket.
Nu ska jag fundera över ny lästaktik inför kvällen. Försöka göra gamla tentor? Oj, vad jag önskar att jag hade svaren - det skulle spara en bra massa tid. Det känns helt omöjligt att få in allt innan fredag och jag orkar verkligen inte läsa under vår lediga period. Det är ju den semester jag får i år. På något sätt måste jag fixa tentan på fredag. Vet bara inte hur. Idéer?
One down, one more to go
Ögontentan avklarad. Den kändes human. I början av kursen var det någon (kursansvarig?) som klämde ur sig att vi skulle kunna tillräckligt för att veta när vi ska remittera patienter vidare till ögonspecialist. På den nivån var tentan.
På eftermiddagen blev det praktiskt prov i öronstatus. Ansvarig såg det mer som ett övningstillfälle än ett test och tur var väl det annars tror jag inte någon av oss hade blivit godkänd. Att ingen av oss övat var alltför tydligt. Och tyvärr den tråkiga följden av att vi är en betydligt större klass än normalt. Eftersom nya läkarprogrammet är bara något år efter oss trycker programledningen nu igenom så många som möjligt på gamla läkarprogrammet. De nya kursarna är riktigt trevliga och bra men jag surar ändå över tilltaget. Att vi får betydligt färre övningstillfällen och blir sämre förberedda för att gå ut på AT blir bara alltför tydligt vid sådana här tillfällen. Undervisningskvaliteten blir helt klart lidande när vi är 20-talet fler i kursen än tidigare terminer. 
Väl hemkommen hittade jag Besten nerbäddad i min säng. Hon börjar bli skendräktig igen och kan inte få nog med kärlek. När husse sov på förmiddagen fick hon därför ligga bredvid i min säng. När husse gick upp blev hunden kvar. Jo, vi har släppt alla spärrar. Det är fritt fram för den lilla rackaren nästan överallt nu. I natt kom hon och sälade (sticker upp huvudet ovanför sängkanten) sig vid halv två och visade tydligt att hon minsann inte tänkte acceptera ett nej. Jag lyfte upp henne tyst för att Mr H inte skulle säga någonting - han är fortfarande strängare än jag. Vaknade som vanligt efter sådana nätter med kramp i knät och muskelvärk både här och där för att 8 kilo taxfröken har en förmåga att bre ut sig i sängen och jag får balansera på kanten.
Jaha, då är det väl bara att samla ihop lilla hjärnan och försöka plugga till fredagens tenta ... Jag börjar i morgon.
Det här var inte roligt!!!!
-15,4 grader när Bästen och jag ska ta vår morgonpromenad. Jag lägger in ett veto.