Kandidatdropp

Idag är jag bara bäst.
Igår var det annat ljud i skällan. Jag var sämst.
Svor och levde om i vardagsrumssoffan. Mr H gav upp alldeles att försöka hjälpa mig. Tänk vad deklarationstider kan göra med folk (läs: denna kandidat).

Jag kunde bara inte begripa hur man är  tvungen att plötsligt ett år fylla i en massa extra blanketter. De flesta siffrorna fanns ju bevisligen redan hos skattemyndigheten. Och inte är det mitt fel att aktierna både förökat sig och tagit sig av daga i min famn under året. Jag visste inte ens att de fanns.

Hur i hela fridens namn skulle jag veta vad min pappa betalade för de få aktier han köpte till mig någon gång i forntiden? I år är det 20 år sedan han dog. Rutan om inköpspris var nära att dö en mycket våldsam död i närkontakt med bläckpennan. Det slutade med att jag i ren ilska lämnade pappren huller om buller och tänkte att i morgon skriver jag under in blanco och skickar in skiten, har jag tur är det ingen som kontrollerar det hela och ber mig förklara.

Någonstans i bakhuvudet fanns också tanken att snälla, snälla farbror och faster som är självaste deklarationskungen och drottningen kanske skulle kunna lämna jobbet  med att deklarera åt kapitalstarka personer med invecklade affärer och aktier, obligationer och allt vad värdepapper heter i tio minuter och hjälpa Kandidaten med hennes sunkiga och simpla studentekonomi. (Hupp, världsrekord i lång mening?)

Efter en natts sömn var jag något piggare och logikcentrum inkopplat igen. Och se på den lede, exakt fyrtiotre minuter efter att processen påbörjades på nytt var alla siffror och extra blanketter på plats, deklarationen underskriven och klar.
Hurra! Hurra! Hurra! Fy f-n vad jag är bra.

Det är ett tag sedan nu. Mr H införskaffade en GPS med motiveringen att den kan Kandidaten behöva i sommar när hon far runt på de västgötska vägarna. Jojo, någon som verkligen tror att jag kommer vara den som sliter ut det tekniska fanstyget?

När jag gick på mellanstadiet var det modernt med Dianablusar och gubbabyxor. I ungefär samma veva kom skotskrutiga byxor och Lyle and Scott tröjor. Lite senare var det pastellfärger och pingvinärm som var grejen. Det var ungefär då jag slutade bry mig om kläder. Min brist på intresse för kläder har det orerats om på bloggen förr. Min antipati för vita byxor däremot har det varit tyst om, men den är stark. Det var därför med största förvåning jag kom på mig själv med att köpa ett par vita byxor idag. Av jeansmodell dessutom. Vad hände? På kvällens träff var vi fyra som hade vita byxor på oss. Vågar man tro att jag var aningens modern idag?

Träffade ett gäng gamla arbetskompisar. Flertalet har jag inte sett sedan jag började plugga. Vi började på Gondolen (rena turen att jag hittade dit, Katarinahissen var ju stängd) och fortsatte till Portofino. Dit hittade jag för där i krokarna hade jag en gång i tiden en pojkvän som bodde. Låg det inte en restaurang med ett "gåsigt" namn där förut? Maten var fantastisk fin men bäst var ändå sällskapet. Mycket fanns att önska på företaget vi alla jobbade på en gång, men arbetskamraterna var av toppklass. Trots att flera av oss inte setts på många år var det en varm stämning från början. Vi skrattade gott åt allt och inget. Hade livet sett annorlunda ut för oss alla tror jag att flera av dem idag hade kunnat räknas till mina bästa vänner. Det är länge sedan jag hade en så här skön kväll. Inser vilken misär mitt sällskapsliv varit de senaste åren av kända och för andra okända anledningar. Längtar efter examen och att få komma igång igen med de delar av livet som saknas. Tills dess får jag suga på kvällens karamell ett tag. Den räcker långt.

Misstänker att mitt lilla pälsmonster kommer att sova gott i natt. Hon är nog rejält utmattad. Började dagen med en lång promenad i skogen - strax över två timmar. Inget konstigt med det. Det var först på kvällskvisten hon fick slita ordentligt. Brodern har försökt springa med henne några gånger. Av någon underlig anledning vägrar hon det. Fyra tassar i marken - typ!

Så kom brodern på att Storstumpa och jag kunde ta cyklarna och cykla bredvid medan han och pälsmonstret sprang. Så gjorde vi. Pälsmonstret sprang, och det med besked. Jag höll på att trilla av cykeln av skratt för hon drog iväg med en väldig fart och det kan inte hjälpas men en tax som springer som en tok ser ut som en ... tok. Några gånger tvärstannade pälsmonstret och kollade att matte var med, men annars gick det bra. Nu sover hon gott och vet inte att samma aktivitet snart kommer att drabba henne  igen.

Ps. Mot slutet kroknade pälsmonstret lite grann och drog inte längre brodern efter sig. Brodern kommenterade det hela lite kaxigt med ett: "Undrar vem som är tröttast nu?". Just då fick pälsmonstret syn på en katt. Det var mycket energi i pälsmonstret fortfarande kan jag tala om, behövdes bara någonting som fick henne ur rutinjoggandets famn.

Passar brorsbarnen. Det kan förvåna mig vad som kommer ur barnamun. Som när hunden tog sig ner för den otäcka trappan med öppna steg för hon tyckte att matte varit på nedervåningen för länge. Då klämde Storstumpa ur sig: "Vilken kärleksfull och vänlig hund du har". Kärleksfull?? Är det ord som nioåringar använder?

Släpade med mig tvätten till lillebrors hus. Attans skönt. Nästan som att ha egen tvättmaskin. Passa barn och tvätta - det är att göra två flugor på smällen det :-)

Det är så trevliga saker man läser om på hud och infektion. :-)
I går pluggade jag meningit och skelettinfektioner.
I dag pluggade jag huvudlöss, skabb och flatlöss.

Ibland får Lilla Besten rått kött. Det är mumma för liten taxfröken. Så pass att hon anser sig få för lite. Det visar hon tydligt. Ställer sig i köket och tokskäller. När vi kommer farande och undrar vad hon sysslar med blänger hon argt på oss, blänger på den tomma skålen, dunkar den i elementet. Sedan börjar hon om igen skäller......
Ända tills vi fyller på skålen.

Vafalls? Det var -5 grader i morse när Lilla Besten och jag skulle gå ut och gå.  Det är absolut inte ok! Jag har ju packat ner mina vinterjackor.

Storstumpa ringde: Kunde faster och Lilla Besten tänka sig att följa med på en promenad? Jodå, det kunde vi. Trög är hon inte (alltid) gamla faster och stoppade ner lite taxbelöning i fickan eftersom hon kände på sig att Storstumpa skulle gå åt agilitybanan till. Så blev det.

Med på promenaden var Storstumpas kompis. På vägen till banan hörde jag Storstumpa förklara för kompisen att Lilla Besten var hennes halv-kusin, för Besten var som fasters barn och hon var ju ingen människa så hon kunde inte vara hel. Öh? Jag har alltså ett väldigt hårigt och väldigt skälligt barn. Vad säger det om mig? Lätt hundfixerad? Stopp, säg inget, jag vill ingenting veta!

Träningen blev lyckad. Lilla Bästen fann sig i småtjejernas förvirring och knaskommandon och sprang villigt med dem. Det förvånar mig hur bra det gick med tanke på hur hon var när hon kom till oss. Avslutningsvis kastade sig tjejerna på marken och tävlade om hennes uppmärksamhet för att bli pussade i ansiktet. Ändå kunde tjejerna gå hem med alla kinder hela. En riktigt lyckad träning. :-)

Suveräna föreläsare idag. Vi har skrattat oss igenom dagen. Höjdpunkten var eksemföreläsningen. Hur kul kan det vara tänker ni. Med den föreläsaren - hur kul som helst. För första gången i mitt liv kommer jag ut från föreläsningen och känner att jag kan det här nu, utan att repetera alltför många gånger. Det mesta vi hör och ser på föreläsningarna är sjukt, sjukt, sjukt. På min begäran fick vi en minut förhållningsorder om skötsel av normal, frisk hud. Åt den gör man inte mycket. För att få anledning att klabba på en massa smörja ska huden vara riktigt torr - inte bara kännas så. Att smörja och smörja leder bara till rosacea och andra tråkigheter. Så nu vet ni det. Eftersom ni nu stryker ansiktskrämen från dyra företaget på inköpslistan har jag besparat er en massa pengar. Känner ni er tacksamma ska ni gärna få mitt kontonummer att sätta in ett litet bidrag på :-)

Så drog huddelen av kursen igång. Det var väldigt uppenbart att kursarna kommer ihåg lika lite från preklin och huddelen där som jag. När föreläsarna ställde frågor blev vi alla stumma och emellanåt kom det mer än lovligt dumma frågor från auditoriet. Mycket som fallit i glömska med andra ord.
Alla diagnoser och diagnostiska ord var väl inte helt nya, men idag svängde två av föreläsare med bland annat följande ord:

dapsone, pityriasis versicolor, efflorescenser, CREST, sclerodactyli, nålmetoden, erytem, rosacea, makula, T-cells lymfom,  retinoider, dermabrasio, nefriter, sklerodermi, urtica, granuloma multiforme, papel, nodulus, pedunkulerad, PMLE, filiforma, navlad, verrukösa, thalidomide, ridauralupus erythematosus, vesikel, bulla, pustel, fjäll, krusta, erosion,psoriasis, kontaktallergi, demografism, köldurticaria ulcus, pityriasis rosea, fissur, ragad, sarkoidos, excoriation, atrofi, acute cutaneus, Raynauds, anticentromer-ak, hypertrofi, alopeci, lichenfiering, purpura, peteckier, eckymoser, dermatomyosit, calcinos, telangiectasier, linjör, anulär, arcuat, gyrat, erythema multiforme, subacute cutaneus, kokardformad, retikulär, seborréeksem,  vaskuliter, lupus vulgaris, invers, guttat, rheumatoida noduli, discoid, clofazimin, UVA-1 photoferes, azathioprin, nummulär, plaque, dermatoskopi, chronic cutaneus, fotoallergisk/toxisk reaktion,  diaskopi, Woods lampa, erytrasma, prurigo nodularis, lichem ruber, hypertrofisk, dermatofytinfektion, nummulärt eksem, pityriasis rubra pilaris.

Vi hade ett par föreläsningar till. Rivstart! Typ!

Har inte tid att skriva. Försöker pussla ihop fyra scheman för att förstå hur hud- och infektionskurserna är uppbyggda.

Komplettering med Mårrs kommentar:
"Hehe. There you go :)

"Sitter och bligar förtvivlat på kommande kursers (ja, vi kör tandem igen, hud/venerologi + infektion) scheman, inte mindre än tre sådana ska fogas ihop för att man ska få klart för sig var man ska befinna sig under dygnets vakna timmar framöver. Det är föreläsningar varvat med jourer, en dagstur till hudkliniken i Gävle, obligatoriska ronder och kort sagt en jävla röra, bara."

(Utdrag ur blogg 071014. Det fjärde schemat dök upp senare:)) "

Och så säger det att det blir bättre med åren. Tillåt mig tvivla!

Ps. Det fjärde schemat är inget riktigt schema, mer än förklaring till övriga - och det behövs. Lätt att förstå är det inte. Till och med den som skulle förklara för oss verkade lätt förvirrad.

Fem lediga veckor har gått snorfort. Från vinter till vår i ett huj. Har inte hunnit hälften av det jag tänkt mig och ändå är det dags att gå till skolan igen i morgon. Kurserna lär vara bra, ändå är jag inte ett dugg sugen. Det är så mycket utanför skolan som borde få ta tid, ork, kraft och fokus. Med långa skoldagar kan jag inte prioritera som jag vill. Det är ruttet! Skolan kan inte prioriteras bort och som sagt kurserna lär vara jättebra. Önskar bara att de inte var en del av mitt liv just nu. Suck!

Jag vet inte hur jag tänkte, det var ju inte någon ligga-vid-stranden-och-läsa-semester vi hade planerat. I väskan till Rom följde fyra pocketböcker med. En endaste kom hem läst, vi hade för mycket att titta på för att lägga oss och läsa.
Den lästa boken var "Iskällaren" av Minette Walters. Har läst den förut och den gången tyckte jag bara att den var så där. Irritationsmomenten fanns kvar - en massa olika personer att hålla reda på, fullt av fördomar, argbiggor, stereotyper.

Ändå, gillade jag boken bättre den här gången. Skulle faktiskt kunna sträcka mig till att säga att den är lite bättre än ok. Hade jag inte lämnar boken i Rom kunde det varit läge att läsa om den någon gång i framtiden.

Varför den var bättre den här gången är svårt att säga. Kanske har jag blivit bättre på att läsa mellan raderna? Kanske var huvudet mindre sprängfyllt av annat? Kanske är jag bara i en annan fas i livet? Kanske har jag utvecklats? Positivt eller negativt, låter jag vara osagt. Klart är ju i alla fall att boken lär vara exakt densamma som förra gången jag läste den. Ändå var den bättre.

Jo, det har jag tänkt säga hela dagen. Nu blir det av: GLAD PÅSK!

Det tog väl fem gånger eller så förra året innan de svindyra, nyinköpta joggingskorna åkte in i garderoben due to knä- och höftsmärtor. Med senaste dagarnas "torka-upp-blötan-väder" började längtan dyka upp i mig igen. Längtan efter att faktiskt kunna motionera joggandes och tillsammans med Lilla Besten. Därför fick de komma ut ur garderoben nu - skorna.

Efter ungefär ett års vila såg de faktiskt lite sugna ut på att trampa jord. Jag lärde mig någonting förra året, min vanliga bråttomattityd fungerar inte med jogging alltså ska här byggas joggingknän och jogginghöfter extremt långsamt i år. Ska på många veckor inte ens vara i närheten av maxprestation. Kanske kan jag då i slutet av sommaren springa någon mil ett par gånger i veckan?

Lilla Besten fattade galopp(en) direkt och sprang lycklig vid min sida, eller snarare framför i sprintertakt. Springa är kul när man är tax! Hon surnade till lite när jag bröt redan efter fem minuter. Vid det laget var varken hon eller jag trötta, andningen kändes normal och knän och höfter hade precis blivit lätt varma. Men det var enligt planen. Inte har jag en aning om hur långt (eller snarare kort ) jag orkar springa men jag ska hålla mig långt under maxgränsen i år och öka ytterst försiktigt. Allt för knänas och höfternas skull. Någon som kan skicka en påse tålamod?

Har hälsat på 97-åriga farmor. Sedan en tid är hon "satt på hem". Det är under protest från hennes sida, men hon behöver mer stöd nu, hon skulle helt enkelt inte klara att bo helt själv längre. Ringde i morse och det första hon frågade var om jag skulle komma. När jag dök upp två timmar senare och frågade vad hon gjort blev svaret: "Suttit här och väntat på dig".


Hon hävdade bestämt att hon bara är på hemmet tillfälligt och när det blev dags för lunch förklarade hon att maten på hemmet inte är så bra så det var nog bäst att hon följde med mig tillbaka till stan och att vi lunchade där. Men jag genomskådade det lilla rymningsförsöket.


Farbror som är den som hittat hemmet (ett jättefint ställe) och hjälpt henne med flytten fick sig några kängor under samtalet och jag fick försöka släta över. Idag var en bra dag. Visserligen kallade hon mig sonhustru, men det tror jag beror mer på att hon inte hittar orden efter senaste stroken än att hon verkligen trodde jag var det. Att jag läser till läkare och är klar om mindre än ett år hade hon nämligen full koll på och talade stolt om det för alla som ville lyssna.

Inbokat telefonmöte med banken idag. Det skulle pratas pension. Exakt jämt tycker jag det trillar in papper om pension hit och dit. Nu för tiden står det mest en massa minus där jämfört med förra utskicket. Med nästan ingen inkomst alls har jag föredragit att göra som strutsen. Köra huvudet i pappershögarna utan att titta efter vad det står. När nu banken för en gångs skull visade sig lite aktiva och erbjöd en genomgång tänkte jag: Varför inte? Det kan ju vara bra att ha i bakhuvudet när pengarna väl börjar sippra in - förhoppningsvis om en 7-8 månader.

Killen jag pratade med var rena domedagsprofeten. "Nu räknas alla arbetade år, sa han, och du har ju pluggat i två omgångar. Det är många år." För att i nästa andetag nästan stridslystet meddela att "Om du börjar jobba i januari 2010 har du bara 24 år på dig att få ihop till pension". Vidare fortsatte han "Ja, vi räknar bara med att man orkar spendera i tio år efter pensionen fram till 75, sedan är orken slut".

Den som lever till pensionen får se.

Rom var dyrt som bara den. Plånboken glappade som käften på en abborre. Det var skräpigt och skitigt. Överallt låg det gamla fimpar, floden var full av skräp. Allt man tog i var kladdigt och klibbigt. Romarna var burdusa. Ändå tycker vi att staden var enormt charmig. Det fanns massor av intressanta och vackra saker att se. Vi åker gärna tillbaka. Semestern har varit underbar.

Nu är vi hemma igen. Snön är tack och lov borta. Det var fyra nyanser av brunt som mötte oss, men snart grönskar Sverige igen och vi såg faktiskt klungor av tussilago längs E4:an.

Lilla Besten skrek av glädje när vi hämtade henne. Hon kom i självsvängning av glädje och kunde då rakt inte sluta. När vi kom hem till lägenheten tog det ny fart, hon gick runt i sina domäner och skrek av lycka.

Alla tre har vi haft det toppen - Besten på pensionat och vi i Rom. Ändå är det som de säger: "Borta bra, men hemma bäst".

Igår avslutade vi dagen med att strosa och äta middag i Trastevere som är Roms bäst bevarade medeltida kvarter. Det var så mysigt att vi gick tillbaka dit idag för att se mer. Så mycket som vi gått den här semestern har vi aldrig kunnat gå tillsammans förut. Mr H:s eländiga diskbråck har alltid satt stopp för allt travande. Redan 1 månad efter operationen var han mycket bättre än tidigare och i Malaysia kunde vi knalla en del, nu - 1,5 år efter operationen är det inte ryggen som sätter stopp för våra aktiviteter längre. Det är så skönt.

Också idag har vi varit inne i flera kyrkor. Skenheligt av mig som ateist kan man tycka, ändå är det något av det vackraste och mest rogivande jag vet. Den här resan har vi sett kyrkor av alla de slag. Stora, pråliga, små och enkla och allihop har varit så fantastiskt vackra.

Romarna verkar vara kloka människor, många av dem har hund. Vi har sett hundar av alla möjliga raser, men kanske fler små än stora. Taxar verkar populära. Knappast några jagande taxar och många med lite annat blod i, men huj så söta de är. Och oj vad jag saknar Lilla Besten när jag ser dem.









Universitetets botaniska trädgård slank vi in i en stund. Lummigt och vackert. I parken såg vi vad som var en av resans höjdpunkter. Gröna fåglar, med lång stjärt och illröd näbb. Papeojliknande saker.  Måste ta reda på vad det var. En matade en annan som satt inne i boet i trädstammen. Det var skönt att slippa larmet från trafiken och få lite lugn och ro. Den här staden är visst aldrig tyst. Italienarna tutar hela tiden, bilarna låter och inte blir det mindre ljud av att alla vackra gator är av kullersten - det dämpar ju inte direkt ljuden. På det ett ständigt bakgrundsljud från polis- och ambulanssirener. Idag var det dessutom en polishelikopter i farten för att hålla reda på alla demonstranter. Med lite engelska och lite spanska och ännu mindre latin har vi listat ut att det var någon slags arbetar-, kommunistdemonstration på gång idag. Massor med folk som demonstrerade. För eller emot vad orkade vi dock inte ta reda på.

Det har varit strålande sol och varmt i Rom idag. Mr H och jag har gått i kortärmat, medan romarna inte riktigt vågar lita på att våren är här utan går klädda i åkpåsar (Mr H:s benämning på täckkappor) och andra vinterkläder inklusive mössor och vantar på barnen. Helt obegripligt! Det måste ha varit 20-22 grader idag. Kanske går de efter almanackan?
Det har varit en härlig dag i en vacker stad. Och ja, pizza, öl och glass har stått på menyn idag med. Dock inte den lyxigaste varianten av glass - numera passar vi oss noga.


Det här är den kyrka som verkar ligga närmast hotellet. Det är inte långt bort. Staden kryllar av kyrkor - nästan 365 stycken, en för varje dag på året. Den här var betydligt enklare än andra vi sett under resan, men definitivt inte mindre vacker.


Huset här har vi gått förbi flera gånger och funderat på vad det är. Igår skulle vi gena genom parken nedanför och upptäckte att den verkar vara en mötesplats för MSM. Var vi än gick såg vi män lite nonchalant draperade på murar eller bara stående i väntan ...
Jag tog ett fast grepp om Mr H så de skulle veta att han inte var tillgänglig. Hade ju varit surt att förlora honom i den parken. :-)


Det finns inga skyskrapor i Rom. Jag är ingen skyskrapehatare men jag tror ändå att bristen bidrar till att staden är så vacker. Att många hus har gammal arkitektur oavsett om de är nya eller gamla kanske ändå är den tyngsta orsaken?
 

Visst är poliserna stiliga? I ridstövlar och sabel.


En staty på en av fontänerna vid Piazza Navona.


Mr H stod för dagens agenda. Det blev långsamt strosande genom stan. Många sittstunder för att vila ben och fötter. (Inte mig emot, vid det här laget brinner det under fotsulorna redan när vi vaknar). En av sittstunderna var här på Time Elevator. 4D-film om jordens utveckling och Roms historia. Faktiskt intressant och roligt.


Någon skrev till mig att romarna tycks tycka att det räcker med all historia de bjuder på,så trevliga mot turister behöver de inte vara. Faktiskt tycker jag att det ligger något i det. För att klara sig i den här staden får man buffla sig fram, vanlig svensk försiktighet och hänsyn är klart dåliga egenskaper. Fast sanningen att säga är det inte bara italienarna som bufflar. Turisterna också. Igår blev jag ganska så brutalt undanskuffad av en man som skulle först fram till utkikspunkten och fotografera. Turist förstås och med sådana turister kan man förstå att romarna tröttnar på att ha dem i vardagen.

Att vara i Rom med Mr H är så mysigt. Vi har det fantastiskt bra. Tjugo grader varmt och sol idag. Några partykvällar blir det inte, vi orkar inte efter allt gående. Idag gav vi oss ut tidigt och kom hem elva mmar senare, en stor del av den tiden har ägnats åt att promenera. Dagen tillbringades i Vatikanstaten och i området runt Pantheon. Vi har sett så otroligt mycket vackert. När både golv, väggar och tak är utformade av de mest fantastiska stenar och dekorerade med statyer och målningar blir det så mycket att man inte vet var man ska titta. Peterskyrkan var storslagen - vi lyckades tillbringa tre timmar där - och det hade inte gjort något om vi fått tillbringa en hel dag där. Utsikten från kupolen var lika fantastisk. För att inte tala om allt vackert i vatikanens muséer och sixtinska kapellet.

Idag fick tyvärr SMHI alldeles rätt. Det har hällregnat. Vi hade precis tagit oss till Villa Borghese när himlens portar öppnade sig. Att gå i parken kändes som en ganska usel idé i det läget och med "Galleri Borghese" fullbokat hela dagen var det bara att planera om. Vi tog tunnelbanan vidare. Designern för tunnelbanestationen tycks förresten ha hämtat inspiration från vårt kökskakel.


Så kom det sig att vi hamnade på en guidad tur. Första stopp: Domitillas katakomber. Tyvärr var vi förbjudna att ta bildbevis, men intressant var det och jag gjorde mitt första inköp. Egentligen är det ju mammas jobb, men jag köpte mig en liten ängel till granen.


Därefter for vi till katedralen San Giovanni in Laterano också kallad "Alla kyrkors moder". Enormt stor och pampig.





Den här porten står öppen ett år vart tjugofemte år som påven sitter vid makten. Den öppnas när han knackar på den med en hammare. Tre portar till, som öppnas som en del i påvens jubileum, finns i olika kyrkor i Rom.




Inte mycket kvar av den här akvedukten efter 2000 år. Kan ni förstå hur de kunde bygga sådant här på den tiden med de material, verktyg och maskiner som fanns att tillgå? Jämför med storleken på bilarna så förstår ni hur pampiga de är.

Överallt i staden finns präster och nunnor i alla åldrar. När man kommer in i kyrkorna pågår ofta gudstjänster i något eller några av sidokapellen. Flera präster brukar vara aktiva och ofta sitter det en eller flera grupper nunnor i kyrkbänkarna, att lyssna till dem när det sjunger psalmer eller reciterar är fantastiskt vackert. Vi sätter oss ofta ner och lyssnar och fylls av något stort och rogivande. I det läget är det inte svårt att förstå vilken frid starkt religiösa kan finna i att delta i gudstjänsterna.



Den heliga trappan. Det påstås att Jesus gått här, därför får man inte besudla trappan med sina fotsulor utan alla går på knäna upp.

Sista stoppet blev Santa Maria Maggiore där taket är av rent guld.

Prästerna har anammat 2000-talet. Biktstolarna hade röda lampor som lyste när de var upptagna och på dörrarna satt lappar med vilka tider prästerna var där och vilka språk de talade då. Vi kunde se att bikt erbjuds på åtminstone följande språk: italienska, engelska, franska, polska, ungerska, ryska.