Vackert väder
Vackert väder idag. Nästan ingen uppdaterar sin blogg. Jag tror jag skiter i´t jag med.
Lata dagar i solen...
Vad skulle jag göra sådana här dagar om inte broderns och svägerskans trädgård fanns? När det är tokigt varmt ute och solen skiner och man måste plugga infektion? I ett par timmar parkerade jag mig i en solstol på deras gräsmatta medan de agerade arbetsbin runt mig och gjorde vad man nu gör när man har trädgård och hus. Lilla Besten tyckte det var tråkigt och varmt och lade sig demonstrativt i skuggan under solstolen.
Zzzzzzzzznark
Hudtentan avklarad, återstår att se om den blir godkänd. Bara att ta nya tag och ladda om inför onsdagens infektionstenta, men först ska jag sova en stund. Bror och svägerska var på bal på slottet igår. Faster passade brorsbarnen. Vet ni hur mycket sömn man får med två stumpor och en hund i sängen? Inte mycket kan jag tala om.
Nästa gång ska Storstumpa ligga bredvid mig, hon ligger still på natten. Lillstumpa pratade, kastade sig och sparkade mig i sömnen. Och när hon inte gjorde det visade Besten all sin kärlek genom att omväxlande slicka min arm och omväxlande försöka krypa in under mitt huvud så hon kom nära, nära. Suck! Stackars småbarnsföräldrar som har det så varje natt.
Dessutom vaknade jag med jämna mellanrum och funderade på om inte de dansande tu borde komma hem snart. Det hade jag inte behövt göra för under någon av mina sovstunder hade de landat i huset och snusade i sin egen säng en trappa upp. Dessutom är de ju snart 40, så de är ju kapabla att ta hand om sig själva - också under en festnatt. Och jag förvånas över hur jag kan sova som en gris också de nätter jag sover illa.
Nästa gång ska Storstumpa ligga bredvid mig, hon ligger still på natten. Lillstumpa pratade, kastade sig och sparkade mig i sömnen. Och när hon inte gjorde det visade Besten all sin kärlek genom att omväxlande slicka min arm och omväxlande försöka krypa in under mitt huvud så hon kom nära, nära. Suck! Stackars småbarnsföräldrar som har det så varje natt.
Dessutom vaknade jag med jämna mellanrum och funderade på om inte de dansande tu borde komma hem snart. Det hade jag inte behövt göra för under någon av mina sovstunder hade de landat i huset och snusade i sin egen säng en trappa upp. Dessutom är de ju snart 40, så de är ju kapabla att ta hand om sig själva - också under en festnatt. Och jag förvånas över hur jag kan sova som en gris också de nätter jag sover illa.
Varför bor jag i storstan?
När det är motigt så behövs det inte mycket för att man ska börja grina för att någon är snäll. Periodvis har jag ångrat beslutet att fara iväg och jobba i sommar. Jag ser verkligen fram emot själva jobbet, men det är så mycket som ska administreras runt omkring och när energin är under minus och man kämpar med vardagen blir det där extra oöverstigligt.
Det ska hyras bostad, det ska ordnas med el, det ska fixas nyckel. Jobbigt! Också gör de här snälla, snälla människorna ute på landet det så lätt för mig. Det finns inga gränser för servicen, de sträcker sig längre än de skulle behövt. Och den här välviljan från människor jag inte känner får mig att börja grina. Tack och lov hinner jag lägga på luren först. Att grina för att någon är snäll. Man har väl aldrig hört på maken!
Det ska hyras bostad, det ska ordnas med el, det ska fixas nyckel. Jobbigt! Också gör de här snälla, snälla människorna ute på landet det så lätt för mig. Det finns inga gränser för servicen, de sträcker sig längre än de skulle behövt. Och den här välviljan från människor jag inte känner får mig att börja grina. Tack och lov hinner jag lägga på luren först. Att grina för att någon är snäll. Man har väl aldrig hört på maken!
Hej dagbok!
Klarade av sista gången på extrakursen, '"Mäns våld mot kvinnor", igår. Tentan godkänd och klar. Hurra! Det har varit en riktigt bra kurs. Inte köper jag allt som de säger och ibland förvånar det mig att kursarna inte ifrågasätter mer - för de är verkligen vetgiriga och analytiska. Men jag tar till mig det jag har nytta av och där jag inte ser tydliga vetenskapliga bevis fortsätter jag tycka att det är en sammansvärjning från rabiata feminister. Inte tu tal om att våld mot kvinnor är ett stort problem i världen. Inte tu tal om att vi måste göra något, men jag tror att man skulle nå närmare en lösning om man talade klarspråk på vissa punkter. Det är min personliga reflektion och kanske ordar jag mer om det en annan dag.
Hade varit fint att fira avslutet med att skriva på papper på ett hus vi ville ha. Så blev det inte. Ska vi någonsin ha ett hus får vi nog skicka torpeder till de andra budgivarna eller åtminstone sätta skattmasen på dem. Budgivningarna blir sjukare och sjukare. Är det verkligen rimligt att priserna stiger med 30 % över utgångspris?
Idag kandidatade jag på Venerologen. Kort stund, men det tog inte så många patienter förrän man hade rutinen klar för sig. Vensjukdomar kan jag konstatera är de ungas sjukdomar. Undrar om någon patient var över 25? Lite ovant att träffa patienter som inte är lastgamla. Klar kontrast mot medicinplaceringarna.
Mr H skickade SMS och frågade: "Vad blir det till middag ikväll?"
Jag svarade: "Du ska laga tonfisk ikväll, inköpslistan ligger på bordet".
Det gjorde han med besked och gott blev det. Det här kan nog bli en framtida bjudrätt. Gott och ändå väldigt snabbt lagat.
Hade varit fint att fira avslutet med att skriva på papper på ett hus vi ville ha. Så blev det inte. Ska vi någonsin ha ett hus får vi nog skicka torpeder till de andra budgivarna eller åtminstone sätta skattmasen på dem. Budgivningarna blir sjukare och sjukare. Är det verkligen rimligt att priserna stiger med 30 % över utgångspris?
Idag kandidatade jag på Venerologen. Kort stund, men det tog inte så många patienter förrän man hade rutinen klar för sig. Vensjukdomar kan jag konstatera är de ungas sjukdomar. Undrar om någon patient var över 25? Lite ovant att träffa patienter som inte är lastgamla. Klar kontrast mot medicinplaceringarna.
Mr H skickade SMS och frågade: "Vad blir det till middag ikväll?"
Jag svarade: "Du ska laga tonfisk ikväll, inköpslistan ligger på bordet".
Det gjorde han med besked och gott blev det. Det här kan nog bli en framtida bjudrätt. Gott och ändå väldigt snabbt lagat.
Kolla på mig!!!!
Skolkade idag för att plugga hud. Det är dags att plugga när kursen pågått några veckor och tentan är på fredag. Tog Besten och åkte iväg till broderns trädgård för att tentaplugga i solskenet. Det fanns någon som hade synpunkter på det hela och tyckte jag gav boken alldeles för mycket uppmärksamhet. Nå, det löste hon lätt genom att lägga sig precis på den punkt där jag fokuserade. Svårt att missa henne i det läget.
Jag fick skyffla henne åt sidan och klia lilla taxmagen för att åter få tillgång till kurslitteraturen.
Jag fick skyffla henne åt sidan och klia lilla taxmagen för att åter få tillgång till kurslitteraturen.
Skabb
Skabb är betydligt vanligare än i alla fall jag har föreställt mig tidigare. Idag hittade vi det på en patient. En så'n här filur fick vi kika på i mikroskopet där den simmade fram på glaset. Kan inte låta bli att tycka att det var lite coolt att se den. Speciellt som det inte är jag som går och kliar mig ....
Hur man undviker att plugga på fyra dagar ....
* Man kan klämma in 3,5 pass som kandidat på infektionsjouren och glädjas åt att man cirkus 1,5 år efter att internmedicinska året avslutats får prova att ta sin första artärgas. Att det inte gick något vidare gör inget. Doktorn fick också gräva. Glad är Kandidaten att hon faktiskt vågade sticka någonting i en patient. Att klämma och känna har hon inga problem med. Det svåra är när man måste göra hål i patienten ... oavsett hur litet.
* Man kan halka i leran och förvandla thorax till en enda stor kontusion och färga om kläderna från topp till tå i smutsbrunt.
* Man kan gå på Storstumpas dansuppvisning och sedan Lillstumpas. Tjejerna var jätteduktiga. De njuter verkligen av att vara på scenen. Det tycker faster är skönt. Att de lär sig att ta plats och synas och inte be om ursäkt för sin existens som faster lärde sig när hon var liten. Det tog många år att övervinna.
* Man kan hälsa på lilla farmor.
Fast det blev Kandidaten mest ledsen över. Nu har det snurrat till ordentligt och farmor är inte sig själv längre. Kunde inte riktigt komma ihåg Kandidaten och blev förtvivlad över sitt eget dåliga minne. Fast på något sätt kände hon ändå igen Kandidaten känslomässigt. Och plötsligt sa hon att "Kandidaten är duktig, tänk att du bara har ett år kvar". Och att hon nyligen bott på annat ställe kom hon ihåg. Längtade hem gjorde hon, det sa hon med emfas.
* Så kan man åka till Dalkarlskärret och fågelskåda med lillebror , Storstumpa och Besten.
* Och åka till de bedårande pojkarna hos fd kollegan i drömhuset. Lilla Besten tyckte väl inte att pojkarnas uppvaktning var så särdeles bedårande, men i mattes famn kunde hon slappna av. Åtminstone stundtals när katterna inte strök förbi och krävde att man drev dem. Man kan nämligen driva från mattes knä upptäckte vi. Det var härliga och roliga timmar och jag stal en hel del trädgårdsarbetstid för A med familj men det var svårt att slita sig. Till slut gav Besten och jag oss i alla fall och åkte hemåt fullastade med chili och tomatplantor. Det ska bli spännande att se vad det blir av dem.
Eros ... eller är det Minos?
Minos ... eller är det Eros?
* Man kan halka i leran och förvandla thorax till en enda stor kontusion och färga om kläderna från topp till tå i smutsbrunt.
* Man kan gå på Storstumpas dansuppvisning och sedan Lillstumpas. Tjejerna var jätteduktiga. De njuter verkligen av att vara på scenen. Det tycker faster är skönt. Att de lär sig att ta plats och synas och inte be om ursäkt för sin existens som faster lärde sig när hon var liten. Det tog många år att övervinna.
* Man kan hälsa på lilla farmor.
Fast det blev Kandidaten mest ledsen över. Nu har det snurrat till ordentligt och farmor är inte sig själv längre. Kunde inte riktigt komma ihåg Kandidaten och blev förtvivlad över sitt eget dåliga minne. Fast på något sätt kände hon ändå igen Kandidaten känslomässigt. Och plötsligt sa hon att "Kandidaten är duktig, tänk att du bara har ett år kvar". Och att hon nyligen bott på annat ställe kom hon ihåg. Längtade hem gjorde hon, det sa hon med emfas.
* Så kan man åka till Dalkarlskärret och fågelskåda med lillebror , Storstumpa och Besten.
* Och åka till de bedårande pojkarna hos fd kollegan i drömhuset. Lilla Besten tyckte väl inte att pojkarnas uppvaktning var så särdeles bedårande, men i mattes famn kunde hon slappna av. Åtminstone stundtals när katterna inte strök förbi och krävde att man drev dem. Man kan nämligen driva från mattes knä upptäckte vi. Det var härliga och roliga timmar och jag stal en hel del trädgårdsarbetstid för A med familj men det var svårt att slita sig. Till slut gav Besten och jag oss i alla fall och åkte hemåt fullastade med chili och tomatplantor. Det ska bli spännande att se vad det blir av dem.
Eros ... eller är det Minos?
Minos ... eller är det Eros?
Svältfödd ....
På eftermiddagen drog jag till infektionsakuten för att göra en kandidatjour. Några timmar senare kom ett MMS från Mr H med kommentaren: "Ett vasst skall från köket. Hon står vid dörren och skäller efter en bit mat. Får stackaren inga måltider av dig?"
Det där är skafferidörren. Bakom den står hennes säck med hundfoder. Mr H fick ett SMS tillbaka "F-n vad du är lättlurad! I morse fick hon rejäl frukost och innan jag stack sex köttbullar". Svaret blev "Jaja hon skällde och gav menande blickar". Vem var det som trodde att man kan neka henne någonting? Hon har oss lindade runt sin ena bakklo.
Det där är skafferidörren. Bakom den står hennes säck med hundfoder. Mr H fick ett SMS tillbaka "F-n vad du är lättlurad! I morse fick hon rejäl frukost och innan jag stack sex köttbullar". Svaret blev "Jaja hon skällde och gav menande blickar". Vem var det som trodde att man kan neka henne någonting? Hon har oss lindade runt sin ena bakklo.
Jag vet vad du gjorde förra sommaren ....
Jag vet vad Lilla Bästen gör hela dagarna när vi är borta. Kom på henne i går eftermiddag, minsann!!! Det är väl Glamour, Hem till gården och Knightrider för hela slanten kan jag tänka ..... För Lassie har väl slutat gå?
Charmtroll
Jo, när jag tröttnade på alla bilar i Stoneleigh gick fokus över till hundarna istället. Den här rackaren var alldeles gudomligt charmig. Uppmärksam. Redo till lek.
Husse berättade att den älskade att jaga strålen från ficklampan. Han tog tom fram ficklampan ur bagageluckan och visst, det var total lycka att få den framför sig.
Mr H:s kamerablixt visade sig också vara enormt spännande.
Husse berättade att den älskade att jaga strålen från ficklampan. Han tog tom fram ficklampan ur bagageluckan och visst, det var total lycka att få den framför sig.
Mr H:s kamerablixt visade sig också vara enormt spännande.
FB
Jag höll emot i det längsta. Men nu finns också jag på FB. Gör du? Skicka gärna en liten blänkare via FB, eller ditt alias/namn så jag hittar dig där. Då kommer jag kanske igång att använda eländet också.
Husletning
Att leta hus var till en början roligt. Nu leder det mest till frustration. Under större delen av våren har det inte funnits något vi har velat ha. Vi har ändå åkt runt för att kolla områden och bilda oss en uppfattning om marknaden. En av mäklarna bekräftade det vi tyckte oss se, nämligen att utbudet var tunt. Enligt deras beräkningar var det 25-30 % färre hus februari-april i år än förra året.
Nu verkar det ha tagit fart igen och utbudet är större. Vi har till och med hittat två intressanta hus. Tyvärr verkar de låga räntorna ha satt köparnas hjärnor i spinn. Folk bjuder som galningar. Det första huset var vi med och bjöd på. Priset gick upp med 30 % och landade på någonting som ett hus i det området definitivt inte är värt. Tveksamt om köparna får tillbaka pengarna om de säljer inom de närmsta åren.
Suck! Suck! Dubbelsuck! Jag vill ha hus nu. Jag vill ha trädgård nu! Jag vill ha tvättstuga nu!!!!
Otålig? Jag?
Nu verkar det ha tagit fart igen och utbudet är större. Vi har till och med hittat två intressanta hus. Tyvärr verkar de låga räntorna ha satt köparnas hjärnor i spinn. Folk bjuder som galningar. Det första huset var vi med och bjöd på. Priset gick upp med 30 % och landade på någonting som ett hus i det området definitivt inte är värt. Tveksamt om köparna får tillbaka pengarna om de säljer inom de närmsta åren.
Suck! Suck! Dubbelsuck! Jag vill ha hus nu. Jag vill ha trädgård nu! Jag vill ha tvättstuga nu!!!!
Otålig? Jag?
Mentometer
Sällsynt pedagogiskt grepp idag. Föreläsning med mentometerknappar. Har råkat ut för det förr. Roligt är det. Föreläsaren drar ett fall, man får ett antal alternativ och ska tänka, tänka, tänka och sedan trycka på mentometerknapp för det alternativ man väljer. Idag var ämnet infektion med tyngdpunkt på sepsis. Trodde inte det skulle bli många rätt innan vi körde igång. Den här kursen har jag ju varit långt ifrån den flitiga besökare jag brukar vara på föreläsningarna. Döm om min förvåning, missade någon enstaka grej, nästan allt var rätt. Kanske börjar kunskapssäcken knytas ihop nu? Det var definitivt gammal kunskap som rasslade till när jag valde svarsalternativ. Tveksamt om jag kommit på svaren på egen hand men med 4-5 alternativ lyckades jag träffa rätt. Tror ni man kan få patienter med mentometer på sig den dag man står på akuten?
Underdog
Det är hög igenkänningsfaktor i Underdog. Johan Kraft vars uppväxt boken handlar om växer visserligen upp i Malmö. Det gjorde inte jag. Men studieåren (första omgången) tillbringade jag där. Eller snarare i Lund, men påverkan av storstaden är ju ganska stor och många kompisar bodde där.
Torbjörn Flygt som skrivit boken är några år äldra än jag. Det märks, Johans upplevelser är mer samtida med Mr H:s uppväxt. Fem år var stor skillnad när man var liten. Ändå känner jag igen massor. Inte var min mor ensamstående, och inte var vi halvligister - men den typen fanns allt i min lilla stad också. Igenkänningsfaktorn är nästan abnormt hög. Jag småfnittrar mig igenom sidorna, eller ler igenkännande. Är du någorlunda i min ålder tror jag att du också skulle gilla boken.
Torbjörn Flygt som skrivit boken är några år äldra än jag. Det märks, Johans upplevelser är mer samtida med Mr H:s uppväxt. Fem år var stor skillnad när man var liten. Ändå känner jag igen massor. Inte var min mor ensamstående, och inte var vi halvligister - men den typen fanns allt i min lilla stad också. Igenkänningsfaktorn är nästan abnormt hög. Jag småfnittrar mig igenom sidorna, eller ler igenkännande. Är du någorlunda i min ålder tror jag att du också skulle gilla boken.
Lotus
Mr H är i garaget. Vad han kan hitta på där övergår mitt förstånd. Efter att ha plockat isär hela bilmotorn över vintern är den nu ihopsatt, besiktad och tydligen godkänd och körklar sedan igår. Jag ställde stilla frågan om vad han hade där att göra när han drog i morse och fick ett mycket bestämt svar: "Kandidaten, en hobby blir man aldrig klar med". Nähä?
Hursom kan man få en känsla av hur det är att åka Lotus-7 på den här lilla filmsnutten. Framförallt får man en känsla av hur det är att åka med Mr H. :-)
Någonting för K att prova på, Sivskatan?
Hursom kan man få en känsla av hur det är att åka Lotus-7 på den här lilla filmsnutten. Framförallt får man en känsla av hur det är att åka med Mr H. :-)
Någonting för K att prova på, Sivskatan?
Det finaste ...
Modern är på besök. Hon, Lillstumpa och jag satt på broderns altan i eftermiddagssolen. Lillstumpa och jag pysslade med pärlor. Storstumpa kom farande från dansen som ett jehu, skrek "Hej lillkusin, hej faster". Kramade mig. Det värmde hjärtat. I nästa andetag lyfte Storstumpa upp den behårade lillkusinen som svarade med glada svansviftningar och stora slickar i hennes ansikte. Den synen värmde i hjärtat.
När jag skulle gå kramade stumporna mig hårt. Lillstumpa sa "Du är världens bästa faster". Hennes enda, förvisso. Men det värmde. Stumporna får mitt hjärta att smälta. Det är en sådan ynnest att få vara en så stor del i deras liv. De ger så mycket glädje och kärlek. Det är fint att vara faster.
När jag skulle gå kramade stumporna mig hårt. Lillstumpa sa "Du är världens bästa faster". Hennes enda, förvisso. Men det värmde. Stumporna får mitt hjärta att smälta. Det är en sådan ynnest att få vara en så stor del i deras liv. De ger så mycket glädje och kärlek. Det är fint att vara faster.
Klinisk dag
Urk, det var motigt att gå upp i morse. Ännu motigare att gå till skolan. Väl där så visade sig den "kliniska dagen på hud" inte vara så jobbigt som jag befarat. Blev en mysig dag. Lugnt tempo. Och som jag har skrattat. Har ju kanonsköna kursare.
På kvällen te och hembakt, urgott bröd hos kursare T. Fick prata av mig. Hon med. Fick lite tröst för mitt Lilla Skuttvikariat i förrgår. Doktorn tydligen känd för att vara väl bichigt bitsk. Då slutade jag skämmas för överreaktionen och kände istället att det säkerligen var nyttigt för henne att det var någon som bet tillbaka för en gångs skull.
På kvällen te och hembakt, urgott bröd hos kursare T. Fick prata av mig. Hon med. Fick lite tröst för mitt Lilla Skuttvikariat i förrgår. Doktorn tydligen känd för att vara väl bichigt bitsk. Då slutade jag skämmas för överreaktionen och kände istället att det säkerligen var nyttigt för henne att det var någon som bet tillbaka för en gångs skull.
The Sun also Rises
Jag har tydligen läst den tidigare. Det står mitt namn, A20, Vt-91 på insidan av pärmen. Första kursen i engelska på universitetet. Tydligen imponerade den inte då för jag kunde ha svurit på att Ernest Hemingways "The Sun also Rises" inte stod på listan över lästa böcker. Den här gången imponerade den mer. Berättelsen om en liten grupp expatriates (finns det något svenskt ord?) som åker från Paris till tjurfäktningarna i Pamplona. De super värre än studententerna på sydskånska i slutet av 80-talet. Slåss av ingen orsak alls mer än att de vill. Munhuggs. Nyrika eller med fina anor. Dekadenta är de allihop. Lady Brett Ashley dekadentast av dem alla. Avverkar karlar på löpande band, mest för att hon kan.
Den här gången älskar jag boken. Där ser man vad 18 år gör med omdömet. Om det är till det bättre eller till det sämre vete fåglarna. Språket, det gammaldags, hakar jag upp mig på först. Sedan smälter det in i mig och jag kan höra amerikanskan och engelskan. Det släpiga och det högdragna i meningsutbytena som redovisas. Faktiskt är det kanske fler meningsutbyten än berättelser som för handlingen framåt i boken. Det är härligt hur huvudpersonerna driver med sig själva mitt i bitterheten. Men man kan undra hur boken mottogs när den kom. Huvudpersonernas leverne var nog knappast ett som accepterades 1926
Kanske har jag mognat tillräckligt nu för att läsa fler Hemingway?
Den här gången älskar jag boken. Där ser man vad 18 år gör med omdömet. Om det är till det bättre eller till det sämre vete fåglarna. Språket, det gammaldags, hakar jag upp mig på först. Sedan smälter det in i mig och jag kan höra amerikanskan och engelskan. Det släpiga och det högdragna i meningsutbytena som redovisas. Faktiskt är det kanske fler meningsutbyten än berättelser som för handlingen framåt i boken. Det är härligt hur huvudpersonerna driver med sig själva mitt i bitterheten. Men man kan undra hur boken mottogs när den kom. Huvudpersonernas leverne var nog knappast ett som accepterades 1926
Kanske har jag mognat tillräckligt nu för att läsa fler Hemingway?
Längst ner i rangordningen
Jag har sett det hända andra. Ett förfluget ord från handledaren och sedan klippt. Det är lite tufft nu och jag överreagerar och fick avsluta dagen som Lille Skutt på toaletten nere i kulverten.
..kryptiskt i stil med vissa av mina läsare, de som sitter inne med eoner av information förstår, den som inte gör det ska inte förstå ... förlåt!
..kryptiskt i stil med vissa av mina läsare, de som sitter inne med eoner av information förstår, den som inte gör det ska inte förstå ... förlåt!
Jogg
Jag antar att ingen undrar, men jag envisas fortfarande med att småjogga ibland. Än så länge har jag klarat mig utan höft- och knäsmärta. Än så länge joggar jag fortfarande korta sträckor. Kortare än jag orkar. Kanske når jag ändå målet till slutet av sommaren?
Puh!
Det har varit en slitsam dag. Både fysiskt och psykiskt. Farmors lägenhet är uppsagd och det hon inte kunnat ta med till hemmet i möbelväg har vi idag delat upp. Själva delningen gick lätt, de flesta av släktingarna har eget färdigmöblerat bo och ville ingenting ha. Det var bara jag, som hoppas på hus inom kort, som såg chansen att utöka möbelbeståndet. Inget annat värde i sakerna än affektionsvärde men det betyder mycket mer för mig än rent ekonomiskt värde. Mentalt var det ändå en jobbig process, det kändes som om vi splittrade ett 97-årigt liv och med det också pappas och farfars historia. Fast de både varit borta länge, pappa alldeles för länge, har det att farmors hem funnits där ändå inneburit att deras spår funnits kvar. Nu känns det som om också de rensats ut och sorterats bort.
Grr! Morr!
Jag har en enorm irritation inom mig. En "villkrossaporslinirritation, massoravporslin". Skolan är boven till det mesta av den. Det är det gamla vanliga, slösa inte med min tid, larviga lekskolegrejer, jag vill ta ansvar för min utbildning själv, inte hunsas. Ändå är inte den här kursen sämre än någonting annat. Tvärtom. Både hud- och infektion är bra. Riktigt bra dessutom. Inte tu tal om den saken men med lite annan irritation med sig i bagaget är tröskeln så låg, så låg för det jag tycker är trams. Fast det är mindre än det tidigare varit. Nog ordat om det.
Med en gräslig irritation inombords har det ändå varit kalasskönt att få ägna tiden åt trevliga, roliga människor och intressanta diskussioner. Kursare K inbjöd till grillning igår. Mysiga och rara kursare där. Åtminstone en väldigt diskussionsbenägen med starka åsikter och alla som känner mig vet att jag älskar när det diskuteras. Foton kommer kanske så småningom.
Idag gjorde jag mitt bästa för att undvika att skriva hemtenta på extrakursen jag går. Tog med grannen och modern ut till Thuns och köpte skor. Fula skor. Riktiga tantskor. Men nödvändiga. Har gått i ett par från samma firma sedan i höstas (jo, lika fula). De har gjort underverk med mina hälsenor. Länge sedan smärtan gjorde sig påmind. Fortsatte vidare från Thuns till nya IKEA i staden. Insåg när modern uttryckte förvåning över IKEAS 5-kronors korvar att det var bra länge sedan hon var på IKEA. Får bli ett mission att släpa runt henne där emellanåt.
På kvällen, grillning med modern, brodern och hans familj. Mr H, stackarn, har jobbat hela dagen men hann i alla fall komma lagom tills maten var klar. Jag plockade med mig bönsallad och ratatouille med vitlökskräm. Alldeles utmärkt till lammet som grillades.
Brodern och Lillstumpa skaffar sig lite aptit genom att hoppa på studsmattan.
Med en gräslig irritation inombords har det ändå varit kalasskönt att få ägna tiden åt trevliga, roliga människor och intressanta diskussioner. Kursare K inbjöd till grillning igår. Mysiga och rara kursare där. Åtminstone en väldigt diskussionsbenägen med starka åsikter och alla som känner mig vet att jag älskar när det diskuteras. Foton kommer kanske så småningom.
Idag gjorde jag mitt bästa för att undvika att skriva hemtenta på extrakursen jag går. Tog med grannen och modern ut till Thuns och köpte skor. Fula skor. Riktiga tantskor. Men nödvändiga. Har gått i ett par från samma firma sedan i höstas (jo, lika fula). De har gjort underverk med mina hälsenor. Länge sedan smärtan gjorde sig påmind. Fortsatte vidare från Thuns till nya IKEA i staden. Insåg när modern uttryckte förvåning över IKEAS 5-kronors korvar att det var bra länge sedan hon var på IKEA. Får bli ett mission att släpa runt henne där emellanåt.
På kvällen, grillning med modern, brodern och hans familj. Mr H, stackarn, har jobbat hela dagen men hann i alla fall komma lagom tills maten var klar. Jag plockade med mig bönsallad och ratatouille med vitlökskräm. Alldeles utmärkt till lammet som grillades.
Brodern och Lillstumpa skaffar sig lite aptit genom att hoppa på studsmattan.
Hemresan
Det finns en ände på allt. Också Englandsresor. I måndags ställde vi ånyo in navigatorn på "vackra vägar" och for söder ut mot Heathrow. Att det regnade lite gjorde alls ingenting. Vi satt ju i bilen och hade det bra. Och naturen är lika vacker ändå.
Vi gjorde små stopp på vägen. Det första i Oxford. Med bara ungefär en timma till förfogande hann vi inte se mycket så det får nog bli lite längre stopp nästa gång. Vad säger ni tjejer, vem hänger med på en resa till Oxford och Cotswolds?
Puben "The Flower Pot" hittade vi på landet strax utanför Henley-on-Thames.
Hur mysig som helst. Folk vallfärdade dit, kom med bil eller till fots från sina fisketurer eller vandringar.
Där hade vi velat luncha - men det var för populärt och tiden för kort. Men nästa gång ...
Det blev ett kort stopp i Windsor också. Länge sedan jag var där nu, men det hade kvar sin charm. Längre stopp nästa gång. Definitivt!
Kit Car Show
Så kom dagen för målet med resan. Kit Car Show i Stoneleigh, en våt dröm för alla hemmabyggare. Mr H har varit där förut med grabbarna, men i år fick jag den stora äran. Eller, öh, äran? Kan allt komma på många andra roligare saker att göra. Fast jag led bara lite. Det var en lång dag och efter några timmar blev jag kräktrött på bilar och började fotografera hundar istället. Ni lär säkert bli plågade av de fotografierna ... i ett annat inlägg.
På mässan fanns allt som en bilbyggare behöver. Pryttlar i massor. Både små och stora. Jodå, Mr H handlade och tjänade in sin biljett på det. Ljuddämparen fick åka i min resväska till Sverige och Mr H:s resväska härbärgerade en racerbatteri och diverse småprylar. Kolfiberskivan lindade Mr H runt ryggsäcken och tog som handbagage. Det är tur att vi båda reser med lätt packning. Klarade oss under tillåtna 40 kilo incheckat bagage, trots inköpen.
Vi såg pryttlar av alla möjliga modeschangrar. Den här hade visst något med temperatur att göra?
Med risk för att Mr H skakar på huvudet och muttrar "tjejer" får jag väl erkänna att jag tog en bild på den här bilen för att den är så söt.
Fast den här var sötast av alla.
Näe, det är ingen äkta. Vi var ju på en mässa för hemmabyggen!!!
En Ultima, någon som står mig nära säger att det är det närmaste man kan komma drömbilen.
Man tager vad man haver sa Kajsa Warg.
Vart vi än sågade, sågade, såg ... några Lotus där stod ...
.. och några till ...
.. det tog aldrig slut ...
... vad var det jag sa? Aldrig slut ...
På mässan fanns allt som en bilbyggare behöver. Pryttlar i massor. Både små och stora. Jodå, Mr H handlade och tjänade in sin biljett på det. Ljuddämparen fick åka i min resväska till Sverige och Mr H:s resväska härbärgerade en racerbatteri och diverse småprylar. Kolfiberskivan lindade Mr H runt ryggsäcken och tog som handbagage. Det är tur att vi båda reser med lätt packning. Klarade oss under tillåtna 40 kilo incheckat bagage, trots inköpen.
Vi såg pryttlar av alla möjliga modeschangrar. Den här hade visst något med temperatur att göra?
Med risk för att Mr H skakar på huvudet och muttrar "tjejer" får jag väl erkänna att jag tog en bild på den här bilen för att den är så söt.
Fast den här var sötast av alla.
Näe, det är ingen äkta. Vi var ju på en mässa för hemmabyggen!!!
En Ultima, någon som står mig nära säger att det är det närmaste man kan komma drömbilen.
Man tager vad man haver sa Kajsa Warg.
Vart vi än sågade, sågade, såg ... några Lotus där stod ...
.. och några till ...
.. det tog aldrig slut ...
... vad var det jag sa? Aldrig slut ...
Cotswolds
I lördags ställde vi in vår GPS/navigator eller SatNav som engelsmännen kallar den på "Royal Leamington Spa, vackra vägar och undvik motorvägar". Med syrener som blommar och magnolior som hunnit få blad ligger våren en bra bit före den svenska i England och naturen visade sig från sin vackraste sida. Vi snirklade oss genom Cotswolds. Upp och ner, hit och dit på kringelkrokvägar. Vi förundrades av allt det vackra (det gör jag av våren i Sverige med). Mr H sa nästan andlöst saker som: mysigt, charmigt, hemtrevligt, vackert och det känns ända ner i hjärteroten av glädje att han också tycker om England och engelsmännen. Skulle jag som tillbringade "nursery rhymes åren där" och ständigt återvänt kunna leva med någon som inte uppskattar det som jag? 
På väg upp stannade vi till i Maidenhead och köpte lite pick-nick som vi sedan åt i bilen. Det ska sägas att engelsmännen inte är lika bra på pick-nickplatser som svenskarna. Här ska Mr H precis prova ett "Scottish egg". 
I Leamington bodde vi mysigt på B&B hos Martha på Hedley Villa. Som alla B&B med självaktning stod det vattenkokare och te med småkakor i rummet. Nuför tiden har tesortimentet ofta utökats med snabbkaffe och choklad. 
Marthas vovve var en kelen liten sak. Hon fick mycket kärlek av oss som, fjantiga som vi är, saknade Lilla Besten.
England, Surrey
Resan till England gick smidigt. Enkel parkering på Arlanda, bara att ställa bilen på Mr H:s jobb och sedan få skjuts av någon av hans arbetskamrater till terminalen. Och betydligt billigare än att utnyttja långtidsparkeringen. Flygningen gick bra, även om Mr H som gick upp klockan fyra för att jobba innan vi åkte var lite seg. På Heathrow hämtade vi den förhyrda bilen och tjugo minuter senare var vi hos Jan & Andy där vi tillbringade de två första nätterna.
Vi blev väl ompysslade. Hur mysigt som helst att sitta i soffan där igen och prata gamla minnen. På fredagen hade de lite att pyssla med, ingen helgdag i England 1:a maj inte, så vi fick roa oss själva. Med Mr H som resesällskap och Brooklands världens första racerbana, numera museum, bara några kilometer bort blev det dagens självklara stopp.
Vädret var strålande och vi strosade runt och kikade på ...
... gamla cyklar ...
.. och gamla bilar som stället kryllade av ...
..Loch Ness, Wellington - planet som Jans pappa var med och hjälpte till att restaurera de sista åren av sitt liv. Betydligt fler verksamheter i England än i Sverige lever på att frivilliga dedikerar sin tid åt dem. Ord som volunteer och charity work stöter man ofta på när man går på museer ...
... jag provsatt ett stridsplan. Till Mr H:s stora förvåning fick jag både plats i sittbrunnen och lyckades sätta mig och ta mig ur, om inte elegant, så åtminstone utan att göra alltför stort spektakel av mig själv ...
... självklart var vi framme och kikade på de delar av den gamla racerbanan som finns kvar ...
...skalet av en gammal Concorde stod på plats och vi fick en halvtimmas intressant guidning ...
... i matsalen hittade vi flygplan av ett annat slag ...
Vägg i vägg med Brooklands ligger Mercedes-Benz world. När vi ändå var i närheten kikade vi in. Så värst impregnerade blev vi inte.
Men såg i alla fall den här fina bilen...
... och på parkeringen stod det sex Maybach på rad. Åtskilliga miljoner uppradade med andra ord.
Vi blev väl ompysslade. Hur mysigt som helst att sitta i soffan där igen och prata gamla minnen. På fredagen hade de lite att pyssla med, ingen helgdag i England 1:a maj inte, så vi fick roa oss själva. Med Mr H som resesällskap och Brooklands världens första racerbana, numera museum, bara några kilometer bort blev det dagens självklara stopp.
Vädret var strålande och vi strosade runt och kikade på ...
... gamla cyklar ...
.. och gamla bilar som stället kryllade av ...
..Loch Ness, Wellington - planet som Jans pappa var med och hjälpte till att restaurera de sista åren av sitt liv. Betydligt fler verksamheter i England än i Sverige lever på att frivilliga dedikerar sin tid åt dem. Ord som volunteer och charity work stöter man ofta på när man går på museer ...
... jag provsatt ett stridsplan. Till Mr H:s stora förvåning fick jag både plats i sittbrunnen och lyckades sätta mig och ta mig ur, om inte elegant, så åtminstone utan att göra alltför stort spektakel av mig själv ...
... självklart var vi framme och kikade på de delar av den gamla racerbanan som finns kvar ...
...skalet av en gammal Concorde stod på plats och vi fick en halvtimmas intressant guidning ...
... i matsalen hittade vi flygplan av ett annat slag ...
Vägg i vägg med Brooklands ligger Mercedes-Benz world. När vi ändå var i närheten kikade vi in. Så värst impregnerade blev vi inte.
Men såg i alla fall den här fina bilen...
... och på parkeringen stod det sex Maybach på rad. Åtskilliga miljoner uppradade med andra ord.
Fem dygn senare ...
Fem dygn senare har vi hunnit med en vända till England. Alldeles underbar mini-semester. Lite väl lyxigt kanske med utlandsresa så nära inpå romresan, men det har jag bestämt mig för att inte angsta över. Rapport kommer.
Sammanfattningsvis kan sägas att vi haft det underbart och är helskinnade hemkomna, så dock inte min resväska som dragit sin sista suck. Troligen pga bagagekillarnas nonchalans. Detta renderade mig en ny resväska utan gnäll från SAS sida. Visserligen ingen Samsonite som den som ersattes, å andra sidan var den nog närmare 10 år och har varit med en del så ... på det hela taget ser jag den lilla incidenten som en vinstaffär.
Att lämna Besten på pensionat fick mig att känna mig som en bov, en usel människa, ett svin. Hon ville då rakt inte stiga ur bilen när vi körde upp på pensionatets gård. Hade det inte varit för att jag vet att Björne och Eva driver ett fantastiskt ställe, tom taxmamman erkänner det, så hade nog resan ställts in direkt. Hjärtat blödde när jag åkte från Besten.