Viros
Förkyld. Igen! Jag vet att det finns de som har det värre, men jag är less på det här nu.
Plastik
På studiebesök hos plastikkirurgerna. Läpp-, gom och käkspaltsrond. Vad fina barnen ser ut. Knappt att ärren märks. Så fina blev inte de som drabbades när jag var liten. Det var härligt att vara med på ronden. Vi fick bara en kort, kort stund med varje barn. De gick från "station till station": plastiken, tandkontroll, talkontroll. Doktorn småpratade och fick barn och föräldrar att må bra. Det var alla åldrar från sött truliga tonåringarna som säkert tyckte att doktorn var jättelarvig till små charmiga förskolebarn. Lilla förskolekillen var det tuffaste jag sett på länge. Glad som en lärka. Pratade på både in- och utandning. Helt uppenbarligen skarvade han dessutom med sanningen när han pratade med doktorn. Både vi och föräldrarna skrattade glatt.
Ibland blir jag så beklämd. Både på sjukhuset och på extrajobbet ser jag barn, trasiga till psyke, fysik och klädnad. Smutsiga. Jag vet att deras liv kommer att bli en enda hård kamp utan mycket glädje. Föräldrarna saknar vett och sans. De har inte förmågan att stötta. Det är med nöd och näppe barnen får tillräckligt för att inte stå helt still i tillväxt och mognad. Det går långsamt för barnen. Föräldrarna har någon form att bristande förmåga, någon form av störning mentalt. Uppenbarligen har barnen fått föräldrarnas handikap. I de lägena kan tanken svischa förbi. Den förbjudna tanken: Tvångssterilisering. Jag vet att det är fel. Inser att det inte är en väg att slå in på. Men tanken kan inte stoppas, däremot kan jag hindra den från att stanna kvar. Motar snabbt bort den. Men jag är fortfarande beklämd. Känner så för barnen. Folk kan säga vad de vill om att alla i Sverige har samma rättigheter. Må så vara, men inte alla får rätt förutsättningar.
Ibland blir jag så beklämd. Både på sjukhuset och på extrajobbet ser jag barn, trasiga till psyke, fysik och klädnad. Smutsiga. Jag vet att deras liv kommer att bli en enda hård kamp utan mycket glädje. Föräldrarna saknar vett och sans. De har inte förmågan att stötta. Det är med nöd och näppe barnen får tillräckligt för att inte stå helt still i tillväxt och mognad. Det går långsamt för barnen. Föräldrarna har någon form att bristande förmåga, någon form av störning mentalt. Uppenbarligen har barnen fått föräldrarnas handikap. I de lägena kan tanken svischa förbi. Den förbjudna tanken: Tvångssterilisering. Jag vet att det är fel. Inser att det inte är en väg att slå in på. Men tanken kan inte stoppas, däremot kan jag hindra den från att stanna kvar. Motar snabbt bort den. Men jag är fortfarande beklämd. Känner så för barnen. Folk kan säga vad de vill om att alla i Sverige har samma rättigheter. Må så vara, men inte alla får rätt förutsättningar.
Våren är på väg .....
Plötsligt är det ljust nog att gå ut med Besten i naturen när vi går ut vid 7-tiden på morgonen. Åtminstone om vi undviker skogsdungarna. En halvtimma senare när vi är på hemväg klarar vi också skogsdungarna utan att snava. Det är så skönt.
Scrapbooking
Släpade med mig kursare KF på scrapbooking. Vi hade kunnat vara fler kursare, men det fanns inte platser till alla. Det var roligt. Vi blev så uppslukade av det att vi inte hade tid att prata.
Det var många kräkpatienter på kirurgakuten i går och diarrépatienter. Jag mår illa.
Det var många kräkpatienter på kirurgakuten i går och diarrépatienter. Jag mår illa.
App
Under våren ska vi gå fyra kvälls-, helgjourer på kirurgen, plus två dagjourer. Plus anestesi- och ortopedjourer. Det känns mycket när vi redan går hela dagar i skolan. Lika bra att beta av eländet tänkte jag och anmälde mig till en kvällsjour redan i kväll. Trots det psykiska motståndet mot att åka till sjukhuset en lördag såg jag ändå fram emot det lite grann. Medicinjourerna var ju kul. Det var då man verkligen fick lära sig att undersöka patienter och själv försöka lista ut vad felet var. Likadant på kirurgen antog jag. Det visade sig bli den lugnaste kvällen på länge på kirurgen. Knappt några patienter. Och nästan bara sådana med "egentligen inget fel alls".
Stora behållningen den här kvällen blev en akut app. Den kommer jag nog ihåg länge. Av flera anledningar: Min första app, den såg speciell ut, dessutom bukandades patienten periodvis och fick enligt anestesisköterskan grymma mängder narkosgaser. Jag höll i hakarna tills jag fick mjölksyra i armarna. Kirurgi är ändå lite lockande. Synd att det är så mycket anatomi i kirurgin.
Mycket moder
Jag som nästan aldrig får träffa min moder i lugn och ro på tu man hand fick mer av det idag. Sy- och antikmässa i Uppsala. Så mycket sy var det inte. Och antikviteter vet jag inte heller. Pärl- och pryttelmarknad borde det nog ha hetat istället. Hur som helst var det kul att gå där och titta på alla tokar som dras till sådana ställen. Dessutom blev jag pysselsugen. Och sysugen.
En vintersaga ... eller jag mötte Lassie
Det är längesedan jag var på teater. Längesedan jag träffade modern på egen hand. Nu är modern i staden för att passa Storstumpa och Lillstumpa. Då gjorde vi två flugor på smällen. Teater med bara modern. Fast först middag med Mr H och modern. Utan stumpor som pockade på uppmärksamhet fick vi prata i lugn och ro.
Teatern var barndomen om på nytt. Då fick jag följa med modern på teater, oftast musikal på Skövde stadsteater. Modern och grannen hade teaterabonnemang. När grannen inte ville gå fick jag hennes biljett. Det var jättespännande och jag kände mig jättevuxen när jag fick klä mig fin och gå iväg med modern och mingla med "den lilla kommunens kulturelit". Alla var finklädda. Jag fick vara uppe längre än vanligt. Snacka om spänning för ett barn!
Folk är visst inte lika finklädda längre när de går på teater. Och minsann, hörde jag inte någon prassla med en godispåse på raden bakom mitt under akten? I övrigt var att gå på teater igen med modern lite av ett dejavu. Då fiskade hon ibland upp lösa Figaro ur botten på handväskan (som alltid smakade parfym) i pausen. Också igår fiskade hon upp någonting att tugga på, minttabletter, som också smakade parfym. Det är orättvist. Modern är allt en liten gottegris. Men hur hon än klämmer i sig så sätter sig det inte på henne. Tror att den som är intresserad av en forskningsstudie på högeffektiv metabolism skulle ha god nytta av henne.
Hrm, det där var väl en liten parentes. Åter till teatern. Vi såg "En Vintersaga". På Uppsala stadsteater. Bara för att vi visste att Axel Morisse spelade. Axel, lillebror till min klasskompis på gymnasiet. Axel som vi betraktade som en riktig liten skitunge när vi var i tonåren. (Det gjorde vi iofs med alla som var fyra år yngre - det var sakens naturliga tillstånd). Det var kul att se honom spela. Han såg ut som en blandning av sig själv och sin far. Tycker han var bra. Själva pjäsen var det lite si och så med. Kändes lite ojämn. Första akten var ganska seg. Svårt att höra. Om det sedan berodde på gammaldags språk eller akustiken ska jag låta vara osagt. Andra akten hade en helt annan karaktär, med moderna, oväntade inslag. Nästan burleskt. Lite cool tycker jag allt.
Teatern var barndomen om på nytt. Då fick jag följa med modern på teater, oftast musikal på Skövde stadsteater. Modern och grannen hade teaterabonnemang. När grannen inte ville gå fick jag hennes biljett. Det var jättespännande och jag kände mig jättevuxen när jag fick klä mig fin och gå iväg med modern och mingla med "den lilla kommunens kulturelit". Alla var finklädda. Jag fick vara uppe längre än vanligt. Snacka om spänning för ett barn!
Folk är visst inte lika finklädda längre när de går på teater. Och minsann, hörde jag inte någon prassla med en godispåse på raden bakom mitt under akten? I övrigt var att gå på teater igen med modern lite av ett dejavu. Då fiskade hon ibland upp lösa Figaro ur botten på handväskan (som alltid smakade parfym) i pausen. Också igår fiskade hon upp någonting att tugga på, minttabletter, som också smakade parfym. Det är orättvist. Modern är allt en liten gottegris. Men hur hon än klämmer i sig så sätter sig det inte på henne. Tror att den som är intresserad av en forskningsstudie på högeffektiv metabolism skulle ha god nytta av henne.
Hrm, det där var väl en liten parentes. Åter till teatern. Vi såg "En Vintersaga". På Uppsala stadsteater. Bara för att vi visste att Axel Morisse spelade. Axel, lillebror till min klasskompis på gymnasiet. Axel som vi betraktade som en riktig liten skitunge när vi var i tonåren. (Det gjorde vi iofs med alla som var fyra år yngre - det var sakens naturliga tillstånd). Det var kul att se honom spela. Han såg ut som en blandning av sig själv och sin far. Tycker han var bra. Själva pjäsen var det lite si och så med. Kändes lite ojämn. Första akten var ganska seg. Svårt att höra. Om det sedan berodde på gammaldags språk eller akustiken ska jag låta vara osagt. Andra akten hade en helt annan karaktär, med moderna, oväntade inslag. Nästan burleskt. Lite cool tycker jag allt.
Skendräktig
Lilla Besten börjar närma sig peaken på skendräktigheten. Hon är värre än någonsin. Nästa gång hon löper funderar Kandidaten starkt på att ge henne lämplig medicin, inte för att Besten lider men husse och matte.
När vi går ut för att gå transformeras den tidigare så jaktgalna taxen till en liten Ferdinande som bara vill sitta still och lukta på världen som går förbi. Hon blir inte ens längre förbannad på svarta hundar som passerar (och det är så olikt henne att Kandidaten blir lite orolig).
Lilla Besten är en hund som inte tar någonting annat än mat i sin mun. Så samla valpar är det inte tal om. Antagligen ser hon husse och matte som valpar eller möjligen föräldrar, behovet av kärlek är enormt stort från hennes sida. Enda stället som duger är husses eller mattes famn. Hon kan sitta och peta på oss med tassen för att vi ska ta upp henne tills vi är färdiga att krepera. I natt har hon varit inne i sovrummet två gånger och gnytt för att få komma upp i sängen tills oss.
Mr H lade sig att sova en stund på dagen idag. Efter ett tag vaknade han av en liten fjärt. Näe, det var inte Kandidaten som kommit hem oförhappandes. Medan Mr H sov hade Besten smugit sig upp på Kandidatens sida av sängen och krullat ihop sig till en liten kanelbulle. Det var hon som gasade lite. När Mr H tittade argt på henne och med barsk stämma sa hennes namn rullade hon över på rygg med tassarna i vädret för att bli kliad. Mr H fick bära ut henne.
...mera
... också har jag sett en mastektomi (tar ungefär 1 timma och 30 minuter, fast den här var lite mer komplicerad och tog lite längre tid) och en thyroidektomi.
Ensam kandidat på avdelningen idag. Då får man se lite mer. Övriga två kandidater är iväg på någon form av privat jippo med medicinska idrottsföreningen. Kandidaten tvingades ljuga idag för att maskera deras frånvaro. Måste säga att det är fånigt med obligatorisk närvaro under tjugo veckor. Nog kunde man få fem semesterdagar att ta ut när man vill? Man måste ju ändå kunna ha ett liv vid sidan av studierna. Eller?
Kandidaten är en usel lögnare och var tacksam över munskyddet och opmössan (ganska lik en rånarluva) som förhoppningsvis dolde det mesta av hennes rodnad när hon ljög friskt ... eller åtminstone så friskt hon kunde. Konversationen som utspelade sig lunder thyroidektomin löd ungefär så här :
Handledare: Var är dina kamrater idag?
Kandidaten: De kommer inte idag eller i morgon.
Handledare: De kunde väl ha sagt till
Kandidaten: De skulle ju säga till i går på ronden. Var de inte där?
Handledare: Hoppas det har med skolan att göra. Annars får man inte vara
borta. Har det med skolan att göra?
Kandidaten: Antar det. Är man tjugo år äldre än sina kursare får man ingen
information.
Handledare: Ja, det var väl den där globalmedicin igen förstås.
Kandidaten: Ja, den kommer att förstöra hela terminen. Ha! Ha!
Borde inte kirurgen ha ägnat mer tid åt thyroidea än att korsförhöra Kandidaten? Va? Mina kursare "owe me big time".
Ensam kandidat på avdelningen idag. Då får man se lite mer. Övriga två kandidater är iväg på någon form av privat jippo med medicinska idrottsföreningen. Kandidaten tvingades ljuga idag för att maskera deras frånvaro. Måste säga att det är fånigt med obligatorisk närvaro under tjugo veckor. Nog kunde man få fem semesterdagar att ta ut när man vill? Man måste ju ändå kunna ha ett liv vid sidan av studierna. Eller?
Kandidaten är en usel lögnare och var tacksam över munskyddet och opmössan (ganska lik en rånarluva) som förhoppningsvis dolde det mesta av hennes rodnad när hon ljög friskt ... eller åtminstone så friskt hon kunde. Konversationen som utspelade sig lunder thyroidektomin löd ungefär så här :
Handledare: Var är dina kamrater idag?
Kandidaten: De kommer inte idag eller i morgon.
Handledare: De kunde väl ha sagt till
Kandidaten: De skulle ju säga till i går på ronden. Var de inte där?
Handledare: Hoppas det har med skolan att göra. Annars får man inte vara
borta. Har det med skolan att göra?
Kandidaten: Antar det. Är man tjugo år äldre än sina kursare får man ingen
information.
Handledare: Ja, det var väl den där globalmedicin igen förstås.
Kandidaten: Ja, den kommer att förstöra hela terminen. Ha! Ha!
Borde inte kirurgen ha ägnat mer tid åt thyroidea än att korsförhöra Kandidaten? Va? Mina kursare "owe me big time".
Syjunta
Jag har satt tre stygn i en människa.
Busig
Kandidaten känner sig lite busig idag. Hon smet från avdelningen redan klockan 13. Bestämde sig för att rulla tummarna i två och en halv timma fram till en rond som varar fem minuter var bortkastad tid och gick hem istället. Lilla Besten, som fortfarande verkar ha hormonflipper i sin lilla skalle, blev så lycklig över beslutet att hon skrek ut sin glädje när matte Kandidaten kom hem. Och visst, så länge som idag brukar hon inte vara själv, så kanske var det läge för lite skrik. Matte och Lilla Besten tog sig en långpromenad och njöt. Kylan nöp i kinderna men ack så skönt det var att få andas frisk luft och se dagsljus. Resten av dagen har hör och häpna tillbringats med kirurgibokens kapitel 10 "Bröst". Jo, det är bröstvecka den här veckan. Bröstkirurgi. Nästa vecka är det endokrinkirurgi. Det blir någonting att bita i ... alla dessa sköldkörtelsjukdomar.....
Första operation
Det har varit en händelserik dag. Kandidaten var tvungen att kasta sig raklång på sängen en stund och kontemplera när hon kom hem. Dagen började med rond. Kandidaten hade otur och hamnade med en handledare som randade sig. Känns som om det alltid är så. Handledaren var nog snäll men inte så talför och de som randar sig är aldrig "inne i gänget/har inte koll på avdelningen" på samma sätt som inventarierna. Kandidaten satt förtvivlad och lyssnade på hur de andra kandidaterna som hamnat med en av inventarierna invigdes i läkekonstens och då speciellt kirurgins konster. Suck! (Nåja, grabben tinade upp lite lagom till eftermiddagsronden så i morgon kanske det blir bättre. Dessutom hade vi en givande diskussion om för- resp nackdelar med stora och små sjukhus. Grabben bekräftade Kandidatens funderingar. Alltid något att ta med i beräkningen inför framtida beslut).
Det bar sig inte bättre än att Kandidat och handledare blev sena till op. (När vi gick rond hittade vi en av patienterna död. Väntat, men ändå lite ledsamt. Så istället för att störta iväg till op blev det samtal till anhöriga och diverse administrativa göromål).
Väl nere på centralop kändes det minst sagt förvirrat men så småningom lyckades Kandidaten ta sig in på en operation som var i full gång, steriltvättad och sterilklädd. Handledaren dröjde dock. Bortkommen och rätt ensam kände sig Kandidaten minst sagt, men rara usk:an och framförallt gudomligt härliga op.sköterskan förklarade och plötsligt var det helt ok att stå där långt bakom de andra, på en pall. Och visst fick Kandidaten diatermera lite granna på slutet. När op var klar hade bl a mjältresektion gjorts, pancreas och levern fipplats lite med. Så många fler sådana operationer lär det nog inte bli.
Nästa operation var Kandidaten i tid till. Hyperparatyreoidism som skulle åtgärdas. Det var pilligt och lite svårt att se men nu kom Kandidaten nära och fick hålla sårhakar.
Intressant att se, fast Kandidaten har glömt alldeles för mycket anatomi. Det ska åtgärdas i denna stund. Följande ska repeteras. Halsens anatomi med tonvikt på thyroideas blodförsörjning och recurrens slingriga väg ner mot thorax, MEN-2 (vilka hormoner sprutar dessa cancrar ur sig?) och HPT. Orkar jag blir det en omgång bröst också. Anatomi och diff.diagnoser och trippeldiagnostik. Fast det är väl mer tveksamt om Kandidaten är pigg nog för det.
Det bar sig inte bättre än att Kandidat och handledare blev sena till op. (När vi gick rond hittade vi en av patienterna död. Väntat, men ändå lite ledsamt. Så istället för att störta iväg till op blev det samtal till anhöriga och diverse administrativa göromål).
Väl nere på centralop kändes det minst sagt förvirrat men så småningom lyckades Kandidaten ta sig in på en operation som var i full gång, steriltvättad och sterilklädd. Handledaren dröjde dock. Bortkommen och rätt ensam kände sig Kandidaten minst sagt, men rara usk:an och framförallt gudomligt härliga op.sköterskan förklarade och plötsligt var det helt ok att stå där långt bakom de andra, på en pall. Och visst fick Kandidaten diatermera lite granna på slutet. När op var klar hade bl a mjältresektion gjorts, pancreas och levern fipplats lite med. Så många fler sådana operationer lär det nog inte bli.
Nästa operation var Kandidaten i tid till. Hyperparatyreoidism som skulle åtgärdas. Det var pilligt och lite svårt att se men nu kom Kandidaten nära och fick hålla sårhakar.
Intressant att se, fast Kandidaten har glömt alldeles för mycket anatomi. Det ska åtgärdas i denna stund. Följande ska repeteras. Halsens anatomi med tonvikt på thyroideas blodförsörjning och recurrens slingriga väg ner mot thorax, MEN-2 (vilka hormoner sprutar dessa cancrar ur sig?) och HPT. Orkar jag blir det en omgång bröst också. Anatomi och diff.diagnoser och trippeldiagnostik. Fast det är väl mer tveksamt om Kandidaten är pigg nog för det.
Gnällig igen
...och jag undrar hur jag ska orka den här terminen.
Vi förväntades läsa till idag. Det hade inte jag gjort.
För mig slutade arbetsveckan i fredags. Informationen vi skulle läsa lades upp på nätet i går. Efter att jag hade kikat efter den.
Jag blir så less på administrationen. Det börjar likna preklin igen.
Det stör mig att man har krav på studenterna när inte den enklaste administrationen fungerar.
Det är samma material man kört de senaste åren. Hur svårt kan det vara att se till att det finns där åtminstone samma dag som studenterna börjar för terminen? Det behövs inte ens en CM för att hålla reda på den lilla mängd som finns. Suck! Suck! Dubbelsuck!!!!
Vi är inte bara studenter. Vi har ett liv också. Eller skulle vilja ...
Vi förväntades läsa till idag. Det hade inte jag gjort.
För mig slutade arbetsveckan i fredags. Informationen vi skulle läsa lades upp på nätet i går. Efter att jag hade kikat efter den.
Jag blir så less på administrationen. Det börjar likna preklin igen.
Det stör mig att man har krav på studenterna när inte den enklaste administrationen fungerar.
Det är samma material man kört de senaste åren. Hur svårt kan det vara att se till att det finns där åtminstone samma dag som studenterna börjar för terminen? Det behövs inte ens en CM för att hålla reda på den lilla mängd som finns. Suck! Suck! Dubbelsuck!!!!
Vi är inte bara studenter. Vi har ett liv också. Eller skulle vilja ...
Ljus i mörkret.
Gårdagens väder kunde gjort vem som helst deprimerad. Regn, rusk och som så många andra dagar den här vintern grått, grått, grått. Det är just sådana dagar man behöver komma ut och andas och gå svårmodet av sig. Med en liten taxprinsessa kan man dock inte räkna med sällskap om vädrets makter inte står en bi. En lite längre promenad på 50 minuter fick jag med henne på. Då var det tillfälligt uppehåll men i övrigt ville lilla fröken då rakt inte blöta ner sina tassar. Det blev en tur ut till första trädet på parkeringsplatsen, kiss i skydd av tallgrenarna, sedan vändes nosen mot ytterdörren igen. Jaja, hon har i alla fall börjat lära sig att kissar hon inte får hon inte gå in.
Men idag visade sig solen. Lite blek och inte speciellt värmande. Men ändå. Halleluja! Mr H har haft långpass på jobbet: 6-19, så Lilla Besten och jag körde själva ut till Hammarskog. Dvs jag körde och Lilla Besten kräktes i kurvorna. Annars brukar lillebror vara den i familjen som får övriga att kräkas genom sin bilkörning. Jaja, också Kandidaten kan ha en dålig dag. Vi gick i nästan två timmar, längs vattnet, upp i skogen. Det var så skönt. Jag njöt, Lilla Besten njöt. Hon hoppade från grästuva till grästuva, fick upp ett rådjursspår (Men matte var beredd. Med ungefär 1,5 m möh högre synfält såg jag bocken innan Lilla Besten fick nys på den).
Vad dagen i övrigt har ägnats åt, mer än några promenader till med Besten, vet jag knappt. Inget nyttigt i alla fall. Kirurgiboken borde väl öppnats, men det hinns med. Hoppas jag.
Första veckan på kirurgen
Att börja igen var som att stå i havet och få en stor, stark våg över sig. När vattnet drar sig tillbaka ut till havs dränerar den en på all energi och man stapplar upp på land. Så som jag stapplar fram till helgen. I vattnet vet man att man måste närmare stranden innan nästa våg kommer. En våg till orkar man inte. Jag måste klara mig till helgen. En vecka till orkar jag inte. Inte en dag till. Inte utan helg.
Stämningen var ändå ganska hjärtlig om än lite förvirrad. Plötsligt vet jag inte vilka som går i min klass. 15 personer till har de tryckt in. Alla på gamla läkarprogrammet måste igenom innan nya programmets kandisar kommer till T8 om 1,5 år. De yngre som känner folk både uppåt och neråt i terminerna och de äldre som tvingats till uppehåll efter uppehåll känner en hel del av de nya. Inte jag.
Schemat är annorlunda den här terminen. Efter första veckan delas vi upp i små grupper, sedan ser vi inte varandra förrän sista veckan när vi ska lära oss traumamedicin. Kandidaten tackar högre makter att hon hamnar i en grupp hon tror hon kan trivas i. Bland unghönorna och ungtupparna på utbildningen hör hon inte hemma. Men vissa kan få en att känna sig mer utanför än nödvändigt. Inte den här gruppen. Hoppas Kandidaten.
Det har varit förvirrade anatomiföreläsningar. Önskar att preklinföreläsarna ville hålla sig på preklin. Kandidaten har fått nog av flera av dem. I ljuset av internmedicinska året framstår vissa av dem som ännu sämre än Kandidaten kommer ihåg. Flera timmar med funktionell anatomi utan mål och mening var bortkastad tid. Ge mig en Sobotta eller Netter och jag repeterar allt på halv timma. I det läget var unga killen med handkirurgin en välkommen föreläsare. Honom hade jag gärna sett tidigare på utbildningen.
Också grislab. Jag har fortfarande svårt att tycka att det är ok att vi söver kultingar och sätter suprapubiskateter, tracheostomi, fyller magen med svarta färgklickar som ska föreställa nevusar (födelsemärken) och skär bort dem och bröstvårtor för att få öva med skalpellen och att sy efteråt. Visst vill Kandidaten öva innan hon sätter skalpell eller nål i folk men med dagens moderna teknik måste det finnas bättre sätt? Kandidaten stänger av hjärnan, tänker inte på vad hon gör och skär och syr så det står härliga till. Alla är inte lika bra på att stänga av hjärnan. Det kommer tårar, nästan hysteriska tårar. Kandidaten känner med dem som fäller tårarna, det är förståeligt, och tackar sin hjärna att den är i sådan form att den klarar av att stänga av.
Sista dagen Kandidaten är närvarande (en dag blev sjukdag) blir det tilldelning av personsökare, röntgenundervisning, visning av centraloperation. Vi lär oss hur man steriltvättar och hur man klär på sig. Huvudansvarig sköterska säger: Ni är en del av vårdkedjan. Plötsligt är allt på riktigt. Det hisnar i magen på Kandidaten. Skrämmande tanke!
Stämningen var ändå ganska hjärtlig om än lite förvirrad. Plötsligt vet jag inte vilka som går i min klass. 15 personer till har de tryckt in. Alla på gamla läkarprogrammet måste igenom innan nya programmets kandisar kommer till T8 om 1,5 år. De yngre som känner folk både uppåt och neråt i terminerna och de äldre som tvingats till uppehåll efter uppehåll känner en hel del av de nya. Inte jag.
Schemat är annorlunda den här terminen. Efter första veckan delas vi upp i små grupper, sedan ser vi inte varandra förrän sista veckan när vi ska lära oss traumamedicin. Kandidaten tackar högre makter att hon hamnar i en grupp hon tror hon kan trivas i. Bland unghönorna och ungtupparna på utbildningen hör hon inte hemma. Men vissa kan få en att känna sig mer utanför än nödvändigt. Inte den här gruppen. Hoppas Kandidaten.
Det har varit förvirrade anatomiföreläsningar. Önskar att preklinföreläsarna ville hålla sig på preklin. Kandidaten har fått nog av flera av dem. I ljuset av internmedicinska året framstår vissa av dem som ännu sämre än Kandidaten kommer ihåg. Flera timmar med funktionell anatomi utan mål och mening var bortkastad tid. Ge mig en Sobotta eller Netter och jag repeterar allt på halv timma. I det läget var unga killen med handkirurgin en välkommen föreläsare. Honom hade jag gärna sett tidigare på utbildningen.
Också grislab. Jag har fortfarande svårt att tycka att det är ok att vi söver kultingar och sätter suprapubiskateter, tracheostomi, fyller magen med svarta färgklickar som ska föreställa nevusar (födelsemärken) och skär bort dem och bröstvårtor för att få öva med skalpellen och att sy efteråt. Visst vill Kandidaten öva innan hon sätter skalpell eller nål i folk men med dagens moderna teknik måste det finnas bättre sätt? Kandidaten stänger av hjärnan, tänker inte på vad hon gör och skär och syr så det står härliga till. Alla är inte lika bra på att stänga av hjärnan. Det kommer tårar, nästan hysteriska tårar. Kandidaten känner med dem som fäller tårarna, det är förståeligt, och tackar sin hjärna att den är i sådan form att den klarar av att stänga av.
Sista dagen Kandidaten är närvarande (en dag blev sjukdag) blir det tilldelning av personsökare, röntgenundervisning, visning av centraloperation. Vi lär oss hur man steriltvättar och hur man klär på sig. Huvudansvarig sköterska säger: Ni är en del av vårdkedjan. Plötsligt är allt på riktigt. Det hisnar i magen på Kandidaten. Skrämmande tanke!
Råttatouille
Hur tillbringar man sista jullovsdagen? Ja, är man faster Kandidaten tar man med brorsbarnen och ser Råttatouille. Mycket bra sätt att fira julavslut må jag säga. Det var två laddade tjejer som rusade ut på trappan när faster svängde in på gården för att hämta dem. Lite småkris blev det på vägen dit. Dåligt med p-platser och Storstumpa fick akut behov av en toalett, men vi hann ändå till reklamen och det med pop-corn och Mer i nävarna.
Såg filmen redan på väg hem från Malaysia, men tog ingen skada av att se den igen. Tvärtom, den vann på att visas på helskärm och inte på baksidan av en flygplansstol. Vilka färger! Vilket ljud! Vilken story! Tjejerna fnissade förtjust och även om jag tror att hälften av storyn och humorn gick dem förbi verkade de helnöjda. Tecknad film är inte som när faster Kandidaten var liten. Måste sluta säga tecknad. Animerad heter det. Och det är någonting helt annat. Fantastiskt! Ja, det var en rar film. Och det var rart sällskap jag hade med mig. På väg från filmen till bilen busade vi och tjejerna blev uppspelta igen. Deras fnitter gör gott i fastershjärtat. Ja jösses, vad det är härligt med brorsbarnen!!!!!!
Såg filmen redan på väg hem från Malaysia, men tog ingen skada av att se den igen. Tvärtom, den vann på att visas på helskärm och inte på baksidan av en flygplansstol. Vilka färger! Vilket ljud! Vilken story! Tjejerna fnissade förtjust och även om jag tror att hälften av storyn och humorn gick dem förbi verkade de helnöjda. Tecknad film är inte som när faster Kandidaten var liten. Måste sluta säga tecknad. Animerad heter det. Och det är någonting helt annat. Fantastiskt! Ja, det var en rar film. Och det var rart sällskap jag hade med mig. På väg från filmen till bilen busade vi och tjejerna blev uppspelta igen. Deras fnitter gör gott i fastershjärtat. Ja jösses, vad det är härligt med brorsbarnen!!!!!!
Jag i ett nötskal
Dammsög, torkade golven. Hällde ut tvättmedel på golvet. I precis den ordningen. Jag i ett nötskal. SUCK!
På den ljusa sidan kan noteras att Lilla Besten inte ens höjde på huvudet för dammsugaren när jag dammsög under sängen där hon låg. It's a first. Hon som i början när hon kom hit blev minst sagt hysterisk när dammsugaren kom fram. För varje dag ser jag hur hon förändras. Hur hon morskar till sig. Nog för att jag älskar den lilla pälsbesten som hon är, men lite hyfs här och lite hyfs där skadar inte.
På den ljusa sidan kan noteras att Lilla Besten inte ens höjde på huvudet för dammsugaren när jag dammsög under sängen där hon låg. It's a first. Hon som i början när hon kom hit blev minst sagt hysterisk när dammsugaren kom fram. För varje dag ser jag hur hon förändras. Hur hon morskar till sig. Nog för att jag älskar den lilla pälsbesten som hon är, men lite hyfs här och lite hyfs där skadar inte.
Bad hairday
Min frissa har gått och blivit gravid. Inga tider kvar innan hon föder. Vad gör man? Ja, vad gjorde jag? Gick in till första bästa frisör. Det var ett misstag. Det var en man. Troligen persisk. Så vänlig, så ödmjuk, så service-minded. Vi förstod inte varandra alls. För att göra historien kort kan jag avslöja att jag gick därifrån med vad som såg ut att vara en blandning av potta och mansfrisyr. En manlig potta. Grinfärdig kände jag mig. Och insåg att fast jag påstår mig inte bry mig om utseende så är kalufsen viktig för mig. Den enda kroppsdel som känts riktigt jäkla skitbra. Låt vara inte för jämnan. Men ändå ganska ofta. Mr H var inte hemma men fick ett SMS. "Har klippt mig. Det är katastrofjävladåligt". Han kom hem och sa att det var ok. Nu slipper han få mitt hår i ansiktet. Det bevisar bara att han inte fattar någonting alls.
Slängde mig på telefonen för att höra om ordinarie frisören kan rekommendera någon som: -"kan rädda eländet, fast det går nog inte för jag har inget hår kvar". Snälla rara frisören Anna gav mig en tid innan sin första kund idag. Jag blev så lycklig att en chokladask inhandlades åt henne på vägen dit. Det är jag glad för. När det var klart tog hon knappt betalt och plötsligt var frisyren feminin, lite tuff och samtidigt jag. Hemma igen frågade jag Mr H om han tyckte det var snyggt.-"Ser ingen skillnad", blev svaret, "jag slipper fortfarande ditt hår i ansiktet". Det bevisar bara att han inte fattar någonting alls.
Slängde mig på telefonen för att höra om ordinarie frisören kan rekommendera någon som: -"kan rädda eländet, fast det går nog inte för jag har inget hår kvar". Snälla rara frisören Anna gav mig en tid innan sin första kund idag. Jag blev så lycklig att en chokladask inhandlades åt henne på vägen dit. Det är jag glad för. När det var klart tog hon knappt betalt och plötsligt var frisyren feminin, lite tuff och samtidigt jag. Hemma igen frågade jag Mr H om han tyckte det var snyggt.-"Ser ingen skillnad", blev svaret, "jag slipper fortfarande ditt hår i ansiktet". Det bevisar bara att han inte fattar någonting alls.
Hormoner
Hormonerna spelar fortfarande flipper i Lilla Bestens skendräktiga hjärna.
När Besten är skendräktig äter hon inte sitt torrfoder. I vanliga fall går det ner med glupande aptit, men nu: icke. Tills matte kom på att testa en av favoritlekarna, fotboll. I vanliga fall går det till så att Lilla Besten står halvvägs mot andra sidan av lägenheten också kastar(rullar) matte godiset mot henne. Lilla Besten är då glatt målvakt och tar godiset, rullar det förbi springer hon med viftande svans efter. I går försökte matte mata henne med torrfoder. Men hon knep ihop läpparna tills matte kastade en torrfoderkula på prov. Och se, det var jättekul. När första näven torrkulor var slut följde hon mig runt i lägenheten tills jag tog en ny näve ...
Vaknade av en duns i sängen i natt. Vände mig om mot Mr H för att kolla vad han höll på med. Han låg som vanligt på sidan, med armarna i kors, vänd åt mitt håll, lätt snarkande (det hör dock inte till vanligheten, hans sömn brukar vara ljudlös). På andra sidan Mr H stack det upp en skugga. Där satt Lilla Besten och tittade på mig. När jag argt viskade hennes namn klev hon glatt över Mr H och kom och lade sig hos mig. Snacka om kärlekskrank.
När Besten är skendräktig äter hon inte sitt torrfoder. I vanliga fall går det ner med glupande aptit, men nu: icke. Tills matte kom på att testa en av favoritlekarna, fotboll. I vanliga fall går det till så att Lilla Besten står halvvägs mot andra sidan av lägenheten också kastar(rullar) matte godiset mot henne. Lilla Besten är då glatt målvakt och tar godiset, rullar det förbi springer hon med viftande svans efter. I går försökte matte mata henne med torrfoder. Men hon knep ihop läpparna tills matte kastade en torrfoderkula på prov. Och se, det var jättekul. När första näven torrkulor var slut följde hon mig runt i lägenheten tills jag tog en ny näve ...
Vaknade av en duns i sängen i natt. Vände mig om mot Mr H för att kolla vad han höll på med. Han låg som vanligt på sidan, med armarna i kors, vänd åt mitt håll, lätt snarkande (det hör dock inte till vanligheten, hans sömn brukar vara ljudlös). På andra sidan Mr H stack det upp en skugga. Där satt Lilla Besten och tittade på mig. När jag argt viskade hennes namn klev hon glatt över Mr H och kom och lade sig hos mig. Snacka om kärlekskrank.
Stalker
Jag har en stalker. Insåg det inte först. Trodde att det var en slump att grannens 4-åriga pojk stod i trappan varje gång jag kom hem. Att han väntade på pappa. I går slängdes dörren upp i all hast och han kom ut i bara t-shirt, inga underbyxor. Tänkte att han måtte ha blivit besviken när det bara var jag. I dag vet jag bättre. Han hoppas på att få följa med in och klappa på Besten.
Between a rock and a hard place
Kandidaten kan svårligen bli kriminell, uppfostrad som hon är med Luther på ena axeln, Fru Justicia på den andra och gener från en arbetsmyra. Så när följande mail kom från en kursare blev Kandidaten heligt förbannad. Det fullkomligen ångade ur öronen på henne.
" ... meddela att jag inte kommer att narvara vid uppropet till kirurgikursen och att ni inte far agera konstigt nar en annan tjej svarar "ja" i mitt stalle (troligtvis min brors flickvan). Jag pratade med kursansvarig redan i augusti om att jag inte kunde vara dar pa uppropet, men han sa att jag var tvungen att boka om min hemresa (nagot jag absolute inte kunde gora). Han ar i det narmaste omojlig att ha att gora med och jag har gjort ett arligt forsok att forklara for honom, men som sa manga andra ganger under aren har man ju lart sig att det ar bast att mygla... Sa, det vore valdigt snallt om ni inte avslojar min bluff. Jag kommer hem pa onsdagen den 16:e (eftermiddag), om alla plan ar itid vill saga, sa forhoppnigsvis kan jag vara "magsjuk" eller nat annat den dagen. "
Exakt hur smart är det att:
a) maila ut till 80 personer, varav man knappt pratat med ett antal, att man tänker bryta mot reglerna ...?
b) Skriva kommentarer om vad man tycker om en person på det sättet ...?
Mini-justicia i mig brottas nu med en del etiska spörsmål kring den här informationen som jag inte bett om. Men, framförallt brottas jag med frågan kring huruvida man kan "åka dit" och bli avstängd från utbildningen för att man håller tyst om information kring ett regelbrott. Information som man absolut inte bett om.
Den första reaktionen var att maila klabbet (inklusive idiotbreven som nästa två kursare skickade om att det var ok resp tips om hur man undviker att bli avstängd) till kursledningen samt skicka ett brev till hela kursen med andemeningen att nästa gång någon tänker fuska så vill inte Kandidaten ha den informationen. Mycket trist följer med åldern men en positiv sak är att Kandidaten lärt sig att inte göra någonting i vredesmod. Så något mailande blev det inte, vare sig av det ena eller det andra.
Efter några dagar med ont i magen (Ja, faktiskt ont i magen. Så viktigt är det för mig att reglerna följs - trots att jag själv kan gå mot röd gubbe alltsomoftast) bestämde jag mig för att göra ingenting. Mer än att när flickebarnet kommit hem från sin utlandsresa plocka henne åt sidan och skälla ut henne efter noter. Helt utan pardon. Börjar hon gråta så kommer jag inte se det som någonting negativt utan ett tecken på att hon förstått vad jag sagt. Hon har genom att låta bli att tänka satt mig i en sits där jag inte vill vara.
Vad tycker ni? Överreagerar jag?
" ... meddela att jag inte kommer att narvara vid uppropet till kirurgikursen och att ni inte far agera konstigt nar en annan tjej svarar "ja" i mitt stalle (troligtvis min brors flickvan). Jag pratade med kursansvarig redan i augusti om att jag inte kunde vara dar pa uppropet, men han sa att jag var tvungen att boka om min hemresa (nagot jag absolute inte kunde gora). Han ar i det narmaste omojlig att ha att gora med och jag har gjort ett arligt forsok att forklara for honom, men som sa manga andra ganger under aren har man ju lart sig att det ar bast att mygla... Sa, det vore valdigt snallt om ni inte avslojar min bluff. Jag kommer hem pa onsdagen den 16:e (eftermiddag), om alla plan ar itid vill saga, sa forhoppnigsvis kan jag vara "magsjuk" eller nat annat den dagen. "
Exakt hur smart är det att:
a) maila ut till 80 personer, varav man knappt pratat med ett antal, att man tänker bryta mot reglerna ...?
b) Skriva kommentarer om vad man tycker om en person på det sättet ...?
Mini-justicia i mig brottas nu med en del etiska spörsmål kring den här informationen som jag inte bett om. Men, framförallt brottas jag med frågan kring huruvida man kan "åka dit" och bli avstängd från utbildningen för att man håller tyst om information kring ett regelbrott. Information som man absolut inte bett om.
Den första reaktionen var att maila klabbet (inklusive idiotbreven som nästa två kursare skickade om att det var ok resp tips om hur man undviker att bli avstängd) till kursledningen samt skicka ett brev till hela kursen med andemeningen att nästa gång någon tänker fuska så vill inte Kandidaten ha den informationen. Mycket trist följer med åldern men en positiv sak är att Kandidaten lärt sig att inte göra någonting i vredesmod. Så något mailande blev det inte, vare sig av det ena eller det andra.
Efter några dagar med ont i magen (Ja, faktiskt ont i magen. Så viktigt är det för mig att reglerna följs - trots att jag själv kan gå mot röd gubbe alltsomoftast) bestämde jag mig för att göra ingenting. Mer än att när flickebarnet kommit hem från sin utlandsresa plocka henne åt sidan och skälla ut henne efter noter. Helt utan pardon. Börjar hon gråta så kommer jag inte se det som någonting negativt utan ett tecken på att hon förstått vad jag sagt. Hon har genom att låta bli att tänka satt mig i en sits där jag inte vill vara.
Vad tycker ni? Överreagerar jag?
Hon är inte bara Kandidat, ...
... hon är faster och matte också.
Dagis stängt. Brodern på konferens. Svägerskan på möte. Faster fick passa Storstumpa och Lillastumpa. Hela dagen. Det gick bra. Bara en dispyt. Tjejerna skulle absolut inte följa med faster och Lilla Besten på promenad. Tjejerna är för små för att faster ska lämna dem ensamma hemma. Faster vann den verbala dispyten och tjejerna gick med myrsteg med, ytterst motsträvigt och tjurade. Men tjurigheten varade inte särskilt länge.
Nu är de så stora att man kan passa dem och faktiskt göra någonting annat under tiden. De behöver inte min fulla uppmärksamhet varenda sekund. Man kan i lugn och ro läsa en bok medan de leker med sina leksaker på rummet. Oftast Lillstumpas rum. För de får städa sina rum själva och Storstumpa har insett att det blir stökigt när de håller på. Så hon ser till att de hamnar i Lillstumpas rum.
Först pysslade vi. Dekorerade små askar med glitterlim och glittersaker. En favoritsysselsättning. Tjejerna är i prinsess-/glitteråldern (Känns som om de varit där ett helt sekel. Ska det aldrig ta slut?)
I julklapp fick tjejerna ett TV-spel. Ett sådant där man tävlar mot varandra i sång. Det blev pinsamt uppenbart att det familjen vetat i alla år stämmer. Faster Kandidaten är fullständigt tondöv. Spelets textade kommentarer under sången var inte nådiga. Men kandidaten tog sig faktiskt. I slutkommentaren gick hon från tondöv till amatör och slog faktiskt Storstumpa ( 1 låt av 15). Om det sedan beror på att det var en låt som faster kunnat sedan hon var femton (Diggi-loo-diggi-ley) eller för att Storstumpa började bli hes ska vi låta vara osagt.
Storstumpa älskar nästan sönder Lilla Besten. När hon fick sitta med henne i knät i soffan var lyckan total.
Dagis stängt. Brodern på konferens. Svägerskan på möte. Faster fick passa Storstumpa och Lillastumpa. Hela dagen. Det gick bra. Bara en dispyt. Tjejerna skulle absolut inte följa med faster och Lilla Besten på promenad. Tjejerna är för små för att faster ska lämna dem ensamma hemma. Faster vann den verbala dispyten och tjejerna gick med myrsteg med, ytterst motsträvigt och tjurade. Men tjurigheten varade inte särskilt länge.
Nu är de så stora att man kan passa dem och faktiskt göra någonting annat under tiden. De behöver inte min fulla uppmärksamhet varenda sekund. Man kan i lugn och ro läsa en bok medan de leker med sina leksaker på rummet. Oftast Lillstumpas rum. För de får städa sina rum själva och Storstumpa har insett att det blir stökigt när de håller på. Så hon ser till att de hamnar i Lillstumpas rum.
Först pysslade vi. Dekorerade små askar med glitterlim och glittersaker. En favoritsysselsättning. Tjejerna är i prinsess-/glitteråldern (Känns som om de varit där ett helt sekel. Ska det aldrig ta slut?)
I julklapp fick tjejerna ett TV-spel. Ett sådant där man tävlar mot varandra i sång. Det blev pinsamt uppenbart att det familjen vetat i alla år stämmer. Faster Kandidaten är fullständigt tondöv. Spelets textade kommentarer under sången var inte nådiga. Men kandidaten tog sig faktiskt. I slutkommentaren gick hon från tondöv till amatör och slog faktiskt Storstumpa ( 1 låt av 15). Om det sedan beror på att det var en låt som faster kunnat sedan hon var femton (Diggi-loo-diggi-ley) eller för att Storstumpa började bli hes ska vi låta vara osagt.
Storstumpa älskar nästan sönder Lilla Besten. När hon fick sitta med henne i knät i soffan var lyckan total.
Bara två timmar kvar ....
Bara två ynka timmar kvar på mitt 25-timmarspass den här helgen. Vi har åter igen haft en sådan där helg, som vi hade så många av i somras, när vi går om varandra i lägenheten. När jag kommer hem har Mr H gått till jobbet. Trist att inte se honom, men skönt för Lilla Besten som bara behöver vara ensam någon timma i taget. Mr H gjorde sitt första pass efter sjukskrivningen i går. Vi får hoppas att ryggen håller ....
Låt se ....
....näe, inget att skriva idag.
Hur hinner folk?
Hur hinner folk ha ett liv när de jobbar? Niotimmarspass på ett av jobben idag. Har bara hunnit med det och att promenera Besten. Fast förresten, det kanske inte är jobbets fel. Sover man till nästan halv tio så.......
Så försvann en dag till ....
De i klassen som inte läst en kurs i förväg sitter nu på skolan eller i Vietnam/Nicaragua (kursen global medicin). Och nog för att jag gärna (alltid) skulle befinna mig på varmare ställen men det är ändå skönt att få ha jullov. Ett långt sådant. Hela nästa vecka också. Dagen har varit helt ineffektiv. Precis som en jullovsdag ska vara. På morgonkvisten hade Lilla Besten och jag en date med taxmamman och hennes fyra taxpojkar: Bailey´s, Snappe, Oscar och lilla Kackerlackan. De tre äldre herrarna har utvecklat en energisparande gångteknik som passar för taxmammans långa promenader. Det ser festligt ut där de seglar fram, medan Lilla Besten och Kackerlackan far från sida till sida av vägen med svansen i vädret och gör sitt bästa för att göra av med energi och trassla in koppeltrådarna i varandra. Tre timmar var vi ute och sedan gjorde jag inte ett dugg vettigt mer den dagen. Letade kastruller (med ny spis med induktionsplattor måste hela kastrullförrådet bytas ut), promenerade Lilla Besten och bara var. Jag öppnade inte ens kirurgiboken .....
Onsdag 2/1
Kandidaten är skyldig till vållande av kroppsskada. Hon bjöd hem två kursare och pratade sönder och samman deras öron. Säkerligen är de fulla av blåsor idag. Det var enormt trevligt att få sitta och gagga med sina kursare och slippa skolpratet. Eller nja, lite täckte vi in det med ...... så där lagom mycket. Kandidaten tyckte att kvällen var väldans trevlig och blir det några nyårslöften för 2008 får det bli att lite oftare träffa alla trevliga människor i bekantskapskretsen. Man ska tänka på själen!
Lilla Besten var nöjd med mattes gäster. Stundvis blev hon kliad från två håll samtidigt. Ami kliade framifrån och Kath bakifrån. Matte är nöjd med Lilla Bestens uppförande (med en gnutta hjälp av det förhatliga antiskäll-halsbandet). Den lilla rädda taxfröken uppför sig bättre och bättre. Nu ska vi bara lära henne att inte skälla när folk kommer och ser konstiga ut (= har enorma blomster i famnen) eller när hon får gå med hela flocken nerför trappan.
Menyn blev som Kandidaten hotat med vid tillfälle. Nyårsaftonens förrätt i size grande med nybakat bröd. Efter det kaffe/te med en chokladkaka som i receptboken beskrevs som nästan nyttig. Kandidaten tillåter sig att tvivla på nyttigheten .... men god var den.
Lilla Besten var nöjd med mattes gäster. Stundvis blev hon kliad från två håll samtidigt. Ami kliade framifrån och Kath bakifrån. Matte är nöjd med Lilla Bestens uppförande (med en gnutta hjälp av det förhatliga antiskäll-halsbandet). Den lilla rädda taxfröken uppför sig bättre och bättre. Nu ska vi bara lära henne att inte skälla när folk kommer och ser konstiga ut (= har enorma blomster i famnen) eller när hon får gå med hela flocken nerför trappan.
Menyn blev som Kandidaten hotat med vid tillfälle. Nyårsaftonens förrätt i size grande med nybakat bröd. Efter det kaffe/te med en chokladkaka som i receptboken beskrevs som nästan nyttig. Kandidaten tillåter sig att tvivla på nyttigheten .... men god var den.
Nytt År - massor av motion ... eller inte
Planen var att inleda det nya året med en ruskigt lång promenad och fysiskt köra slut på både matte Kandidaten och hund. Mr H var vidtalad. Tröt orken på vägen hem skulle han komma och hämta oss. Vad Kandidaten inte räknat med var att lilla fröken tax har en alldeles egen vilja. Först var hon med på noterna. När Kandidaten började klä på sig och slänga med kopplet blev glädjen stor. Tills vi kom ut. Regnblandad snö och närapå vattensjuka marker gjorde att Lilla Besten slog tassen i bordet å det bestämdaste. Eller snarare, slog ner sin pälsbeklädda ända på yttertrappen och vägrade ta ett steg till. Två gånger har jag försökt släpa ut henne. Sista gången lyfte jag ut henne till trädet precis utanför porten. Det var med tvekan hon tillmötesgick mitt önskemål om att kissa lite, sedan bar det av in igen. Nu ligger hon och surar i korgen, svansar inte ens efter mig i lägenheten, för att få vara ifred och slippa mattes tokiga idéer.
Istället för att promenera bläddrar jag i Kirurgiboken. Vad sägs om det? :-) Kursen har inte ens börjat än. Varvar lite med att riva tapeter i köket. Ser ut som att 2008 blir året när vi äntligen får lite styrsel på vårt sunkiga kök. Häromdagen beställdes ett stycke fläkt och en spis. Efter mycket ältande kom vi fram till att en helrenovering inte var aktuell. Det blir en halvdan nödåtgärd för att kunna leva med det eländiga köket och våga ta hem folk. Det blir ett stegvis renoverande med oklart slutdatum, men nu är vi i alla fall på gång.
Julen har inneburit ett väldans socialiserande. Trevligt, men för två ensamvargar är lugn och ro också välkommet. Nyårsaftonen tillbringade därför Kandidaten, Mr H och Lilla Besten på tu ... eller snarare tre man hand/tass. Maten (och vinet för den delen) var förrädiskt god. Får man säga det själv? Borde väl egentligen inte ge er recepten eftersom det är troligt att det här blir bjudmat hemma hos Mr H och Kandidaten under året, men kan inte vara så elak. Håll till godo:
* Limemarinerad lax med fruktig sallad
* Baconlindade kycklingben med majskräm på timjansbädd
* Hemgjord glass med varma nötter